”Quo Vadis” på biograf.
Aftonbladet, den 7 april 1913

Stockholmarna kunna nu på Odéonsalen vid Brunkebergstorg få se en filmdramatisering av Sienkiewicz’ berömda roman ”Quo Vadis?”.

Dramat, som noga följer romanens handling, är inspelat i Rom av filmfirman Cines och skall i utförande ha kostat den nätta summan av 3 millioner lire.

Filmen är särdeles väl inspelad, har karakteristiskt utförda huvudfigurer, stiltrogna dräkter och dekorationer samt uppvisar en mängd storartade och spännande scener, såsom Roms brand med de sammanstörtande husen i Suburra, gladiatorstriderna, kappkörningarna och de vilda djuren på cirkus, etc., varför nervretande moment ingalunda saknas. Oaktat det naturligtvis icke blir detsamma som när man fick se det på scenen, har dock filmen alla förutsättningar att kunna bli en publiksucces.


”Quo Vadis”.
Aftonbladet, den 10 april 1913

Det sker märkliga ting på biograferna nu i dagarna. Och detta på grund av att den italienska firman ”Cines” efter årslånga arbeten lyckats framställa ett biografdrama av ofantlig stor verkan vad regikonsten beträffar. Det är ”Quo vadis”, vilken nu ges på Odéon, som här åsyftas. Men vet ju att biografen äger en hel del fördelar framför teatern, i det att den visavi de sceniska anordningarna inte är bunden av några hänsyn till rum eller dylikt. Men att man i hög grad som uti ”Quo vadis” kunna utnyttja de möjligheter, som stått en till buds, hör till sällsyntheterna.

Så har vi t.ex. Roms brand, en scen med ofantligt mäktig verkan, cirkusspelen, med lejonens framsläppande mot de kristna samt Ursus strid mot tjuren. Alla dessa scener äro i biografdramat framställda med en realitet, som är fruktansvärd — men vacker och imponerande.

Det som otvivelaktigt väcker den största förundran, då man ser scenen från cirkusspelen, är huru man lyckats anordna lejonens strid med de kristna. Hela scenen har möjliggjorts genom att använda tama lejon, men risken härvidlag är ändå så stor, att de agerande måste ha revolvrar instuckna under kläderna.

Vad sensationerna och de vackra naturbilderna beträffar, är ”Quo vadis” ett mästerverk. Vad man däremot inte lyckats med är scenen, där talet givetvis måste komma med, såsom t.ex. Pretorii död. En scen, som man ännu minns alltför väl, tack vare Tore Svennberg. Den kunde saklöst tagas bort, liksom epilogen med Kristusframställningen.

Annars hör ”Quo vadis” till det, som förtjänar att bli ett standard work bland biografdramatiken.







Filmen finns på YouTube.

Till startsidan