 |
 |
 |
| 1931 | ||
AGA-Baltic DH34 likström, AH34 växelström.
Storlek 360 x 350 x 230 mm.
Vikt 12 kg. Låda av plåt.
AGA-Baltic DH34, här utan rör. Högtalarens magnetsystem sitter monterad på en plåt
och har kontakt med den ovala pappkonens spets via två, små trattformade och filtklädda mässningsfästen på ett stift.
Konens bas är lös och vilar mot en filtremsa som är limmad på radions plåtchassi.
Den ovala konen är 30 x 23 mm.
Magnetsystem och kon till AGA-Baltic DH34.
Magnetsystemet till högtalaren i en AGA-Baltic DH34.
Radiola nätmottagare för växelström, typ 312 V.
|
Några
rader ur bruksanvisning för
Radiola nätmottagare för växelström Typ 312 V Att med tillhjälp av en bruksanvisning omedelbart kunna ”laga ut” vad en rundradiomottagare kan prestera ställer sig nog ganska svårt. Efter några inställningar känner Ni emellertid mottagarens funktion och först då erhåller Ni verkligt gott resultat; detta i synnerhet vad distansmottagning beträffar. För att en radiomottagare skall ”giva sitt bästa” — återgiva rent och kraftigt samt intaga utländska stationer — fordras ”inställningsteknik”, d.v.s. en viss uppdriven vana att inställa apparaten. Denna vana ernås efter en kortare tid. Sätt Eder några kvällar ensam i lugn och ro vid Eder mottagare och i skall efter en tids övning häpna över det utmärkta resultat, Ni erhåller. Mottagningsförhållandena kunna vara mycket olika, särskilt när del gäller mottagning av avlägsna stationer. I regel erhålles sämre resultat, när det är ljust än efter mörkrets inbrott. Således äro mottagningsförhållandena betydligt bättre under de mörka vintermånaderna än på sommaren. Volymratten användes till att reglera ljudstyrkan vid mottagning av avlägsna och svaga stationer. Denna ratt skall vid inkopplingen ställas på ”0” och får vid inställningen under inga omständigheter vridas så långt mot ”100”, att visslingar uppkomma eller ljudet blir förvrängt. Strömmen tillslås genom att strömbrytaren märkt ”Från” och ”Till” ställes på läge ”Till”. Skalbelysningslampan sättes omedelbart i funktion, men rören börja arbeta först efter c:a 15 sek., då apparaten är färdig för inställning. Ratten märkt ”Omk.” (våglängdsomkopplaren) inställes enligt våglängdstabellen: Omkopplaren i läge 1: 190-360 m. Omkopplaren i läge 2: 325-630 m. Omkopplaren i läge 3: 615-1210 m. Omkopplaren i läge 4: 1060-2150 m. Stationsratten användes till att ställa in apparaten på den station, som skall avlyssnas. Ratten märkt ”Sel.” (selektivitetsväljaren) har till ändamål att reglera selektiviteten, d.v.s. apparatens förmåga att särskilja de olika stationerna. Inställning av lokalstation. Våglängdsomkopplaren inställes enligt våglängdstabellen. Selektivitetsväljaren ställes på ”60” om inomhusantenn användes och på ”20” när utomhusantenn kommer till användning. Stationsratten vrides till det läge, där stationen höres starkast. Ljudstyrkan regleras med selektivitetsratten, varvid ljudet blir svagast vid ”0”. Distansmottagning. Omkopplaren inställes enligt våglängdstabellen. Selektivitetsväljaren ställes på ”60” om inomhusantenn användes och på ”20” när utomhusantenn kommer till användning. Volymratten vrides så långt mot ”100” att en svag susning uppstår — apparaten ”svänger” — och vrides därefter tillbaka c:a 5°. Därefter vrides stationsratten från ”0” till ”100”, under det man då och då kontrollerar att volymratten håller sig strax under svängningsgränsen, tills en sändarestation höres. Stationsratten inställes noggrant på den punkt, där stationen är starkast. Ljudstyrkan minskas genom att volymratten vrides mot ”0”. Antenn och jordledning. Vid goda mottagningsförhållanden är det tillrådligt att använda inomhusantenn, då apparaten härigenom blir selektivare. På andra platser, där avstånden äro större till sändarstationerna, är det mer fördelaktigt att använda utomhusantenn. I detta fall är kravet på känslighet större än fordran på selektivitet. Utomhusantennen bör vara c:a 30 m. lång och upphängd så högt och fritt som möjligt. Antennen bör vara väl isolerad och i största möjliga mån dragas vinkelrätt mot telefon- eller elektriska ledningar. Jordledningen bör vara så kort som möjligt och anslutas till närmaste värme- eller vattenledningsrör. I många fall, framförallt på de ställen där vattenledningsrör ej finnes, kan det vara synnerligen svårt att erhålla god jordledning. Det är då nödvändigt att gräva ned en s. k. jordplåt c:a 1 kvm. stor 1 ā 2 m. djupt. Vid denna metallplåt lödes jordledningen fast. Högtalaren. På baksidan av mottagaren finnes en regleringsratt, medelst vilken högtalaren kan ställas in. Vrides ratten åt ena eller andra hållet höres en knäpp. Ratten bör ställas så, att den befinner sig i läget ”mitt emellan” de båda knäppningarna. Sedan högtalaren väl en gång blivit inställd, bör den ej i onödan justeras. Störningar. Uppslår vid mottagning störningar, d. v. s. skrapande eller surrande biljud, bör först och främst antenn och jordledning undersökas. Vanligaste fel i detta fall är dålig kontakt i någon skarv eller att antennen kommer i kontakt med ett plåttak eller dylikt. När man förvissat sig om att störningarna ej äro beroende på något fel på anläggningen, återstår endast att störningarna äro av högfrekvent art och inkomma på antennen. Bland de störningar, som ej kunna avhjälpas, befinna sig de s. k. atmosfäriska störningarna. Dessa göra sig märkbara i form av starka knastrande läten och äro särskilt framträdande på sommaren samt under åskväder. De flesta störningar härröra i allmänhet fån elektriska anläggningar och bruka kännetecknas genom regelbundet sprakande eller fräsande läten. Elektriska motorer kunna förses med s. k. störningsskydd. Detta utföres av elektriska installatörer. Högfrekvensapparater för alstrande av ”violetta strålar” höra till de mest svårartade störningskällorna. Bästa sättet att komma ifrån dessa störningar är att tillse att högfrekvensapparaten är försedd med störningsskydd och om sådant ej finnes, ombestyra att apparaten ej användes under radioutsändning. |
Några sidor ur en katalog från O. Diderichsen i Köpenhamn.
