| Europa Films studior vid Tappvägen i Mariehäll i Bromma, på gränsen till Sundbyberg |
| . |

| På den här
platsen låg från början ett tegelbruk, anlagt
1889. Ur Kongl. Maj:ts Befallningshavares femårsberättelser för Stockholms län åren 1891-1895: ”Nyanlagdt under perioden är Mariehälls tegelbruk i Bromma socken, som är afsedt att drifvas året om med en produktion af 3-4 millioner tegel. För underlättande af transporterna till och från detsamma har dess egare, aktiebolaget Mariehälls tegelbruk, låtit uppmuddra Bällstaviken och under år 1895 utverkat sig tillstånd att på egen bekostnad omlägga den s. k. Bällsta bro. Detta arbete, som medfört en ganska afsevärd kostnad, har under år 1896 äfven blifvit utfördt och den förutvarande fasta träbron utbytts mot en rullbro af jern.” Tegelbruket slog igen 1907. År 1917 reste man två byggnader på tomten, ett magasin och en verkstad. Man ville börja tillverka konststen. Men bolaget som bildats för verksamheten kom på obestånd 1920 och likvideras. De två byggnaderna skulle så småningom komma att bli B-hallen och C-hallen på Europa Film. (Konststen består av olika slags krossade bergarter, sammanbundna med cement eller gips. Kallas ibland stengöt.) ![]() Svenska Dagbladet den 7 juni 1923: Tillkännagivande.
Härmed hava vi
äran tillkännagiva att vi övertagit firman Herman Olssons
Konststensfabriker, Sundbyberg, och under ny ledning komma att
fortsätta verksamheten i konststens- och cementvarufabrikationen,
varför vi hugsamt anhålla hos herrar arkitekter och byggmästare m.fl.
om vår firmas välvilliga hågkomst. Cementvarufabriken i Bromma.
I anslutning till
ovanstående rekommendera vi våra tillverkningar och försälja från egna
fabriker : trappsteg av cement och mosaik, golvplattor och
kakelugnsplaner av mosaik och konststen, stängselstolpar m.m. Utföra :
helgjutna cement- och mosaikgolv, fasadarbeten i gjuten eller putsad
konststen, t.ex. socklar, portaler, balustrader och takgesimser m.m.![]() Bilden högst upp på den här sidan kommer från en annons i Dagens Nyheter den 6 oktober 1926. Annonstexten lyder: Cementvarufabriken i Bromma.
Leverera: Alla
slags marmorarbeten av svensk och utländsk marmor till trappor, golv-,
vägg- och spiselbeklädnader. Fönster och diskbänkar, ornament, fasad-,
och möbelarbeten. Elektr. instrumenttavlor m.m.Tillverka: Cementrör och kulvertar, trappsteg och golvplattor av mosaik och cement. Utföra: Fasadarbeten, portaler, ornament, balustrader, och gesimser m.m. i konststen. Gjuteriarbeten: lister och ornament. Försälja: Krossad marmor i alla färgnyanser och storlekar. ![]() Sista gången Cementvarufabrikerna i Bromma finns i Stockholms telefonkatalog är 1930, då med tillägger: Inneh. fastighets AB Progress, Nybrog. 24, Tga Bancking. Växel 23 07 25. (Fabrik i Sundbyberg, Sundbyberg 202, 1162) (Fabrik i Vingåker, Vingåker 217) Chef för Cementvarufabriken i Bromma åren 1923-30 var Ernst Alexander Svahn, född 1895. År 1930 startade han firma Stenförädlingsfabriken i Vingåker, så förmodligen lät han flytta verksamheten i Bromma (Mariehäll) till Vingåker. ![]() Europa Film hyrde de tomma fabrikslokalerna från hösten 1932. Man behövde nämligen ordentligt med plats för inspelningen av filmen Fridolf i lejonkulan. När det började gå bra för bolaget, och det gjorde det ganska så omgående, köpte man byggnaderna och tomten. |




| Det vänstra huset i skissens överkant är Europa Films
administrationsbyggnad som togs i bruk 1942. Höger om den syns de tre
ateljéerna med sina sadeltak. I den lilla fristående byggnaden, hitom ateljékomplexet, fanns en snickar-, målar- och gipsverkstad, byggd 1936-37. Till höger i skissens mitt, vinkelrätt mot verkstaden, syns en stor förrådsbyggnad för kulisser och rekvisita. Den var byggd av trä i två våningar och stod färdig för slutbesiktning i augusti 1942. Till vänster i nederkant sträcker sig den L-formade kulissgatan, som även tjänade som förråd. Den började planeras 1944 och slutbesiktigades året därpå. Till höger längst ner kasematterna med sina skorstenar. Anläggningen var täckt av jord och liknade ett skyttevärn. |

| Den här bilden är tagen av Jan Lindeström från det industrikomplex som kallades ”Diamanten”, förmodligen i slutet av 1950-talet. Längst upp till vänster skymtar kulissgatan. Den stora byggnaden hitom var ett förråd och det lilla vita fyrkantiga huset mitt i bild är galvano där man framställde matriser för pressning av grammofonskivor. Det låga huset med det svarta taket, till höger om galvano, var ett snickeri och bakom det ståtar administrationsbyggnaden med sina vindskupor. Framför den, längst till höger, syns ateljéerna. |








|

