Sten Norlén,
en sällsam kombination av en makalös
teknisk begåvning
och ett mycket gott humör
När
Sten Norlén blev pensionär och bosatte sig i sitt föräldrahem i Glava
i Värmland passade jag på
att besöka honom när jag hade vägarna förbi. Vilket blev ganska
ofta eftersom min fru har släkt där uppe i skogarna. Nyfiken som
jag är passade jag på att fråga honom hur det kom sig att han blev
intresserad av teknik och film.
Sten berättade att hans far reparerade motorcyklar på dagarna och
visade film i byarna kring Glava på kvällarna. Filmvisningarna var
slitsamma så Sten fick ibland följa med och hjälpa till. Bara
projektorn vägde sina modiga 140 kilo. Sten menade att
hans intresse för det tekniska väcktes när han såg sin far hantera
projektorn
och motorcyklarna. Hur han plockade isär, rengjorde och satte
ihop,
om och om igen.
Efter lumpen 1955 började Sten köra lastbil i Karlstad för ett företag
som hette Värmlands Trikåfabrik, och som på den tiden tillverkade
ribbstickade kalsonger åt arméns rekryter. Vid ett tillfälle hade
Sten varit nere i Stockholm och passat på att söka upp Stellan
Dahlstedt, som var teknisk chef i Filmstaden i Råsunda, för att fråga
om det möjligen fanns något arbete där för en teknik- och
filmintresserad yngling. Just då hade de inga vakanser men lite
senare ringde Stellan Dahlstedt och frågade om Sten fortfarande
var intresserad.
Den 2 maj 1957 anmälde sig Sten hos vakten vid grindarna till
Filmstaden för att börja sitt nya arbete i Avdraget, där man bland
annat kopierade 1/4”-band till 17,5 mm magnetfilm. Ibland fick han
även rycka in som B-ljud eller köra projektor i mixstudion. Månadslönen
var 700 kronor.
Ett år senare blev Sten erbjuden att arbeta på biografen Vinterpalatset
på Norra Bantorget i Stockholm, där man körde filmer i
Cinemiracle, och så småningom också Cinerama, och där det fanns en
gigantisk projektionsduk på 20 x 8 meter. På Vinterpalatset
blev Sten chef över fyra maskinister och hade ansvar för drift och
ekonomi. Månadslönen var 900 kronor.
Ibland hände det att han fick besök i maskinrummet på VP av Bengt
Schöldström, som på den tiden arbetade på Artfilm. Vid ett
tillfälle hade Bengt med sig en alldeles ny Nagra III-bandspelare,
och eftersom både Bengt och Sten var nyfikna kunde de inte låta
bli att lossa några av bandspelarens skruvar, lyfta på locket och njuta
av det senaste inom elektronik och mekanik.
| Bengt Schöldström
kom att arbeta som
klippare, ljudtekniker, mixare, produktionsledare, fotograf,
elektriker, byggledare, teknisk rådgivare och var dessutom ansvarig för
specialeffekter på många filmer genom åren. Fick man bekymmer med det
tekniska på en film, när det begav sig, då ringde man till Bengt. Han
var en trollkarl i
filmens värld,
och tilldelades en Guldbagge 1994 för sina kreativa insatser. |
Artfilm skulle vid den där tiden igång med
inspelningen av TV-serien
”Vi på Saltkråkan”, och vid ett tillfälle frågade Olle Nordemar,
som ägde Artfilm, om Sten kanske skulle vilja börja arbeta för
honom. Och så blev det.
Sten hade varit lite nervös inför löneförhandlingen på Artfilm. Han
hade frågat Bengt Schöldström hur mycket han skulle våga begära.
Bengt tyckte att Sten skulle ta i ordentligt. Och så blev det.
Sten begärde 1800 kronor i månaden. —Visst, sa Olle Nordemar. När
kan du börja?
Inspelningen av ”Vi på Saltkråkan” pågick under hela 1963, och
ljudutrustningen som Sten använde sig av bestod av en
Nagra-bandspelare, en mikrofon på bom och en sladd. Ingenting
annat. Serien visades på TV med början i januari 1964.
På den där tiden hade man ingen övertidsersättning, men både Sten och
Bengt fick varsin extra månadslön till jul av Olle Nordemar. Det
tyckte Sten var mycket generöst. Bengt och Sten var oskiljaktiga
vid den här tiden. Det fanns inte ett problem som de inte kunde
lösa, och tillsammans byggde de bland annat
Artfilms ljudmixanläggning.
Förutom Vi på Saltkråkan, som spelades in 1963, var Sten Norlén
ljudtekniker på Tjorven, Båtsman och Moses (inspelad 1964), Tjorven och
Skrållan
(1965), Kullamannen (1967), Made in Sweden (1968), Kråkguldet (1969),
Utvandrarna och Nybyggarna (1969-70), Stora skälvan (1971), Luftburen
(1972) och Om 7 flickor (1973).
Teambild från inspelningen av filmen Om 7 flickor.
Sten Norlén i solglasögon, nummer två från höger i bakre raden.
Vid ett tillfälle, det måste ha varit 1973, frågade Olle Nordemar om
Sten var intresserad av att bli tekniskt ansvarig för Svensk
Filmindustris biografer.
—Tja, varför inte, svarade Sten.
Så kom det
sig att Sten började arbeta på SF:s huvudkontor på
Kungsgatan med att lösa installationsproblem och konstruera apparater
för bolagets alla biografer, nya som gamla, en uppgift som han kom att
axla med den
äran fram
till sin pension.
Sten Norlén avled den 14 oktober 2013. Han blev 79 år gammal.
|
Till
startsidan
|
|