”Hollytorp-ateljén”
tidigare missionshus och biograf i Segeltorp utanför Stockholm

Previous Home Next

segeltorp_144

Foto: Bertil Norberg

Den nedlagda Segeltorpsbiografen på Södertäljevägen (nuvarande G:a Södertäljevägen) i Segeltorp.

De första filmer som spelades in i här var ”Kärlek och landstorm” och ”Ett skepp kommer lastat”. Båda inspelade 1931 av Europa Film.

Svensk Talfilm förfogade över lokalen i många år. Den kallades allmänt ”Hollytorp-ateljén”, och hade måtten 10x15 meter.


NY SVENSK LJUDFILM.
Aftonbladet, den 2/3 1932

Stockholm har fått en ny ljudfilmateljé, uppsatt av A.-b. Kinocentralen ute vid Segeltorp. Stället ligger visserligen en mil bortom Hornstull utefter Södertäljevägen, men ingen begär väl, att man skall spela in ljudfilm vid Skeppsbron eller på Vasastan, så stockholmsk han än må vara. Den nya ateljén har i dagarna sitt första verk färdigt, som upptagits av Europa-Film, medan Kinocentralen ställt den tekniska utrustningen till förfogande och gör ut kopiorna. En medarbetare i Aftonbladet hade häromdagen tillfälle att bese den nya ateljén under pågående inspelning, och det kan genast konstateras, att den väl lämpar sig för sitt ändamål. Ett par stickprov, av den första filmen härifrån, som senare vevades, gåvo vid handen, att man lyckats bygga utomhusscener bestickande naturtroget och att ljudet i den nya apparaturen, som levererats av Lahyn-Filmi, är utmärkt. Den intresserade filmpubliken får tillfälle att konstatera saken redan om lördag, då förstlingen från Segeltorpateljén har sin premiär på Astoria och Plaza. Den heter ”Ett skepp kommer lastat” och utgör ett nytt experiment på filmens område. Man skulle närmast kunna kalla den en sketchfilm, sammansatt av fem revyscener, inspelade av åtskilliga av våra bästa revykrafter. […]

Det är glädjande att svensk ljudfilm går framåt. Folk vill höra svensk film, i synnerhet den ojämförligt större delen av publiken, som inte har möjlighet att riktigt förstå amerikanska — hur många ha för övrigt det?


”Ett skepp kommer lastat” spelades in under 1931 och hade premiär den 5 mars 1932.

Regi: Thure Alfe
Manus: Kar de Mumma, Guido Valentin, Gideon Wahlberg
Foto: Emil A. Pehrsson, kallad ”Ljud-Pelle" (senare med efternamnet Lingheim)
Musik: Ernfrid Ahlin
Arkitekt: Bertil Duroj
Klippning: Emil A. Pehrsson (Lingheim)
Ljudtekniker: Yrjö Norta
B-ljud: Aaro Helmisalo


Kommentar Svensk filmografi, Emil A. Lingheim (intervju 25.9.1975):
”Det var min första spelfilm med synkronljud. Gösta Sandin på Svensk Talfilm, Kino-Andersson, dvs direktör Carl Andersson och jag for ut för att leta efter en lämplig inspelningslokal. Det är möjligt att de hade annonserat. Vi bestämde oss i alla fall för bion i Segeltorp som kanske också var missionslokal. Det utrymme vi fick var knappt 10 x 15 meter. För att ha någonting att börja med bestämde vi oss för revysketcher. Kar de Mummas handlade om ett femtioårskalas, Guido Valentins om en sovvagn och Gideon Wahlbergs om rospiggar.

Bertil Duroj byggde dekoren. Det stod en omformare utanför och förvandlade växelström till likström. Jag klippte det hela undan för undan, men det fanns ju inget modernt klippbord för ljud så jag måste sitta och stirra på ljudspalten, men till slut byggde jag en adapter så jag kunde höra vad jag klippte.

Egentligen var det mest skräp med filmen, men vi hade i alla fall premiär. Jag och Gustav Scheutz var i London för att köpa ljudutrustning när vi fick telegram att nu gick filmen för andra veckan på Göta Lejon, vilket överraskade oss och det måste vi sedan fira.”


Till startsidan