Tyskland–U. S. A. i häftig strid om tonfilmen.
Amerikanerna slås tillbaka.

Tonfilmskriget mellan Tyskland och Amerika har nu börjat på allvar efter långa underhandlingar. Krigsutbrottet inträffade den 9 september, och redan ha tyskarna stoppat det amerikanska bolaget Western Electric i Tjeckoslovakien, Ungern och Italien. Hur man kommer att sköta aktionen i Sverige ha tyskarna ännu inte bestämt sig för, men det torde komma att bestämmas under veckans lopp.

Det har ju då och då stått notiser att läsa om tonfilmsdiskussionen Tyskland—Amerika, utan att den svenska allmänheten egentligen fått riktigt klart vad det rör sig om. Ingenjör Nils Pichler i A. E. G., som är Klangfilms representant i Sverige, ger följande redogörelse för saken för Dagens Nyheter.

— När det stora tonfilmsintresset började gingo amerikanerna genast in för att lägga under sig den europeiska marknaden. Western Electric visste att det inte behövde befara någon främmande konkurrens i U. S. A. på grund av de där förefintliga dubbelpatenten. Därför stoppade man tills vidare leveranserna till Amerika och inriktade en tid helt och hållet produktionen på Europa, dit man sände tonfilmsanläggningar i massa för att hinna före det tyska Klangfilm. Biografägarna stodo här och var villrådiga, men då Western Electric kunde meddela att man hade en rad framstående amerikanska filmproducenter bakom sig, vilka uttalade förbud för att deras filmer hördes på andra apparater än Westerns, så föll man till föga. Amerikanerna fingo alltså sina apparater uppmonterade överallt i Europa. Men de hade glömt eller förbisett att det tyska Klangfilm dessförinnan skyndat sig att inköpa de grundläggande patenten för Europa. Klangfilm förfogar alltså över cirka åttahundra patent, som gälla apparaternas olika detaljer. Firman har köpt Radio Corporations, Siemens, A. E. G.:s m. fl., elektriska företags patent, och det är, juridiskt sett, ingen möjlighet för Western att sälja sina apparater på den europeiska marknaden utan att komma i kollision med Klangfilms patenträttigheter. Tyskarna ville emellertid en uppgörelse i godo. En första konferens ägde i detta syfte rum i New York, en andra i Berlin och en tredje nu senast i London. Det såg ut som om man skulle komma till en uppgörelse, men då amerikanerna envist ville förmå Klangfilm att dessförinnan gå med på en prishöjning, som den tyska firman ej kunde acceptera, reste tyskarna hem. Och dagen därpå — alltså förra tisdagen — stoppades Western Electrics tonfilmsbiografer i Prag, Budapest och Rom. Som part i målet kan jag ju inte gå närmare in på den stridsfråga vilken gjorde slut på förhandlingarna, fortsätter ingenjör Pichler, men de tyska apparaternas prisbillighet är ej betingad av konkurrensen, utan av deras mera praktiska och enklare utformning än de amerikanska. Här i Sverige är Klangfilms patentläge bättre än i de flesta andra länder. Vi ha emellertid här ännu ej velat skrida till stämning, utan hoppas få saken ordnad på annat sätt, så mycket mera, som en mängd Klangfilmsapparater inköpts av de svenska biograferna för att insättas när saken ordnats utan förluster för biografägarna själva.

Dagens Nyheter, 22 september 1929

Femtio bior i trångmål för talfilm.
Stora patentkriget sprider sig till Sverige.
Klang- och jubeltid väntas med feta processer.

För ungefär en månad sedan presenterades för första gången i fullfärdigt skick det danska tonfilmssystemet "Nordisk Tonefilm" och omedelbart efteråt följde den offentliga premiären, som blev en avgjord framgång. Enligt en uppgift i en svensk facktidning föreligger redan enbart från Sverige beställningar på trettio biografer, och till nyår beräknas ungefär 50 installationer enligt detta system vara färdiga i vårt land.

Dessa beställningar ha säkerligen berott på att Dansk Tonefilm säger sig ha klarare patenträttigheter än de flesta andra firmor. Man har alltså föreställt sig att man på dessa danska apparater skulle få köra vilka filmer som helst.

Emellertid ha vi från initierat håll erfarit, att på Ijudfilmsfronten kan väntas åtskilligt nytt inom närmaste tiden. Det är inte alls så säkert att filmförevisningar på danska apparater komma att gått så lätt och ostört, som man trott.

Nordisk Tonefilm lär ha en överenskommelse med tyska Tobis (Klangfilm). Denna överenskommelse går bl. a. ut på att Tonefilm inte skulle få sälja några apparater i Tyskland. Detta lär Tonefilm dock ha gjort, och sålunda kastat en stridshandske i ansiktet på Klangfilm. Å andra sidan har Tonefilm inte visat någon ovilja att förhandla med Klangfilm, så det är mycket möjligt att den danska firman går in på att köpa Klangfilmslicenser för varje apparat som Tonefilm säljer och att mellanhavandena mellan de tyska och danska bolagen ordna sig på det sättet. Klangfilm varnar emellertid biografägarna för förhastade inköp av andra än tyska talfilmsapparater.


Svensk process Klangfilm–W. E. i faggorna.

Freden bibehålles kanske mellan Tyskland och Danmark, men mellan Tyskland och Amerika (Western E.) är situationen hotfull. Först voro Klangfilms representanter över i Amerika för att förhandla, och därvid uppdrogs riktlinjer för en överenskommelse mellan de två konkurrenterna. Villkoren verkade ganska acceptabla för båda parterna. Men när de senare möttes i London lär W. E. ha frångått den basis, som uppskisserats i Newyork, och fordrade bl. a. att Klangfilm skulle höja sina apparatpriser med 20—30,000 kr. för att komma i nivå med W. E:s priser. Dessutom skulle Klangfilms marknad inskränkas till ungefär halva Europa. Efter ett par korta konferenser funno Klangfilmsrepresentanterna läget hopplöst och reste hem utan att träffa någon som helst överenskommelse.

På kontinenten har Klangfilm vunnit processer emot Western E., och efter vad vi erfarit torde Klangfilms processande med amerikanarna snart nog komma att överflyttas även till Sverige.

Vårt land har hittills varit fattigt på patentsensationer, men det ser inte ut som om det skulle få förbli det.

Biografägarnas ombudsman hr M. Enderstedt meddelar på förfrågan att han noga följt de underhandlingar som ägt rum mellan Western Electric och Klangfilm, vilka underhandlingar fullständigt strandat. Man torde dock kunna utgå ifrån att såväl Nordisk Tonefilm som Western komma att svara i de processer, som nu påstås vara att förvänta. Det gäller ju för firmorna alltför stora prestigevärden för att en enskild biografägare skulle sätta sig i bräschen. Man vet f. ö. ännu inte huruvida Klangfilm kommer att vända sig mot biografägarna eller installationsfirmorna eller båda. Svenska biografagägarförbundet har gjort sitt bästa för att hejda inköp av apparater, men under de allra sista veckorna uppges ett antal köp ha ägt rum. F. ö. torde åtminstone vad Stockholm beträffar ljudfilmsapparater nu förefinnas i ett större antal biografer än i någon annan europeisk huvudstad med undantag av London. Från såväl Western som Tonefilm har man f. ö. uppgivit, att de fyra nordiska länderna icke skulle lämna Klangfilm det patentskydd som ifrågasattes. Huru härmed förhåller sig torde dock först kunna bli klart inför en rättslig undersökning. Patanttvisterna komma att för biografägarna ytterligare öka det kaos som redan är rådande och det är i våra dagar inte lätt att vara biografägare.


S. F. oroa sig ej för sina W. E.-apparater.

Vi ha även förhört oss hos direktör Olof Andersson om Svensk Filmindustris ställning till eventuella sammandrabbningar mellan Klangfilm och W. E. Det svenska bolaget har gått in för båda systemen, och enligt vad hr Andersson upplyser tänker det inte specialisera sig på något särskilt fabrikat utan köpa i den fria marknaden allt eftersom det passar. Filmindustri har redan tre Klangfilmsinstallationer i Stockholm, samt i Göteborg, Malmö och fr. o. m. den 21 oktober i Uppsala. Närmast i turen stå Norrköping, Eskilstuna och Landskrona, som alla få Klangfilm. Om filmindustri blir lagligen förbjuden att fortsätta användningen av sina W. E.-apparater tar det genast bort dem utan att protestera. Svenska bolaget är nämligen genom kontrakt skyddat mot alla skadeståndsanspråk — vilka W. E. får stå för — och något avbrott i filmföreställningarna torde heller inte uppstå, då Klangfilmsapparater finnas till hands för att omedelbart ersätta W. E.:s apparater. Så Filmindustri emotser event. Klangfilmsprocesser med jämnmod.

Stockholms-Tidningen, den 21 september 1929