 |
 |
 |
© AB Svensk Filmindustri
| Oscar ”Pelle” Pettersson sköter om ljudbussens batterier |
|
|
|
© AB Svensk Filmindustri
|
”På exteriör hade man med sig eget växelströmsnät i ljudbussen, där det fanns en batteridriven varvtalsreglerad trefasgenerator som matade de bägge kamerorna [bild- och ljudkameran, och dessutom det rörbestyckade AGA-mixbordet]. En stor del av de dåtida ljudbussarnas vikt kom från den mängd tunga blyackumulatorer som fordrades för att dra den stora trefasgeneratorn.” Ur en artikel med titeln Studiebesök hos Sandrews, skriven av Lennart Ljungberg, från tidskriften Musik och ljudteknik, nummer 2-1960.  För att få 220 volt från bilbatterier, när t.ex. en optisk tonkamera och en filmkamera skulle användas utanför inspelningsateljén, använde man omformare. I början var omformaren en vanlig likströmsmotor mekaniskt kopplad till en trefasgenerator. Som regel var dessa på runt 1 kVA. Man började så småningom att använda sig av s.k. enankaromformare med bättre verkningsgrad. Effektuttaget är propotionellt mot tillgänglig likström, d.v.s. 1 kVA effekt vid 3 x 220 V ut kräver minst 40 A vid 24 V likström in. Vanligtvis användes 24 V inspänning, men även andra spänningar kunde förekomma. ––– Ulf Park P.O. Pettersson och Olle Unnerstad var ljudtekniker på Hasse Ekmans film Stöten, som spelades in 1961. När de filmade på en plats där det saknades nätspänning använde de vid behov en vibratoromformare som var monterad i en trälåda och drevs av ett 12 volts bilbatteri. Den lämnade 220 V växelström till Arri-kameran och via en AGA-kontakt 50 Hz pilotton till bandspelaren. |