Jag började på Svensk Filmindustris ljudavdelning i Filmstaden 1961, och 1963 blev jag anställd på Ejve-Film AB. Ingemar hade nämligen fått för sej att starta en ljudstudio i en hyrd lokal i Stockholm.

Men säg den glädje som varar för evigt. 1967 startade Ingemar, jag och Lasse Lundberg (klipparen) en ny firma som vi kom att kalla Filmmakarna AB. Där klippte vi film och gjorde allehanda ljudjobb. Kunderna var Sandrews, Minervafilm, Volvo och några fler.

1976 gjorde vi en planerad konkurs och jag tog över all teknik. Ingemar startade upp Nya Nordisk Tonefilm och Lasse gick till Moviemakers som startat upp några år tidigare.

Mitt nya företaget kom att heta Tonservice Löthner & Löthner KB, och jag höll till på Parkvägen i Solna. Jag jobbade för Sandrews (mest reklam), Minervafilm (biofilm), och med en stor mängd tecknade filmer. Dessutom hade jag Nordisk Tonefilms hela produktion (t.ex. ”Jönsonligorna”), Moviemakers hela produktion (biofilm och massor av TV-film), samt Omega-films hela produktion. Dessutom en hel del andra kunder.

Tonservice var också minoritetsägare av ett ryskt joint venture tillsammans med Sonet-Film, Nordisk Film i Köpenhamn och Gorkie-Film i Moskva. Efter ett par år köpte jag dock ut Sonet och Nordisk Film och kom att bli 51%-ägare av det hela. Tonservice hade också under en tid ett ägarförhållande i Moviemakers Sweden AB.

1998 på våren, under en lågkonjunktur i filmbranschen, passade jag på att avsluta yrkesbanan och flyttade till Spanien. Här bor jag fortfarande och stortrivs.

Utrustningen:
När vi startade upp Filmmakarna köpte vi ett klippbord och en dubbelperfomaskin, tillverkade av KEM (Keller-Elektronik-Mechanik). Perfomaskinen kunde ta både 17,5 mm och 16 mm magnetfilm, och gå 24 eller 25 bilder/sek. Man kunde köra ett 16 mm band och ett 17,5 band alt. två 17,5 mm eller två 16 mm.

Vi skaffade även en Nagra lll, samt en liten mixpult från KEM för 8 kanaler till Filmmakarna. Prollan [projektorn] var också en KEM-produkt. Den såg ut ungefär som perfo-kärran men avsedd enbart för 16 mm film. Högtalaren var tillverkad av Isophon.

På den här tiden mixade jag till Nagran. Projektorerna och alla perfomaskiner var utrustade med selsyn-motorer som möjliggjorde synkrondrift.

Så småningom köpte vi ytterligare två KEM-klippbord. Vi skaffade dessutom en maskin för magnetpåläggning av 16 mm-bild. En knepig sak som vi aldrig fick att fungera. Ragnar Wendin hjälpte oss ur den knipan.

Efter något år införskaffade vi ytterligare ett par perfomaskiner, samt en ny och bättre prolla för både 16 mm och 35 mm. En Stereo-Nagra kom på plats i avdraget.

När jag startade Tonservice, och övertog tekniken från Filmmakarna, skaffade jag ett nytt 24-kanals mixbord av märket Quad Eight. Det blev ombyggt i USA och var anpassat för filmljud. Jag köpte också nya högtalare från Altec Lancing till mixrummet och avdraget, som dessutom fick en ny avdragspult byggd av Sven-Erik Sandberg på Tele-Ting i Stockholm.

Efter ett par år köpte jag en Tascam 1/4"-bandspelare och en Tascam 1" 16-kanalare med styrenhet så att den gick att köra tillsammans med alla perfo-kärror.

I mixerns maskinrum tronade en 35 mm bioprolla och en 16 mm prolla, som båda kunde köra fram/back. Tryggve Svensson på Servotron hade tillverkat fjärrkontrollerna. Jag hade dessutom en video-projektor.

När det blev så dags skaffade jag även ett digital ljudredigering av märket SADiE, levererad av Ulf Reinhard på Tranzicom. Den gick att fjärrköra från alla rum i huset.

Stereo-systemet som jag använde hade Tryggve Svenssons konstruerat. Det kom att kallas ”Trollby” och var nog ett betydligt enklare och bättre system än Dolbys. För övrigt använde jag samma förstärkarteknik som Svensk Filmindustri hade i sina biografer vid den här tiden.