| Det
var någon gång i slutet av nittiotalet. Man började förstå vartåt det
barkade. De perforerade ljudbanden blev alltmer sällsynta, datorer som
hängde sig och musarm allt vanligare. Skärbladen på Catozzo's
skarvapparater, som under årtionden varit verktyget för all klippning
och ljudläggning, slipades inte längre. Nya tider väntade. Fotografen
Anders Cederholm och jag fick för oss att skapa en bild som på något
sätt förmedlade våra känslor för denna utdöende symbol för praktiskt
filmskapande.
Vi
tog en av de gamla klenoderna, sprayade den med vatten och la in den i
frysen. Proceduren upprepades dagligen under ett par veckor innan vi
var nöjda med resultatet. Under tämligen högtidliga former gick vi ut
en vinterdag och fotograferade skapelsen, och bilden hamnade senare i
den nu bortgångna Filmljudjournalen.
Resultatet
blev ganska bra, tyckte vi. Som en fossil av ett urtida mammutliknande
djur står den där, en rest från tiden som flytt. Snart kommer den
spolas bort av de framrusande forsarna av nya filmarbetare som aldrig
sett ett perforeringshål. Snart ska den vara glömd för alltid och
saknad som en kär vän av många.
Vila i frid.
Här finns fler gamla skarvapparater att beskåda.
|
