Klippbord

De flesta svartvita bilderna på den här sidan är fotograferade
av Håkan Lindberg och Lasse Lundberg

Ljudefterarbete på Filmhuset i Stockholm, 1976.
Klippbordet är ett sextallrikars modell ST 700
tillverkat av W. Steenbeck & Co i Hamburg.

Steenbeck lanserade sitt första klippbord år 1953. Det hade modellbeteckningen ST 200 och var avsett för 16 mm film. Bordet hade trefasmotor, fyra tallrikar, och filmbilden frontprojicerades på en liten duk i en huv.

Steenbeck ST 200

Ett bord som blev mycket populär i Sverige var modell ST 700, som Steenbeck lanserar på Photokina 1958 och som syns högst upp på den här sidan. Bordet var avsett för 35 mm film och hade 6 tallrikar. Det fanns även en fyrtallrikarsmodell med beteckningen ST 400.

Här kan Du titta på klippbordsbilder från tiden innan Steenbeck gjorde sitt intåg i den svenska filmbranschen.

Här finns några gamla skarvapparater att beskåda.

Ljudefterarbete på Filmhuset i Stockholm, 1976
Steenbeck-klippbord till vänster, Nagra III till höger.
Ser hyfst välordnat ut, eller hur? Kunde dock tidvis vara ganska kaotiskt.

Ljudefterarbete på Filmhuset i Stockholm, 1976.

Perfomaskin tillverkad av AGA, Nagra III med Nagras SLO-Synchronizer och en liten SELA-mixer. Längst till vänster, i förgrunden, ett spolbord tillverkat av Steenbeck. Högtalaren (syns inte på bilden) var en JBL 4310.

Ljudefterarbete på Filmhuset i Stockholm, 1976.

Lasse Lundberg under efterarbetet på Europa Film med Roy Anderssons film Giliap, 1975.
Bordet är ett 35 mm Steenbeck modell ST 700C.

På bilden ovan ett Steenbeck modell ST 700C, omställbart mellan normalbild och Cinemascope med vredet som sitter på huven, under skärmen.

Den här modellen är en mycket enkel och slitstark konstruktion och består egentligen bara av en trefasmotor, ett polygonprisma, några speglar, en frostad plastskärm, ett antal reläer, tre Papst-motorer (två för bandspänning och en för omspolningstallriken), remmar till tallrikarna, rörförstärkare, tonhuvuden och en tontillsats för optiskt ljud. Projektionsljuset kommer från en liten halogenlampa. Annars i huvudsak enkel mekanik. En ardennerhäst, om man så vill.

På golvet ligger en fotreglage. Ett tryck på den högra brytaren gör att bordet går framåt. Då stoppar du med den vänstra. När bordet står still och du vill backa trampar du på den vänstra brytaren. Då stoppar du med den högra.

Med fotpedalen i mitten kan du krypköra. Trampar Du den i botten står bordet helt stilla. Lättar du på trycket ökar hastigheten, och normalfart, dvs 24 b/sek, blir det när du tar foten från pedalen.

Vevratten på det högra apparatskåpet, där fotreglaget är anslutet, är till för rutförskjutning av det perforerade ljudband som ligger på tallrikarna närmast operatören. När du vevar flyttar du alltså det ljudbandet i förhållande till bilden och det ljudband som ligger på mittentallrikarna och som normalt är stödljudet. Hur mycket du flyttar syns på ett hjul strax ovanför fram- stopp- back- och snabbspolningsknapparna på bordsskivan.

När reglaget till vänster om vevratten står i sitt mittläge (vågrätt), är bild och de båda ljudbanden sammankopplade. När det pekar uppåt rullar bara bilden, och pekar det nedåt rullar bara ljudbandet närmast operatören.

Den lilla tallriken som sticker ut till vänster är till för motordriven omspolning. Det som sticker ut på högersidan är ett extra tonhuvud. Du kan ha en rulle med perfoband på omspolningstallriken och dra bandet över tonhuvudet till höger för att exempelvis leta efter en klappsmäll eller början på en replik.

Bandspänningen för de båda ljudbanden sköts också av motorer. Det gör att man lätt kan ta tag i magnetfilmen och dra det förbi tonhuvudet för att leta efter början på ett ljud. Den här fenomenala funktionen försvann när Steenbeck-borden med tiden blev fulla med elektronik.

Tack till Håkan Lindberg, Janne Persson och Lasse Lundberg som hjälpt till att minnas.

Göran Carmback under efterarbetet på Europa Film med Roy Anderssons film Giliap, 1975.

16 mm klippbord, tillverkat av Steenbeck. Enfasmodell, och fullt av elektronik.

Steenbecks minsta, ST 1600.

Med det här verktyget byttes lampan i ett klippbord tillverkat av Steenbeck.
Det var ofta svårt att komma åt.

Klippbord, tillverkat av Keller-Elektronik-Mechanik, GmbH (K-E-M).

Kommentar från Håkan Lindberg: Till vänster på klippbordet hänger ett par elektrostatiska hörlurar. Jag hade nämligen en bra metod att snabba upp eftersynkläggningen. Jag tappade ljudet från de båda perfobanden (stödljud och eftersynk) så att de gick till vänster och höger lur. När jag hade perfekt synk låg stödljud och eftersynk mitt i skallen. Ord som kom för tidigt gled ut till vänster och ord som var sena gled ut till höger. För att lyckas med det här konststycket var jag tvungen att bygga om ljuddelen i klippbordet, eftersom det i original mixade de båda kanalerna till en högtalare. När jag var klar med efterarbetet tog jag förstås fram lödkolven och återställde bordet.

Den vita sladden som hänger från taket till höger slutar med en strömbrytare, som jag använde för att snabbt kunna tända och släcka allmänbelysningen i rummet.

År 1968 startade Amandus Keller i Hamburg företaget Keller-Elektronik-Mechanik (K-E-M) för att tillverka klippbord. Han var dock ingen nybörjare på området utan hade sedan slutet av andra världskriget tillverkat och konstruerat för andra företag i branschen.

Klippborden ovan är modeluppbyggda och går lätt att rigga om mellan 16 och 35 mm bild samt 16, 17,5 och 35 mm ljud. Borden har inga remmar, som Steenbecks, utan motorer under alla tallrikar. Du kan dessutom frikoppla bilden och de båda magnetbanden var för sig. K.-E.-M. fanns hos Filmmakarna och Norsk Film, och finns fortfarande hos Roy Andersson.

Atema 166 är ett 16 mm sextallrikars klippbord, som tillverkades av Aktiebolaget Atema i Härnösand, som enkelt kunde ställas om mellan standard 16 och Super 16. Skapelse kallades för ett ”efterarbetssystem”. Drivsystemet var nämligen så stabilt att bordet kunde användas även för överspelning och mix.

Produktionen av klippbord kom igång på allvar 1972, samma år som AB Atema bildades. Bolaget försattes i konkurs i mars 1977 och avfördes ur aktiebolagsregistret med avslutad konkurs i maj 1979.

Ett Atema-bord användes 1974 för överspelning och synkläggning under inspelningen av Hans Alfredsons film ”Ägget är löst”. Man hade 35 mm film i kameran och arbetskopia i 16 mm. Per Carleson och Christer Furubrand var filmens ljudtekniker.

Kommentar från Per Carleson: Atema-bordet var tystare och gick mjukare än dåtidens klippbord från Steenbeck. Men ibland kunde film eller ljudband hoppa ur sina kuggkransar så egentligen funkade Atemas bord bättre som överspelningsapparat än som klippbord. Själva bilden var ljusare och klarare än i ett Steenbeck-bord, men något mindre.

Skarvapparat för 17,5 mm magnetfilm, konstruerad av Leo Catozzo, Italien.

Skarvapparat för 17,5 mm magnetfilm.

Bobiner för uppspolning av film
tillverkade i samma bredd som filmen, 16, 17,5 eller 35 mm.
Kan ha diametern 50, 75 eller 100 mm.

Klippbord tillverkat av ARRI, c:a 1980. Modellen kom aldrig till Sverige.

Union Rekord lanserades 1953 och tillverkades av Union Tonfilmmaschinenbau i Berlin.
Fanns förmodligen aldrig i Sverige.
Det här exemplaret är fotograferat av Håkan Lindberg i filmmuseet i Frankfurt.

Till startsidan