Ulf Park berättar om
filmens mirakelmaskiner och deras operatörer

En optisk printer är sitt enklaste utförande en filmkamera som är mekaniskt sammankopplad med en projektor. De båda enheterna är vända mot varandra och arbetet i maskinen sker ruta för ruta. Kamerans objektiv sitter på en bälg och kan förskjutas i olika riktningar med stöd av mikrometerklockor.

Med en optisk printer kan man göra toningar, ändra tempo, delförstora, spegelvända, kopiera in texter, hus och nya landskap. Möjligheterna är i det närmaste oändliga. Bra exempel i hyfsat modern tid är filmer som Blade Runner och Dune. De hade varit omöjliga att göra utan den optiska printern.

Men även på det här området har datorerna tagit över. Nuförtiden använder man en optisk printer framför allt när man vill restaurera gamla filmer.

Den optiska printer som Artfilm skaffade till filmen Kon-Tiki (1950) benämndes Acme-Dunn Optical Printer och var konstruerad 1942. Den började säljas över världen efter andra världskriget och var en av de första optiska printer som serietillverkades. Det mesta innan var hembyggen.

Här finns patenthandlingarna till Acme-Dunns optiska printer.



Acme-Dunn Optical Printer


När Artfilm inte längre hade användning för sin Acme-printer såldes den till Film-Teknik. Tveksam om årtal men tror det kan ha varit 1957. I köpet ingick de båda operatörerna Gösta Bjurman och Åke Anderson.



Gösta Bjurman vid Artfilms optiska printer


Eftersom Kon-Tiki belönats med en Oscar för 1951 års bästa dokumentärfilm, kom printern att kallas för Oscar när den kom till Film-Teknik.



Optisk printer tillverkad från 1957 av Oxberry,
den första på marknaden som klarade aerial-image


Nästa optisk printer i Sverige blev en Oxberry, som Filmkopia köpte 1958. Åke Anderson anställdes som operatör.

Tiden gick och de båda herrarna pensionerades. Film-Teknik anställde Bosse Westerlund att efterträda Gösta Bjurman. Filmkopia anställde Gunnar Ahlgren efter Åke Anderson.

Film-Teknik köpte ytterligare en optisk printer, troligtvis 1960-61. Möjligen senare.

När Nordisk Filmkopia upphörde köpte Film-Teknik alla deras maskiner. Med följde den gamla Oxberryn, tillsammans med en relativt nyinköpt optisk printer, inklusive Gunnar Ahlgren.

Björn Selander tog över efter Bosse Westerlund på Film-Teknik när Bosse och Ove Porath startade företaget Printer Effects år 1971. Bosse och Ove höll till på Kammakargatan 2 och hade köpt en Optical Printer Model 2101 Phototron Drive, tillverkad av Research Products i Hollywood, utrustad med s.k. Aerial Image. Printer Effects flyttade 1974-75 till Film-Labors lokaler på Regeringsgatan 109.


Optical Printer Model 2101

I slutet av 1980-talet separerade de båda. Bosse behöll namnet Printer Effects, och Ove behöll printern och startade år 1989 Aktiebolaget Optical Vision.

Bosse behövde en egen printer och fick till att börja med leasa Film-Tekniks gamla Acme. Bosse ägnade sig i huvudsak åt att restaurera äldre norska filmer.

Ove jobbade åt bl.a. Swelab. Han kom senare att flytta till Norska Nasjonalbiblioteket i Mo i Rana. Det motsvarar vårt Arkiv för ljud och bild, som ju numera är en del av Kungliga Biblioteket.

Stockholm i april 2011,
Ulf Park

Kommentar från Jan Lindeström, FSF:
Europa Films första trickstudio låg på Rosengatan 11 i Sundbyberg. Där låg den till början av 50-talet och rymde bland annat en optisk printer tillverkad av Oxberry. Den sköttes av Gösta Bjurman, som senare började jobba för Artfilm och Film-Teknik. Sandrews och Europa Film ägde Oxberryn gemensamt. De delade ju på Film-Labor så varför inte dela också på en den optiska printern. När det blev trångt om saligheten på Rosengatan flyttades anläggningen till Europa Films studiolokaler i Mariehäll.


Europas enda optiska kopieringsmaskin finns i Stockholm
Svenska Dagbladet, söndagen den 26 juni 1949

En optisk printer, eller mer fullständigt ”Acme-Dunn-Tool printer” finns sedan ett par veckor tillbaka installerad i Stockholm och står från och med 1 juli till den svenska filmbranschens förfogande. Det är Artfilm, ”det lilla bolaget med den personliga stilen” (direktion: Lennart Bernadotte – Olle Nordmar) som lagt sig till med dyrgripen. Det torde vara den enda i sitt slag i Europa. Maskinen, som konstruerats av Linwood G. Dunn på uppdrag av amerikanska staten, har tidigare endast funnits hos de stora Hollywoodbolagen MGM, Paramount, Fox och ett par till, vilka numera tagit den optiska kopieringen i sin tjänst, varigenom all filminspelning kraftigt förenklats och framför allt förbilligats. Olle Nordemar, som i Amerika på ort och ställe studerat printern ingående, blir nära nog lyrisk då han prisar den optiska kopieringens alla förtjänster och möjligheter.

—Föreställ er att man gjort en upptagning av en komplicerad scen med hundratals statister. Vid framkallningen får man till sin fasa se att bilden står och ”skakar”. Scenen är utomordentligt viktig och kan absolut inte avvaras. Men att ta om den skulle gå på tusentals kronor. Eller kanske scenen i fråga är av reportagekaraktär och följaktligen inte ens med alla pengar i världen kan rekonstrueras och nyinspelas. Vad göra? Ja, då kan vi numera i den optiska printern helt enkelt avlägsna skakningarna genom att fotografera en ruta i taget och så stabilisera det slutliga negativet. Det är ett exempel bland många på vad vi kan åstadkomma i tids- och penningbesparande syfte. Och i stället för besvärliga kameraåkningar i ateljén kan man göra sådana i efterhand, s.k. optiska åkningar, som i färdigt skick på intet sätt kan skiljas från de ”äkta”. För borttagande av repor, mikrofonbommar, skuggor etc. kan delkopiering utföras. Vidare alla slags övertoningar och sweep, baklängestagningar, horisontala och vertikala utåkningar, tempoförändringar med olika rutantal. Normalt är printern utrustad med 35 mm kamera och d:o projektor, men dessa kan bytas ut mot 16 mm, vilket betyder att man kan göra uppförstoringar från smal- till normalfilm och vice versa.

Eftersom tidens lösen är lägre inspelningskostnader så kan man vänta att den optiska printern skall hälsas med glädje av hela den svenska filmbranschen. Alla som vill ha något arbete utfört är alltså välkomna ner till Kungsholmstorg, till vår specialavdelning, som närmast förstås av fotograf Gösta Bjurman, som också han i Hollywood närmare studerat ”specialeffects”. Vi har redan fått i gång ett glädjande gott samarbete med ett par av våra storbolag, och därutöver hoppas vi att även andra europeiska länder, Schweiz bl.a. skall vända sig hit för att få visst optiskt arbete utfört.

Och med den förhoppningen återgår regissör Nordemar att med fotografen Bjurmans och den optiska printerns hjälp ”spegelvända” en från början felvänd komposition.


När Gösta Bjurman skulle fylla 80 år blev han intervjuad i Svenska Dagbladet den 4 mars 1985. Han berättade för tidningen att det var hans farbror, filmfotografen Adrian Bjurman, som fick honom intresserad av filmbranschen på 1920-talet, och att han efter realexamen började arbeta som filmtekniker på Kinocentralen. Mellan 1928-34 var han i Hollywood och lärde sig att spela in filmljud. Sedan blev han ljudtekniker och klippare på Europa Film och så småningom började han på Artfilm där han ansvarade för den optiska printern. Därefter bar det av till Film Teknik där han fortsatte med printerarbetet.


Här finns att läsa om en bland annat en optisk printer i Filmstaden 1937.