”På exteriör hade man med sig eget växelströmsnät i ljudbussen, där det fanns en batteridriven varvtalsreglerad trefasgenerator som matade de bägge kamerorna [bild- och ljudkameran]. En stor del av de dåtida ljudbussarnas vikt kom från den mängd tunga blyackumulatorer som fordrades för att dra den stora trefasgeneratorn.”
Ur en artikel med titeln Studiebesök hos Sandrews, av Lennart Ljungberg, från tidskriften Musik och ljudteknik, nummer 2-1960.

”Ljudbilen var utrustad med batterier och omformare till både bild- och ljudkamera. Bildkameran kunde flyttas cirka 100 meter från bussen. Man kunde också tömma bussen på teknisk apparatur och bära den med sig. Men det tog minst en timme, ibland en hel dag.”
Pelle Lönndahl, ur TM nr 144 (4/96).