Högtalaren till vänster, förstärkaren i mitten och projektorn med sitt
löstagbara lamphus till höger.
Utrustningen tillverkades från omkring 1935 av
AB Skandinaviska Kinematograffabriken / Kinofa i
Stockholm.
Projektorn kallades allmänt för Kinofaboxen
och användes bl.a. i skolor och av en del turnerande filmförevisare.
Bilden ovan och annonstexten nedan är ur tidskriften Biografägaren den 15 maj 1935.
|
Den svenska reseapparaten
”Kinofa”.
1. Synnerligen portativ, lätt att medföra på resor.
2. Godkänd av Statens Provningsanstalt.
3. Förbättrad filmbana, enklast möjliga insättning av filmen.
4. Briljant ljus, bilder av 9 kvm. yta vid avstånd upp till 20 mtr.
5. Projektorn kraftigt byggd och i hållbarhet jämförbar med en stor
teatermaskin.
6. Förstärkare och synkronmotor (drivmotor), omkopplingsbara för
110-127 och 220 volts växelström.
7. Idealapparaten för resande, ambulerande biografer, propaganda etc.
Levereras även med 900
mtrs hjul.
”Kinofa” är en högklassig och absolut tystgående apparat!
A.-B. Skandinaviska Kinematograffabriken
Kungsgatan 29
Stockholm
Telegramadress: Kinofabriken
|
I årskiftet 1935-36 bytte Skandinaviska Kinematograffabriken namn till A.-B. Kinofa.
Broschyr
(okänt tryckår)
KINOFA-BOXEN är en
portativ ljud- och bildprojektor av genomgående svensk tillverkning.
Inget annat fabrikat i den svenska marknaden har kunnat uppvisa en
sådan framgång som KINOFA-boxen. Orsaken härtill är framför allt, att
KINOFA-boxen i konstruktivt hänseende, ifråga om material och arbete,
står i särklass. Driftsäkerhet, enkelhet och hållbarhet äro
predominerande faktorer då det gäller en portativ anläggning. Vår
erfarenhet på detta område har just skapat dessa egenskaper, som för
köparen är av utomordentlig betydelse. KINOFA-boxen är i vissa
mekaniska detaljer lika kraftigt dimensionerade som t.ex. en
teatermaskin. Så är t.ex. transportmekanismen av exakt samma utförande
som i en stationär projektor. Vad detta betyder ifråga om hållbarhet
etc. är alltför iögonenfallande för att här närmare beröra. På grund av
dessa egenskaper har KINOFA-boxen funnit köpare långt utanför vårt land
och inom Sverige har densamma levererats till bl.a. statliga och
kommunala institutioner, politiska organisationer och enskilda.
Överallt har den mötts ev erkännande för sina goda prestationer.
KINOFA-BOXEN är idealapparaten för resande, ambulerande biografer,
skolor, propaganda etc.
Densamma är godkänd av vederbörande statlig myndighet och är
konstruerad med hänsyn till de nya brandbestämmelserna samt är absolut
eldsäker.
KINOFA-BOXEN är den ENDA i Sverige tillverkade portativa bild- och
ljudprojektorn av 100 % svensk tillverkning.
Levereras med 600 eller 900 mtrs. filmhjul.
Förstärkare med 15 watts utgångseffekt och utomordentlig ljudkvalitet
samt specialhögtalare av förstklassig konstruktion. Ytterst stabilt och
effektivt uppbyggd. Mek. och elektr. starkt överdimensionerad. Okänslig
för slag och stötar.
|
|
Kinofa reseapparat typ ”KB 1400”
Biografägaren nr 9-10, den 12
maj 1942
En nykomling i den bekanta KB serien är ”KB 1400”, storebror i
Kinofa-reseapparatserie. Trots myndigheternas ökade fordringar och
föreskrifter har det lyckats Kinofa att konstruera en apparat som i
detta avseende uppfyllt anspråken. Det är den enda apparat som blivit
godkänd av Statens Provningsanstalt med 750 watt projektionslampa och
1400 mtrs kassetter. Att den varit en välkommen nyhet för de
ambulerande biografägarna vittnar den stora efterfrågan den fått röna.
Kinofaboxen typ KB 1400 T
Biografägaren, nr 9-10, den 17 maj 1944
Tillverkningen av denna populära reseapparat pågår för fullt. Denna
apparat är den enda godkända skolapparaten i marknaden med 750 watt
projektionslampa, vilket förklarar dess stora popularitet. På grund av
sin enkelhet men samtidigt gedigna utförande har den kommit till stor
användning inom det svenska försvaret främst för förströelse men även
till undervisningsändamål.
|
Kinofabox typ 1400 T. Bild ur en
katalog från 1945.
KB 1400 T är den senaste
och modernaste reseapparat som framställts. En kvalitetsapparat ur
Kinofas välbekanta KB-serie. KB 144 T är den enda av myndigheterna nu
godkända skolapparat som får användas i lokaler utan maskinrum.
Idealapparaten för ambulerande biografverksamhet, militära fältförband,
skolor och många andra områden där en fast installation är otänkbar ur
såväl praktisk som ekonomisk synpunkt. KB 1400 T är en stabil apparat,
som tål snart sagt vilka påkänningar som helst, därom vittnar de
senaste årens hårda beredskapstjänst denna apparat fått utstå under
fältmässiga förhållanden, från nordligaste Lappland till sydligaste
Skåne. Dess perfekta ljud- och bildåtergivning utgör en garanti för en
förstklassig föreställning.
|
|
Anläggningen är komplett monterad i transportlådor.
Bild ur en katalog från 1945.
Projektorn:
Kraftigt verk i oljebad av KINOFA:s beprövade modell, 62,5 mm objektiv,
inbyggda kassetter med automatisk filmavklippare. Projektionslampa 110
volt 750 watt.
Förstärkaren: Byggd
för hårda mekaniska påfrestningar, 18 watts utgångseffekt. Inbyggd
tonlampslikriktare. Grammofon- och mikrofonuttag. SVENSKA RÖR.
Högtalaren: Kraftig
12" perm.dyn, kinohögtalare med 25 mtr gummiledning. Specialcentrerad
talspole som tål stora temperaturväxlingar. SVENSK TILLVERKNING.
Filmlådan: Plats för 4 st, filmhjul, stickhjul och spolskiva, spolapparat, ledningar m.m. Spolapparaten monteras på lådan.
Kuvettlådan: Plats för vattenkuvett, lamphus, reservrör och lampor m.m.
Autotransformator:
Primärt omkopplingsbar för förekommande växelspänningar 50 per., 90-250
volt. Sekundärt 110 volt, 1000 watt. Inbyggd voltmätare.
Anläggningen är godkänd av Statens Provningsanstalt såsom skolapparat samt är S-märkt.
Svensk kvalitet in i minsta detalj.
|
Kinofabox typ 1400 T. Bild ur en katalog från 1945.
En del filmförevisare lär ha byggt om sina projektorer
så att kassetterna kunde rymma mellan 1600 och 1800 meter film.
Kommentar från Mats Kullander:
Sten Norléns pappa hade en Kinofabox.
Sten var med sin far ibland när han turnerade i Värmland,
bl.a. med en egen kopia av Snövit, som var en storsuccé.
Det här är en Kinobox B som tillverkades och såldes av Ernemann i Dresden från 1925.
Projektorn tog 400 meters filmhjul och ljuskällan var en 500 watts
glödlampa.
Ungefär 10.000 exemplar av Kinobox B tillverkades mellan 1925-40.
Mått 50 x 45 x 21 cm, vikt 22 kilo.
År 1926 slogs Ernemann och andra tyska kamera- och projektortillverkare
samman och blev Zeiss Ikon.
A.-B. Skandinaviska Kinematograffabriken var generalagent för Zeiss 1927-36.
Kinobox B finns med i Kinematograffabrikens
katalog från 1927.
På bilden ovan syns Zeiss Ikons
Kinobox C för 400 meters filmhjul och med löstagbart lamphus. Modellen lanserades 1928 och såldes i några
tusen exemplar. Mått 68 x 49 x 14 cm, vikt 16 kilo utan lamphus. Det är
ingen tvekan om var Kinofaboxen hade sina rötter.
Från 1931 kunde man även få Kinobox C för 600 meters filmhjul och med
vattenkyvett framför lamphuset.
Vattenkyvett.
|
På den högra bilden syns lamphuset med vattenkyvett för kylning.
Zeiss Ikon Kinobox C.
Foto: Hanno-Heinz Fuchs / © Svenska Filminstitutet
Så här laddas en Kinobox C.
År 1932 släppte Zeiss en modell med tontillsats.
Den hade namnet Phonobox och tillverkades i 8.000 exemplar fram till
1945.
Elektriska A.-B. AEG, på Sveavägen 21-23 i Stockholm,
sålde projektorn som ”Klangfilm koffertapparatur” från 1932.
Förstärkaren, tillverkad av Klangfilm.
Storlek: 50x32x18 cm, vikt 20 kg.
Portabel stumfilmsprojektor tillverkad från 1926 av Lehmann
& Knetsch i Tyskland.
Modellen heter Knirps och var avsedd för en 400 watts glödlampa.
Foto: Hanno-Heinz Fuchs / © Svenska Filminstitutet
Lehmann & Knetsch modell Knirps.
AEG Kofferkino från 1927.
Här en Bauer Sonolux med öppna dörrar och uppmonterad överkassett.
Modellen tillverkades åren 1932-1936 och såldes här i Sverige av Aga-Baltic.
Det står en Bauer Sonolux på Biograf & TV-museet i Säter. Dessutom har de en Philips FP 2, en Gaumont Kalee GK21, en Kinofa KPU, en skolmaskin från Skandinaviska
Kinematograffabriken, en Bauer Standard 7, en Enemann II på Western
Electric Universal Sound Base (skivljud), en Pathé, en AGA KF 200
(stum), en AGA CS1, en Bauer U2, en Kinoton FP 30 och en Ernemann 15. Museet är således väl värt ett besök.
|
|
Aga-Baltic Bauer Portabel.
Biografägaren den 11 februari 1933
 Den
nya brandskyddsförordningen har för många biografägare hängt likt ett
damoklessvärd över huvudet. Maskinrum eller skolapparat?, det är den
stora frågan. Det ena eller det andra måste anskaffas. Bland de
”reseapparater”, som göra maskinrum överflödiga, märks Aga-Baltics
Bauer Portabel för 900 meter film. Vi har fått oss apparaten
demonstrerad, och man försäkrar att denna projektor har alla den
stationära, högklassiga projektorns fördelar. Maskinen tillverkas av
den välkända fabriken Bauer i Stuttgart, som sedan filmens tillkomst
sysslat med biografmaskiner. Firman lämnar nedan några tekniska
upplysningar.
Maskinen är av Statens Provningsanstalt godkänd såsom s.k. skolapparat
enl. intyg 36528. Dess kassetter ha en kapacitet å 900 m. film.
Apparaten är försedd med bakbländare, helt kapslat verk, smörjning
medelst oljepump, malteserkorset är samma som i Bauer Kraftprojektor
M-7.
Endast spiralskurna drev används i projektorns drivmekanism. Vidare
finns vattenkylning av ljuset samt luftkylning av såväl kinolampan som
projektormekanismen medelst en i motorn inbyggd fläkt. Motorn är 1-fas
synkronmotor med särskild startkoppling, avsedd att medgiva mjuk start.
Motorn är direkt kopplad till projektorn medelst en vertikal axel.
Underkassettens upprullningsanordning, vilken lämnar en synnerligen
jämn och seg dragning av filmen, är driven med kedja. Inbyggd
transformator för kinolampa, tonlampa, hjälplampor samt förstärkare.
Transformatorn är försedd med uttag för vanligast förekommande
spänningar mellan 110-220 volt, 50 perioder. Inbyggd voltmeter där
nätspänningen direkt kan avläsas. Omkopplingsskiva, så att omkoppling
för olika nätspänningar kan göras med ett handgrepp. Filmväg utan
onormala filmslingor och utan större friktion än i vanlig god stationär
projektor. Kinolampan är inbyggd och lämnar vid ett avstånd av 20 m.
och en bild av 3 x 4 m. fullgod projektion. Malteserkorset är samma som
i Bauer Kraft-projektor M-7. Objektivfattning 62,5 mm. Inga
värmeutvecklande motstånd vare sig i eller utanför kofferten. Speciellt
för denna projektor konstruerad tontillsats med högkänslig fotocell och
tonlampa med centreringsbricka, så att någon tonlampsinställning ej
fordras. Strömbrytare vid dörrarna samt vid vattenkyvetten, vilka
automatiskt bryter strömmen till kinolampan, så snart dörrarna öppnas
eller vattenkyvetten avlägsnas.
Projektorn kan med 10 % överspänning och med bild på duken stå stilla
över en timme utan att filmen antänds. Särskilt lamphus kan påmonteras
för båglampa eller 1.000 w lampa.
Då konstruktionen är densamma som på en stationär projektor har följden
blivit, att, förklaras det, maskinen är ytterligt lättskött.
|
Bauer Sonolux.
Philips transportabla kinoanläggning modell 1936, typ K. N. Z.,
med 1.000 meterskassetter och 750 W kinoglödlampa.
Bauer Sonolux II byggdes i 2100 exemplar mellan 1938-59.
Broschyren ovan är från 1952.
Att titta på dagstagningar
kunde vara ett bekymmer vid filminspelning långt hemifrån. Ibland tog
vi med ett klippbord för att åtminstone få ett hum om resultatet, andra
gånger hyrde vi in oss i en närbelägen biograf och monterade en axel
mellan en av projektorerna och en perfomaskin. Men bäst och smidigast
blev det när produktionen tog med sin egen projektionsanläggning och
ställde i ordning ett körrum i en lämplig lokal i anslutning till
förläggningen.
 SF-produktion skaffade mot
slutet av 1970-talet en liten 35 mm projektor för ändamålet. Den var
tillverkad av Cinematografia Marin S.A. i Spanien och hade beteckningen
MP-30. I ett eftermonterat litet lamphus satt en xenonlampa på 500 watt
och projektorn var kopplad till en fristående liten 17,5 mm perfomaskin
som var byggd av Gunnar Löfgren.
Synkronitet mellan projektor och perfomaskin fick vi med en teknik som
brukar kallas interlock, eller selsyn (från self synchronizing), och
som bestod av en sändare/drivare/generator och en mottagare/slav/motor
som var elektriskt anslutna till varandra på så sätt att drivarens läge
alltid överensstämde med slavens. I det här fallet satt drivaren
monterad i projektorn, och slaven (motorn) i perfomaskinen. När
projektorn startade rullade också perfomaskinen och de båda enheterna
gick synkront.
|
Stort tack till Peter Andrén som hjälpt till med den här sidan!
Till
startsidan
