Låt oss ta det från början.

Artfilm AB bildades 1947 av Olle Nordemar och Lennart Bernadotte. Sitt första kontor hade herrarna i en etta på Eriksbergsgatan i Stockholm.

Stig Hallgren fick anställning som fotograf den 15 augusti 1947. Året därpå började Lennart Ehrenborg som kortfilmsregissör och manusförfattare. (Lennart slutade 1955 och gick över till televisionen.)

Fyra personer i en etta det gick naturligtvis inte, så Artfilm flyttade ganska snart över sin verksamhet till Kungsholmstorg 6. En klassisk adress. I det huset hade AB Kinocentralen tidigare haft ett filmlaboratorium, och AB Filmkopia en inspelningsateljé.

Åren omkring 1950 annonserade Artfilm att företaget hade en avdelning för ”special effects”. Man erbjöd sig att med hjälp av en optisk printer utföra nedkopiering, förstoring och teknisk bearbetning av film.

Artfilms optiska printer var leasad från USA till efterarbetet på Kon-Tiki, en film om en seglats över Stilla Havet som Thor Heyerdahl och hans medarbetare genomförde 1947 på en flotte av balsaträ.

Gösta Bjurman, som vid den här tiden ansvarade för den optiska printern på Kungsholmstorg, gjorde ett 35 mm negativ av det svartvita 16 mm-materialet från den våghalsiga resan. Gösta stabiliserade också flera skakiga scener och ändrade bildhastigheten från 16 till 24 b/s.

Kon-Tiki fick sin Sverigepremiär den 13 januari 1950. Två år senare vann filmen en Oscar för bästa dokumentär.

Efter några år tog filmlaboratoriet Film-Teknik i Solna över Artfilms optiska printer. Med dit följde också Gösta Bjurman och en operatör vid namn Åke Anderson. Närheten till labbet ansågs var en förutsättning för att maskinen skulle komma till sin rätt.

1952 sålde Lennart Bernadotte sina aktier i Artfilm AB till Olle Nordemar. Samtidigt slutade han som chefredaktör för tidskriften FOTO, ett arbete han haft sedan 1939. Han lämnade Sverige för att ägna all sin tid åt slottet Mainau, där han nyligen hade bosatt sig.

Vid den tiden knöts Olle Hellbom till Artfilm. Han hade tidigare arbetat som reklamchef på Nordisk Tonefilm. (Ollarna kom för enkelhets skull att kallas Ollebom och Ollemar.)

Olle Hellbom regisserade sin första film för Artfilm 1952. Det var en kortfilm om Axel Peterssons träskulpturer, Döderhultare. Filmen vann Prix du Film d'Art i Cannes året därpå.

1953 gjorde Artfilm en långfilm på en radioserie av Astrid Lindgren, Mästerdetektiven och Rasmus. Rolf Husberg regisserade och Bengt Westfelt fotograferade. Interiörerna togs i Sandrew-Ateljéerna. Ulf Linde gjorde musiken. Filmen blev en stor succé.

Bengt Schöldström anställdes 1955 och värvades från Kinocentralen. På Artfilm arbetade han först som ljudtekniker och klippare. Med åren kom han att utvecklas till en av landets mest respekterade experter på avancerade trickmetoder.

1955 gjorde Artfilm en långfilm på Astrid Lindgrens Luffaren och Rasmus. Regissör var återigen Rolf Husberg. Stig Hallgren fotograferade. Filmen blev ännu en framgång för Artfilm och Olle Nordemar. Samma år producerade man även Bertil Danielssons kortfilm Viggen Viggo.

1956 regisserade Stig Olin Rasmus, Pontus och Toker, och Peter Weiss kortfilmen Ansikten i skugga. Året därpå gjorde Olle Hellbom sin första långfilm, Mästerdetektiven lever farligt. Och så där fortsatte det. Det blev väldigt mycket Astrid Lindgren, varvat med en del konst- och dokumentärfilmer.

Mellan åren 1957-59 var författaren Kerstin Ekman anställd vid Artfilm.

Sten Norlén engagerades som ljudtekniker hösten -62. Eddie Axberg började samtidigt som allt-i-allo, och avancerade till ljudtekniker 1964 i samband med inspelningen av TV-serien Vi på saltkråkan, som Olle Hellbom regisserade.

Jan Troell gjorde kortfilmen Den gamla kvarnen för Artfilm 1964.

1965 skaffade Artfilm en tomt med en fabrikslokal söder om Skå-Edeby ute på Svartsjölandet (Färingsö), några mil väster om Stockholm. Tanken var att bygga nya ateljéer på området. Men det blev inte av. Man nöjde sig med att använda den befintliga fabrikslokalen som inspelningsateljé under några år.

Samma år köpte Svensk Filmindustri in sig i Olle Nordemars bolag. SF-Artfilm bildades.

1966 bildade Svensk Filmindustri, Philips och Tidningsutgivare-föreningen (SF-Philips-TU) ett TV-produktionsbolag med namnet KB Nord Art AB & Co. Allan Ekelund blev chef och fick ett skrivbord i SF-Artfilms lokaler på Kungsholmstorg. SF:s samarbete med Philips och TU varade dock bara under några år.

Det året tog Svensk Filmindustris ledning också beslutet att lägga ner Filmstaden i Råsunda. SF:s direktörer hade långt framskridna planer på att förlägga bolagets framtida inspelningsverksamhet till Gamla elverket i Stocksund. Men de ändrade sig. Ateljéerna i Stocksund fick andra ta över. SF stannade i Råsunda till 1969. Avvecklade successivt. 1971 tog Riksteatern över hyreskontraktet på Filmstaden. Vid det laget bedrev Svensk Filmindustri all sin produktionsverksamhet från SF-Artfilms lokaler.

Filmklipparen Jan Persson anställdes på Kungsholmstorg den 1 juni 1967. Janne kom från Nordisk Tonefilm.

När SF-Artfilms lokaler i huset Kungsholmstorg 6 renoverades 1969-70, fick bolagets fabrikslokal på Svartsjölandet, den som under några år fungerat som ateljé, även tjäna som ljudstudio, klipprum och kontor.

När renoveringen var klar och SF-Artfilm flyttade tillbaka, hyrde man inte bara Artfilms gamla lokaler, de som låg till vänster om porten, utan även nya utrymmen som låg på höger sida om porten och som skulle komma att bli klipprum och kontor.

Sedan Artfilms dagar fanns klipprum, filmlager och rum för filmsyning på Kungsholmstorg 2. Dessa släppte man nu. Även farbrikslokalen på Svartsjölandet avyttrades.

1970 bytte produktionsbolaget SF-Artfilm namn och blev SF-Produktion.

Produktionsledaren Waldemar Bergendahl anslöt sig 1974.

I april 1975 var det Per-Olof Ohlssons tur att ansluta sig. Inspelningen av Mina drömmars stad behövde nämligen en stillbildsfotograf. Med tiden blev PO alltmer inriktad på speciella fotoeffekter (special effects).

Lasse Hallström regisserade sin första långfilm 1975, En kille och en tjej, och året därpå gjorde Ingvar Skogsberg Mina drömmars stad.

Mellan 1976-79 hyrde SF-Produktion en stor lokal i det nedlagda fängelset på Långholmen. Där förvarade man rekvisita och kläder och vid några tillfällen användes lokalen också som inspelningsateljé.

När hyreskontraktet på Långholmen gick ut 1979, hyrde SF-Produktion den före detta biografen Galjonen, på Sjöbjörnsvägen i Gröndal utanför Stockholm, och byggde om den till en kombinerad inspelningsstudio och bygghall på 325 kvm. Det fanns gott om lagerutrymmen i Gröndal, och så småningom hyrde man även kontor och ett stort garage i anslutning till studion.

Hasse Alfredsons Den enfaldige mördaren kom till 1982, Limpan, regisserad av Staffan Roos 1983, och Ronja Rövardotter, i regi av Tage Danielsson året därpå.

1985 var det så dags för nya rationaliseringar. SF-produktion tvingades lämna lokalerna på Kungsholmstorg och flytta till Münchenbryggeriet vid Söder Mälarstrand i Stockholm.

Till vänster innanför porten fanns reception, kontor, pentry samt en kombinerad biograf och ljudstudio med maskinrum och kontrollrum. (Biografen användes också för eftersynk.) Det var till dessa lokaler Artfilm flyttade i slutet av 40-talet.

Till höger innanför porten låg ett antal klipprum (som ibland fick tjäna som kontor) samt en överspelning. Det är först efter husrenoveringen 1969-70 som SF-produktion hyr den här delen av huset.

Rakt fram låg en lokal som kallades för ”Hålan”, och som hade varit spelklubb (spelhåla) innan SF-produktion tog över den.

Från början hyrde SF-produktion enbart lokalerna åt gatan. ”Hålan” kom till senare. Källaren (garaget) likaså.

Där fanns också två svarvar, två pelarborrmaskiner, en stor och en liten bandsåg samt flera bänkar för monteringsarbeten. Jag vill minnas att en hel del av maskinerna tillhörde Tryggve Svensson.

Bengt Schöldström hade ett lufttätt rum för kamerareparationer, och naturligtvis fanns också förråd för kameror, ljudutrustning och lampor där nere i källaren.

Bengt hade tillsammans med Tryggve Svensson byggt en avancerad frontprojektionsanläggning. Den var flitigt i bruk i källaren, där det naturligtvis också fanns en frontprojektionsduk.

Staffan Liljander hade sin Mitchell NC med enbildsmotor stående på stativ, färdig för textfotografering och enklare trick. Staffan hade även en stor stereoanläggning i källaren. Han gillade musik under arbetet.

Per-Olof Ohlsson hade riggat två Bell & Howell-kameror, en som projektor och en som kamera, för att kunna experimentera med mjuka, rörliga masker.

Dessutom fanns det ett mörkrum i källaren, för framkallning och kopiering av stillbilder, samt ett rum för den stora luftkonditioneringsanläggning som betjänade alla SF:s lokaler där på Kungsholmstorg.

På en parkeringsplats i närheten stod en stor, grå Bedford-buss som SF-produktion hade köpt från överskottslagret. Den hade en gång i tiden tillhört kriminalpolisen, och tjänade nu som inspelningsbuss de gånger Chevan var för liten.

*

1982 började SF tömma sitt Centrallager på Tunnelgatan 13A. Nya hus skulle byggas i kvarteret och SF:s tre källarvåningar skulle bli garage till de nya hyresgästerna. Biografavdelningens tekniker, som haft sin verkstad i Centrallagret, fick flytta till källaren på Kungsholmstorg 6, medan SF-produktions maskiner och apparater fraktades till studion i Gröndal.

1985 övergav SF sitt huvudkontor på Kungsgatan och alla sina lokaler på Kungsholmstorg och flyttade till Söder Mälarstrand.

*

Huset vid Kungsholmstorg 6 byggdes 1905. Här finns en bild från den tiden. (Klicka på den om du vill se den i större format.)