Sten Norlén,
en sällsam kombination av en makalös teknisk begåvning
och ett mycket gott humör


När Sten Norlén blev pensionär och bosatte sig i sitt föräldrahem i Glava
i Värmland passade jag på att besöka honom när jag hade vägarna förbi. Vilket blev ganska ofta eftersom min fru har släkt där uppe i skogarna. Nyfiken som jag är passade jag på att fråga honom hur det kom sig att han blev intresserad av teknik och film.

Sten berättade att hans far reparerade motorcyklar på dagarna och visade film i byarna kring Glava på kvällarna. Filmvisningarna var slitsamma så Sten fick ibland följa med och hjälpa till. Bara projektorn vägde sina modiga 140 kilo. Sten menade att hans intresse för det tekniska väcktes när han såg sin far hantera projektorn och motorcyklarna. Hur han plockade isär, rengjorde och satte ihop, om och om igen.

Efter lumpen 1955 började Sten köra lastbil i Karlstad för ett företag som hette Värmlands Trikåfabrik, och som på den tiden tillverkade ribbstickade kalsonger åt arméns rekryter. Vid ett tillfälle hade Sten varit nere i Stockholm och passat på att söka upp Stellan Dahlstedt, som var teknisk chef i Filmstaden i Råsunda, för att fråga om det möjligen fanns något arbete där för en teknik- och filmintresserad yngling. Just då hade de inga vakanser men lite senare ringde Stellan Dahlstedt och frågade om Sten fortfarande var intresserad.

Den 2 maj 1957 anmälde sig Sten hos vakten vid grindarna till Filmstaden för att börja sitt nya arbete i Avdraget, där man bland annat kopierade 1/4”-band till 17,5 mm magnetfilm. Ibland fick han även rycka in som B-ljud eller köra projektor i mixstudion. Månadslönen var 700 kronor.

Ett år senare blev Sten erbjuden att arbeta på biografen Vinterpalatset på Norra Bantorget i Stockholm, där man körde filmer i Cinemiracle, och så småningom också Cinerama, och där det fanns en gigantisk projektionsduk på 20 x 8 meter. På Vinterpalatset blev Sten chef över fyra maskinister och hade ansvar för drift och ekonomi. Månadslönen var 900 kronor.

Ibland hände det att han fick besök i maskinrummet på VP av Bengt Schöldström, som på den tiden arbetade på Artfilm. Vid ett tillfälle hade Bengt med sig en alldeles ny Nagra III-bandspelare, och eftersom både Bengt och Sten var nyfikna kunde de inte låta bli att lossa några av bandspelarens skruvar, lyfta på locket och njuta av det senaste inom elektronik och mekanik.

Bengt Schöldström kom att arbeta som klippare, ljudtekniker, mixare, produktionsledare, fotograf, elektriker, byggledare, teknisk rådgivare och var dessutom ansvarig för specialeffekter på många filmer genom åren. Fick man bekymmer med det tekniska på en film, när det begav sig, då ringde man till Bengt. Han var en trollkarl i filmens värld, och tilldelades en Guldbagge 1994 för sina kreativa insatser.

Artfilm skulle vid den där tiden igång med inspelningen av TV-serien ”Vi på Saltkråkan”, och vid ett tillfälle frågade Olle Nordemar, som ägde Artfilm, om Sten kanske skulle vilja börja arbeta för honom. Och så blev det.

Sten hade varit lite nervös inför löneförhandlingen på Artfilm. Han hade frågat Bengt Schöldström hur mycket han skulle våga begära. Bengt tyckte att Sten skulle ta i ordentligt. Och så blev det. Sten begärde 1800 kronor i månaden. —Visst, sa Olle Nordemar. När kan du börja?

Inspelningen av ”Vi på Saltkråkan” pågick under hela 1963, och ljudutrustningen som Sten använde sig av bestod av en Nagra-bandspelare, en mikrofon på bom och en sladd. Ingenting annat. Serien visades på TV med början i januari 1964.

På den där tiden hade man ingen övertidsersättning, men både Sten och Bengt fick varsin extra månadslön till jul av Olle Nordemar. Det tyckte Sten var mycket generöst. Bengt och Sten var oskiljaktiga vid den här tiden. Det fanns inte ett problem som de inte kunde lösa, och tillsammans byggde de bland annat Artfilms ljudmixanläggning.

Förutom Vi på Saltkråkan, som spelades in 1963, var Sten Norlén ljudtekniker på Tjorven, Båtsman och Moses (inspelad 1964), Tjorven och Skrållan (1965), Kullamannen (1967), Made in Sweden (1968), Kråkguldet (1969), Utvandrarna och Nybyggarna (1969-70), Stora skälvan (1971), Luftburen (1972) och Om 7 flickor (1973).



Teambild från inspelningen av filmen Om 7 flickor.
Sten Norlén i solglasögon, nummer två från höger i bakre raden.

Vid ett tillfälle, det måste ha varit 1973, frågade Olle Nordemar om Sten var intresserad av att bli tekniskt ansvarig för Svensk Filmindustris biografer.
—Tja, varför inte, svarade Sten.

Så kom det sig att Sten började arbeta på SF:s huvudkontor på Kungsgatan med att lösa installationsproblem och konstruera apparater för bolagets alla biografer, nya som gamla, en uppgift som han kom att axla med den äran fram till sin pension.

Sten Norlén avled den 14 oktober 2013. Han blev 79 år gammal.


Örebro, den 15 november 2013
Tommy Sundquist

Till startsidan