Kinofa

Kinofa fyllde de trettio för några månader sedan och samtidigt passade bolaget på att flytta sina lokaler ut till Hammarbyleden. Men innan dagens Kinofabolag presenteras, kanske det skulle vara intressant med en liten återblick på dess utveckling.

Maxim-Teaterns Maskinlager.
Kinofa hade — liksom många filmbolag — ett helt annat namn när det startades. Då — det var 1913 — hette det helt anspråkslöst »Maxim-Teaterns Maskinlager» och dess lokal var Maxim-biografens i Stockholm maskinrum. Biografens dåvarande ägare — som nu är Kinofas chef — Gustaf Engström fann, att det skulle finnas marknad för maskiner till dåtidens biografer och att det även skulle kunna finnas tillgång till reparationsarbeten o. s. v. Han satte i gång och under den första tiden gjordes allt för hand. Med tiden kom den första maskinen — en borrmaskin. Tiden gick och firman gick framåt. 1915 utsläppte den nya firman sin första katalog. 25 år senare är denna katalog av stort värde, inte blott ur kuriositetssynpunkt utan även som en tankeställare över den enorma utveckling som biograftekniken tagit sedan dess. Bläddrar man i katalogen bland alla »kinematografmaskinerna» tror man att det knappast är sant. Nyheten för det året tycks den automatiska brandluckan vara. En maskin från samma år av fransk modell garanteras ha absolut stillastående bilder och den såldes till det facila priset av 280: — kr.!

Men katalogen upptog även priser på olika reservdelar och andra biograftillbehör, det finns båglampor, kalkljusbelysning, elektriska motstånd (som nu skulle få statens provningsanstalt att rysa), vidare t. ex. notställ med lamphållare, huv, ledning och stickkontakt för 15 kr., filmskåp av galvaniserad plåt etc. »En komplett uppsättning med Kinematografmaskin av fransk modell för elektriskt ljus» betingade ett pris av 756 kr. om motor och motstånd och järnstativ medföljde — utan dessa extra arrangemang gick uppsättningen på 526 kr.! Det var tider!

Skandinaviska Kinematograffabriken.
Maxim-Teaterns Maskinlager växte och frodades och från att ha haft en anställd fick det flera och man började bygga projektorer av Pathé och Ernemanntyp. Senare blev firman även agentur för Ernemann projektorer. 1915 hade dåvarande Maxim-Teaterns Maskinlager övertagit Svenska Bios maskinlagers verkstad och ungefär samtidigt med ombildningen övertog Skandinaviska Kinematograffabriken Svenska Bios maskinlager. Bolaget slutade tillverka egna projektorer 1927 när det fick generalagenturen för Zeiss och då sysslade man mest med reparationer. Några år tidigare hade bolaget även introducerat Hahn Goertz-projektorerna, som blev mycket omtyckta. Under mitten av 1930-talet började bolaget med tillverkning av olika apparater för biografbruk och man satte även i gång med tillverkning av projektorer av egen konstruktion.

Kinofa.
Detta nya steg markerades även av ett nytt namnbyte. Det gamla namnet var alltför svårhanterligt och under de närmaste åren fick bolaget den form det i dag har och efter flera år på olika ställen har det nu funnit en lämplig verkstad vid Hammarbyleden.

Den nya fabriken.
Det hör ju till att tillverkningen skall komma i ett helt annat läge i en ny fabrik och det gör den sannerligen ute vid Hammarbyleden. Själva fabriken som sådan är inte ny, den byggdes för ett par år sedan för ett annat ändamål, men den passar Kinofa utmärkt. Driften har kunnat rationaliseras åtskilligt eftersom alla verkstadslokaler ligger i ett plan och utom verkstaden inryms planeringsavdelning, orderkontor, lager etc. inom samma fastighet. Vid ett besök är det ett nöje att konstatera hur väl varje utrymme har tillvaratagits. Fabriken har dessutom en stor tomt som möjliggör de utvidgningar som måste komma när tiderna har blivit normala igen.

Kinofas tillverkningar.
Bland alla de tillverkningsgrenar, som Kinofa har för att främja den svenska biografnäringen, kan nämnas projektorer, ljudanläggningar, HI-lampor och LI- lampor, kassetter, portabla ljudfilmsanläggningar, spolapparater, likriktare, instrumenttavlor o. s. v. Vidare tillverkas reservdelar till de flesta projektorer. Kinofa har inriktat sin tillverkning på det självförsörjande planet — allt som kan utföras av bolaget självt tillverkas. Utom naturligtvis vissa standardvaror. Men för att ta ett exempel: projektorerna är i det närmaste helt och hållet Kinofas eget arbete och dessa har som så många vet många finesser som utexperimenterats av tillverkaren själv. Transportabla ljudfilmsanläggningar är även ett gebit som Kinofa står ensam för i Sverige och bland bolagets många egna nyheter under åren kan nämnas 1800 meterskassetterna, en kassettyp som knappast tillverkas någon annanstans. Av Kinofas många specialiteter kan även nämnas lampor av olika slag och utföranden och många bolag — som man nästan skulle kunna tro vara bittra konkurrenter — köper av Kinofas tillverkningar.

Exporten.
1939 — det sista fredsåret — hade Kinofa en stor export till grannländerna och även på andra håll inom Europa. F. n. ligger denna export av förklarliga skäl nere men man arbetar liksom på många andra håll för en kommande export och här som inom alla svenska industrier gäller det att komma fram tack vare sin kvalité och efter detta krig får man räkna med att denna betyder mer än någonsin.

(Under de gångna åren har Gustaf Engström stått i ledningen och han har vakat över bolaget både i goda dagar och i onda — ty de senare har även beskärts honom — men han har förstått att leda sitt bolag tillbaka på säker grund och han har många medhjälpare kvar sedan unga år, som t. ex. Erik Wahlström som började sitt projektorbygge redan 1916. Till slut ber vi att få önska Gustaf Engström och hans Kinofa lycka till där ute vid Hammarbyleden!)