Tyskland–U.S.A. i häftig strid om tonfilmen.
Amerikanerna slås tillbaka.
Dagens Nyheter, 22 september 1929

Tonfilmskriget mellan Tyskland och Amerika har nu börjat på allvar efter långa underhandlingar. Krigsutbrottet inträffade den 9 september, och redan ha tyskarna stoppat det amerikanska bolaget Western Electric i Tjeckoslovakien, Ungern och Italien. Hur man kommer att sköta aktionen i Sverige ha tyskarna ännu inte bestämt sig för, men det torde komma att bestämmas under veckans lopp.

Det har ju då och då stått notiser att läsa om tonfilmsdiskussionen Tyskland—Amerika, utan att den svenska allmänheten egentligen fått riktigt klart vad det rör sig om. Ingenjör Nils Pichler i A. E. G., som är Klangfilms representant i Sverige, ger följande redogörelse för saken för Dagens Nyheter.

— När det stora tonfilmsintresset började gingo amerikanerna genast in för att lägga under sig den europeiska marknaden. Western Electric visste att det inte behövde befara någon främmande konkurrens i U. S. A. på grund av de där förefintliga dubbelpatenten. Därför stoppade man tills vidare leveranserna till Amerika och inriktade en tid helt och hållet produktionen på Europa, dit man sände tonfilmsanläggningar i massa för att hinna före det tyska Klangfilm. Biografägarna stodo här och var villrådiga, men då Western Electric kunde meddela att man hade en rad framstående amerikanska filmproducenter bakom sig, vilka uttalade förbud för att deras filmer hördes på andra apparater än Westerns, så föll man till föga. Amerikanerna fingo alltså sina apparater uppmonterade överallt i Europa. Men de hade glömt eller förbisett att det tyska Klangfilm dessförinnan skyndat sig att inköpa de grundläggande patenten för Europa. Klangfilm förfogar alltså över cirka åttahundra patent, som gälla apparaternas olika detaljer. Firman har köpt Radio Corporations, Siemens, A. E. G.:s m. fl., elektriska företags patent, och det är, juridiskt sett, ingen möjlighet för Western att sälja sina apparater på den europeiska marknaden utan att komma i kollision med Klangfilms patenträttigheter. Tyskarna ville emellertid en uppgörelse i godo. En första konferens ägde i detta syfte rum i New York, en andra i Berlin och en tredje nu senast i London. Det såg ut som om man skulle komma till en uppgörelse, men då amerikanerna envist ville förmå Klangfilm att dessförinnan gå med på en prishöjning, som den tyska firman ej kunde acceptera, reste tyskarna hem. Och dagen därpå — alltså förra tisdagen — stoppades Western Electrics tonfilmsbiografer i Prag, Budapest och Rom. Som part i målet kan jag ju inte gå närmare in på den stridsfråga vilken gjorde slut på förhandlingarna, fortsätter ingenjör Pichler, men de tyska apparaternas prisbillighet är ej betingad av konkurrensen, utan av deras mera praktiska och enklare utformning än de amerikanska. Här i Sverige är Klangfilms patentläge bättre än i de flesta andra länder. Vi ha emellertid här ännu ej velat skrida till stämning, utan hoppas få saken ordnad på annat sätt, så mycket mera, som en mängd Klangfilmsapparater inköpts av de svenska biograferna för att insättas när saken ordnats utan förluster för biografägarna själva.
Femtio bior i trångmål för talfilm.
Stora patentkriget sprider sig till Sverige.
Klang- och jubeltid väntas med feta processer.
Stockholms-Tidningen, den 21 september 1929

För ungefär en månad sedan presenterades för första gången i fullfärdigt skick det danska tonfilmssystemet "Nordisk Tonefilm" och omedelbart efteråt följde den offentliga premiären, som blev en avgjord framgång. Enligt en uppgift i en svensk facktidning föreligger redan enbart från Sverige beställningar på trettio biografer, och till nyår beräknas ungefär 50 installationer enligt detta system vara färdiga i vårt land.

Dessa beställningar ha säkerligen berott på att Dansk Tonefilm säger sig ha klarare patenträttigheter än de flesta andra firmor. Man har alltså föreställt sig att man på dessa danska apparater skulle få köra vilka filmer som helst.

Emellertid ha vi från initierat håll erfarit, att på Ijudfilmsfronten kan väntas åtskilligt nytt inom närmaste tiden. Det är inte alls så säkert att filmförevisningar på danska apparater komma att gått så lätt och ostört, som man trott.

Nordisk Tonefilm lär ha en överenskommelse med tyska Tobis (Klangfilm). Denna överenskommelse går bl. a. ut på att Tonefilm inte skulle få sälja några apparater i Tyskland. Detta lär Tonefilm dock ha gjort, och sålunda kastat en stridshandske i ansiktet på Klangfilm. Å andra sidan har Tonefilm inte visat någon ovilja att förhandla med Klangfilm, så det är mycket möjligt att den danska firman går in på att köpa Klangfilmslicenser för varje apparat som Tonefilm säljer och att mellanhavandena mellan de tyska och danska bolagen ordna sig på det sättet. Klangfilm varnar emellertid biografägarna för förhastade inköp av andra än tyska talfilmsapparater.

Svensk process Klangfilm–W. E. i faggorna.
Freden bibehålles kanske mellan Tyskland och Danmark, men mellan Tyskland och Amerika (Western E.) är situationen hotfull. Först voro Klangfilms representanter över i Amerika för att förhandla, och därvid uppdrogs riktlinjer för en överenskommelse mellan de två konkurrenterna. Villkoren verkade ganska acceptabla för båda parterna. Men när de senare möttes i London lär W. E. ha frångått den basis, som uppskisserats i Newyork, och fordrade bl. a. att Klangfilm skulle höja sina apparatpriser med 20—30,000 kr. för att komma i nivå med W. E:s priser. Dessutom skulle Klangfilms marknad inskränkas till ungefär halva Europa. Efter ett par korta konferenser funno Klangfilmsrepresentanterna läget hopplöst och reste hem utan att träffa någon som helst överenskommelse.

På kontinenten har Klangfilm vunnit processer emot Western E., och efter vad vi erfarit torde Klangfilms processande med amerikanarna snart nog komma att överflyttas även till Sverige.

Vårt land har hittills varit fattigt på patentsensationer, men det ser inte ut som om det skulle få förbli det.

Biografägarnas ombudsman hr M. Enderstedt meddelar på förfrågan att han noga följt de underhandlingar som ägt rum mellan Western Electric och Klangfilm, vilka underhandlingar fullständigt strandat. Man torde dock kunna utgå ifrån att såväl Nordisk Tonefilm som Western komma att svara i de processer, som nu påstås vara att förvänta. Det gäller ju för firmorna alltför stora prestigevärden för att en enskild biografägare skulle sätta sig i bräschen. Man vet f. ö. ännu inte huruvida Klangfilm kommer att vända sig mot biografägarna eller installationsfirmorna eller båda. Svenska biografagägarförbundet har gjort sitt bästa för att hejda inköp av apparater, men under de allra sista veckorna uppges ett antal köp ha ägt rum. F. ö. torde åtminstone vad Stockholm beträffar ljudfilmsapparater nu förefinnas i ett större antal biografer än i någon annan europeisk huvudstad med undantag av London. Från såväl Western som Tonefilm har man f. ö. uppgivit, att de fyra nordiska länderna icke skulle lämna Klangfilm det patentskydd som ifrågasattes. Huru härmed förhåller sig torde dock först kunna bli klart inför en rättslig undersökning. Patanttvisterna komma att för biografägarna ytterligare öka det kaos som redan är rådande och det är i våra dagar inte lätt att vara biografägare.

S. F. oroa sig ej för sina W. E.-apparater.
Vi ha även förhört oss hos direktör Olof Andersson om Svensk Filmindustris ställning till eventuella sammandrabbningar mellan Klangfilm och W. E. Det svenska bolaget har gått in för båda systemen, och enligt vad hr Andersson upplyser tänker det inte specialisera sig på något särskilt fabrikat utan köpa i den fria marknaden allt eftersom det passar. Filmindustri har redan tre Klangfilmsinstallationer i Stockholm, samt i Göteborg, Malmö och fr. o. m. den 21 oktober i Uppsala. Närmast i turen stå Norrköping, Eskilstuna och Landskrona, som alla få Klangfilm. Om filmindustri blir lagligen förbjuden att fortsätta användningen av sina W. E.-apparater tar det genast bort dem utan att protestera. Svenska bolaget är nämligen genom kontrakt skyddat mot alla skadeståndsanspråk — vilka W. E. får stå för — och något avbrott i filmföreställningarna torde heller inte uppstå, då Klangfilmsapparater finnas till hands för att omedelbart ersätta W. E.:s apparater. Så Filmindustri emotser event. Klangfilmsprocesser med jämnmod.
Patenttvist om ljudfilm AEG-AGA.
”Klangfilm” på krigsstigen mot konkurrenterna.
PATENTINTRÅNG.
Varning genom notarius publicus i dag.
Svenska Dagbladet, den 30 maj 1930

Säg mig den glädje som varar om icke beständigt, så åtminstone mer än ett par dagar! På tisdagskvällen hade Aga-Baltic anordnat en synnerligen lyckad och lovande demonstration av sin nya egenhändigt förfärdigade ljudfilmsanläggning på Stureteatern, och på fredagsmorgonen kommer genom notarius publicus efterräkningar i form av en protest från a.-b. Trådlös Telegrafi, som med åberopande av ett elvaårigt svenskt patent förbjuder ljudfilmsapparaternas tillverkning, försäljning och användning. Agas ingenjörer ha nämligen tillåtit sig att inkapsla och jorda vissa delar av anläggningen, vilket visserligen var absolut nödvändigt för att hindra appratens självsvängning och utestänga s.k. kanariefåglar från föreställningen, men som enligt det nämnda patentet blott får utföras av den tyska firman Siemens & Halske, vilken i dagarna fått sin rätt överlåten på det svenska bolaget.

Men låt oss taga sakerna i riktig ordning! Tisdagens föreställning på Stureteatern för pressen och andra intresserade var som sagt lyckad och bådade gott för den nya svenska ljudfilmsindustriens framtid. Aga-Baltic, som därvid debuterade på ett av den nutida radioteknikens viktigaste områden, är ett dotterbolag till Gasaccumulator, bildat i samband med inkorporerandet av ”Baltic Radio” för några år sedan. Det är känt, att Agas chef, dr Dalén, sedan gammalt är särskilt intresserad av ljudfilmen. Experiment på detta område ha länge pågått i bolagets laboratorier, men ha först nu lett till praktiskt tillfredställande resultat. Apparaterna kunna liksom de tyska användas för alla de tre system, vilka för närvarande tävla med varandra om världsmarknaden, såväl film med grammofonskivor (Vitaphone) som ”filmton” i egentlig mening med fotografisk reproduktion av ljudet på filmen (Movieton och Photophone). Stor omsorg har också nedlagts på att göra de nya apparaterna så driftsäkra och lättskötta som möjligt.

Den nämnda demonstrationen, som bland annat återgav Bernard Shaws debut framför ljudfilmskameran, visade att de svenska ingenjörerna nått ganska långt i sin strävan att erhålla ett rent och tydligt ljud utan störningar eller förvrängningar. Det meddelades också, att Svensk Filmindustri, som förut förvärvat ett antal tyska och amerikanska apparater, efter ingående prov av Aga-Baltics installation nu träffat avtal om en större leverans för sina biografteatrar i Stockholm och på andra orter, varjämte även finska biografägare försäkrat sig om ett antal apparater.

Allt var således fröjd och frid. Men friden varade tyvärr icke länge. Redan på onsdagen anlände nämligen en representant för ”Klangfilm” till Stockholm, dr Wilhelm Blank, den stora tyska ljudkoncernens specielle patentexpert och flygande ”stämningsman”, som har till uppgift att bevaka sina bolags intressen på den europeiska biomarknaden. Klangfilm är ett dotterbolag till de båda stora tyska firmorna A.E.G. och Siemens & Halske och disponerar alla de patent på området i fråga, som dessa firmor innehava. Härtill kommer de tonfilmspatent, som ägs av Telefunken, samt genom ett 1929 träffat avtal med Tobis i Berlin och Küchenmeister i Holland de viktigaste patenten, som denna koncern besitter för upptagning och återgivning av tonfilm. ”Klangfilm” disponerar på så sätt numera inemot ett 40-tal patent på området, och uppgiften att skydda och bevaka dem mot konkurrenternas avsiktliga eller ofrivilliga övergrepp är uppenbarligen en hel vetenskap.

Ett ljudfilmspatent, som ingen kan kringgå, men många överträder.
—Det är sant att åtskilliga av våra många patent kunna kringgås, säger dr Blank vid ett samtal med Svenska Dagbladets medarbetare. Men det finns två patent som alla firmor, vilka överhuvud framställa apparater för ljudfilm, synda emot, de s.k. kapslings- och jordningspatenten, som i Sverige äro förenade i ett enda patent, beviljat 1919 (nr 62 477). Detta patent gäller vissa anordningar vid seriekopplade förstärkningsrör, och det är åtminstone för närvarande omöjligt att framställa en stabil flerstegsförstärkare utan att göra intrång på nämnda patent. Utom för stabiliteten äro ifrågavarande anordning (inkapsling av lampor och ledningar samt jordningen) dessutom nödvändig för att skydda det ömtåliga förstärkningsaggregatet mot yttre elektriska störningar från motorer o. dyl.

—Men då skulle ni ju kunna stämma alla edra konkurrenter i hela världen för patentintrång?
—Ja visst! Hittills ha vi dock inte gått brådstörtat till väga, men vi ha gjort en god början. I Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien, Schweiz och England har ”Klangfilm” gjort sina anspråk gällande och genom rättsligt förfarande redan nått sitt mål på många håll. Tonfilmsapparater av andra fabrikat — Western Electric, Pacent, Nordisk Tonefilm etc. — få således i allmänhet icke användas av biografägare i dessa länder. Rättsfrågan är ännu icke alldeles avgjord — proceduren tar lång tid; i några fall ha de amerikanska firmorna ställt borgen på höga belopp ända till en million mark, för rätten att tills vidare få fortsätta med spelet!
—Hur står saken i Sverige?
—Ja, vi måste ju först kunna bevisa att patentintrång verkligen föreligger, vilket kan vara svårt nog, då vederbörande i regeln söka hålla sina konstruktioner hemliga, och att överträdelsen icke skett i god tro. Vi måste således först varna vederbörande, innan vi skrida till en rättslig aktion. En sådan varning ha vi nyligen tillställt det danska bolaget Nordisk Tonefilm, och på fredagen kommer notarius publicus i Stockholm att i samma syfte uppvakta det amerikanska ljudfilmsbolaget Pacents härvarande representant samt Aga-Baltic, som ju just i dagarna inlåtit sig i konkurrens i ljudfilmsbranschen.
—Kan ni verkligen bevisa, att också Aga gjort intrång på det nämnda svenska patentet?
—Otvivelaktigt, säger dr Blank och ler diaboliskt. Att så är fallet, är a priori självklart. Men eftersom höga rättvisan icke fäster något avseende vid självklara påståenden, ha vi skaffat oss otvetydiga bevis i form av kopior av Aga-apparaternas konstruktionsritningar, i dubbla exemplar och med namnteckningar av professorer vid tekniska högskolan i Stockholm. Beviskraften lämnar således intet övrigt att önska. Men vi taga naturligtvis för givet att Agas skickliga ingenjörer handlat i god tro utan kännedom om vårt patent. Och vi önska ingalunda ge upphov till några oönska tvister. ”Varningarna” bör betraktas som en vänskaplig påstötning. Vi måste hålla på vår rätt ...
Patenttvist om Agas ljudfilm.
Uppseendeväckande påståenden från Klangfilms sida.
Oförståeliga och säkert bottnande i missförstånd, säger Aga.
Aftonbladet, den 31 maj 1930

Enligt en morgonkollega skulle A.-b. Trådlös telegrafi under åberopande av ett patent från 1919 ha för avsikt att förbjuda Aga-Baltic tillverkningen av det senare bolagets nya ljudfilmsapparater. Orsaken till den uppseendeväckande artikeln tror man sig på vissa håll kunna spåra till det förhållandet att Aga-Baltic med sina nya apparater haft stor framgång på marknaden; så har t.ex. Svensk Filmindustri liksom en del finska biografägare redan kontrakterat Aga-Baltics ljudfilmsapparater.

Däremot förefaller det ing. Fransson, konstruktör av apparatens ljudförstärkare, oförståeligt hur man kan komma med påstående om att Aga gjort sig skyldigt till patentintrång.
—Patentet känner jag väl till, säger ing. Fransson vid ett samtal med A. B:s medarbetare. Det avhandlar kapsling av transformatorer samt jordning. Alla transformatorer som finnas i marknaden äro praktiskt taget kapslade vare sig det nu gäller att skärma mot elektriska fält, då man använder kopparplåt, eller mot magnetiska då man använder järnplåt. Man kan också tala om kapsling i paraffin, olja, beck eller annat för att skydda mot fuktighet men detta torde knappast göra intrång på patentet. Vi använda inga kapslade transformatorer på våra apparater. Vi ha haft den i en plåtlåda, men den kunna vi saklöst vara utan. Skulle lådan förbjudas skulle konsekvenserna också bli den att man skulle förbjuda biografrummens inklädning med plåt, något som ju på vissa platser föreskrives av myndigheterna.

Sak samma med jordningen. Enligt lag skola alla delar på elektriska maskiner och apparater, vilka äro utsatta för beröring av  personal, vara jordade. Patentet kan i detta, liksom i föregående fall, icke tillämpas om man kan visa att apparaten fungerar tillfredställande utan jordning eller kapsling. Är så fallet kan intet patent i världen förhindra om man av säkerhetshänsyn jordar eller kapslar vissa detaljer.

Emellertid är det vår bestämda avsikt att icke göra några patentintrång och vi ha heller icke gjort det mot något av oss känt patent. Det är ju en ingenjörs uppgift at försöka kringgå patenter och det ha vi lyckats med i det här fallet, ler ing. Fransson.
—Vad som vidare förvånar mig är påståendet om innehav av tvenne kopior av konstruktionsritningarna. Oss veterligen ha aldrig några kopior tagits, och vi vilja icke vara elaka nog att tro att man stulit några ritningar. Det måste bero på ett misstag från den tidningens sida, som offentliggjorde det. I vanliga fall skryter man ej med dylika bedrifter.

I övrigt emotsåg man bland Aga-Baltics stab konsekvenserna av det skedda med största lugn. Någon ”varning” hade man ej heller emottagit och några patent, hur underliga dessa än äro på radioområdet där det flerfaldiga gånger hänt att flera firmor fått patent på en och samma sak, har man icke överträtt. I de punkter, lådans hölje, samt jordning, där det eventuellt skulle kunna tänkas en ogynnsam tolkning, är man fullkomligt fri. Lådan såväl som ramen på vilken apparaten är monterad kan lika väl göras av trä eller annat neutralt ämne och apparaten fungerar lika bra utan såväl låda om jordning.

—Vi vilja icke träda någon annans rätt förnär — men det är visst biografägarmöte nu så det kanske är förklaringen till artikeln, säger helt maliciöst en av ingenjörerna. Förresten vad är det för fackman som i artikeln kan påstå att någonting är omöjligt att utföra på detta område. Våra apparater är bästa beviset på hans otillförlitlighet.
Världsfreden sluten i ljudfilmskriget.
 Western Electric drar in sin Stockholmsfilial.
Filmindustri går in för svenska apparater.
Stockholms-Tidningen, lördagen den 2 augusti 1930

Världsfred har slutits i filmindustrin. Den segslitna patentfejden, som rasat mellan tyskar och amerikanare och även tangerat Sverige, är bilagd. Vi minnas exempelvis från Stockholm hur protesterna och processhoten surrade i luften, och hur tidningsspalterna darrat av underliga och pittoreska namn: Tobis, Klangfilm, Western Electric. Biografägarna visste ej ut eller in och vågade knappast skaffa sig ljudinstallering — av fruktan att en vacker dag upptäcka att de hållit på fel häst och se sig avstängda från filmtillförsel och inblandade i dyrbara processer.

Nu är allt detta slut. Konferensen i Paris mellan tyska och amerikanare — vilken gång på gång såg ut att gå i stöpet — resulterade i en överenskommelse på 15 år mellan Amerikas och Tysklands patentinnehavare. Överenskommelsen trädde i kraft den 22 juli, men man har först nu fått reda på enskildheterna.

I vintras gick ett rykte att amerikanska och tyska elektricitetstruster ämnade dela världen sinsemellan. Amerikanerna hade insett, att talfilmen gjort slut på filmens universalitet och internationalitet. Det gick inte längre att sitta i Hollywood och producera för Europa. Amerika måste på ett helt nytt sätt tränga in i Europa och börja producera där. Men härtill fordrades att makten i europeiska länder övergick i amerikanska händer. För några månader sedan avreste en rad förgrundsfigurer i U.S.A:s filmvärld för att — som det hette — ”uppköpa Europa”. Hur stor roll amerikanska dollars spelat vid de nu uppnådda fredsslutet vet man ej. Faktum är emellertid att Warners övertagit stora aktieposter i de tyska Tobisintressena, och ämna börja egen Warner-Tobis-produktion i Tyskland med ”Tolvskillingsoperan” som första nummer. Men å ena sidan ha Warners i dagarna etablerat intimt samarbete med Paramount (som redan ljudfilmar på europeiska tungomål i Paris), å andra sidan är Tobis vänstra handen i en organisation där den andra heter Klangfilm, och den ena handen vet mycket väl vad den andra gör. Klangfilm åter står Ufa mycket nära. Vi ha sålunda världsblocket Paramount—Warners—Klangfilm—Tobis—Ufa färdigt. Och hit har genom konferensen i Paris kommit Western Electric. Ringen är sluten. Patent- och maktinnehavarna i alla land ha förenat sig, och vilken roll det amerikanska kapitalet spelar får framtiden utvisa. Tyskland triumferar emellertid i dessa dagar, och betraktar sig självt som Europas blivande produktionscentrum.

Världen uppdelas för standardapparater.
Vad kommer allt detta att ha för praktiska följder?
Den viktigaste följden blir att en ny standardapparat konstrueras. De bästa idéerna hos Western Electrics ljudsystem sammansmältas med de bästa tyska. En idealuppsättning av ljudmaskiner skapas, och en stordrift igångsätts. Standardapparaten fabriceras både i Amerika och Tyskland. Servicen blir gemensam, så att reservdelar kunna fås lika bra och likadana hos både Western Electric och Tobis-Klangfilm.

Världen uppdelas sålunda att de tyska fabrikerna ha ensamrätt att bygga alla apparater för: Tyskland, Centraleuropa (utom Polen), Skandinavien, Schweiz, Holland och holländska Ostindien.De amerikanska verken ha ensamrätt för: U.S.A. med kolonier, Kanada, Newfoundland, Australien, Nya Zeeland, Straits Settlements, Indien och Ryssland. Den övriga världen är öppen för fri konkurrens mellan de tyska och amerikanska företagen.

W. Electric stänger Stockholmsfilialen.
En följd av världens delning blir att amerikanerna få dra sig tillbaka från Sverige, som blir tyskt område. Ett rykte påstod att Western Electric redan inom några dagar skulle indraga sitt försäljnings- och installationskontor i Stockholm. För att få uppgiften bekräftad vände vi oss till W.E:s representant här, advokaten och tennisspelaren Müller, vilken sade:
—Vi blevo naturligtvis mindre glada vid den telegrafiska underrättelsen, att vi skulle sluta. Vi hade redan hunnit arbeta upp marknaden för våra W.E.-apparater ganska bra och vinnlagt oss om att få biografägarnas förtroende. Under sommaren ha vi träffat överenskommelse om apparater för Stockholmsbiograferna Göta Lejon, Cosmorama, Ritz (f.d. Vidi), Rex, Fågel Blå, och i Foxfilms och Paramounts privata kontorsstudios. Vi ligga i underhandlingar med en del andra bior, men om inte överenskommelse hinner träffas före nästa onsdag, d.v.s. den 6 aug., äro vi hindrade att fortsätta underhandlingarna. Efter detta datum sakna vi nämligen befogenhet att sälja W.E.-apparaterna i Sverige.

—Detta innebär emellertid inte att våra hittillsvarande kunder behöver känna sig ängsliga. Vår verksamhet kommer visserligen att inskränkas, men inte att upphöra. De 20 biografer i Skandinavien, som redan ha W.E.-installering, kommer vi alltjämt att betjäna med våra service-stationer i Stockholm, Köpenhamn, Oslo och Helsingfors. Dessa förbli bemannande med ett tillräckligt antal ljudingenjörer för att sköta apparattillsynen och de bli även i fortsättningen utrustade med alla erforderliga reservdelar till ljudapparaterna,vilka enligt kontrakt äro förhyrda på tio år.

Stockholms-Tidningen har även vänt sig till Klangfilms svenska ensamförsäljare, a.-b. Press och reklamtjänst, men där hade man inte fått några direktiv i anledning av Parisöverenskommelsen, utan Klangfilmsapparaternas försäljning fortsätter som vanligt.

S.F. går in för svensk maskin.
Hur känner sig Sveriges största filmproducent och biografägare — Svensk Filmindustri — inför den nya situationen? Vi fråga direktör O. Andersson.
—I stora drag ha vi känt till den stundande marknadsfördelningen mellan Western och Klang i omkring ett års tid, säger direktör Andersson. Vi gjorde på sin tid ingående undersökningar av patentstridens innebörd och konsekvenser och kommo till en — som det nu visat sig — riktig slutsats. Vi gingo så gott som konsekvent in för Klangfilm och ha hittills köpt 17 av deras apparater för ett pris av 400.000 kr. Om dessa våra order gått till Western Electric (som vi ha 7 apparater från) skulle priset ha varit uppe i en och en halv million.
—På sistone ha vi emellertid fått även en rent svensk apparat, Aga-Baltic, som fullt ut kan mäta sig med de allra bästa som ljudapparatmarknaden i dag uppvisar. Aga-Baltics maskiner äro i sin tur betydligt billigare än Klangs, och vi ha t.v. beställt 28 installationer av detta märke. I våras demonstrerades den svenska tillverkningen på Sturebio, men tyskarna försökte stoppa försäljningen genom att påstå att svenskarna gjort patentintrång. Processvägen skulle tyskarna visserligen aldrig ha kommit någon vart, men vi föredrogo ett enklare medel att tvinga dem till reträtt. Vi påpekade att eftersom det var svenska arbetares pengar som betaldes i biograferna för de tyska filmerna, så skulle filmerna också få visas på apparater gjorda av svenska arbetare. Om tyskarna refuserade de svenska maskinerna, så skulle svenskarna svara med att refusera de tyska filmerna: Sverige skulle införa kontingentsystem [bestämma största kvantitet av en vara som får importeras]. Vi ha nämligen noga undersökt situationen och erfarit att vi vilken dag vi vill kunde få kontingenten införd. Detta resonemang tog skruv.

Till startsidan