Sven A:son Berglunds eftersynkanläggning,
patenterad i Tyskland den 9 april 1932.


Ljudfilmen översättas.
Förenkling.

Dubbeluppsättningar för olika språkversioner onödiga.
SVENSK UPPFINNING.
Översättningsateljéer planerad i flera huvudstäder.

Svenska Dagbladet, den 13 januari 1932


(Från vår Berlinredaktion.)
BERLIN 11 jan. Den svenske ingenjören Sven A:son Berglund, som sedan år 1928 är anställd vid Tonbild-Syndikat A.-G. i Berlin, vanligen förkortat till Tobis, har uppfunnit och fullkomnat ett förfarande, som av alla tecken att döma kommer att tillförsäkra ljudfilmen samma internationella avsättningsmöjligheter som stumfilmen. Genom en storstilad mätningsapparatur för det fotograferade ljudet är det möjligt att åstadkomma en fullständigt illusorisk översättning av en film från ett språk till ett annat och att anpassa filmen efter ljudet och vice versa. Ursprungligen var det grammofonbolaget Polyphon, som började experimentera med grammofonskivor för att fullkomna synkroniseringsprincipen. Sedermera bildade Polyphon och Tobis ett bolag, Topholy, som fortsatte experimenten, och numera har det kommit så långt, att förfarandet skall tillämpas i praktiken.

För de mindre länderna, som hittills huvudsakligen varit hänvisade till de tre stora internationella språken, är förfarandet givetvis av största betydelse. Några dubbeluppsättningar med dekorationer för de olika språkversionerna äro ej längre nödvändiga, utan man kan inskränka sig till huvudaktörerna framför mikrofonen. Översättningen kunna intalas och insjungas var som helst, och i huvudstäderna på kontinenten planeras redan särskilda översättningsateljéer.




Ingenjör Sven A:son Berglund är en av ljudfilmens banbrytare — på ett mycket tidigt stadium hade han fullkomligt klart för sig ljudfilmens principer och försökte även genom träget arbete att utexperimentera densamma och lyckades även därmed. Han är nu en av de ledande männen i den stora tyska Tobiskoncernen och hans namn borgar för att hans nya uppfinning är betydelsefull. Helt ny är idén icke, ty Paramount t.ex. har just i dagarna avslutat en ”översättning” till svenska i sina ateljéer i Paris av en amerikansk ljudfilm, svenska skådespelare ha alltså talat, medan amerikanska agerat på duken. Med spänning måste man onekligen motse resultatet av detta experiment, som kommer att framföras inom kort för allmänheten.

Det är ju mycket vanligt att uppfinningar göras samtidigt och oberoende av varandra på olika punkter på klotet. Så tycks även fallet vara här — det är inte första gången i filmens och ljudfilmens historia att detta har inträffat. Av telegrammet att döma förefaller det emellertid, som om ingenjör Berglunds uppfinning innebär en betydelsefull förenkling av det hittills tillämpade förfarandet.


Det var Josef von Sternbergs film ”En amerikansk tragedi” som hade dubbats till svenska av svenska skådespelare i Paramounts ateljé i Joinville utanför Paris. Efter premiären på Olympia skrev Dagens Nyheter: ”Det klickade betänkligt i fråga om överensstämmelsen mellan ljudet och läpprörelserna. Tonfallen voro också många gånger falska och onaturliga, vartill även de ofta valhänta svenska replikerna bidrogo.” Social-Demokraten tycker att: ”Med kameran på avstånd gick det bra, men i närbild blev det brottsligt komiskt.”, och branschtidningen Biografägaren att: ”...man saknar den allmänna fondmålning av ljud, som i ljudfilmen förekommer. Alla effekter i den ursprungliga filmen voro borta. Inga fotsteg, inget motorbuller, allt var förfärande gravlikt och tomt.”
Textning fick bli den svenska metoden att jämka språkförbistringen.











Till startsidan