SF-Produktion
Kungsholmstorg 6 i Stockholm

Låt oss ta det från början.

Artfilm AB bildades 1947 av Olle Nordemar och Lennart Bernadotte. Ganska omgående fick Stig Hallgren anställning som fotograf och Lennart Ehrenborg som kortfilmsregissör och manusförfattare. Kontor hade herrarna i en etta på Eriksbergsgatan i Stockholm.

Men fyra personer i ett litet krypin gick naturligtvis inte i längden, så den 1 maj 1948 flyttades verksamheten till Kungsholmstorg 6. En klassisk adress. I det huset hade AB Kinocentralen haft ett filmlaboratorium mellan 1921-27 och AB Filmkopia hyrt lokaler en kort period alldeles innan Artfilm flyttade dit.

Åren runt 1950 annonserade Artfilm att man hade en avdelning för ”special effects”, med en optisk printer som kunde utföra nedkopiering, förstoring och teknisk bearbetning av film.

Artfilms optiska printer hade skaffats till efterarbetet på Kon-Tiki, en film om en seglats över Stilla Havet som Thor Heyerdahl och hans medarbetare genomförde 1947 på en flotte av balsaträ.

Gösta Bjurman, som ansvarade för den optiska printern på Kungsholmstorg, gjorde ett 35 mm negativ av det svartvita 16 mm-materialet från den våghalsiga resan. Gösta stabiliserade flera skakiga scener, ruta för ruta, och ändrade bildhastigheten från 16 till 24 b/s.

Kon-Tiki fick sin Sverigepremiär den 13 januari 1950. Två år senare vann filmen en Oscar för bästa dokumentär.

Efter några år tog Film-Teknik i Solna över Artfilms optiska printer. Med dit följde Gösta Bjurman och en operatör vid namn Åke Anderson. Närheten till labbet ansågs var en förutsättning för att printern skulle komma till sin fulla rätt.

När Lennart Bernadotte bestämt sig för att bosätta sig på slottet Mainau sålde han alla sina aktier i Artfilm till Olle Nordemar, som i början av 50-talet blev ensam ägare.

Omkring 1952 knöts Olle Hellbom till Artfilm. Han hade tidigare arbetat som reklamchef på Nordisk Tonefilm. Ollarna kom för enkelhets skull att kallas Ollebom och Ollemar.

Olle Hellbom regisserade sin första film för Artfilm 1952. Det var en kortfilm om Axel Peterssons träskulpturer. Filmen hette Döderhultare och vann Prix du Film d'Art i Cannes året därpå.




Foto: Sture Ryman/Svenska Dagbladet,
Stockholms Stadsmuseum, SvD 36773.
Olle Hellbom och fotograf Rune Ericson. Olle till höger.
Filmkameran är en Novado, byggd i Italien.
Artfilm var generalagent för Novado.

1953 gjorde Artfilm en långfilm på en radioserie av Astrid Lindgren, Mästerdetektiven och Rasmus. Rolf Husberg regisserade och Bengt Westfelt fotograferade. Interiörerna togs i Sandrew-Ateljéerna. Ulf Linde gjorde musiken. Filmen blev en stor succé.

Bengt Schöldström anställdes 1955 och värvades från Kinocentralen. På Artfilm arbetade han först som ljudtekniker och klippare. Med åren kom han att utvecklas till en av landets mest respekterade experter på avancerade trickmetoder.

1955 gjorde Artfilm en långfilm på Astrid Lindgrens Luffaren och Rasmus. Regissör var återigen Rolf Husberg. Stig Hallgren fotograferade. Filmen blev ännu en framgång för Artfilm och Olle Nordemar.

1956 regisserade Stig Olin Rasmus, Pontus och Toker, och Peter Weiss kortfilmen Ansikten i skugga. Året därpå gjorde Olle Hellbom sin första långfilm, Mästerdetektiven lever farligt. Och så där fortsatte det. Det blev väldigt mycket Astrid Lindgren varvat med en del konst- och dokumentärfilmer.

Mellan åren 1957-59 var författaren Kerstin Ekman anställd vid Artfilm.

Sten Norlén engagerades som ljudtekniker hösten -62. Eddie Axberg började samtidigt som allt-i-allo, och avancerade till ljudtekniker i samband med inspelningen av Vi på Saltkråkan, en TV-serie i 13 avsnitt som Olle Hellbom regisserade under 1963 och som började sändas i januari 1964.
(Här kan du läsa mer om Sten Norlén.)

Jan Troell gjorde kortfilmen Den gamla kvarnen för Artfilm 1964.

1965 skaffade Artfilm en 50.000 kvadratmeter stor tomt med en fabrikslokal söder om Skå-Edeby ute på Svartsjölandet, några mil väster om Stockholm. Tanken var att bygga ateljéer på området. Men det blev inte av. Man nöjde sig med att använda den befintliga fabrikslokalen som inspelningsateljé under några år.

1966 köpte Svensk Filmindustri alla aktier i Olle Nordemars Artfilm AB för drygt 1 miljon kronor. I köpet ingick även systerföretagen Artfoto AB och Artmekano AB. Olle Nordemar knöts till SF för en tid av sju år. SF-Artfilm bildades. (Artmekano var en finmekanisk verkstad på Bergsgatan 1 som Artfilm haft några år. En ”specialverkstad för kinomekanik”. Artfoto AB fanns med från början och var möjligen kopplat till Lennart Bernadotte som åren 1939-1951 var huvudredaktör för tidskriften Foto.)

Svensk Filmindustris ledning verkställde 1966 beslutet att lägga ner sin inspelningsverksamhet i Filmstaden i Råsunda. SF:s direktörer hade då tänkt förlägga sin framtida inspelningsverksamhet till Gamla elverket i Stocksund. Men de ändrade sig. Ateljéerna i Stocksund fick andra ta över. Istället fortsatte man att använda Filmstadens ateljéer ännu några år.

Filmklipparen Jan Persson anställdes på Kungsholmstorg den 1 juni 1967. Janne kom från Nordisk Tonefilm.

När SF-Artfilms lokaler i huset Kungsholmstorg 6 renoverades 1969-70, fick bolagets fabrikslokal på Svartsjölandet, den som under några år fungerat som ateljé, även tjäna som ljudstudio, klipprum och kontor.

När renoveringen på Kungsholmstorg 6 var klar och SF-Artfilm flyttade tillbaka, hyrde man inte bara Artfilms gamla lokaler, de som låg till vänster om porten, utan även nya utrymmen som låg på höger sida om porten och som skulle komma att bli klipprum och kontor.

Sedan Artfilms dagar fanns klipprum, filmlager och rum för filmsyning på Kungsholmstorg 2. Dessa släppte man nu. Även farbrikslokalen på Svartsjölandet avyttrades.

1970 bytte produktionsbolaget SF-Artfilm namn och blev SF-Produktion.

Produktionsledaren Waldemar Bergendahl anslöt 1974.

Samma år regisserade Lasse Hallström sin första långfilm, En kille och en tjej.

Vid den här tiden hyrde SF-produktion stora utrymmen i källaren på Kungsholmstorg 6, där man hade utrustningsförråd, verkstad och garage. Man hyrde även en utställningslokal, på omkring 200 kvm, som låg i markplanet inåt gården. Lokalen hade takfönster (skylight) och användes bl.a. som lunchrum, inspelningskontor, klädförråd, sminkrum samt för provfilmer.

I april 1975 var det Per-Olof Ohlssons tur att sälla sig. Inspelningen av Mina drömmars stad behövde nämligen en stillbildsfotograf. Med tiden blev PO alltmer inriktad på speciella fotoeffekter (special effects).

Ingvar Skogsberg gjorde Mina drömmars stad 1975-76.

Mellan 1974-79 hyrde SF-Produktion en stor lokal i Spinnhuset i det nedlagda fängelset på Långholmen. Där förvarades rekvisita och kläder och vid några tillfällen användes utrymmet även som inspelningsateljé.

När hyreskontraktet för Långholmen gick ut 1979, hyrde SF-Produktion istället den före detta biografen Galjonen, på Sjöbjörnsvägen i Gröndal utanför Stockholm, och byggde om den till en kombinerad inspelningsstudio och bygghall på 325 kvm. Det fanns gott om lagerutrymmen i Gröndal, och så småningom hyrdes även rum för kontor och ett stort garage i anslutning till studion.

Hasse Alfredsons Den enfaldige mördaren kom till åren 1981-82, Limpan, regisserad av Staffan Roos 1982-83 och Ronja Rövardotter, i regi av Tage Danielsson 1983-84.


Till vänster innanför porten fanns reception, kontor, pentry samt en kombinerad biograf och ljudstudio med maskinrum och kontrollrum. (Biografen användes också för eftersynk och synkeffekter.) Det var till dessa lokaler Artfilm flyttade i slutet av 40-talet.

Till höger innanför porten låg ett antal klipprum (som ibland fick tjäna som kontor) samt en ljudöverspelning. Det var först efter husrenoveringen 1969-70 som SF-Produktion hyrde även den här delen av huset.

Rakt fram låg en lokal som kallades för ”Hålan”, och som påstods ha varit en spelklubb (spelhåla) innan SF-Produktion tog över den.


Till vänster om porten
1: Entré, korridor
2: Reception
3: Kontor
4: Kontor
5: Kontor
Här var Artfilms optiska printer placerad.
6: Pentry, toalett
Det här var ett klipprum på Artfilms tid.
7: Biograf och ljudstudio
8: Maskinrum
9: Kontrollrum
Mixbordet var byggt av Ulf Park.
10: Synkeffekter

Till höger om porten
1: Entré, korridor
2: Toalett, dusch
3: Klipprum
(Tidigare var det här Bengt Schöldströms kontor.)
4: Klipprum
5: Klipprum
(Tidigare Sten Norléns kontor.)
6: Janne Perssons klipprum
7: Rotosyn (förklaras här)
8: Här förvarades slutmixar och mixband.
Innan SF-Produktion hyrde källaren fungerade det här rummet som utrustningsförråd.
9: Klipprum
10: Klipprum
11: Överspelning
Perfomaskinen var en MWA-kombi, en s.k. gumma. 1/4"-maskinen en Studer A80. Mixbordet hade Tryggve Svensson byggt.
12: Förråd

”Hålan”
1: Kök
2: Bardisk
(En rest från tidigare verksamhet i lokalen.)
3: Fikarum
4: Klädavdelningens syrum
5: Visningsrum med en stor TV och bandmaskiner för olika videoformat.
6: Entré
7: Här fanns ett långbord för lunch och sammanträden. Vid stora filminspelningar var här klädförråd. Rummet hade takfönster ut mot en innergård.
8: Det här rummet användes till provfilmningar, som klädförråd eller inspelningskontor, allt efter behov. Också här fanns takfönster.
9: Toalett
10: Smink

I källaren fanns plats för en inspelningsbuss, en röd Chevrolet Van, och en liten, remdriven DAF 750 pickup som användes för kameraåkningar.

Där fanns även två svarvar, två pelarborrmaskiner, en stor och en liten bandsåg samt flera bänkar för monteringsarbeten. En del av maskinerna tillhörde Tryggve Svensson.

Bengt Schöldström hade ett lufttätt rum för kamerareparationer, där nere i källaren, och naturligtvis fanns där också mörkrum för att ladda filmkassetter, samt förråd för kameror, ljudutrustning och lampor.

Bengt hade tillsammans med Tryggve Svensson byggt en avancerad frontprojektionsanläggning. Den var flitigt i bruk i källaren, där det fanns en liten frontprojektionsduk.

Staffan Liljander hade sin Mitchell NC med enbildsmotor stående på stativ, färdig för textfotografering och enklare trick. Staffan hade även sitt eget skrivbord och en stor stereoanläggning där i källaren. Han gillade musik under arbetet. Staffan var aldrig fast anställd på SF-Produktion. Han frilansade, men var han inte ute på jobb höll han ofta till på Kungsholmstorg.

Per-Olof Ohlsson hade riggat två kameror, en Newall och en Bell & Howell 2709, för att kunna experimentera med mjuka, rörliga masker i ett av rummen.

Dessutom fanns det ett rum i källaren för framkallning och kopiering av stillbilder, samt ett rum för den stora luftkonditioneringsanläggning som betjänade alla SF:s lokaler där på Kungsholmstorg.

På en parkeringsplats i närheten stod en stor, grå Bedford-buss som SF-Produktion hade köpt på överskottslagret. Den hade en gång i tiden tillhört kriminalpolisen och tjänade nu som inspelningsbuss de gånger Chevan var för liten.

SF hade även en elbil, en Volkswagen LT med specialbyggt lastutrymme där det förutom ljusutrustningen även fanns plats för åkvagn och räls. Till utrustningen hörde ett mobilt, kristallstyrt och ljuddämpat 220 V elaggregat tillverkat av Onan i USA.

*

1982 började SF tömma sitt Centrallager på Tunnelgatan 13A. Nya hus skulle byggas i kvarteret och SF:s två källarvåningar skulle bli garage till de nya hyresgästerna. Biografavdelningens tekniker, som haft sin verkstad i Centrallagret, fick så småningom flytta till källaren på Kungsholmstorg 6, medan SF-Produktions maskiner och apparater fraktades till studion i Gröndal.

1985 övergav SF sitt huvudkontor på Kungsgatan och alla sina lokaler på Kungsholmstorg och flyttade till Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand.

*

Huset vid Kungsholmstorg 6 byggdes 1905. Här finns en bild från den tiden. (Klicka på den om du vill se den i större format.)



Nålmärke



Annons i tidskriften Filmteknik, nummer 1, 1959.




Bild ur Artfilms uthyrningskatalog, ”Arts filmer”, från 1964.
Bengt Schöldström, Lotti Greborn (Ekberg) och Olle Hellbom.
Lokalen en kombinerad biograf och ljudstudio hos Artfilm på Kungsholmstorg.

Mixbordet som Bengt sitter vid var uppbyggt av Quad-försteg och hade reglar tillverkade av Danner. En variant på Europa Films Quad-bord. Projektorn i gluggen till vänster var en Siemens 2000 för 16 mm. I gluggen till höger en Philips FP20 för 35 mm. Bakom glasrutan till höger om Olle fanns en speakerbox. Senare byggdes där ett kontrollrum som användes vid inspelning av eftersynk och synkeffekter.




En 17 årig Eddie Axberg vid en Ampex-bandspelare
längst in i maskinrummet.

De tre perfomaskinerna till vänster hade satts ihop på Artmekano och var avsedda för avspelning av 16 mm magnetfilm. Maskinernas huvudsatser med vaggor, svänghjul och brytrullar kom från MWA. Perfomaskinen som står lite på tvären var en AGA 17,5/35 mm. På Sparringhyllan rakt fram står en inspelningsmaskin för 16 mm (möjligen också den tillverkad av Artmekano) sammankopplad med ett Lyrec-förstärkeri.

Den här anläggningen flyttades omsider till Artfilms lokal i Skå-Edeby, där man byggt en ny ljudstudio.

Synksystemet i studion på Kungsholmstorg byggde på Interlock-teknik. I samband med flytten till Skå-Edeby började man i stället synka projektor och perfomaskiner med hjälp av en Rotosyn-anläggning.

Vid återflytten till stan, när studion i Skå-Edeby lagts ner, gick mixbordet och perfomaskinerna från Artmekano i malpåse.




Rune Ericson bakom SF:s Arri 35BL
med 300 meterskassett och Canon K35 25-120 mm T2,8
under inspelningen av Bröderna Lejonhjärta sommaren 1976.
Foto: Tove Hellbom.




Danne Myhrman, filmens B-foto.




Kjell Gustavsson, Lasse Westfelt och Jerry Porsbjer
vid SF-Produktions fotobuss av märket Bedford.




Jerry och en Sven Fahlén bär en åkvagn, en Elemack på 100 kilo.
Sven var med några dagar när inspelningen behövde mycket folk.




Lotta Melanton, filmens scenograf, under bygget av brödernas hus.
Bilden är tagen på Österlen i Skåne.
Foto: Okänd.








1970-talet:

Alldeles innanför entrédörren till SF-Produktions kontorslokaler på Kungsholmstorg 6 i Stockholm fanns en reception där Cicci Alewald satt och svarade i telefon och utförde sekreterarsysslor. En smal korridor ledde därifrån fram till en biograf/ljudstudio som vi använde för dagstagningar, eftersynk och tramp. Någon kväll i månaden körde vi film där som vi lånade från huvudkontoret. Wertmüller, Resnais, Klimov, Wajda och Michalkov gjorde outplånliga intryck på oss alla.

Mitt emot biografen hade Olle Hellbom sitt rum och alldeles intill hade Elisabeth Fahlén (Lee) ett litet kontor som Catti Edfeldt så småningom övertog.

Längst in låg rummet där Artfilms optiska printer en gång stått, som senare blev Olle Nordemars kontor och till sist Walle Bergendahls.

Olle Nordemar sålde sitt Artfilm 1966 och skulle stanna som produktionschef för SF i sju år, men trappade ned sitt engagemang mot slutet av den perioden. Tittade förbi ibland men skyndade för det mesta vidare. Han lär ha haft hårda nypor när det begav sig. Kunde vara både argsint och långsint. Nu var han i stället godmodig och gladlynt.

Elisabeth Fahlén var väldigt social och Olle Hellboms högra hand. Catti Edfeldt tog så småningom över den rollen.

Fotografen David Alan Harvey har sagt: ”I never need an assistant who can aid with equipment. I only need someone who is good at helping make friends with those I may want to photograph.” Kanske var det så också för Olle. Att han behövde någon i sin närhet som kunde roa och liva upp, när besökare pockade på uppmärksamhet, så att han i lugn och ro fick möjlighet att läsa av vederbörande.

Rakt fram, innanför porten till Kungsholmstorg 6, låg en stor lokal där man hade bedrivit försäljning av utrustning till stadens nöjesetablissemang, innan SF tog över. En del menade att det rent av varit en spelhåla. Vid en bardisk längst in till vänster i den lokalen fanns en kaffemaskin kring vilken filmfolk samlades för att språka. I övrigt användes lokalen, som kallades för ”hålan”, som syateljé, klädförråd, sminkloge, inspelningskontor, studio för provfilmning och till slutfester.

Folk kom och gick där på Kungsholmstorg. Man tittade förbi, tog en kopp kaffe och pratade bort en halvtimme. Kanske för att få lite information om vilka filmer som var på gång, men framför allt för att liksom berätta att man fanns till. ”Glöm mig inte!”

Bakom en plåtdörr till höger innanför porten hade filmklipparen Janne Persson sitt rum. Där fanns även ett litet utrustningsförråd och en ljudöverspelning. I början hade dessutom Bengt Schöldström och Sten Norlén sina kontor där, men när Sten började jobba för biografavdelningen på huvudkontoret och Bengt drog till SF:s anläggning på Långholmen och senare till Gröndal, fick deras kontorsrum bli klipprum för ljudefterarbeten.

Janne Persson jobbade jämt. Från tidig morgon till sena kvällen satt han i sitt mörka klipprum. En slitvarg och snällheten personifierad. Dessutom duktig som få. Tror aldrig att han någonsin fick en paus mellan maratonloppen.

För andra var det lite mer till och från. Järnet under inspelning och efterarbetet men lite lugnare däremellan. När filmerna klipptes kunde man ju inte göra mycket annat än vänta. Kanske trimma utrustningen eller hjälpa den alltid lika sprudlande kostymören Inger Pehrsson som ibland jobbade med att få stil på stället. Det målades om och det fejades.

I husets källare fanns ett garage som SF så småningom hyrde till sina bilar, men även använde som verkstadslokal, förråd och utrymme för trickinspelningar. Verksamheten växte ju.

I källaren hamnade mycket av det som Bengt Schöldström samlade på sig. Jo, för han var en ekorre. Ingenting fick kasta. Men så blev han också, på ålderns höst, en av eldsjälarna bakom de filmhistoriska samlingarna.

En vårdag drog Tryggve Svensson in som ett yrväder på Kungsholmstorg. Han var civilingenjör med servoteknik som specialområde. Oerhört påläst inom sitt gebit och alltid på hugget. Ingenting var omöjligt för honom, bara tiden räckte till. Men det gjorde den förstås inte alltid. Tryggve var väldigt generös med sina kunskaper och berättade alltid hur han tänkte när han löste problem. Det var ett privilegium att få vara i närheten och så lång möjligt vara honom behjälplig.

Och glöm inte Staffan Liljander som hade skrivbord och sin Michell-kamera i källaren utan att för den skull vara anställd. Han bara fanns där. Ibland jobbade han förstås som frilansande B-fotograf eller passare på någon av SF:s inspelningar, men för det mesta var han bara en outsinlig källa till bildning för oss andra. Han läste mycket och kom ihåg allt han läst och kunde sedan berätta så att man baxnade. Och rolig som få.

Stort tack till Jan Persson, Eddie Axberg och Tommy Sundquist
som hjälpt till att minnas!

Till startsidan