Inspelningen av Ägget är löst, 1974
av Roland Sterner, FSF

År 1967 skrev Hans Alfredson en novell som hette ”Pojken i vattnet”, och han byggde några år senare ut den till en långfilm med arbetsnamnet ”Har hönsen svimmat kanske?”. Inspelningen gjordes i Skåne hösten 1974, och i teamet ingick flera medarbetare som jobbat med ”Äppelkriget” några år tidigare. Produktionsledare var Tomas Dyfverman, fotograf Lasse Svanberg, ljudtekniker Christer Furubrand och Per Carleson, inspelningsledare Ann-Mari Jartelius, jag var B-fotograf och stillbildsfotograf, elektriker Ulf Björck, maskör Bengt Ottekil och scripta som vanligt Mona Haskel. Ny i teamet var Ragnar Waaranperä, erfaren passare. Huvudrollerna gjordes av Max von Sydow som den mäktige fabriksägaren, Gösta Ekman som hans son samt Birgitta Andersson som fabriksägarens hustru och sonens mor. Hasse Alfredson spelade en luffare som råkar komma förbi slottet där familjen bor. En hästintresserad flicka som jobbade i gårdens stall spelades av Anna Godenius. I mindre roller framträdde bl a Stig Ossian Ericson, Jim Hughes, Jan Wirén och Stellan Sundahl. När vi gjorde ”Äppelkriget” hade Stora Hotellet i Tomelilla varit bas för inspelningen, men inför denna film, som snart fick sitt slutgiltiga namn ”Ägget är löst”, färdigställdes en skånegård i den lilla byn Sälshög strax norr om Tomelilla till inspelningskontor, studio och bostäder för teamet. Hasse Alfredson hade i många år haft sin sommarbostad i samma by och kände väl till byggnaden vars namn var Ambumsgården. Med hjälp av sin bror Per och grannen Sven Ivarsson lät han inreda den gamla ladugården till filmstudio och rekvisitalager, mellandelen blev sminkloge och klädförråd, och det gamla boningshuset fick ett antal personligt inredda bostadsrum, matsal, kök och bastu. Eftersom filmen innehöll ett antal undervattensbilder byggdes en bassäng bakom ladugården, där tre väggar utgjordes av en gammal gödselstad, till vilken en fjärde vägg byggdes med ett inmurat fönster för filmningen. Bengt Börjeson hjälpte till med de scener som krävde undervattenskamera. Filmobilen användes under hela inspelningen, vid denna tid körd av Leif Lundin. Inspelningen började den 30 september och pågick till den 17 november. Studion var inte ljudisolerad, men de enda ljudstörningarna som förekom var då tung trafik passerade på landsvägen utanför, och det hände inte ofta. Studion hade stora dörrar på ena kortsidan, och det utnyttjades av scenografen Ulf Axén som kunde bygga stora fönster med äkta dagsljus i flera av miljöerna. Frukostscenen i filmens början, tagen på plats i Gyllebo slott. Från vänster till höger: Hans Alfredson, Per Carleson, Lasse Svanberg, Mona Haskel (bortvänd), passaren Ragnar Waaranperä och Birgitta Andersson. Tre stora interiörer byggdes i studion. Delar av familjens bostad, faderns lyxiga kontor samt ett stort, nästan tomt rum för den stora dansscenen, då Äggsången av Alfred Janson framfördes. Den i filmen så viktiga sjön heter Sjörreds mosse och ligger alldeles intill Gyllebo slott, en dryg mil nordväst om Simrishamn. I slottet togs även några interiörer. Andra inspelningsplatser var bl a Sövdeborgs slott söder om Sjöbo och Eneskogen vid Röstånga. Vi använde två olika kameror, en Arri IIC i blimp för alla interiörer, och SF:s då ganska nya Arri 35 BL med serienummer 21, för exteriörer. Vi bedömde att ljudnivån på BL-kameran var för hög för interiörer. Blimpen som användes till IIC-kameran var inte en 120 S utan den äldre typen, där locket på blimpens ovansida bytts ut för att passa färgkassetterna. Blimpen vi använde hade stått i sin plåtkoffert på Tunnelgatan, då den stora översvämningen inträffade i augusti 1974, men den hade klarat sig från fuktskador. Lasse Svanberg vid den blimpade kameran som omnämns i texten. Kameran sitter på ett Hydro 300-huvud tillverkat av Filmtechnische Geräte Oskar Heiler. Miljön är ett studiobygge. Objektiven var den vanliga Zeiss-serien med ljusstyrka 1:2,2. Fördelen med den gamla blimpen var att 16 mm vidvinkel (1:2,4) kunde användas i den utan vinjettering, vilket inte gick i 120 S-blimpen. Överspelning av ljudet samt synkläggning av materialet (arbetskopia i 16 mm) gjordes i det svenskbyggda Atema-klippbordet. Ljudteknikerna använde en Stellavox stereobandspelare, men de utnyttjade de två spåren till att spela in monoljud med två olika utstyrningar. Hasse Alfredson var en mycket frikostig person som såg till att team och skådespelare hade det så bra som möjligt under inspelningen. Eftersom teamet bodde tillsammans på Ambumsgården (skådespelarna bodde oftast på Stora Hotellet i Tomelilla) så blev tillvaron mycket familjär och det hölls fester så snart som det fanns en godtagbar anledning. Maten var absolut förstklassig och tillreddes av kokerskor med erfarenheter från skånska slott. I en sekvens åker Pojken (Gösta Ekman) till Köpenhamn med stallflickan (Anna Godenius). De går på Glyptoteket och tittar på skulpturer och äter lunch på Oscar Davidsens smörrebrödrestaurang. Dessa scener gjordes vid två olika resor, vilket vi anade var en förmån för teamet som kunde köpa taxfree vid två tillfällen i stället för ett. Det bjöds på många olika snapssorter vid middagarna långt efter dessa resor. I en scen som togs på Gyllebo slott öppnar Max von Sydow en champagneflaska. Bilden visar en hel grupp personer i ett rum, men Hasse ville ta scenen fem gånger, och varje gång öppnades en ny champagneflaska. När scenen var inspelad fick teamet och skådespelarna dela på den öppnade champagnen! Max von Sydow. Det var en upplevelse att få arbeta med en så skicklig skådespelare som Max von Sydow! Vid ett tillfälle fick vi avbryta en inspelning i tornet på Sövdeborgs slott på grund av väderomslag, men det enda som återstod i sekvensen var en närbild på Max von Sydow. Vi bestämde att den kunde tas vid något annat tillfälle utanför studion mot blå himmel, men det tog ett antal dagar innan vädret blev lämpligt. När vi såg att det skulle bli sol en eftermiddag ställdes kameran upp utanför på gården och Max ombads att ta på sig rätt kostym. Han gjorde detta snabbt och ställde sig i läge framför kameran. Hasse förklarade vad som skulle tas, och Max bekräftade att han kunde replikerna, som var ett ganska långt tal. Innan kameran startades frågade Max vilken av tagningarna av den vida bilden som var bäst, vilket scriptan Mona Haskel snabbt kontrollerade. ”Då ska jag göra närbilden på samma sätt som den godkända tagningen” sade Max, och satte den direkt utan omtagning. Eftersom jag tog stillbilderna till filmen var det alltid vid sista repetitionen som jag hade möjligheter att fotografera. Utan att jag behövde be Max om det, så såg han alltid till att alla detaljer i klädseln var helt korrekta och att hår och annat var i ordning. När han hörde ett klickande från kameran så bytte han position en aning, så jag fick en serie bilder som alla var något olika. Vilket proffs! Hasse Alfredsons intresse för filmsekvensen då Gösta Ekman kastas i sjön av Max von Sydow och tillbringar flera månader i vattnet framgick av att halva inspelningstiden ägnades åt dessa scener, som utgör ungefär 15 minuter av den färdiga filmen. Poolen som byggdes för inspelningen. På bortre långsidan sitter Ragnar Waaranperä och elektriker Ulf Björck, bakom kameran (Arri 35 BL) Lasse Svanberg, Per Carleson med bandspelare och i förgrunden Mona Haskel och Hans Alfredson. Alfredson vann en Guldbagge för bästa regi år 1975, och många ansåg att det var just sjösekvensen som belönades. Filmen har utgivits på DVD i Hasse & Tage-boxarna och visas ofta på kabelkanaler. Roland Sterner B-foto och stillbildsfotograf Klicka här om du vill läsa min text om Lasse Svanberg.

Till startsidan