Lasse Svanberg
av Roland Sterner, FSF

Lars (Lasse) Herman Svanberg (ibland Swanberg), född den 20 juni 1937 i Grytnäs i Kalix, död i Stockholm den 3 oktober 2006, var en svensk filmfotograf, redaktör, manusförfattare och regissör.

Lasses far, Lars Gilbert Marino Svanberg (1900-1987), arbetade bland annat som byggnadssnickare och drev en tid ett eget bryggeri i Kalix. Han var dessutom starkt engagerad i det socialdemokratiska partiet. Lasses mor, Ester Karolina Svanberg (1900-1971), var aktiv i den socialdemokratiska kvinnorörelsen. De fick fem barn. Lasse var yngst i barnaskaran.



Lasse Svanberg under inspelningen av filmen Äppelkriget (1971)
med Samuelson’s ”slant back magazine” på en Arriflex.
Foto: Roland Sterner.

Lasse lämnade föräldrahemmet 1955 och for till Stockholm där han tog arbete som tryckeriarbetare.

Året därpå sökte han sig till Konstfacks aftonskola och kom där att påverkas av Bauhausrörelsens tankar om att alla människor innerst inne är skapande och kreativa. På aftonskolan hade han Christer Strömholm som lärare i fotografi och Peter Weiss i film.

Från 1958 gick Lasse Konstfackskolans linje för reklam och bokhantverk och under perioden 1961–1962 pluggade han grafik och film som stipendiat vid Institute of Design i Chicago. Från 1964 var han kursledare på Stockholms Fotografiska Skola med Walter Hirsch som assisterande lärare.



Annons i Dagens Nyheter den 2 januari 1964.

”Nu har vi fått en ny, elementär fotoskola i Stockholms Fotografiska Skola, Stora Nygatan 45. Kursledare är Lars H. Swanberg, en talangfull, entusiastisk och målmedveten ung fotograf med skolning bland annat vid Institute of Design i Chicago. Swanberg tillämpar den klassiska Bauhauspedagogiken och tydligen inte utan framgång. Elevutställningen i skolans lokaler är mångsidig och odogmatisk och vittnar inte minst om Swanbergs pedagogiska begåvning.”
Ulf Hård af Segerstedt i Svenska Dagbladet den 23 maj 1964.

Enligt en artikel om Walter Hirsch, skriven av Leif Wigh i VERK – tidskrift om fotografi nr 02 - 2021, ägdes Stockholms Fotografiska Skola av en man som brukade köpa upp företag som gått i konkurs.

På den där tiden fanns även Strömholms fotoskola som fotografen Christer Strömholm basade över tillsammans med filmaren Tor-Ivan Odulf.

Dessutom hade Stockholms stad en yrkesskola för fotografer inrymd i Industri- och hantverksskolan på Polhemsgatan 35. Skolan etablerades redan 1938 och var igång fram till omkring 1970. En av den skolans allra första elever var en 16 år gammal Sven Nykvist. Även Jan ”Limpan” Lindeström utbildade sig där.

Lasse sökte till filmfotoutbildningen på Svenska Filminstitutets filmskola och blev antagen 1964. Han tillhörde alltså den första kullen studenter 1964–1966 och var kurskamrat med Jörgen Persson.

Det berättas att Lasse ofta kom försent till lektionerna på Filmskolan. Han hade ju själv arbetet som fotolärare och möjligen ventilerade han sitt missnöje med de som verkade i det yrket på Filmskolan genom att släntra in i klassrummet en god stund efter alla andra. Eller, som ibland, genom att helt enkelt skolka. Han kan förstås haft många järn i elden och av det skälet haft svårt att passa tider. Så kan det naturligtvis ha varit. Han prioriterade helt enkelt annat. Själv satsar jag dock min slant på att det var en brist på glöd bland lärarna som fick honom att trilskas. Man måste lysa som pedagog, inte bara rabbla fakta. Man måste kunna visa entusiasm, ha förmåga att komma med konstruktiv kritik och att peppa. Det är inte alltid det fungerar på det viset. Ganska sällan, faktiskt.

Redan 1965 flyttade Stockholms Fotografiska Skola från Stora Nygatan i Gamla Stan till större lokaler på Södermalm, närmare bestämt Högbergsgatan 75. Men Lasses del i den verksamheten blev med tiden alltmer sporadisk. Walter Hirsch fick därför ta över kursansvaret.

I brist på jobb efter tiden på Filmskolan kontaktade Lasse Svanberg Filminstitutets direktör Harry Schein och föreslog inrättandet av en filmteknisk försöksverksamhet inom institutet. Schein godkände förslaget och gav Lasse ekonomiskt bidrag att studera färgfilm i USA, dit han reste på senhösten 1966.

Lasse återvände till Sverige efter ett år och började för Filminstitutet ge ut en enkelt utformad tidskrift, Tekniskt Meddelande (TM), vars första nummer utkom i mars 1968 och innehöll en redogörelse för Technicolor-systemet och bildformatet Techniscope.

Tekniskt Meddelande (år 1975 omdöpt till Teknik och Människa) blev efterhand en alltmer professionellt utformad tidskrift som gavs ut fem gånger per år och hade prenumeranter i hela Norden. Det hann bli omkring 200 nummer av TM innan nedläggningen år 2007, de sista åren med Susanne Svanberg (Lasses hustru) som chefredaktör.

Lasse arbetade från och med november 1968 dessutom med Filminstitutets försöksverksamhet, som lämnade ekonomiskt bidrag till personer som ville utföra tekniska prov på filmens område.

Han arbetade förstås även som filmfotograf, till exempel på Jonas Cornells Puss & kram (inspelad sommaren 1966 och med premiär 1967), Susan Sontags Duett för kannibaler (premiär 1969), Jonas Cornells Som natt och dag (1969) och Grisjakten (1970), Tage Danielssons Äppelkriget (1971), Hans Alfredsons Ägget är löst (1975) och Jonas Cornells Bluff Stop (1977).



Från 1971 till och med 1992 ledde Lasse ett årligt filmtekniskt seminarium i Filmhuset på Borgvägen i Stockholm som lockade hundratals deltagare från hela Norden. Föredragen hölls i bio Victor men på grund av publikintresset räckte ofta inte den biografens 362 platser, så föredragen överfördes via video även till bio Mauritz. Dessutom visades de i monitorer i utställningshallarna och i restaurangen.

Vartannat år hade seminariet ett tema, de mellanliggande åren hölls ett så kallat pyttipanna-seminarium som tog upp blandade ämnen. Då arrangerades även utställning av teknisk apparatur i Filmhusets samtliga ateljéer och i ateljégången. Till ett av dessa pyttipanna-seminarier kom över 900 gäster.

Många prominenta internationella gäster deltog som föredragshållare, bland dem David Samuelson, Oswald Morris och Fritz Gabriel Bauer. I flera fall filmades intervjuer ute i världen enbart för visning på seminariet. Det gjordes till och med speciella instruktionsfilmer, t ex om Steadicam, om filmning av nodpunktstricks och om filmning med olika bildfrekvenser. Varje seminarium beskrevs detaljerat i det nästkommande numret av TM med bilder och artiklar.

TM-redaktionen gav under många år ut ett så kallat produktionspraktiskt arbetsverktyg som kallades Produktionsboken. Det var en lathund avsedd för producenter, produktionsledare och inspelningsledare i film- och videobranschen i form av en pärm med lösa A4-blad med bland annat aktuell information om budgetkalkylering, lagstiftning, moms/avtal, tull/transport/spedition, upphovsrätt, filmarbetarmatrikel, teknisk utrustning och tillgängliga specialtjänster.

Produktionsboken togs egentigen fram enkom för ett TM-seminarium som avhandlade filmproduktionens alla vedermödor, men den blev så populär att redaktionen årligen skickade ut tjocka kuvert med uppdateringar till alla som anmält innehav av en sådan pärm.

TM-redaktionen gav dessutom ut en Filmarbetarkatalog som trycktes i en ny upplaga vartannat år och listade alla frilansande filmarbetare samt företag med specialkunskaper som passade filmbranschen.

Lasse hann även med att författa böcker i ämnen som informationsteknologi och mediedistribution via kabel- och satellit-TV, bland annat Bekvämlighetens triumf (1983) och Stålsparven (1991).

I TM september 1973 skrev Lasse på förekommen anledning: ”Att göra långfilm är inte ur samhällets synpunkt så jävla viktigt att det rättfärdigar skändandet av alla de jämlikhetsbegrepp, arbetstidsnormer och principer för anställningstrygghet som den svenska arbetarrörelsen har kämpat sig fram till under decennier.”

År 1976 skaldade han i TM: ”Skit är skit, om än per satellit”. Några år senare blev raden en affisch som bifogades TM och som framöver kom att pryda många filmarbetares hem. Med tiden formulerade han en ny version med ordalydelsen: ”Skit är skit, om än per megabit”.

TM kretsade helt och hållet kring Lasse. Det var han som var motorn och det var han som bestämde inriktningen och letade fram nyheter som kunde förändra vårt sätt att tänka. Han redigerade dessutom tidskriften själv till minsta stavelse. Han skrev och skrev och skrev, alltid med en cigarett i mungipan.

Lasse tilldelades en Guldbagge 1994 för Kreativa insatser med följande motivering: För hans intensiva engagemang för filmens och biografens utveckling: lärare, uppmuntrare, innovatör och författare. Dessutom erhöll han Föreningen Sveriges Filmfotografers utmärkelse Filmbanan 2002 med den korta motivationen: Lasse Svanberg – visionären. Samma år utnämndes han av regeringen till professor.



Lasse Svanberg intill en blimpad Arriflex monterad på ett Hydro 300-huvud och en ”high hat”
under inspelningen av Hasse Alfredsons film Ägget är löst.
Foto: Roland Sterner.



Klicka här om du vill läsa Lasse Svanbergs text om tidskriften TM.
Här hans text om inspelningen av filmen Äppelkriget.
Och här Roland Sterners text om inspelningen av Ägget är löst.

Bilden av Lasse med hatt och päls är fotograferad av Hasse Seiden
under inspelningen av Jonas Cornells film Grisjakten (1970).

Somliga rader här återfinns på Wikipedias sida om Lasse Svanberg.
Jag försökte nämligen göra en Wikisida på det här materialet,
men det visade sig svårt eftersom jag aldrig blev vän med
vare sig Wikis redigeringssida eller deras regelverk.

Stort tack till Sanna Svanberg som berättat om Lasses tidiga år.



Kommentar från Anne von Sydow:
TM redaktionen bestod av Lasse och tre-fyra hängivna personer (under seminariedagar var vi fler). Lasse, trogen sin norrländska dialekt och trogen sina cigaretter, var en uppskattad, diskret, stark och drivande chef.

Hans Hansson, FSF:
Jag medarbetade i TM från 1978 ända till dess Filminstitutet beslutade att lägga ner tidskriften 2007. Mina artiklar, förutom teknisk bevakning, innehöll mässreportage samt reportage från olika filminspelningar i Sverige, Danmark och USA.

Innan jag började skriva för TM arbetade jag som C-foto och stillbildsfotograf på filmen ”Bluff Stop” (1977), i regi av Jonas Cornell och med Lasse Svanberg som A-fotograf.

På ”Bluff Stop” arbetade Lasse med mjukljus från Lowel Light, vilka gav ett naturligt och mjukt ljus. Han använde ofta olika färgtemperatur på ljuskällorna, för att på det sättet förstärka den stämning han ville att scenen skulle ha.

Lasses samarbete med Jonas Cornell löpte friktionsfritt, de hade ju ett flertal filmer bakom sig så de hade haft tid att lära känna varandra. Medan Jonas Cornell ägnade sin tid med att instruera skådespelarna gjorde Lasse ljussättningen och la upp sceneriet, sen var det klart för tagning.

Roland Sterner, FSF:
Min egen insats för TM började med seminarieverksamheten, det första hölls som sagt 1971.

Jag hade besökt Photokina 1968 och 1970 tillsammans med bl a Tomas Dyfverman och Hans Welin. Jag åkte sedan vartannat år under 80- och 90-talen, sista gången 1992, först med Tomas Dyfverman, sedan med Hans Hansson. Vi skrev så utförliga rapporter från Photokina i TM att de behövde delas på två nummer.

Jag hade jobbat som B-foto med Lasse Svanberg på tre långfilmer: Äppelkriget, Ägget är löst och Barnförbjudet, så han kände mig väl. När jag sedan tillsammans med Jonas Frick och Stefan Kullänger år 1984 beslöt att sluta efter tre veckors arbete med Janne Carlsson på ”Svindlande affärer” var det lätt för mig att kontakta Lasse om ett tidsbegränsat jobb på TM. Jag hade tidigare under 1984 hoppat in som vikarie för Anne von Sydow i några veckor, så jag kände till vad man sysslade med på redaktionen. Jag fick jobb från början av 1985 till och med 1988. Det passade bra för mig och min hustru, eftersom vi under dessa år fick två döttrar.

Tidskriften TM stencilerades från första början, men snart blev den framställd i en kontorskopiator. Upplagan var liten på den tiden. När TM blev populärare gjordes jobbet av ett offsettryckeri från heloriginal som Lasse Svanberg skrev ut på en IBM Composer. Lasse hade en grafisk utbildning i grunden, så det där var ett moment som han gillade.

Vid ett besök som jag, Susanne Svanberg och Anne von Sydow gjorde på en datorutställning i Älvsjö i oktober 1985 såg vi Mac-datorn för första gången, och därmed kom PageMaker med i bilden. Vi hade tre exemplar av den lilla höga datorn med 9 tums svartvit skärm (Lasse ville inte ha någon) och ett nätverk uppbyggt kring en 18 MB hårddisk (storstilat på den tiden!). Men hårddiskens kapacitet gick snart åt enbart för Susannes framställning av TM i PageMaker, så Anne och jag fick välja andra lösningar.

Min uppgift på TM, förutom att arbeta med våra seminarier, var att ordna bildarkivet, fixa registret för våra prenumeranter på datorn (programmet hette Omnis 3) och skriva ut adressetiketter. Jag fick även skriva korta notiser i tidskriften och dessutom korrekturläsa hela texten i alla nummer. Mitt jobb skulle egentligen pågå i tre år, men det blev även ett fjärde.

Leif Wigh, lärare vid Stockholms Fotografiska Skola 1965-69:
”När jag lärde känna Walter [Hirsch] var han assisterande lärare till Lars Swanberg på Stockholms Fotografiska Skola som just öppnat efter en tid i träda. (...)

Skolan ägdes av en man som idag kanske skulle presenteras som riskkapitalist. Han brukade förvärva företag som gått i konkurs, det var radioaffärer och mycket annat. Och just skolan hade konkat under sin förra ägare.

Men genom att Lars Swanberg med erfarenheter från USA kom med i bilden så blev det fart på undervisandet. Lars och Walter var gamla vänner och på så sätt kom den senare med i verksamheten. I sammanhanget måste nämnas att både Jan-Olow Westerlund och Rune Jonsson dök upp som extralärare då och då.

Walter hade säkert ingen undervisningserfarenhet då. Men han var påhittig och kunnig på ett speciellt sätt inte minst genom sitt starka filmintresse. Han arbetade för övrigt just då som filmavsynare på ett filmbolag och utförde mindre fotograferingar som småningom växte till mer omfattande arbeten. Han var idérik och följde upp teknik som exempelvis Lars Swanberg visade honom. Det var så som de numera klassiska arbetena med Canon Dial-kameran kom till.”

Texten ovan kommer från Leif Wighs artikel om Walter Hirsch i VERK – tidskrift om fotografi, nr 02 - 2021, här återgiven med Leif Wighs tillstånd.

Jörgen Persson, FSF:
Du undrade om valet av Techniscope till inspelningen av Bo Widerbergs film Ådalen 31 på något sätt påverkades av Lasse Svanbergs arbete med första numret av TM.

Bo Widerberg besökte Cannesfestivalen 1965 och såg där några filmer i Techniscope, bland dem Francesco Rosis Sanningens ögonblick.

Jag filmade i Afrika vintern 1967-68 och deltog därför inte så aktivt i förberedelserna inför inspelningen av Ådalen 31.

Jag kan inte helt utesluta att TM:s info om Techniscope påverkade valet av kamerateknik, men i så fall bara som en bekräftelse på att vi valt rätt metod.

Vi fick all vår teknik från Samuelson’s, tre kompletta Arriflex-utrustningar. Jag använde Angénieux 25-250 mm, och sfäriska objektiv upp till 400 mm brännvidd.


Seminarier i Filmhuset 1971-1992
1971
Blandat. InterScope och Filmobilen.
1972
Special Effects.
1973 Blandat. Arri 35 BL, Aaton och Fujicolor.
1974 Den rörliga kameran.
1975 Blandat. Demofilm om Steadicam.
1976 Post Production.
1977 Blandat.
1978 Tid. Steadicam i Sverige, inspelningen av Chez Nous.
1979 Blandat. Nodpunkt, nodal point.
1980 Bilden. Moviecam, Befria bildfrekvensen, Oswald Morris.
1981 Blandat. Tomas Dyfvermans Electronic Film Conforming.
1982 Ljud. Några av programpunkterna: Öra och höra, Optiskt digitalljud för film, Att berätta med ljud, Amerikanskt filmljud, Hur mäter man in en biograf, Film och TV-musik.
1983 Blandat.
1984 Pengar. Filmade intervjuer med Stefan Jarl och Harry Schein.
1985 Blandat.
1986 Drömmar.
1987 Blandat.
1988 Marknadsföring.
1989 Blandat.
1990 Musik i film och TV.
1991 Seminariet arrangerades det här året av Nordisk Film/TV Union (NFTU) och hölls i Electrum i Kista.
1992 Den digitala utmaningen. Det sista seminariet i TM:s regi. Det hölls i Filmhuset.


NFTU fortsatte under ytterligare några år (1993-2004) att arrangera seminarier vartannat år men de hölls inte i Filmhuset.