Film-Tekniks ljudavdelning




AB Svensk Filmindustri ansökte den 22 december 1965 genom John Egemark om bygglov för Film-Tekniks ljudavdelning. Huset skulle byggas bakom filmlaboratoriet på Näckrosvägen i Solna. Bygglov beviljades 24 januari 1966. Byggnadskonstruktör var SIAB (Svenska Industribyggen AB), som även utförde byggarbetet. Byggnadens mått skulle bli 19,64 x 38,64 meter. Tre våningar. Slutbesiktning skedde den 21 april 1967.

Ansvarig för för akustiken var Lennart Ljungberg på SELA (Svenska Elektronik Apparater AB). Resultatet blev mycket lyckat. Det var även SELA som installerade mixanläggningar och överspelningar. Ljudavdelningen började tas i bruk 1968.


Markplanet

Planritningen ovan visar rumsindelningen när huset var nytt.
Klicka på den om du vill se den i större format.


Grundtanken med Film-Tekniks ljudavdelning var att huset skulle ha resurser för allt från inspelning till optiskt ljud.

Storleken på projekt visar att de som planerat haft en stark tro på ljudets betydelse för filmen. Men de fick inte allt de önskade sig. Från början var det nämligen tänkt att man skulle bygga två stora mixrum på ljudavdelningen. De ansvariga bedömde dock att det nog skulle bli bättre ekonomi i verksamheten om man byggde tre lite mindre rum på samma yta. Och så fick det bli.


Mix 1 användes huvudsakligen för mix av långfilmer. Mix 2 var avsedd för dokumentär- och industrifilmer och 3:an för eftersynk, dubb och synkeffekter.

Filmdukarna var fästa i ett stort metallgaller. Bakom var plats för högtalare. I förråden innanför stod slutsteg och senare även
plåtekon och högtalarnas delningsfilter. Därinne fanns dessutom vatten och avlopp för synkeffekter. I alla mixrum fanns golvluckor framför dukarna som dolde stenplattor, asfalt, trägolv, grus och sand för tramp.

Flera rum till höger om receptionen var egentligen ämnade för tecknad film. Men planerna skrotades och lokalerna användes i stället som klipprum för uthyrning.

De som hyrde klipprum i den delen av huset hade egen ingång från gaveln och kunde komma och gå som de ville. Dörren vid receptionen var låst på kvällar och helger så på udda tider hade klippfolket bara tillgång till sin del av huset. Och de hade tillgång till EN gemensam telefon, vilket ansågs helt normalt på den tiden.

Så småningom började Film-Tekniks textavdelning använda det rum som här är märkt ”Plåtekon” för sin textkamera. Det rummet var nämligen nedsänkt, hade stor takhöjd och egentligen byggt för en stor animationskamera modell Oxberry.
Plåtarna flyttades till de smala rummen bakom dukarna i Mix 1 och 2.

Textavdelningen blev så småningom avknoppad och var en tid inhyrd i Film-Tekniks lokaler innan den försvann därifrån. Textfotografen ROBE (Rolf Bergström) var inblandad i den verksamheten.


Mellanplanet

Klicka på planritningen om du vill se den i större format.

I anslutning till Mix 1, i det stora maskinrummet på mellanplanet, stod rader med ombyggda AGA-perfomaskiner för 16, 17,5 och 35 mm magnetfilm. De flesta
hade tidigare stått på SF:s ljudavdelning. Nu hade Lennart ”Snöret” Gustafsson sett till att de blivit renoverade och fått ny elektronik.

Vid trapphusväggen, mitt emot Mix 2, stod sex nyanskaffade perfomaskiner tillverkade av MWA. En var kombi 16/17,5/35 för inspelning, de övriga var avspelningsmaskiner för 16 mm.
Mitt emot Mix 3 stod ett par AGA-maskiner. I början på 1980-talet köpte Film-Teknik åtta nya MWA-maskiner med kapstandrift.

Alla projektorer för 35 mm, både
i mixmaskinrummet och i bions maskinrum, var tillverkade av AGA. Mix 1 hade dessutom en 16 mm projektor från Bauer. Den hade följt med från Filmstaden. Mix 2 hade en stor Zeiss-projektor för 16 mm.

Övre planet

Klicka på planritningen om du vill se den i större format.

Storbildsmikroskopet, i anslutning till den optiska överspelningen, användes för att kontrollera den optiska ljudfilmen.


När Evald Andersson och Uddo Funck gick i pension tog Harry Engholm och senare Henry Gustavsson över effektarkivet och så småningom flyttades både musik och effekter ner till konferensrummet på markplanet.

Av gammal vana har jag skrivit ”ljudläggning” på planritningen ovan. Ett bättre ord är naturligtvis ”ljudsättning”. Eugén Hellman var först i Sverige med att sätta ljudeffekter till film, och det var ”ljudsättare” han kallade sig när han beskrev sin ljudsyssla på Svensk Filmindustris laboratorium i Filmstaden, där han även var negativklippare och ljussättare. Du kan läsa om honom här.

Stort tack till Hans Eric Ahrn, Lasse Lundberg
och Björn Selander som hjälpt till att minnas.





Mix 1 på Film-Tekniks ljudavdelning.

Mixbordet var tillverkat av Neumann, 20 ingångar och 4 utgångar. (2:an och 3:an hade EMT-mixbord, 6 in, 1 ut.)

Högtalaren kom från Klein+Hummel, modell OX, ett aktivt trevägssytem som hade måtten 147 x 44 x 40 cm och vägde 55 kg. (Så småningom byggde Krister Amneus några högtalare som användes en kort period. Till mixningen av ABBA - the Movie, 1977, monterades Altec Lansing-högtalare i Mix 1.)

Bandspelaren i bildens vänsterkant är en Studer A80.

Mixlokalernas användning och utrustning kom förstås att förändras genom åren.



Foto: Lasse Lundberg, Cinepost
Burken som står bland telefonerna längst ut till höger är ett filter, ett Klein+Hummel UE-100.




Neumann-bordet hade passiva filter typ PEV.



Klein+Hummel modell OX.

För att få de olika enheterna i mixmaskinrummet att gå synkront användes en Rotosyn-anläggning som bestod av en frekvensomformare, mekaniskt förbunden med en bromsmotor*. Alltsammans vägde 260 kg, och hade måtten 160 x 50 x 40 cm. Anläggningen var bullrig och därför placerad i fläktrummet uppe på ljudavdelningens tak.

Alla maskiner för synkron drift hade trefasmotorer på den här tiden, och Rotosynen levererade den trefasspänning som behövdes, från 0-50 Hz vid start, och 50-0 Hz vid stopp.

Rotosyn tillverkades från början av 1950-talet av Siemens-Klangfilm och fanns i stort sett överallt där det mixades film. Innan vi fick Rotosyn till filmbranschen synkroniserades maskinerna ofta med hjälp av en genomgående axel.

*
En bromsmotor är en standardmotor med påmonterad elektromagnetisk broms. Den används i drivsystem som kräver en absolut låsning.




Rotosyn



Manöverenhet till Rotosyn

Manöverenhet av äldre modell

Den moderna manöverenheten har åtta tryckknappar. I den övre raden: Worwärts (fram), Rückwärts (back), Schnell (snabb, 2x), elektr. Welle (maskinerna låser till varandra) och synchron. Lauf (kör synkront). I undre raden: Aus (av), Kurzlauf (krypkör) och synchr. Auslauf (stanna synkront).



Foto: Lasse Lundberg, Cinepost

Lasse Strandmark laddar en kombimaskin från MWA. I bakgrunden står en rad 16 mm-maskiner
som i huvudsak servade Mix 2. Till höger skymtar Rotosynväxeln som gjorde det möjligt att
köra vilken som helst av maskinrummets perfomaskiner från antingen Mix 1, 2 eller 3.




Foto: Lasse Lundberg, Cinepost

Överspelningsrummet. En Telefunken M5 i förgrunden.
I bakgrunden en Ampex med en
synchronizer från Magna-Tech.
Kontrollbordet var tillverkat av SELA.
Perfomaskinerna, tillverkade av AGA, stod bakom en vägg
med stora glasrutor till höger utanför bild.




Laboratoriebyggnaden i förgrunden, ljudavdelningen bakom.



Klicka här om du vill läsa om Film-Tekniks laboratorium.
Här kan du läsa om Film-Tekniks historia.
Här berättar Hans Eric Ahrn om sin tid på Film-Tekniks ljudavdelning.


Till startsidan