Tomas Krantz vid AudioVision i dubbstudion 1995

Previous Home Next



Svensk Filmindustri köpte upp Europa Film sommaren 1984, och på hösten samma år sålde man filmateljéerna och musikstudioverksamheten till Sonet. Det enda SF behöll var Europa Films biografer.

Sonet Studios gick i konkursen i juni 1992, men verksamheten återupptogs i augusti under namnet Europa Studios.

Eftersom det nya bolaget hade begränsade ekonomiska resurser köpte Sven Fahlén en AudioVision till verksamheten för egna pengar. Den installerades vintern 1992-93 i den relativt nybyggda dubbstudion i ljudefterarbetsavdelning en trappa upp i den före detta B-hallen. Ingemar Olsson hade varit akustisk expert när dubbstudion byggdes.

Studion kom att användas lika mycket för dubb/eftersynk som för ljudläggning. Vid några få tillfällen även för mix av TV-serier.

Lilla mixen, som tidigare använts för dubb/eftersynk och tramp (synkeffekter), blev en ren trampstudio efter bygget av dubbstudion.

Mixbordet i dubbstudion var ett D&R Dayner och högtalarna Yamaha NS40.

I stacken till vänster på bilden ovan syns en Akai S1000 sampler, en Fostex D-30 DAT-bandspelare, ett delay från Korg, en ADR Compex F760X-RS limiter/kompressor/expander och ett Alesis MidiVerb II. CD-spelaren, en Studer A730, var nedsänkt i bordsskivan och fanns under mixschemat som Tomas skriver på.



Kommentar från Tomas Krantz och Erik Guldager:
Vår första AudioVision hade bara 4 in/ut. Så småningom köpte vi ytterligare en anläggning med 8 in/ut. Ville
vi ha lyssning på fler spår än de som stod till buds blev vi tvungna att slaskmixa. Men AudioVision hade ju 24 virtuella spår i timeline så det fanns gott om plats.

I början kopplade vi upp oss via växeln mot Stora mixen och kopierade de ljudläggningar som skulle mixas från AudioVision till en 4-kanals perfokärra. Sedan kom en tid då vi under några produktioner baxade vår 24-kanalare (en Studer 827) fram och tillbaka mellan Stora mixen och dubbstudion. För att synka mångkanalaren med AudioVision använde vi en Adams-Smith Zeta-Three synchronizer. Längre fram spelade vi över våra ljudläggningar till Tascam DA88.

AudioVision var otroligt bra till eftersynk och dubb, med exempelvis nedräkning inför replik på både bild och ljud. En fenomenal teknik som Pro Tools aldrig lyckades återskapa.



Kommentar från Erik Guldager om övergången till Pro Tools och Nuendo på Europa Studios/Europa Sound:
Det första Pro Tools-projektet i vår trampstudio (Lilla mixen) blev filmen ”Hamilton”, som vi jobbade med 1997. För ljudläggning skaffade vi PT ett år tidigare.

I början hade PT inget digitalt bildstöd. I stället fick
vi köra med VHS, U-matic eller Beta. Lite trassligt, men det fungerade.

I dubbstudion körde vi med AudioVision
långt efter att alla andra gått över till PT. AudioVision var ja perfekt till dubb/eftersynk. Till slut bytte vi till PT även där och den första PT-filmen i dubbstudion blev ”Hotet”, 2003-04.

När vi
byggde om Stora mixen till en THX-klassad studio 1995 installerade vi ett AMS/Neve Capricorn-bord, och åren 1995-98 spelades huvuddelen av alla förmixar in på digitala ljudbandspelare, exempelvis Sony PCM-800 eller Tascam DA-88 som hade inbyggda synchronizers.

Vi hade tidigt ett PT-system för uppspelning i mixen, men det räckte inte till så bandspelarna gick parallellt under ett par år. 1998 hade alla bandspelare ersatts av flera PT-system, och då använde vi de digitala bandspelarna enbart för att spela in mastrar och förmixar för lagring.

V
i köpte vårt första Nuendo för utvärdering 2006. Året därpå flyttade vi till Filmhuset, och den nya mixstudion där baserade vi på just Nuendo, trots att PT fortfarande var den huvudsakliga ljudläggningssystemet i branschen. Därefter började vi ganska snabbt att gå över till Nuendo, främst för de filmer där vi själva hade hand om hela ljudefterarbetskedjan.




Kommentar från Tomas Krantz:
Bild från dubbstudion 1995. Bengt Johansson (vaktmästare) i bakgrunden. Bakom glasrutorna till vänster fanns ett maskinrum för dator, hård
diskar, interface och en 24-kanalare. Q-Lock till höger i bildens förgrund. Den användes bland annat för att koppla ihop en 24-kanalare med en U-Matic när vi gjorde ljudefterarbetet till TV4:s första dramaserie ”Destination Nordsjön”, som sändes 1990. Förmodligen det första jobb jag gjorde i den nya dubbstudion.



Kommentar från Lasse Lundberg:
På Filmmixarna hade vi U-Matic och 24 kanalare i brytningstiden mellan analogt och digitalt, när Dyaxis hade kommit.

Vi ljudlade i Dyaxis och förde sedan över ett spår i taget till 24-kanalaren, sen mixade vi från den.

Ibland hade en del blivit ljudlagt på perfo i klippbord. Men eftersom allt kunde synkas till U-Matic, även perfo, var det bara att förda över 17,5 mm-rullarna till 24-kanalaren inför mixningen. Synksystemet var Editron.

Skulle vi flytta ett ljud ett par rutor blev det besvärligt. Då fick vi göra det utanför 24-kanalaren, alltså i klippbordet eller i Dyaxisen och sen för över det till 2"-bandet igen.

Slutmixen hamnade under en tid på 1/4", som sen fick föras över till perfo så att vi kunde göra optiskt ton.

Det var någon gång under den där tiden som mitt hår blev helt grått.



I slutet av juni 1998 gick Europa Studios i konkurs. Bolaget omorganiserades och filmljudavdelningen köptes upp av Gábor Pasztor, Christer Abrahamsen (Cinema Art) och Bosse Jonsson (Viking Film), som tillsammans bildade Europa Post Production AB. Musikstudion såldes till Nordstudios och videoavdelningen gick till Motion Media. Bosse Jonsson och Christer Abrahamsen tog över Fastighetsbolaget Berglinan AB, som ägde studiolokalerna.

Runt 2004 bytte Europa Post Production AB namn till Europa Sound Production AB.

År 2007 flyttade Europa Sound Production AB till Filmhuset vid Gärdet i Stockholm.

Studiolokalerna i Mariehäll började rivas 2008.


Till startsidan