Stora ateljén

Previous Home Next

21a_stora_int_113

© AB Svensk Filmindustri


Ur en SF-broschyr från 1931.
”Vi komma nu in i stora ateljén. Dimensionerna äro imponerande. I själva verket torde denna ateljé erbjuda en av de största golvytorna i vårt land. Man har här gott utrymme att samtidigt bygga upp flera stora uppställningar, och i allmänhet är också arbetsordningen vid en inspelning den, att stora ateljén upptages av två, tre eller fyra uppställningar för olika scener. Medan inspelningen här pågår anordnas i lilla ateljén nya inredningar, dit arbetet överflyttas, när man är färdig i stora ateljén.

De modernaste belysningsanordningar stå naturligtvis till filmfotografernas förfogande. Lampparken utgöres för närvarande av 150 nummer av olika storlekar, den största på 10.000 watt, såsom Aufhellers, Spotlights, Moon- och Sunlights, överljuslampor, kvicksilverlampor, glödljuslampor m.fl.

I detta sammanhang kan det vara av intresse att påpeka, hur belysningen ständigt undergår förändringar. På stumfilmens tid användes uteslutande bågljuslampor, som vid ljudfilmens genombrott på grund av ljudstörningar måste utbytas mot det ljudlösa glödströmsljuset. Lamell-ljudet i generatorn fortplantar sig genom ledningarna fram till ljusbågen, i vilken ett sjungande ljud uppstår, tillräckligt starkt att märkas i ljudapparaten. Glödljuset har dock ej den exponeringsmöjlighet på avstånd som bågljuset och härtill kommer att vid ljudfilmning ökas hastigheten i bildkameran, exponeringstiden blir följaktligen kortare och fordrar större ljusstyrka. Bågljusbelysningen har nu alltså delvis återinförts i ateljéerna, men i modernare form, i det lamporna försetts med en särskild apparat, en s.k. drosselspole, som eliminerar ljudet. Samtliga nya båglampor äro dessutom handreglerade till förebyggande av det slammer, som uppstår vid automatisk frammatning av kolen. För närvarande användas vid inspelningarna både båg- och glödljus, de förra för mer konstnärliga effekter och de senare till att fylla ut belysningen, samt som exponeringsljus vid närbilder.

Inne i ateljén lägga vi märke till en mindre kabin av trä, till vilken för en mångfald kablar. Det är den för den nuvarande filmen så viktiga ljudupptagningshytten, där ljudkameran har sin plats. Där sitter under inspelningen ljudingenjörerna med hörlurar för öronen och kontrollera ljudet, som upptages i mikrofonen, vilken är placerad omedelbart intill själva inspelningsplatsen, bakom en stol, gömd i ett draperi, kanske upphissad i taket. Ljudkameran förbinds med bildkameran medelst en grov ledning, på ateljéslang den så kallade 'tarmen'.”

Lennart Unnerstad, som anställdes som ljudtekniker på SF 1932, har berättat i en NFTU-intervju att man börjar ljudisolera stora och lilla ateljén 1932-33.

1934 byggs Stora ateljén till på båda sidor och får garage, ljudavdelning och belysningsförråd.


Till startsidan