• Blå ängeln - Josef von Sternberg (Astoria 17/11 -30)
• Kärlek och bensin Die Drei von der Tankstelle - Wilhelm Thiele (Röda Kvarn 26/1 1931)
• På västfronten intet nytt - Lewis Milestone
• Storstadsflickan City Girl - F W Murnau
• Sången om Paris - René Clair (China 28/10 -30)
• Poetens blod Le sang d'un poète - Jean Cocteau
  
  
• När rosorna slå ut - Edvin Adolphson (Les Studios Paramount, Frankrike) Den första talfilmen på svenska. Premiär på Olympia den 30/7.
• För hennes skull - Paul Merzbach (Film AB Minerva) Den första långfilmen med optiskt ljud inspelad i Sverige. Premiär på Palladium den 11/8.

På SF bestämmer man sig för att hyra ljudinspelningsapparatur till sina kommande filminspelningar från Tobis Tonbild-Syndikat A.-G. i Tyskland för 2000 kronor om dagen. (Uppgiften 3000-5000 kronor per dag, inklusive tekniker, förekommer också.) De tyska teknikerna kommer med utrustningen till Stockholm måndagen den 31 mars, och den 29 april har den första journalfilmen med optiskt ljud premiär. Den heter Se och hör.

Den första svenska kortfilmen med optiskt ljud heter Prov utan värde. Den visas som förfilm till den tyska filmen Gycklarbandet, som har premiär den 5 maj på biografen Skandia i Stockholm. På några biografer i Stockholm kan man samma vecka ta del av ett ljudfilmat reportage från Hinke Bergegrens tal vid förstamajdemonstrationerna på Gärdet i Stockholm.

I slutet av maj annonserar AGA-Baltic att man har konstruerat en ljudfilmsapparatur för biografer. Pris 12.100 kronor, komplett för två projektorer. Den 16 juni får AGA kontrakt på 20 anläggningar till Svensk Filmindustri. Här kan du läsa bruksanvisningen.

Det amerikanska filmbolaget Paramount har ställt i ordning flera inspelningsateljéer i Joinville utanför Paris, för att spela in lågbudget-långfilmer i olika språkversioner enligt löpande band-metoden. Det första året spelar bolaget in 150 långfilmer på 14 olika språk i Joinville. Inspelningsarbetet sker i skift, dygnet runt. Målet är att hinna med 10 minuter färdig film per inspelningsdag. Arbetet med den första svenskspråkiga långfilmen med optiskt ljud börjar i Paris i april-maj. Filmen heter När rosorna slå ut, och är regisserad av Edvin Adolphson. Premiär den 30 juli på Olympia i Stockholm.
(Tretton ”svenska” långfilmer görs på det här viset av Paramount mellan 1930-31. Intresset för att filma i Joinville svalnar dock efter hand, bl.a därför att en valutakris hösten 1931 gör det svårt för Paramount att få ekonomi i sin europeiska satsning.)

Gustav Scheutz och Schamyl Bauman bildar AB Europa Film, med adress Drottningatan 10 i Stockholm.

Hösten 1930 finns det totalt 950 biografer i Sverige. Av dessa är 175 utrustade för ljudfilm. 50 ljudanläggningar är tillverkade av Nordisk Tonefilm, 41 av AGA-Baltic, 27 av Klangfilm, 22 av Western Electric och 23 av Pacent. Övriga 12 är hembyggen.

Flera av de svenska filmdistributörerna klipper bort alltför dialogtyngda avsnitten i utländska filmer och ersätter dem med sammanfattande textskyltar. Andra låter filmerna gå som de är och överlåter till publiken översätta bäst den kan. Den språkliga oredan och depressionen (folk vill ha roligt) gör att det visas en hel del sång- och dansfilmer från USA och Tyskland på svenska biografer de här åren, filmer som kan avnjutas utan krav på språkkunskaper.

Svensk Filmindustris och Sveriges första egenproducerade långfilm med optiskt ljud heter För hennes skull, och har premiär på Palladium den 11 augusti. Filmens ljudtekniker är uthyrd av Tobis, Tonbild-Syndikat A.-G. i Tyskland. Han heter Hermann Stör, och mellan 1930-31 hinner han spela in ljud till 15 av SF:s långfilmer.

Klicka här och läs exempel på vad dagstidningar och tidskrifter skriver om ljudfilmen under året.

Om inspelning av ljudfilm ute på Råsunda, när tekniken ännu var i sin linda, berättar Sigurd Wallén i sin memoarbok Revydags, utgiven 1944: ”–Jag älskar dig! sade en skådespelare med halvröst och försökte i sitt lågmälda tonfall inlägga all den glöd och lidelse han var mäktig. Som trollet ur askan hoppade den tyske ljudingenjören fram ur sitt skåp. –Ach, mein Herr, Sie müssen unbedingt noch viel, viel lauter sprechen!! –Jag älskar dig!! vrålade den agerande och betraktade efter tagningen 'miken' med ytterst ovänliga blickar, ty alla de subtila nyanser, vilka han inlagt i repliken, flydde med en sådan talteknik som en flock skrämda fåglar och kommo aldrig tillbaka. Ja, det var litet primitivt till att början, men det skulle bli bättre med tiden.” Sådant är filmarbetet, av Gösta Hellström, ur SF:s Veckoprogram nr 29, 1931 ” En film må vara hur planerad, hur beräknad och genomarbetad som helst vid skrivbordet — den blir aldrig vad man tänkt sig. Ibland bättre — ibland sämre. Faktorerna äro så oändligt många. Ljudfilmsidéerna vid skrivbordet visade sig ute i strålkastarbelysningen i ateljén komplett ohållbara. Men ateljéarbetet gav andra idéer i kompensation. Ljudapparaterna äro inte helt våra slavar, bildkamerorna inte alldeles heller — sinsemellan äro de de värsta ovänner. Kompromiss — kompromiss, surrar det i öronen. Men nej, det får inte bli kompromiss — alltså måste problemet angripas från annan och helt ny utgångspunkt! Så är det åter och åter. Med det och det spel- och rörelseschemat blir bilden idealisk — men se bara på tonfotografen! Han sliter sitt hår i förtvivlan. — Var ska mikrofonen stå? Var, var? Överallt är den med i bilden! Häng den i taket! Nej, folk talar nedåt — ej uppåt. På golvet? Mikrofon i bild, lyder åter fotografens skarpa rapport. Till slut en lösning: Bakom tekannan på bordet! alla nöjda. Spelet kan börja.” SF:s veckoprogram nr 23, 1931: ”Ateljéarbetarna hamra och bulta, kamerorna surra, lamporna spotta och fräsa och styckets hjälte och hjältinna älska varandra passionerat på en mindre golvyta, medan regissören säger fula ord åt dem och sliter sina glesa lockar. Så ungefär kunde en kort beskrivning av en filminspelning se ut för ett par år sedan. Men med ljudfilmens intåg har det blivit annorlunda. Då sirenen ljuder, aviserande upptagningens början, blir allt tyst. Vägen till ateljén spärras av en bom, och en röd lampa anger att bilmotorn skall stoppas för att inte störa. Inomhus tar sig arbetarna en paus, under det att ljudlöst arbetande kameror inregistrera en scen, belyst av ljudlöst arbetande lampor. Hjälten och hjältinnan älska varandra fortfarande passionerat, men regissören får inte säga några fula ord till dem. Han får på sin höjd slita sina glesa lockar.” Om Råsunda-ateljéernas inspelning av Trötte Teodor, ur SF:s Veckoprogram nr 17, 1931: ”Tack vare talfilmen har det blivit nästan regel att varje svensk film ges ut i dels en originalupplaga och dels en eller flera översättningar. Också de utländska inspelningarna upptagas som bekant numera nästan undantagslöst i flera språkversioner, vad det beträffar. Vem vet, kanske ska framtiden medföra någon uppfinning som gör att själva ljudremsan kan överflyttas direkt till ett annat språk. Men ännu så länge äro vi hänvisade till att av varje svensk film, som beräknas att spelas även utanför landets gränser, göra ännu en språkupplaga — minst på tyska, engelska, eller — som nu i fallet Trötte Teodor — på franska. I detta fall har steget också tagits fullt ut — det är en hel trupp franska skådespelare med regissören M. Henri Fescourt, i spetsen som, omväxlande med herrar Edgren, Valle Dalquist, Håkan Westergren m.fl., tagit Råsunda-ateljéerna i besittning. Det vill med andra ord säga att det numera arbetas både natt och dag därute.” [Så mycket ”regel” hann det nu aldrig bli av försöken att spela in flera språkversioner av svenska filmer. Det visa sig nämligen ganska snart att våra filmer inte behövde någon exportmarknad för att bli en god affär.]

• Stadens ljus City Lights - Charlie Chaplin (Röda Kvarn 20/4 -31)
• Miljonen Le Million - René Clair (Rita, Ritz, Riviera 31/8 -31)
• Little Caesar - Mervyn LeRoy
• Mysteriet Dracula - Tod Browning
• Frankensteins monster - James Whale
• Tabu - F W Murnau
• M - Fritz Lang
  
  
• Röda dagen - Gustaf Edgren (Film AB Minerva)
• En natt - Gustaf Molander (SF)
• Markurells i Wadköping - Victor Sjöström (Film AB Minerva) Den sista film som Victor Sjöström regisserar i Sverige.
• Kärlek och landstorm - Schamyl Bauman (Europa Film)

Med hjälp av en första AGA-Baltic-tillverkad tonkamera genomför svenska tekniker en ljudfilminspelning i Råsunda den 20 februari. De spelar in en sketch från Södra teaterns revy med Nils Lundell och Katie Rofsen. Resutatet blir lyckat och visas som förspel till Gustaf Edgrens film Röda dagen, som har premiär på Skandia den 13 april.

Svenska filmproducenter har de senaste åren varit oroliga över att ljudfilm med svensk dialog har en begränsad marknad. Under stumfilmstiden var exporten en betydelsefull inkomstkälla. Oron dämpas när det nu visar sig att man kan göra riktigt goda förtjänster på svenska ljudfilmer för en svensk publik på svenska biografer.

Svensk Filmindustri fick hösten 1930 dispens för att öka arbetstiden i Råsundaateljén från 48 till 56 timmar/vecka. Det behövdes för parallellt med de svenska inspelningarna producerar bolaget flera utländska versioner. Under 1930-31 gör SF två tyska, en engelsk, och tre franska upplagor av sina filmer. Därefter ger bolaget upp sina ambitioner vad gäller exportmarknaden.

Så här skriver Bengt Idestam-Almquist i sin recension av Röda dagen i Stockholms-Tidningen den 14 april:
”Detta var någonting nytt för oss: detta ideliga talande, denna tennisbollning med repliker, dessa långa tal och monologer. Man rycktes med och började begripa den förtjusning var med talfilmen i början hälsades i anglosaxiska länder. Man förstod vartenda ord utan att behöva spänna öronmusslorna och förvandla hjärnan till ett blixtlexikon. Man kunde njuta ordets kvickhet och valör på ett sätt som man aldrig kan vid ett främmande språk. Lugnt, naturligt. Man började förstå att även talfilmen hade sin charm …”

AGA-Baltic installerar under året sina ljudanläggningar på 71 biografer i landet.

Inspelningen av Europa Films första film, skärgårdslustspelet Kärlek och landstorm, tar sin första början i Åbo med omgivningar. All inspelad film skickas till Kinocentralen i Stockholm för framkallning och kopiering, men där är man ovan vid framkallning av ljudnegativ, så resultatet blir katastofalt. Inspelningen stoppas därför och teamet får resa tillbaka hem till Sverige. Efter en tid återupptas inspelningarna. Interiörerna tas den här gången i en gammal biograf i Stuvsta utanför Stockholm, och exteriörerna filmas i Täby. Ljudutrustningen som används till Kärlek och landstorm kommer från Lahyn Filmi i Åbo. Filmens ljudtekniker heter Yrjö Nyberg och hans assistent heter Aaro Helmisalo. (Helmisalo byter omsider efternamn till Helenius och Nyberg byter till Norta.)

Europa Film blir representant för Mora-företaget Weejs Vitaphone-anläggning.

Olof Thiels bolag Irefilm (Industri- och reklamfilm) grundades 1925, och har hittills producerat huvudsakligen beställningsfilm. Nu vill bolaget också göra spelfilm, och ställer i ordning en inspelningsateljé tre trappor upp under taket på Lästmakargatan 18 i Stockholm, en f.d. inbyggd tennishall som en gång i tiden ägts av Ivar Kreuger. Hallen mäter 26 x 12,5 meter och takhöjden är på 8 meter. Bröderna Arvid och Sven Laurin har varit utomlands och skaffat ljudupptagningsapparatur för Irefilms räkning. (Arvid Laurin var ansvarig för ljudet på Irefilms första filmer. Han blev sedermera överingenjör i krigsmaterielverket, båtkonstruktör och kappseglare.)

I november månad går Svensk Filmindustri över till AGA-tillverkad ljudinspelningsutrustning i ateljéerna i Råsunda. Ljudspåret i de första AGA-kamerorna är av intensitetstyp (varierande täthet), samma som i Tobis-kamerorna. (AGA-Baltic går dock snart över till amplitudmetoden, varierande bredd.) Broschyr | Artikel

Svensk Filmindustris avtal med Tobis går ut under sommaren, men förlängs till den 1 december. De tyska ljudteknikerna lämnar Råsunda efter inspelningen av filmen Svarta rosor. Inspelningen avslutas den 8 december.

För att möta ljudfilmens krav på jämn framkallning har SF till sitt laboratorium i Råsunda köpt två framkallningsmaskiner från Etablissements Andrè Debrie i Paris. Tidigare lindades exponerad film upp på träramar och framkallades för hand i stora kar av keramik. En träram rymde cirka 60 meter film.

Klicka här och läs exempel på vad dagstidningar och tidskrifter skriver om ljudfilmen under året.

Den 2 februari har den första finska långfilmen med optiskt ljud premiär i Helsingfors. Filmen heter Aatamin puvussa ja vähän Eevankin (I Adams kläder och lite i Evas). Lahyn-Filmi svarade för ljudet. Filmen var ursprungligen stum med mellantexter, men fick i sista stund optiskt ljud med musik och ett par ljudeffekter. Inget tal. Den 30 mars har den första finska långfilmen med optiskt ljud och tal premiär. Filmen heter Sano se suomeksi (Säg det på finska), och är producerad av Lahyn-Filmi och regisserad av Yrjö Nyberg. (Han döptes till Georg Nyberg men tog sig omsider det finländska namnet Yrjö Norta.) Den första långfilmen med dansk dialog har premiär på Kinopalæet i Köpenhamn den 7 maj. Filmen heter Præsten i Vejlby, och är regisserad av George Schnéevoigt. Producent är Nordisk Tonefilm. För ljudet ansvarar Henning O. Petersen. Den första norska ljudfilmen har premiär den 26 december. Filmen heter Den store barnedåpen och är producerad av A/S Oslo Talefilm. Regissör är Tancred Ibsen, och för ljudet svarar Georg Brodén från Sverige. (AGA-Baltic behövde testa sin nykonstruerade optiska ljudinspelningsutrustning, och ställde tekniker samt utrustning till det norska produktionsbolagets förfogande mot att de betalade för transporter och teknikernas uppehälle. Efter inspelningen i Norge är Georg Brodén mellan åren 1932 och 1933 A-ljud på fem filmer för Svensk Filmindustri. Året därpå hittar vi honom i Finland, där han arbetar som filmljudtekniker fram till 1945.) Alan Blumlein, en ljudtekniker vid EMI i London, får patent på inspelning och avspelning i stereo. Arbetslösheten ökar kraftigt. 12,8 procent av de fackligt anslutna är utan jobb. Fem personer skjuts ihjäl när svensk militär öppnar eld mot demonstrerande arbetare i Ådalen. Radiotjänst köper sitt första graververk och kan börja spela in sina radioprogram på grammofonskivor. Tidigare var allt direktsänt.

• Tjuvar i paradiset - Ernst Lubitsch (China 8/2 1933)
• Shanghai Expressen - Josef von Sternberg (China 9/3 1932)
• Tarzan, the Ape Man - W.S. Van Dyke
• Scarface - Howard Hawks
• Vampyr - Carl Th. Dreyer
• Freaks - Tod Browning
  
  
• Söderkåkar - Weyler Hildebrand (Europa Film) Edvard Perssons första film för Europa Film.
• Hans livs match - Per-Axel Branner (Film AB Minerva)
• Pojkarna på Storholmen - Sigurd Wallén (Film AB Minerva)
• Vi som går köksvägen - Gustaf Molander (Bild & Ton)
• Värmlänningarna - Gustaf Edgren (Film AB Minerva)
• Landskamp - Gunnar Skoglund (Svensk Kulturfilm)

Europa Film köper en ljudinspelningsutrustning från Philips i Eindhoven. ”Den väger endast 150 kilo med förstärkare, ljudkamera och batterier”.

Europa Film behöver en ateljé för inspelningen av sin film Fridolf i lejonkulan, och hyr ett gammalt nedlagt tegelbruk i Mariehäll utanför Stockholm, som snabbt ställs i ordning för filminspelning. Bolagets huvudkontor flyttar från Drottningatan 10 till rymligare lokaler vid Kungsgatan 10.

Per-Axel Branners film Hans livs match har premiär på biografen Skandia i Stockholm den 18 januari. Signaturen Robin Hood skriver i Stockholms-Tidningen: ”Ljudet hade bahandlats på ett nytt och intressant sätt. Dialogpartierna äro få, och genom hela filmen löper musikackompanjemang, ibland starkare, ibland som svag underton. På musiken ha naturljuden kopierats, exempelvis Stadionoväsendet.”
Möjligen hade ljudteknikerna i Råsunda nu fått sin första appartur för att mixa filmljud. Annars fanns knepet att hjälpligt ”mixa” genom att dubbelkopiera ljudnegativen. Den metoden fungerar bara på intensitetsljud, inte transversal. Tobiskamerorna och de första AGA-kamerorna hade just intensitetsljud.

Beroende på inspelningssituation kunde filmernas dialogljud bli ömsom starkt, ömsom svagt. För att inte publiken skulle missa de svaga partierna i omixade filmer var projektionisten ibland tvungen att vrida upp ljudnivån på gränsen till det outhärdliga. Ibland också höja och sänka ljudnivån under föreställningens gång.

Landskamp, regisserad av Gunnar Skoglund, är den första svenska långfilm som spelats in med en tonkamera tillverkad av AGA-Baltic. Filmen är producerad av Svensk Kulturfilm, och inspelad i SF:s ateljéer under aug-sept 1931. Premiären sker på Skandia i Stockholm den 29 mars 1932 och Stockholms-Tidningen meddelar i sin recension att ”Den svenska ljudupptagningen var briljant”.

Filmlaboratoriet Kinocentralen flyttar från David Bagers gata i Stockholm till Drottninggatan 47. Kinocentralens chef Carl Fredrik Anderson har lierat sig med ljudfolket från Lahyn Filmi och fått tillgång till deras inspelningsutrustning. Nu vill han göra långfilm.

Josef von Sternbergs film En amerikansk tragedi har dubbats till svenska av svenska skådespelare i Paramounts ateljé i Joinville utanför Paris. Efter premiären på Olympia skriver Dagens Nyheter: ”Det klickade betänkligt i fråga om överensstämmelsen mellan ljudet och läpprörelserna. Tonfallen voro också många gånger falska och onaturliga, vartill även de ofta valhänta svenska replikerna bidrogo.” Social-Demokraten tycker att: ”Med kameran på avstånd gick det bra, men i närbild blev det brottsligt komiskt.”, och tidskriften Biografägaren att: ”...man saknar den allmänna fondmålning av ljud, som i ljudfilmen förekommer. Alla effekter i den ursprungliga filmen voro borta. Inga fotsteg, inget motorbuller, allt var förfärande gravlikt och tomt.”
Textning blir i framtiden den svenska metoden att jämka språkförbistringen.

Den 29 september söker AGA-Baltic svenskt patent, för de de danska ingenjörerna Petersen & Poulsen och deras bolag Electrical Fono-Films Co. A/S, rörande en metod för störningsfri optisk ljudinspelning på film. Tekniken, att med olika metoder reducera brus och knaster på film, kallas för noiseless. Petersen & Poulsens noiselessmetod bygger på så kallad nollinjeförskjutning på ett ljudspår av typen dubbel transversal. (Patentet beviljas i Sverige den 19 mars 1939, och gäller från ansökningsdagen till 29 september 1949. Dock — Högsta domstolen ogiltigförklarar Petersen & Poulsens patent den 22 december 1945.)

Dessa företag utför ljudfilmsinstallationer:
Aga-Baltic, Kungsgatan 13, Stockholm
Bofa Aktiebolag, Struer, Danmark
Ernst Dittmer, S:t Eriksgatan 69, Stockholm
Kinoton, Östra Förstadsgatan 48, Malmö
Klangfilm, Sveavägen 21-23, Stockholm
Pacent, Kungsgatan 39, Stockholm
Philips Kinoavdelning, Gävlegatan 18, Stockholm
Skand. Kinematograffabriken, Kungsgatan 29, Stockholm
Svenska AB Nordisk Tonefilm, Malmö
Axel Öhlander, Drottninggatan 50, Stockholm

• Madame Bovary - Jean Renoir
• C i uppförande Zéro de conduite - Jean Vigo
• Doktor Mabuses testamente - Fritz Lang
• Middag klockan 8 - George Cukor
• Kristina - Rouben Mamoulian
• Fyra fula fiskar Duck Soup - Leo McCarey
• King Kong - Merian C. Cooper & Ernest B. Schoedsack
  
  
• Kära släkten - Gustaf Molander (SF)
• Pettersson & Bendel - Per-Axel Branner (AB Wivefilm)
• Fridolf i lejonkulan - Weyler Hildebrand (Europa Film) Den första filmen inspelad i Europa Films studio i Sundbyberg.
• Lördagskvällar och Hemliga Svensson - Schamyl Bauman (Europa Film)

Europa Films inspelningsateljéer i Mariehäll, alldeles vid gränsen till Sundbyberg, står färdiga att tas i bruk. Bolaget har hittills hyrt anläggningarna, men verksamheten har gått bra och nu har man råd att köpa byggnader och tomtmark.

Ivar Kreugers imperium faller samman. AB Hufvudstaden övergår i Skandinaviska Bankens ägo och rekonstrueras. AB Svensk Filmindustris aktiekapital skärs ned till tre miljoner kronor och AB Hufvudstaden går in med en nyemission på fem miljoner och blir därmed i praktiken SF:s ägare.

Svensk Filmindustris produktionsbolag Film AB Minerva avvecklas.

Vilhelm Bryde, tidigare chef för AB Svensk Filmindustris inspelningar och ateljéer i Råsunda, flyttar till huvudkontoret vid Kungsgatan där han blir chef för bolagets stockholmsbiografer.

Karin Swanström, en framgångsrik f.d. teaterchef och skådespelerska, blir ny produktionschef och konstnärligt ansvarig för Svensk Filmindustris verksamhet i Råsunda. Hennes man, löjtnant Stellan Claësson, blir ateljéchef. (Karin Swanströms förankring i en folklig teatertradition kommer att sätta sin prägel på SF:s produktion de närmaste åren.)

I SF:s Veckoprogram nr 24 - 1933, berättas att Svensk Filmindustri anställt en filmklippare i Filmstaden, nämligen ingenjör Rolf Husberg. Befattningen är ny på SF, regissörerna klipper alltid själva sina filmer och så ska det nog fortsätta även i framtiden. Husbergs uppgift blir närmast att under inspelningen klippa och ordna de olika scenerna efter manuskriptet, skriver veckoprogrammets redaktör.

Gösta Sandin grundar Svensk Talfilm, med Carl Fritiof Anderson från Kinocentralen som vice VD och delägare.

S. A. G. Swenson startar A.-B. Wivefilm, tillsammans med bland andra Carl Fritiof Anderson.

Svenska Filmsamfundet bildas, av en grupp kritiker, författare, regissörer och filmdirektörer, med syftet att främja filmen i ”konstnärligt, kulturellt och tekniskt avseende”. Samfundet tillsätter omedelbart en kommitté för ”upprättandet av ett filmmuseum”, och samlar genom åren ett omfattande arkiv med filmlitteratur, affischer, fotografier, filmer och teknisk utrustning. För verksamheten, som bygger på frivilliga insatser och donationer, hyr man in sig i tre små rum vid Vasagatan 9 i Stockholm.

Omkring 800 svenska biografmusiker har blivit arbetslösa på grund av ljudfilmen.

Europa Films ateljéer i Sundbyberg, 1933

• L´Atalante - Jean Vigo
• Toni - Jean Renoir
• Det hände en natt - Frank Capra (Rialto, Ripp, Riri, Ritz, Rivoli 27/8 -34)
• Viljans triumf - Leni Riefenstahl
  
  
• En stilla flirt och Fasters millioner - Gustaf Molander (SF)
• Karl Fredrik regerar och Simon i Backabo - Gustaf Edgren (SF)
• Flickorna från Gamla Sta'n - Schamyl Bauman (Europa Film)

Stora ateljén i Filmstaden i Råsunda byggs till på båda sidor med garage, ljudavdelning och belysningsförråd.

Enligt en annons i tidskriften Biografägarens februari-nummer, kan Svensk Filmindustri tillhandahålla bl.a. följande utrustning för ljudfilminspelning:
3 st ljudaggregat tillverkade av AGA-Baltic, varav 2 ambulerande, inbyggda i bilar.4 st bildkameror Debrie, senaste modell för ljudupptagning.

Svenska AB Nordisk Tonefilm inreder en ateljé på övre våningen i S:t Eriks gamla bryggeri vid Garvargatan 15 på Kungsholmstorg i Stockholm. Bolaget har dessutom planer på att bygga en ateljé i Nora trädgårdsstad i Danderyd utanför Stockholm. Men de planerna går i stöpet. Den optiska ljudinspelningsutrustningen som används i ateljén på Kungsholmen är tillverkad av Nordisk Tonefilm i Danmark, och utrustad med Petersen & Poulsens noiseless-teknik.

Europa Film köper AB Grandbiograferna och blir därmed väl representerat ute i landet, men har ännu inga biografer i Stockholm.

Den 16 december startar Albert Wickman filmlaboratoriet Film-Labor, med verksamheten förlagd till Regeringsgatan 109 i Stockholm. Därmed finns tre filmlaboratorier i Sverige: SF:s i Råsunda, Kinocentralen vid Kungsholmstorg och Film-Labor.

Inspelningsbolag, ateljéer, filmbyråer och föreningar åren 1934-36.

• De 39 stegen - Alfred Hitchcock (Skandia 14/4 -36)
• Angivaren The Informer - John Ford
• Frankensteins brud - James Whale (Röda Lyktan, Sibyllan 4/10 -35)
• Galakväll på operan - Sam Wood (Skandia 14/9 -36)
• Myteriet på Bounty - Frank Lloyd
  
  
• Swedenhielms - Gustaf Molander (SF)
• Munkbrogreven - Edvin Adolphson & Sigurd Wallén (Fribergs Filmbyrå)
• Tjocka släkten - Sölve Cederstrand (Europa Film)

Svenska Filmsamfundet börjar dela ut årliga hedersplaketter till förtjänstfulla personer på filmens område. Lokalen vid Vasagatan, där samfundet ställt i ordning ett litet filmmuseum, öppnas för allmänheten.

En våldsam kasemattbrand utbryter i Råsunda Filmstad på morgonen den 22 maj. Värdefulla orignalnegativ blir lågornas rov.

Svensk Filindustri inviger biografen Spegeln på Birger Jarlsgatan i Stockholm, en kombinerad kortfilms- och långfilmsbiograf. Salongen rymmer 777 personer och i maskinrummet ståtar tre Zeiss-Ikon projektorer. Teknisk expert vid intrimning av biografens ljudanläggning har varit tonsättaren och civilingenjören Kurt Atterberg.

Över hälften av alla biografanläggingar för ljudfilm i Sverige är tillverkade av AGA-Baltic.

AGA-Baltics tonkameror har ett stort fel, de saknar brusreducering. Svensk Filmindustris ljudtekniker och regissörer har i flera år klagat på ”AGA-forsens brus”. Men efter den 26 januari 1935 blir det annat ljud i skällan. Då undertecknas nämligen ett avtal mellan Svensk Filmindustri, AGA-Baltic och det danska bolaget A/S Nordisk Tonefilm, ett avtal som ger AGA-Baltic och SF rätt att använda Petersen & Poulsens störningsfria inspelningsmetod (noiseless genom s.k. nollinjeförskjutning) i sina optiska ljudkameror, mot att A/S Nordisk Tonefilm, som äger patentet, får 1 krona per meter film som SF spelar in med den brus- och knasterbefriande metoden. (Mellan 1935 och 1940 betalar SF 230.394 danska kronor i licensavgifter till A/S Nordisk Tonefilm.)

Svensk Filmindustri övertar Svenska AB Nordisk Tonefilms ateljé på Garvargatan 15 i Stockholm. (Kungsholmsateljén används av SF bl.a. år 1944 till inspelningen av Carl Th Dreyers film Två människor.)

Cromo Film AB (Leo Komstedt) startar en filmateljé i en f.d. varietélokal i Novilla på Djurgårdsslätten. Utrustningen består bl.a. av Debries kameror och ljudapparatur från Tobis-Klangfilm. Ateljehyran hos Cromo är 500 kronor per dag, i Råsunda är den 800.

Europa Film flyttar sitt huvudkontor från Kungsgatan 10 till Kungsgatan 24 i Stockholm.

Uttryck som ”High Fidelity” och ”Wide Range” blir allt vanligare i filmljudteknikernas språkbruk.

Notis i tidskriften Biografägaren den 5 oktober:
Inga judiska biografägare.
För närvarande finns i Tyskland 143 judiska biografägare, men till den 31 december i år kommer en ändring härutinnan att äga rum, enligt vad Oberregierungsrat Raether i ett föredrag i yrkesskolan för tyska biografinnehavare meddelat. I filmproduktionen och uthyrningen utgjorde judarna förut 80–90 procent, men numera ligger denna del av filmindustrien så gott som uteslutande i rent tyska händer. Bland filmskådespelarna finns över huvud taget inga judar mer, och ”en tysk skådespelartyp har redan arbetat sig igenom”.

Magnetophon modell K1 (1935)	Magnetophon modell K4 (1938)

 

Klicka på knapparna om du är intresserad av det tekniska

• Fury - Fritz Lang
• Natthärbärget Les Bas-Fonds - Jean Renoir
• Moderna tider - Charlie Chaplin (Grand 16/4 -36)
• En gentleman kommer till stan - Frank Capra (Riviera, Rivoli 31/8 -36)
  
  
• Intermezzo - Gustaf Molander (SF)
• Söder om landsvägen - Gideon Wahlberg (Europa Film)
• Samvetsömma Adolf - Sigurd Wallén (Svensk Talfilm)

A.-B. Skandinaviska Kinematograffabriken i Stockholm byter namn till A.-B. Kinofa. Företaget har sålt och reparerat projektorer sedan 1913 och hade från början namnet Maxim-Teaterns maskinlager.

• Snövit och de sju dvärgarna - David Hand för Walt Disney (Saga 27/9 -38) Per-Axel Branner står för dialogregin i den svenska versionen.
• A Star is Born - William A. Wellman
• Pépé från Marseilles Pépé le Moko - Julien Duvivier
• Den stora illusionen - Jean Renoir (Palladium 4/10 -37)
• Drömmarnas vals - Julien Duvivier
  
  
• Pensionat Paradiset - Weyler Hildebrand (Europa Film) Sveriges mest utskällda film.
• Sara lär sig folkvett - Gustaf Molander (SF)
• Julotta - En kortfim av Gösta Roosling (SF)

Anders Sandrew gör aktiebolag av sin biografverksamhet och bildar AB Sandrew-Biograferna.

Europa Film inviger sin första Stockholmsbiograf. Den heter Saga, ligger vid Kungsgatan 24, och har plats för 977 åskådare. Biografen, som är utrustad för att även kunna användas som teater, har en scen och ett orkesterdike med plats för 25 musiker.

Europa Film får i uppdrag att dubba Walt Disneys tecknade film Snövit och de sju dvärgarna till svenska. För uppgiften inköps ny ljudutrustning (tonkamera och mixer) från Klangfilm i Tyskland. Tonkameran är av modell Eurocord, lanserad 1936, och har en spegeloscillograf som ger en dubbel amplitudskrift utan förskjuten nollinje, men med noiseless enligt Klangfilms patenterade Klarton-teknik. Europa Films nya ljudutrustning är inbyggd i en stor ljudbil, som också innehåller batterier och omformare för att vid behov göra anläggningen oberoede av belysningsnätet. För filmens dialogregi ansvarar Emil A. Lingheim.

Svensk Filmindustri äger fem optiska tonkameror tillverkade av AGA-Baltic.
(Genom åren tillverkar AGA-Baltic 20-30 tonkameror till olika filmbolag. Kunderna finns i Sverige, Norge, Finland, Tjeckoslovakien och Sydamerika.)

AGA-Baltic installerar sin första så kallade cellhögtalare (modell Radial I) på biografen Palladium i Stockholm. Högtalarkonstruktionen, som i USA kallas The Schearer Horn, vann en Scientific and Technical Award vid 1936 års Oscarsgala.

SF:s filmlaboratorium i Råsunda börjar framkalla och kopiera 16 mm film.

Under sommaren hyr Konsertbolaget SF-biografen China i Stockholm och arrangerar varité. (Ernst Rolf hade spelat revy på China 1929-31. Den nu inledda verksamheten kallas Chinavarietén och fortsätter i stort sett varje sommar till och med 1964. Mellan 1938-64 drivs varietén av Svensk Filmindustri.)

Arbetarrörelsens filmkommitté bildas av Socialdemokratiska arbetarpartiet (SAP), Socialdemokartiska kvinnoförbundet (SSKF), Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU), Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Landsorganisationen (LO). Ganska snart ändrar man namnet till Folkrörelsernas filmorganisation - Filmo. De socialdemokratiska lokalorganisationerna behöver projektorer och film till sina mötesverksamheter, och Filmo ska tillhandahålla det som behövs.

Sveriges Författarförening arrangerar ett möte i Konserthuset i Stockholm, där man diskuterar svensk films pilsner- och brännvinsromantik, och fundamentala brist på konstnärlig ambition.

• Dimmornas kaj Le Quai des brumes - Marcel Carné (Grand 12/9 -38)
• Hôtel du Nord - Marcel Carné
• Marseljäsen - Jean Renoir
• Människans lägre jag La Bête humaine - Jean Renoir
• Storm över Ryssland Alexandr Nevskij - Sergej Eisenstein (Folkan 6/12 -43)
• Panik i gangstervärlden Angels With Dirty Faces - Michael Curtiz (Rialto, Rival, Rivoli 17/4 -39)
• Robin Hoods äventyr - Michael Curtiz & William Keighley (Rialto, Rival, Rivoli 12/9 -38)
  
  
• Dollar och En kvinnas ansikte - Gustaf Molander (SF)
• Styrman Karlssons flammor - Gustaf Edgren (SF)
• Karriär - Schamyl Bauman (Irefilm)

Lorens Marmstedt bildar AB Terrafilm och och Terraproduktion.

Svensk Filmindustri säger upp sin fast anställda orkester. I framtiden kommer bolaget att hyra in musiker vid behov.

Biograferna China, Draken och Palladium i Stockholm har utrustats med ljudanläggningar från AGA-Baltic som är omkopplingsbara mellan mono, stereofoniskt ljud och push-pull.

Olof Thiels Irefilm (Industri- och reklamfilm) går i konkurs efter den katastrofalt kostsamma inspelningen av filmen Midnattssolens son. Mellan 1931-38 producerar Irefilm cirka 20 långfilmer.

Sandrews betalar Irefilms skulder med ateljé och utrustning som säkerhet.

Sandrew har en tid haft planer på att bygga en ateljé i Nora-Klingsta utanför Stockholm, men överger dessa och övertar i stället Irefilms ateljé vid Lästmakargatan 18 i Stockholm, en f.d. inbyggd tennishall som en gång i tiden ägts av Ivar Kreuger. Dessutom har Sandrew tidigare på året just övertagit Cromofilms apparatur och studio i Novilla på Djurgården. Anders Sandrew sa ofta: ”Jag har en stor våning, men inget kök”. Nu fick han sitt kök, och han kallar det Sandrew-Ateljéerna. För sitt inspelningsarbete bildar Anders Sandrew, tillsammans med Schamyl Bauman, Produktion S. Bauman AB. Lorens Marmstedt knyts också till verksamheten.

Sveriges filmuthyrarförening och Sveriges Biografägarförbund inför ett förbud mot nedkopiering av svensk film från biograffilmens 35 mm-format, till det lite enklare 16 mm-formatet. Nedkopiering av utländsk spelfilm får ske först fem år efter den svenska premiären.

Svenska Filmsamfundet flyttar till Tekniska Museet på Djurgården, där man kostnadsfritt kommer att ha sina samlingar inrymda fram till 1964.

Academykurvan

• Spelets regler La Règle du jeu - Jean Renoir
• Dagen gryr Le Jour se lève - Marcel Carné
• Det brinner en eld La Fin du jour - Julien Duvivier
• Ninotchka - Ernst Lubitsch
• Borta med vinden - Victor Fleming (Palladium 6/10 -41)
• Trollkarlen från Oz - Victor Fleming (Rigoletto 2/1 -40)
• Mr Smith i Washington - Frank Capra (Royal 23/12 -39)
• Diligensen Stagecoach - John Ford (Astoria 22/9 -39)
• Svindlande höjder - William Wyler
  
  
• Kalle på spången - Emil A Pehrsson (Europa Film)
• Gläd dig i din ungdom - Per Lindberg (SF)
• En enda natt - Gustaf Molander (SF)
• Mot nya tider - Sigurd Wallén (Svensk Talfilm)
• Midnattssolens son - Thor Brooks och Rolf Husberg (Irefilm)

Det finns 107 biogrefer i Stockholm. En stockholmare går på bio i medeltal 22 gånger om året.

Sandrew flyttar sin produktionsavdelning och filmuthyrning från Kommendörsgatan 37 (där butiken ligger) till nya lokaler på Kungsgatan 65.

Den 17 mars invigs biografen Rigoletto på Kungsgatan i Stockholm, med plats för 1201 personer. Biografens ljudanläggning är tillverkad av Klangfilm, och högtalaren som monterats bakom duken är fyra meter hög, två meter bred, två meter djup och heter Euronor. Fyra diskanthorn tronar på högtalaren topp, vardera försett med en cirka två meter lång tratt uppdelad på tre kanaler. Den stora bastratten har en längd i mittaxeln av 2,6 meter, och utgångsöppningen är 2 x 2 meter. Euronor-högtalaren återger frekvensområdet 30-12.000 Hz. ”Ljudkvaliteten blir härigenom något alldeles enastående och alla slags ljudeffekter kunna återges utan några som helst extra anordningar.” (Annonstext i Biografägaren, 23 okt. 1945.)

AGA-Baltic levererar en optisk tonkamera för stereo och push-pull till Svensk Filmindustris ljudavdelning i Råsunda. Till kameran hör ett mixbord med tre mikrofoningångar, tre kompressionsförstärkare och automatisk amplitudbegränsning. (AGA tillverkade genom åren bara en enda stereokamera.)

Klangfilm visar testfilmer med stereofoniskt optiskt ljud på biografen Rigoletto i Stockholm.

Noréns korrespondensinstitut (NKI) startar en korrespondenskurs i ljudfilmsteknik med inriktning på inspelningsarbete. (Kursverksamheten pågår en bit in på 60-talet. Kursbreven uppdateras alleftersom.)