Filmmixstudion på Europa Film

Previous Home Next



Mixbordet på bilden är bestyckat med Quadförstärkare och har 6 kanaler in och 1 ut. Det var konstruerat och byggt av Curt Söderkvist och stod i mixstudion från årskiftet 1953-54 fram till 1967, då det byttes ut mot ett Neumann-bord med 16 in- och 4 utgångar.

Under 1956 började man på Europa Film slutmixa reklam- och beställningsfilm till 1/4" band, istället för till optisk film.

Ampex-bandspelaren som användes för ändamålet var förstås utrustad för inspelning av pilotton, i det här fallet nätfrekvensen modulerad med 14 kHz. Pilottonen
spelades in c:a 20 dB under full utstyrning över bandets hela bredd tillsammans med ljudinformationen. Vid överspelning till perforerad magnetfilm filtrerades 14 kHz-tonen bort med ett brant filter, medan den återstående 50 Hz-tonen fick styra avspelningsmaskinen, en Ampex.

Första långfilm som slutmixades till 1/4" var Bengt Järrels Där möllorna gå..., på senhösten 1956. Filmen fotograferades av Jan Lindeström. För ljudet svarade Sven Fahlén och Bo Jonsson.

Sven Fahlén: ”Mellan 1956 och 1964 gjordes alla filmmixningar till 1/4", såvitt jag kommer ihåg. Främsta anledning var det bättre signal/brus föhållandet. Bandekot var inte heller så besvärande på 1/4", som på 17,5 mm magnetfilm, och det var lätt att klippa i slutmixar vid kompletteringar. Andra fördelar var låga bandkostnader och att 1/4"-slutmixarna var enkla att arkivera.”




Lars Klettner i mixstudion, 1962.
Burken till höger om kontorslampan är en
RCA-limiter, modell BA-6A.
 Ovanpå den står ett bandeko, konstruerat och byggt av Sven Elmén.
Det fanns även två ekokammare i anslutning till Stora musikstudion (musikstudio 1)
som kunde kopplas till alla kontrollrummen via växeln uppe i filmmixerns maskinrum.



Kommentar från Lars Klettner: På Ampex-maskinen längst till vänster sitter en platta med ett avspelningshuvud (röda pilen) som vi använde för att få förvarning när vi mixade reklam- och kortfilmer som hade speakerröst. Förvarningstiden kunde varieras beroende på hur vi laddade bandet över brytrullarna intill tonhuvudet.

Speakern var inspelad med pilotton som sedan styrde bandspelaren vid avspelning. Bandet hade en markering för en viss startsladdsruta, och vid mix startades bandet manuellt på samma ruta. Metoden fungerade bra. Med lite rutin kunde det kanske diffa på två rutor.

För att slippa backa och klippa
”lärde” vi oss reklam- och kortfilmerna innan vi försökte oss på en slutmix.



Bandekot.

Kontakterna för in- och utgången är tillverkade av AGA.




Utstyrningsinstrumentet som skymtar här
är tillverkat av Dansk Industri Syndikat A.S. (DISA).

Det är uppbyggt kring en spegelgalvanometer,
är toppvärdesvisande och kallas ljusvisarinstrument.




Ljusvisarinstrument tillverkat av DISA.
Foto: Hanno-Heinz Fuchs / © Svenska Filminstitutet

Till startsidan