Eric Tigerstedt föddes 1887 i Helsingfors i Finland, och blev tidigt i livet mycket intresserad av fysik. Han ville bli uppfinnare. Men hans far, överintendenten, bergsingenjören och statsrådet Axel Fredrik Tigerstedt, hade andra planer för sin son. Det hade gått dåligt för Eric i skolan. Ett enkelt industriarbete vore nog mer passande.

Redan 1912 hade Eric Tigerstedt experimenterat med att spela in ljud på film. Innan dess hade han konstruerat elmotorer, en gnistsändare och en magnetofon för inspelning av ljud på järntråd. Han hade även byggt ett slags flygplan och lyckats få patent på en trehjulig motorcykel. Att han dessutom var duktig på att teckna och måla imponerade föga på Erics far, som bara ruskade på huvudet åt alla galenskaper.

Under en arbetsresa till Berlin vid årsskiftet 1912-13 träffade Eric Tigerstedt den svenske grosshandlaren Axel Wahlstedt. Tigerstedt berättade för Wahlstedt om sina experiment med inspelning och reproduktion av optiskt ljud. Grosshandlare Wahlstedt blev mycket imponerad och föreslog att de skulle bilda firma och starta ett laboratorium där i Berlin tillsammans med den svenske ingenjören Hugo Swartling. Tigerstedt accepterade – till sin fars stora förtret – och våren 1913 bildades firman Fotomagnetofon, med syfte att konstruera utrustning för filmljud. Arbetet sporrades av tidningsnotiser, som grosshandlare Wahlstedt visade den unge uppfinnaren, där Sven A:son Berglund sade sig vara en lösning på spåren.

Vem var då denne grosshandlare med intresse för filmljud? En sak vet vi med säkerhet: mellan 1911-16 var han delägare och styrelsemedlem i Svenska Aktiebolaget Fotoaerofon, det bolag som bildats för att främja och exploatera Sven A:son Berglunds arbete med att åstadkomma ljud på film.

Samarbetet mellan Tigerstedt och Wahlstedt knakade i fogarna. Att ha en kompanjon som samtidigt arbetade för en konkurrent, det kan inte ha varit lätt. Den gode Tigerstedt var nog inte heller så lätt att tampas med. Han var begåvad, kreativ och full av skaparlust, men också mäkta egensinnig och nyckfull.

Grosshandlare Axel Wahlstedt tröttnade på samarbetet, och vid Fotomagnetofons styrelsemöte i januari 1914 satte han punkt. Tigerstedt lämnades utfattig i Berlin medan Wahlstedt återvände till Stockholm.

På uppmaning av Wahlstedt besökte Sven A:son Berglund Berlin för att ta sig en titt på Tigerstedts forskningsresultat. Berglund imponerades och lär ha beställt en inspelningsapparat.

Berättelsen om Eric Tigerstedts levnadsöde är i mångt och mycket tragisk. Det gick honom ofta illa, både privat och i arbetet. Han ägde många patent och kom med tiden att kallas för ”Finlands Edison”. Men det hjälpte föga.

Efter vistelsen i Berlin arbetade Eric en tid i Köpenhamn tillsammans med den danske uppfinnaren Valdemar Poulsen. Därefter begav han sig till USA för att om möjligt söka lyckan. Där dog han 1925 i sviterna efter en bilolycka.


Källor:
1/ ”Uppfinnarsnillet som svalt i väntan på genombrottet” av Johan Stén, ur boken Finlandssvenska tekniker, band 4. ISBN 952-91-6459-9
2/ ”EMC Tigerstedt, Suomen Edison” av AM Pertti Kuusela. ISBN 951-793-395-9
3/ Bolagshandlingar från Riksarkivet om Svenska Aktiebolaget Fotoaerofon.

Ett stort tack till Jukka Lankinen som letat upp källor och hjälpt till att översätta texter från finska!

Här kan du läsa mer om Eric Tigerstedt.

Eric Tigerstedts ljudfilmspatent nummer 309.536 från 28/7 1914




Avspelningsanläggning, patent nummer 309.535
q: ljuskälla, r: film, z: fotocell, h: spole,
a: membran, c: kolkornskammare, t: hörtelefon.
I princip alltså en kolkornsmikrofon som fungerar
som förstärkare och driver en hörtelefon.




Anordningen som omvandlar ljud- till ljusvariationer




Tigerstedts laboratorium i Köpenhamn