 |
 |
 |
Länna-Ateljéerna.
Satellitbild från år 2009.
Tomtarean var 5.900 kvm.
| Kalle
Boman och Rolf Sohlman startade år 1978 ett filmbolag med namnet HB
Hinden, med kontor och klipprum på Östermalm i
Stockholm. År 1983 skaffar de en fastighet i Länna industriområde, närmare bestämt på Gjutarvägen 1 i Skogås, och bildade Länna-Ateljéerna AB, senare Hinden/Länna-Ateljeérna AB. I mitten av 80-talet bytte Gjutarvägen namn och numrerades om. Länna-Ateljéernas adressen blev då Speditionsvägen 14. I början gjorde Hinden mest reklam- och beställningsfilmer, men snart blev det även långfilmer. År 1986 sysselsatte bolaget omkring 15 personer. Efter att verksamheten i Länna-Ateljéerna upphört avyttrades fastigheten i november 2009. |
Länna-Ateljéerna i kartans
mitt.
De båda
ateljéerna i Filmhuset på Gärdet i Stockholm är på 342 och 527 kvm.
Länna-Ateljéerna, med sina 352 och 440 kvm, var alltså förhållandevis stora.
De administrativa delarna ”C” och ”D” var tillsammans på 390 kvm.
| Kommentar
från Per Boström: I området märkt D fanns kontor och klipprum. C var kamerarum, lampförråd, loger och lite övrigt. I bortre delen av C låg en metallverkstad. Vid ingången till A-hallen fanns kök, dusch, toa och smink. Ovanför köksregionen ett rekvisitaförråd. När jag började jobba där 1986 var det betong i golv, väggar och tak. Jag vet att Peter Eklund och andra jobbade med filtar i taket och efter väggarna för att bättra på akustiken. Inför inspelningen av Marie-Louises film ”Den hemliga vännen”, som gjordes 1989, skaffade jag uttjänta torkbanor från Modoverken som vi hängde i stålvajrar längs väggarna. Torkbanorna hade gummibas och en korthårig yta. Väldigt tunga. I taket satta vi upp Gullfiberskivor i stålramar. Sen hängde jag säckar fyllda med så tungt mineralull som möjligt längs vägg/takvinkeln. Efter det var det som i en speakerbox i B-hallen. En olägenhet med Länna-Ateljéerna var att en containerfirma var närmaste granne och de brukade ägna dagarna åt att möblera om bland plåtlådorna på sin gård. De släpades och släpptes i backen. Oljuden var inget större problem i B-hallen som vi hade dämpat. Det var värre i A-hallen. Jag vill minnas att vi pratade med containerfirman om tidpunkter då de skulle försöka hålla sig lugna. Ett av mina starkaste minnen från Länna är hantverkandet som framför allt Micke Höglund och Rickard Loman stod för. De var makalöst uppfinningsrika och byggde exempelvis kamerakranar och snurrande rum för väldigt lite pengar. Ett artisteri av stora mått. Länna-Ateljéerna hade en Arri 35BL och en Ikegami EC-35. Jag slutade arbeta där 1993 och började frilansa. |
Flygfoto, Eniro 2017.
