Vanliga kondensatormikrofoner är väldigt känsliga för fukt. Egenheten beror på att kapselns laddning hoppar ut i det fria, via vattenmolekyler, när luftfuktigheten är hög. Resultatet blir knäppar och knaster. Förr i tiden var det bara att stå ut och försöka hålla sina mikrofoner torra och varma. Numera använder man ofta HF-kondensatormikrofoner vid filminspelningar utomhus, och slipper på det viset åtminstone problemet med fukt.

Den första HF-kondensatormikrofonen konstruerades 1923, av Hans Riegger vid Siemens forskningslaboratorium i Berlin. Men på den tiden var tekniken otymplig och en smula opålitlig. HF-kondensatormikrofonen föll därför snart i glömska. Först när det fanns transistorer och små kristallstyrda oscillatorer på marknaden kom genombrottet.

Att Sennheiser 1961 kom att satsa på HF-tekniken har till viss del att göra med att bolaget aldrig tidigare hade tillverkat några kondensatormikrofoner. Allt var möjligt. Och eftersom Sennheisers tekniker började sitt konstruktionsarbete just i en tid då transistorer var det självklara valet för elektronik, blev det naturligtvis på det området man sökte sig fram.

Ett problem man ställdes inför var att transistorer vid den här tiden inte klarade av kondensatormikrofonkapslarnas höga impedans. Fungerande fälteffekttransistorer skulle dyka upp på marknaden först några år senare. Därför satsade man på Rieggers HF-teknik, som i början av 60-talet gick att fullända med några bipolära transistorer och en kristalloscillator. Så föddes MKH-serien.

Ljudvågor som träffar membranet i en kondensatormikrofon får som bekant kapselns kapacitans att variera. I en modern HF-kondensatormikrofon sitter en kristallstyrd oscillator (8 MHz) vars utspänning moduleras (amplitudmoduleras) av kapselns skiftande kapacitans. En demodulatorkrets konverterar sedan till vanliga ljudvågor. Några problem med fukt finns inte i en sådan HF-kondensatormikrofon eftersom elektroniken är förhållandevis lågohmig.

Schema till Sennheiser MKH 405
(Om du är lite bevandrad i radioteknik ser du kanske av schemat
att en MKH-mikrofon hämtat sina grunddrag från just den disciplinen.)

---

Hans Riegger vid Siemens forskningslaboratorium i Berlin
konstruerar den första HF-kondensatormikrofonen 1923.
(Året därpå konstruerar han den s.k. Blatthaller-högtalaren.)

”Siemens & Halskes kondensatormikrofon har inbyggd i stativfoten en särskild högfrekvensförstärkare och detektor för att man skall slippa från den annars oundvikliga kapaciteten i långa tilledningar.” Ur tidskriften Populär Radio nr 11, 1930	Hans Rieggers HF-kondensatormikrofon kunde återge ljud mellan 50-8000 Hz och var utrustad med en rörbestyckad oscillator på c:a 1,5 MHz. Membranet var gjort av en mycket tunn aluminiumfolie.

Principschema för Rieggers mikrofon


Till startsidan