Reka: Från rekognosera. Leta efter lämplig inspelningsplats.

Bubba: Ljussätta, att placera ut strålkastare. Kommer förmodligen från tyskans bauen (bygga). Numera är ordet rigga vanligare.

Ombubbning: Att rigga om för en ny tagning.

Raisa: Riva en uppställning. Från tyskans reißen (riva).

Deckis: Dekorationselement, lös vägg av plywood i uppställning. Gav ofta hopplös akustik. Kläddes den med Treetex (en porös träfiberskiva) blev det dock ett helt annat ljud i skällan. Då lät det betydligt bättre, speciellt i små utrymmen.

Pundare: Ordet kommer från teatervärlden och var från början benämning på kanonkulor som användes för att hålla dekorationselement på plats. En 48-punds kanonkula vägde 20,4 kg och en 24-pundare 10,2 kg. Nuförtiden är en pundaren ofta en rektangulär järnklump, på omkring 20 kg, försedd med handtag.

Passare: En teammedlem som assisterar kamerateamet, ansvarar för åkvagnar och kranar samt hjälper till med mindre byggjobb.

Lysmask: Elektriker.

Klentafs, ibland klenis: Vanlig elkabel med jordade kontakter, 10A.

Snabel, tarm, slang: Elkabel.

Groda: Jordat grenuttag, 10A.

Knubb: Elkontakter gjorda av trä till 2- och 5 kW lampor på Europa Film. Dessa kontakter var c:a 7 cm breda, 3,5 cm tjocka, omkring 10 cm långa och hade påmålade siffror och kraftiga mässingsstift. En dubbelkontakt kallades för dubbelknubb. (Berättat av Jan Lindeström, FSF.)

Lichta på: Tända ljuset.

Mos: Ström eller ljus.

Kräm: Ström.

Barris, barracuda: Teleskopiskt metallrör med fjädrande låsanordning som kan placeras mellan väggar eller mellan golv och tak. Kan användas för att montera lampor eller ljuddämpande filtar och skivor.

Kniv: Avlång svart plywoodskiva, med stativfäste, som gav ljuset en skarp kant.
Kommentar från Jan Lindeström: Kallades även Alberts kniv. Den var dryga metern lång och två decimeter bred, gjord i masonit och målad svart. Användes bland annat till att ta bort små ljusinslag i kameran och till att hänga upp små lövruskor och kvistar. Uppkallad efter filmfotografen Karl-Erik Alberts, som var mycket för det där med löv. Han var en väldigt duktig fotograf, min läromästare och även Tony Forsbergs.

Flagga: Svart avmaskningsskärm av dubbelt tyg spänt på en metallram 60x90 cm. Kallades förr neger.

Spun: Uttalas ofta ”spann”. Tunn duk i något värmetåligt syntetmaterial att sätta över lampans flaps för att få spridning på ljuset och på det viset göra det mjukare. Finns med olika täthet.

Kvarts-, halv- och helblått, samt d:o orange: Tunn plastfilm att sätta på lampans flaps för att ändra ljusets färgtemperatur.

Gaffatejp, Tesa: Vävtejp, bred och smal.
För att citera filmelektrikern Uffe Björk: ”Bredtejp är bra tejp. Smaltejp är skral tejp."

Frigga: Frigolitskiva som reflekterar ljus.

Soffa eller säng: 6 till 12 lampor om 500 W monterade i en rektangulär ram.

Halva, etta, tvåa, femma eller tia: Strålkastare med fresnellins. 500 W – 10 kW.

Flaps: Plåtblad som är monterade på strålkastare och används för att maska av ljuset.
Exempel: ”Flapsa ettan till höger!”

Redhead: 800 W halogenlampa med rött hus, vanligen tillverkad av Ianiro.
Exempel: ”Slå redisen i en frigga!”

Blondie: 2 kW halogenlampa med gulbrunt hus. En släkting till Redhead.

Blåvinge: Blåmålad 800 W halogenlamps tillverkad av Colortran. En föregångare till Redhead.

Nitra: 500 W glödlampa med enkelt plåthölje utan reflektor. Kallades ibland Kläm-Nitra eftersom den hade ett klämfäste. Från början var Nitra benämning på en serie glödlampor som Osram tillverkade.

Inky, ibland Inky Dinky: liten spotlight på 150 – 300 W.

Jodis: Halogenlampa.

Glödis: Glödlampa.

Brute, kolbrute: Båglampa tillverkad av Mole-Richardson.

Friplåt: Lättningsljus underifrån som tog bort dubbelhakor och gjorde att man kunde bli lovad gratisbiljetter till Dramaten.

Obie light: Till inspelningen av John Brahms film The Lodger/Hämnaren (1944) satte fotografen Lucien Ballard ett lättningsljus alldeles intill kameran, riktat mot skådespelerskan Merle Oberon. Lampan skulle göra så att hennes hy såg slät ut, trots att hon hade varit med om en bilolycka och fått en del blessyrer. En sådan lampa, med den effekten, kallades därefter ”obie light”. (Berättat av Roland Sterner, FSF.)

Slask, ströljus: Ljus som läcker från en dåligt avmaskad lampa. Slaskar.

Kink: En självslagen knut på ett rep, en sladd eller en kabel.

Killevips (tjillevips): En liten ljuseffekt på en vägg. Ibland placerar man någonting framför en lampa som skapar skuggmönster och gör att ljusbilden blir mer varierad. Kan vara en persienn, en gardin eller en gren med löv.

Luddtutt: Kan vara en gren från ett träd eller en gardin som är oskarp i bildens förgrund.

Svirr: Att svirra är att åstadkomma flammande ljus genom att föra tygremsor, som sitter fast på en pinne, fram och tillbaka framför en lampa. Pinnen med tygremsor kallas svirret.

Tea: På den svartvita tiden var det inte ovanligt att man ”teade” lakan och skjortor, d.v.s. tvättade/färgade dem med te för att dämpa tygets kritvita ton. Risk fanns annars att lakanen blev överexponerade och frätte ut konturerna på intilliggande mer normalexponerade detaljer. Dörrkarmar, dörrar och annat vitt målades med en färg som kallades för Stockholmsvitt. Den färgen hade en nyans av grått och användes även på färgfilmstiden.

Kompendium: Filterhållare och motljusskydd framför kamerans objektiv.

Inslag: Ljus som slår in i kamerans objektiv och orsakar linsöverstrålning (en. flair).

Cremèr: 20x40 cm tunn, svart plåtskiva på ledad arm för ljusavmasking. Används ofta på kameran för att ta bort inslag. Fungerar som ett extra motljusskydd när kamerans kompendium inte riktigt räcker till.

Sallad: Filmen trasslar sig i kassett eller kamerahus.

Tax: Kamerastativ med korta ben.

Apdasset: På Europa Film gjorde man en inspelning där en liten apa figurerade framför en Mitchell-kamera. Till kameran fanns en stor blimp. Plötsligt försvann apan någonstans i studion och efter mycket letande återfanns den – inne i Mitchell-blimpen. Den hade uträtta sina behov därinne, både nr 1 och nr 2. Från den stunden fick den blimpen heta Apdasset. Med tiden förärades även andra blimpar det namnet.

Blåsa, blåste: Två personer lyfte Debrie-kameran i varsitt handtag (det krävdes en rejäl kraftansträngning) medan den tredje mannen, han som ”blåste”, bara behövde putta lite lätt på kameran för att passa in den på stativhuvudet. Tredje mannen var också den som verkligen kunde se att kilen under kameran hamnade rätt på stativet. (Berättat av Peter Fischer, FSF.)

Björnbild: Uttrycket lär komma från TV:s barndom. Man sände direkt från Björnberget på Skansen. Två björnungar i bild. Plötsligt gick de åt var sitt håll och kameramannen kunde inte bestämma sig för vilken han skulle följa. Då ska bildproducenten ha skrikit till bildmixern: ”Ta bort den där jävla björnbilden”. Sedan dess säger man ibland att en bild är ”björnig” när det är för stora avstånd mellan motivets olika delar. Man vill ha dem tätare ihop. (En del hävdar att det var en journalfilmsfotograf, inte TV, som var på Skansen och hade svårt att bestämma sig för vilken björnunge han skulle panorera till.)

Praktikabel: Plattform av trä eller metall för kamera eller lampor, ofta påbyggbar i höjd.

Apple boxes: Rektangulära lådor i varierande storlek som används när någonting behöver pallas upp.

Ninakub: Låda i lämplig storlek för Nina Widerberg att sitta på under inspelningen av Kvarteret Korpen. Ordet var i bruk lång tid efter inspelningen. Förr fanns (finns kanske fortfarande) trälådor/kuber i olika storlekar som förvarades i varandra som ryska dockor.

Paganini: Klossar för att palla upp t.ex. kameraräls. Kallas ibland paggisar.

Klaff: Kontinuitet mellan bilderna. Sköts vanligen av filmens scripta, som ser till att skådespelaren exempelvis håller sina nycklar i höger hand i både helbild och halvbild.

Hoppa över axeln, gå över linjen: När du ska filma två personer som pratar med varandra kan du dra en tänkt linje från ansikte till ansikte. Kameran måste stanna på den ena sidan av den linjen, annars förlorar de tu blickkontakt.

Repa: Repetera.

Stumtagning, ta stumt: Filma utan ljud.

Spik: När en tagning sitter på första. Det blir alltså ingen tvåa på klappan.

En för repan, en för brunsåsen: Kunde sägas när regissören ville ta om en scen utan att ha något egentligt skäl. Det kan ju ha blivit en repa på förra tagningen. Skäl nog. Men varför man vill ta om för brunsåsen det vete gudarna. Förmodligen ett nonsensuttryck. Eller också är regissören skrockfull och säger ”för brunsåsen” eftersom ”för repan” skulle kunna locka fram just repor.

Kalva (rullen kalvar, har kalvat): När mitten på en löst spolad rulle film släpper och far i golvet, medan det man håller i händerna rullar efter som en serpentin. Man har ett fasligt sjå att få rullen intakt igen.

Nåldyna: En rulle film med många klipp och därför många gem, på den tiden då klippen gjordes med sax och sammanfogningen utfördes av en klippassistent i ett angränsande rum.

Ringa: Ta fram, godkänna och kopiera en tagning. Fram till mitten av 60-talet ringade man de tagningar som INTE var godkända.

Tusenbilder: Bilder som togs därför att de kunde vara bra att ha, men som man inte riktigt visste var i filmen de ska användas. Dessa fick scennummer 1000, 1001 osv.

Synk: Bild och ljud går synkront, d.v.s. ligger exakt i förhållande till varandra. Osynk är när ljudet kommer före eller efter bilden.

Pilot, pilotton: När de här orden förekommer i filmbranschen handlar det om en metod för att skapa synkronitet mellan bild och ljud. Tekniken kom i bruk när 1/4”-bandspelarna började bli vanliga på inspelningsplatserna på 1950-talet, och föll sedan i glömska när filmkamerorna fick kristallstyrda motorer i början av 1970-talet.

Ljusklappa: Ibland ville vi kunna köra igång filmkameran utan den konventionella klappans buller och stök. Den vanligaste metoden för att lösa det problemet var att ta efterklappa, och helt enkelt smälla och låta kritdammet yra när scenen var slut. Men det fanns ytterligare en metod: ljusklappan. Ljudteknikern fick annonsera scen- och tagningsnummer på bandet i förväg, och en så kallad läsklappa filmades av. Sedan var det bara att köra igång. När kameran startade tändes en lampa i bildfönstret. Samtidigt genererades en ton som spelades in på ljudbandet. Den här tekniken förutsatte att det fanns en pilottonkabel mellan kamera och bandspelare.
Kommentar från Roland Sterner: Såvitt jag minns, så lade man vid synkläggningen den sista fullt belysta rutan (ljusklappan varade väl omkring 5-6 rutor) mot sista rutan med ton på ljudbandet. Men eftersom lampan som belyste filmen var en glödlampa, så slocknade den inte omedelbart, utan tonade ned på 2-3 rutor. Detta kunde ge upphov till bedömningsfel. Jag minns att filmen Äppelkriget, som gjordes med ljusklappa, synklades konsekvent 1 ruta fel, tills man upptäckte problemet.

Perfotejp: Perforerad magnetfilm, 16, 17,5 eller 35 mm bred.

Slaskmix: Snabbt utförd mix av dialogband och musik inför en körning i biograf av nyklippt film.

Fyllnadsband, leader: Avmagnetiserad gammal 16, 17,5 eller 35 mm bred perforerad magnetfilm att använda mellan effekter, musik och dialogavsnitt i ljudrullarna vid klippning och under ljudefterarbete.

Nixon: Avmagneriseringsapparat för magnetband på Europa Film i Mariehäll.

Steka: Avmagnetisera ljudband.

Sockerbit: Kolkornsmikrofon.

Pralin: Western Electrics första dynamiska mikrofon.

Kula: Fyra hekto rundtagande dynamisk mikrofon från Western Electric.

Fågelbur: Kombinerad band- och dynamisk mikrofon tillverkad av Western Electric.

Plättlagg: En dubbelriktad kolkornsmikrofon från Western Electric.

Neumannflaska, Klangflaska: Kondensatormikrofon modell CMV3.

Cykellykta: Kondensatormikrofon.

Långskånk, långkalle: Riktmikrofon, Sennheiser 805 / 815.

Myggning: Om sändarmikrofoner. Skådespelarna ska på myggning. De myggas.

Katt: Långhårigt vindskydd till mikrofon.

Trumma: Vinda för mikrofon- eller elkabel.

Popstativ, popgalge: litet mikrofonstativ med bom.

Swembel: Normalt mäter man ljud i decibel, men ibland räcker inte den enheten för att beskriva vad som eftersträvas. På Europa Film i Mariehäll fanns en mycket duktig och noggrann musiktekniker som hette Olle Swembel, och där ute sa man ibland lite skämtsamt att det gick tio Swembel på en decibel. (Berättat av Håkan Lindberg.)

Tramp, trampa: Göra synkeffekter, d.v.s. fotsteg och annat till filmbilder som av någon anledning inte har fungerande ljud från inspelningstillfället. Man ”trampar” även hela filmer för s.k. i-band (international sound track), som innehåller allt utom filmens dialog och kan användas när filmen ska dubbas till ett främmande språk.

Särken, trasan: Biografens ridå. Orden användes ofta av biografmaskinisten Henry ”Nypan” Nyberg. Biografen Sture i Stockholm hade en genomskinlig ridå som av en del maskinister kallades för neglischeten.

Utgångspsalm: Slutmusik.

Källor: Roland Sterners Ordbok för filmare, Gösta Werners Kameran går, Lisa Farzaneh, Jan Lindeström, Lasse Lundberg, Olle Unnerstad, Håkan Lindberg, Tove Hellbom, Mats Kullander, Stef Ljungberg, Hans Hansson, Peter Fischer och Internet.