 |
 |
 |
© AB Svensk Filmindustri
| Ur en
SF-broschyr från 1931. ”Vi komma nu in i stora ateljén. Dimensionerna äro imponerande. I själva verket torde denna ateljé erbjuda en av de största golvytorna i vårt land. Man har här gott utrymme att samtidigt bygga upp flera stora uppställningar, och i allmänhet är också arbetsordningen vid en inspelning den, att stora ateljén upptages av två, tre eller fyra uppställningar för olika scener. Medan inspelningen här pågår anordnas i lilla ateljén nya inredningar, dit arbetet överflyttas, när man är färdig i stora ateljén. De modernaste belysningsanordningar stå naturligtvis till filmfotografernas förfogande. Lampparken utgöres för närvarande av 150 nummer av olika storlekar, den största på 10.000 watt, såsom Aufhellers, Spotlights, Moon- och Sunlights, överljuslampor, kvicksilverlampor, glödljuslampor m.fl. I detta sammanhang kan det vara av intresse att påpeka, hur belysningen ständigt undergår förändringar. På stumfilmens tid användes uteslutande bågljuslampor, som vid ljudfilmens genombrott på grund av ljudstörningar måste utbytas mot det ljudlösa glödströmsljuset. Lamell-ljudet i generatorn fortplantar sig genom ledningarna fram till ljusbågen, i vilken ett sjungande ljud uppstår, tillräckligt starkt att märkas i ljudapparaten. Glödljuset har dock ej den exponeringsmöjlighet på avstånd som bågljuset och härtill kommer att vid ljudfilmning ökas hastigheten i bildkameran, exponeringstiden blir följaktligen kortare och fordrar större ljusstyrka. Bågljusbelysningen har nu alltså delvis återinförts i ateljéerna, men i modernare form, i det lamporna försetts med en särskild apparat, en s.k. drosselspole, som eliminerar ljudet. Samtliga nya båglampor äro dessutom handreglerade till förebyggande av det slammer, som uppstår vid automatisk frammatning av kolen. För närvarande användas vid inspelningarna både båg- och glödljus, de förra för mer konstnärliga effekter och de senare till att fylla ut belysningen, samt som exponeringsljus vid närbilder. Inne
i ateljén lägga vi märke till en mindre kabin av trä, till vilken för
en mångfald kablar. Det är den för den nuvarande filmen så viktiga
ljudupptagningshytten, där ljudkameran har sin plats. Där sitter under
inspelningen ljudingenjörerna med hörlurar för öronen och kontrollera
ljudet, som upptages i mikrofonen, vilken är placerad omedelbart intill
själva inspelningsplatsen, bakom en stol, gömd i ett draperi, kanske
upphissad i taket. Ljudkameran förbinds med bildkameran medelst en grov
ledning, på ateljéslang den så kallade 'tarmen'.” |
Till startsidan