Aga-Baltic projektorn.
Ur Biografägaren, Nr 9-10 1945

Det är nu mer än fem år sedan arbetet med Aga-Baltic-projektorn definitivt igångsattes och det hade då föregåtts av många års planering och studium av de olika konstruktionsproblemen. I dag presenteras Aga-Baltic-projektorn för de svenska biografägarna.

Förutsättningarna för projektortillverkningen ha varit de bästa. En stor fond av erfarenhet har skapats under de femton år Aga-Baltic arbetat med filmbildens problem. Tillverkningen av ljudåtergivningsanläggningar och ljudkameror samt den optiska tillverkningen av specialkameror, kikare, mikroskop o. dyl. har tillfört bolaget den erforderliga, skickliga arbetarstammen samt en maskinpark, som torde vara en av landets förnämsta.

Material av högsta kvalitet — Bofors garanterar för kugghjul av största slitstyrka.
Valet av material har varit ytterst noggrant. I projektorverket användes sålunda enbart cylindriska kugghjul, tillverkade av högvärdigt manganstål från Bofors. Material av mindre slitstyrka, såsom mässing, fiber och dylikt har helt undvikits.

Aga-Baltic-projektorn är konstruerad för färgfilmen.
Aga-Baltic-projektorn har konstruerats under en tid, då det klart framgått, att färgfilmen snart blir dominerande. Konstruktionen har därför särskilt inriktats på färgfilmens problem, och de vid projektion av färgfilm redan vunna erfarenheterna ha blivit utnyttjade. Färgfilmerna ställa vid projektion med H.I.-ljus större krav på kylning. Färgfilmen är ömtåligare för åverkan samt ställer större krav på stadighet, kontrastrikedom och skärpa hos den projicerade bilden.

Vatten- och luftkylning samt trefaldig isolering av filmbanan genom förfönster.
Förutom den effektiva vatten- och luftkylningen utmärkes Aga-Baltic-projektorn av den trefaldiga isoleringen av filmbanan. Kylmanteln är det första förfönstret. Det andra utgöres av en kopparskärm, vilken är fästad vid det luftgenomspolade och med kylflänsar försedda locket till bländarhuset. Som tredje värmeisolering tjänstgör bildfönstret, vilket är värmereflekterande och luftisolerat från filmbanan.

Filmbanan helt fri och lättillgänglig för rengöring och kontroll.
På Aga-Baltic-projektorn ha filmdörren, objektivfattningen och tillhållaren sammanbyggts till ett enda aggregat, som när det svängs åt sidan, lämnar filmbanan helt fri och lättillgänglig för inspektion och rengöring.

Ny placering av kassettmunstyckena förebygger filmrepning.
För att nedbringa repningsrisken i kassettmunstyckena ha dessa utformats och placerats på speciellt sätt. De äro sålunda tangentiellt anbragta, varigenom en ändring av filmens riktning erhålles före och efter munstycket. Filmen leds i en svag S-form, och buckling av filmen motverkas. Vidare medför S-formen, att filmen blir fritt uppburen mellan ingångs- och utgångsvalsarna och sålunda ej nöter mot glidskenorna i släckbanan. Repning till följd av nedslitna glidskenor och avsättningar i kassettmunstyckena äro felaktigheter, vilka förekommit i stor utsträckning, men som förebyggas i Aga-Baltic-projektorn.

Om filmen går av: ”snabbstoppet” stoppar frammatningen blixtsnabbt.
Snabbstoppet är helt mekaniskt och bygger på att filmen frikopplas vid övre matarhjulet av en skena, som glider in mellan filmen och matarhjulet, så att frammatningen av filmen ögonblickligen upphör, och ljuset avskärmas, om filmbandet skulle brista i filmbanan.

Automatiskt ”slingfinger” ger rätt storlek på filmslingorna.
Till effektivt filmskydd medverkar i hög grad, att filmslingorna automatiskt erhåller lämplig storlek vid inläggningen. Den övre slingan blir riktigt utformad av ett fjädrande ”slingfinger”, som manövreras automatiskt, då objektivaggregatet svängs till körläge. Slingan vid framkastarhjulet bildas på liknande sätt automatiskt genom en lämpligt utformad tillhållare för undre matarhjulet. Avståndet mellan ljud- och bildrutan blir härigenom exakt det rätta.

Inbyggd tontillsats med makro-objektiv.
Beträffande projektorns ljuddel kan framhållas, att den inbyggda tontillsatsen med tanke på den framtida utvecklingen är utrustad med makro-objektiv och är enkelt kompletterbar för dubbelbandsavspelning, som förekommer t.ex. vid stereofonisk film och push-pullfilm. Plats finnes sålunda även för montering av två fotoceller. Hastighetsutjämningen har utförts efter samma principer som används i Aga-Baltics ljudupptagningskameror, vilket garanterar en svajfri ljudåtergivning.

För att öka driftsäkerheten används en dubbeltonlampa, d.v.s. en tonlampa med två glödtrådar. Med ett enkelt handgrepp möjliggöres omställning under körning, om glödtråden skulle brinna av.

En enkel filminläggning och skötsel.
För biografmaskinisterna meför Aga-Baltic-projektorn flera fördelar. Såväl filminläggning som skötsel är förenklad. Tack vare ”snabbinläggnings”-grepp, ”slingfinger” och automatisk slingbestämning kan man t.o.m. lägga in filmen med en hand.

Flera utföranden av Aga-Baltic-projektorn — för stora eller små biografer.
Aga-Baltic-projektorn är normalt försedd med direktkopplad synkronmotor, som är anbragt vid projektorverket och ej fordrar någon växel. Projektorn kan emellertid även levereras för remdrift. Utförande utan inbyggd tontillsats finnes även för de fall, då befintlig tontillsats kan användas. För mindre biografer kan en del av de speciella konstruktionsfinesserna utelämnas.


Projektorns inre
Kraftöverföringen sker enbart med cylindriska spiralskurna kugghjul, tillverkade av högvärdigt maskinstål från Bofors. Kraftig oljepump med mekaniskt och magnetiskt oljefilter.


Filmbanan är trefaldigt värmeskyddad
a) Propellerbländare b) Filmbaneinsats
Överflödig värme bortledes av:
1. Vattenkylningsmantel
2. Luftisolerat förfönster av koppar
3. Luftisolerat bildfönster




Svensk färgfilmsprojektor

Aga-Baltic presenterar bredfilmsprojektor med många finesser
Ur tidskriften Smalfilm, nr 6, juni 1945

För att möta den väntade stora efterfrågan på projektorer för färgfilm – efter kriget har ju Amerika utlovat enbart färgfilm – har AGA-Baltic konstruerat en biografprojektor, som i första hand tar sikte på färgfilmsåtergivningen. För att denna skall bli den bästa möjliga erfordras högintensitetslampor som ger mer ljus, den projicerade bilden ställer större krav på stadighet, kontrastrikedom och skärpa och då färgfilmskopiorna dels är dyrare och mer svårersatta än svartvit film och dels ömtåligare för skador och slitage kräves att projektorn behandlar filmen så skonsamt som möjligt.

Värmen från högintensitetslampan av Brenkerttyp i AGA-Baltics projektor avledes effektivt med vattenkylningsmantel, förfönster av koppar, värmereflekterande och isolerat bildfönster samt propellerbländare som suger luft för kylning.

Filmdörren, objektivfattningen och tillhållaren har sammanbyggts till en enhet, som kan svängas åt sidan och då lämna filmbanan fri och lättillgänglig för rengöring. Kassettmunstyckena är tengentiella och filmen ledes på sådant sätt att minsta möjliga nötning skall uppkomma.

Vid inläggning av filmen utbildas automatiskt filmslingor av lämplig storlek, så att avståndet mellan ljud- och bildrutan hålles exakt. Ett mekaniskt snabbstopp är inbyggt och fungerar som en tillförlitlig brandskyddsanordning genom att blixtsnabbt stoppa filmen och skärma av ljuset om filmen skulle brista i filmbanan. Skentrycket i filmbanan är balanserat och kan ställas in med en graderad skruv, varigenom minsta möjliga filmtryck kan hållas samt omställningen underlättas vid övergång mellan olika filmsorter eller filmbaneinsatser.

Den inbyggda tontillsatsen är försedd med macrooptik och går lätt att komplettera för dubbelbandsavspelning som förekommer t.ex. vid stereofonisk och pushpullfilm. Plats finnes även för två fotoceller. Hastighetsutjämningen har utförts med samma principer som i AGA-Baltics ljudupptagningskameror, vilket garanterar en svajfri ljudåtergivning. Tonlampa med två glödtrådar möjliggör snabb omställning under körning om en glödtråd skulle brinna av.

Projektorns mekaniska uppbyggnad har ägnats stor omsorg för att få stor slitstyrka och driftsäkerhet. Kugghjulen är tillverkade av manganstål och smörjningen är cirkulerande med inbyggt oljefilter. Den direktkopplade drivmotorn är av synkrontyp varigenom hastigheten blir oberoende av nätspänningsvariationer.

Sveriges biografägare kommer säkerligen att göra en angenäm bekantskap när de moderniserar sina projektionsrum med denna projektor, som tillkommit i en tid då tillförsel utifrån är så gott som omöjliggjord.





Annons i en skrift som heter Sveriges biografer 1945-46,
utgiven av Sveriges biografägareförbund.
Här finns en manual till projektorn.






Nålmärken.




Ur AGA-Baltic Nyheter nr 3, oktober 1946.




Ur AGA-Baltic Nyheter nr 3, oktober 1946.




AGA:s projektorverkstad, 1947.




Annons i Biografägaren nr 5-6, 1949.



Annons i Biografbladet nr 3, 1951.
Lamphuset är tillverkat av AGA och heter Brilliance, avsett för större biografer.
Ljuskällan är en högintensitetsbåglampa.




Annons i Biografägaren nr 6-7, 1952.

Båglamporna uppdelas i lågintensitetslampor och högintensitetslampor. Vid den förra är spänningen mätt över bågen omkring 45–55 Volt och strömstyrkan, som avpassas efter kolens dimensioner, 15–35 A. Ljuset alstras av positivkolets lysande krater, som har stor ljustäthet (185 candela per mm. Dess ljus är vitare än det som erhålles från en glödlampa. Den maximala ljusströmmen rör sig om 2.500 å 3.000 lm (vid 35 A). — Vid högintensitetslampan alstras ljuset inte av en lysande krater utan av en gas-»boll» vid det positiva kolet. Ljuset från högintensitetslampan har i det närmaste samma karaktär som dagsljuset, möjligen med någon dragning åt blått. Ljustätheten kan drivas upp ända till 800 candela per mm2 (jfr solljus i zenit 1.000—1.500 candela per mm2), och ljusströmmen kan uppgå till 10.000 lm och däröver. — Även andra lamptyper förekommer. Kvicksilverlampan är en gasurladdningslampa av högtryckstyp. Xenonlampan, som introducerats på senare år, är även den en gasurladdningslampa, där ljusbågen bildas mellan två elektroder, inneslutna i en kvartskolv som är fylld med ädelgasen xenon.

Av H. Lindestam och Einar Ohlsson
ur Fotografisk handbok, andra upplagan, 1958.
Redaktör Helmer Bäckström








AGA-nyheter nr 2, maj 1953.




Annons i Biografägaren nr 4-5, 1955.




Bioprojektorns frammatningsmekanism utgörs av ett framkastarhjul med malteserkors. Drivanordningen omvandlar en kontinuerlig rörelse till en intermittent (ryckvis avbruten), som matar fram en filmruta och låter den sedan stå stilla ett ögonblick för projektion. Korset är i regel 4-delat och löper i ett oljebad.










AGA-nyheter nr 2, maj 1953.




Aga-Baltics optiska tontillsats, slutet av 1950-talet

1: Tonlampa.
2: Fotocell.
3: Skruv för sidoinställning av spalten.
4: Prisma.
5: Skruv för bländare som begränsar ljusflödet från tonlampan; genom att vrida på skruven kan man ställa in lika ljusstyrka på de två projektorerna.
6: Låsskruv för tonoptik.
7: Tonoptik.
8: Roterande tonvals med film.
9: Ljusledare.
10: Intag för fotocellkabel.
11: Svänghjul.




Magnettontillsats.
Foto:Hanno-Heinz Fuchs
© Svenska Filminstitutet





Den här AGA-projektorn är tillverkad 1948 och levererades till biografen China i Örebro. Därefter användes den under 25 år på Svensk Filmindustris huvudkontor på Kungsgatan 36 i Stockholm, och sedan på SF:s nästa huvudkontor i Münchenbryggeriet 1985-1995.

Nu (2015) står projektorn i Filmhusets foajé i Stockholm. Den är utrustad för sepmag, d.v.s. möjlighet att köra separat 17,5 eller 35 mm magnetfilm. Sepmag-enheter behövdes när man skulle titta på dagstagningar, beskåda resultat av klipparbete eller kontrollköra slutmixad film.

Modellen är en gammal Ultra (AGA:s beteckning) som i efterhand försetts med inbyggt elskift. Den har även ett Cinemascope-objektiv, tillverkat av AGA:s dotterbolag AGA–Bausch & Lomb i Stockholm. Också lamphuset, som heter Luminette, är tillverkat av AGA och var avsett för medelstora och mindre biografer. Ljuskällan var en högintensitetsbåglampa.

Du kan läsa mer om de olika AGA-modellerna i Peter Andréns kommentar en bit ner på den här sidan.




Projektorn på bilden är en Ernemann V med sepmag-enhet från AGA-Baltic. Lamphuset är tillverkat av Brenkert Light Projection Company i Detroit och har modellbeteckningen Enarc (en kolbåglampa).

På den vita skylten intill gluggen uppe till höger står:
”Det är absolut förbjudet att stå vid projektorernas kontrollgluggar och hindra maskinisterna i deras arbete. För övrigt får ej obehöriga uppehållas sig i maskinrummet.” [Vet ännu inte var bilden är tagen.]




År 1957 laserade AGA-Baltic en projektormodell anpassad för Cinemascope med krafigare objktivhållare och kurvad filmbana. På de tidigare modellerna kunde objektivhållaren svängas åt sidan. På den här modellen sitter den på en släde och skjuts fram och tillbaka i objektivets längdriktning.
Foto: Hanno-Heinz Fuchs | © Svenska Filminstitutet


Kommentar från Peter Andrén:
1945 installerades den första AGA-maskinen. I början lanserades den som ”färgfilmsprojektorn” men det tog inte lång tid förrän den kallades Ultra.

I Standardutrustning ingick snabbstopp, vattenkylning, inbyggd tontillsats med makro-optik och direktkopplad motor. Snåla biografägare kunde dock beställa maskinen utan vissa av dessa finesser. Kassetterna var av kraftig plåt och hade tangentiella munstycken.
 
1949 kom en billigare version kallad ”Standard”, frostlack i stället för den fina blanka färgen, enklare kassetter i tunnplåt och mindre antal finesser. I princip är alltså ”Standard” en ”Ultra” i enklare utförande.
 
1951 kom ”Universal” som var en avkapad ”Standard” utan några speciella finesser. I och med att den var avkapad nedtill kunde den monteras på projektorstativ av andra märken, därav namnet. Ingen inbyggd tontillsats på denna modell. Färgen var grågrön-aktig och blank.
 
1954/55 kom ”Ultra 1” ; en ”Ultra” med tontillsats med mikrooptik samt ”Ultra 2” ; en ”Ultra 1”, fast med enkla kassetter och något ändrad objektivfattning.
 
1957 kom ”Cinemascopeprojektorn”, ”CS 1”. Den hade ett nytt stort tungt kraftigt stativ med en stor manöverpanel. Verket var försett med den nya objektivfattningen som man förde fram och tillbaka, kurvad filmbana, instickbara bildfönster samt inbyggt elskift.

Strax följde ”CS 2” som hade en mindre manöverpanel och saknade vattenkylning. Fortfarande var många biografägare snåla så även en ”CS3” kom relativt snabbt. Denna hade det äldre mindre stativet, enkla kassetterna, ingen vattenkylning, inga insticksbara bildfönster samt rak filmbana.

Gemensamt för ”CS” maskinerna var att utförandet kunde variera stort beroende på biografägarnas önskemål. Det har även förekommit att man har bytt ut objektivhållaren på gamla ”Ultror” till den nya parallellförda hållaren.
 
Således kan man säga att det fanns 3 typer av AGA maskiner, med vissa variationer inom typerna. Vill man hårdra det kan man säga 2 typer eftersom ”Ultra” och ”CS” är samma grundstomme. Det hela är en tolkningsfråga. Innandömet ser likadant ut i alla AGA projektorer.


Kommentar från Mats Kullander, Executive Senior Advisor på SF Bio AB:
I min värld har projektorer varit lite som människor. AGA har alltid känts mjuk och go, likaså Bauer, medan Ernemann och AEG varit hårda maskiner.

Men AGA-maskinerna hade i själva verket rätt dåligt bildstillestånd fram till CS-modellerna. Bauer var alltid bra, Ernemann likaså.

Min favorit är Philips DP70, som dock kunde ha lite skärpeproblem på CS eftersom den hade spännband och svagt rundad filmbana men rakt bildfönster. Den hade dessutom en lite cirkulär instabilitet.

Min favorit när det gäller kvalitet på duk är Kinoton FP30. Svårladdad men helt överlägsen. Cinemeccanica Victoria 5 var däremot en hopplös projektor med usel bildstilla. Victoria 8 som vi hade på Vinterpalatset var OK.

Bauer U3 som fanns bl a på Sture, Röda Kvarn och Saga var en lite märklig maskin, men den hade bra bildstilla och var lätt att jobba med, även om den krävde mycket omvårdnad.

Min favorit när det gäller bild, ljud, service, pålitlighet och lätthet att jobba med är utan tvekan Bauer B11, som fanns på Skandia på Drottningatan, Camera i Täby och Vågen i Skärholmen. Värst att jobba med var Bauer U2, alldeles för många valsar och möjlighet till felladdning.


Till startsidan