Nationalencyklopedin om Victor Sjöström

S. var i tonåren verksam vid teaterscener i Finland och Sverige. År 1911 anställdes han av filmbolaget Svenska Bio, där han inledde ett mångårigt samarbete med Mauritz Stiller och spelade huvudroller i flera av dennes filmer. Tillsammans blev de under 1910-talet de dominerande namnen under den period som brukar kallas den svenska filmens guldålder. S. nådde en omedelbar framgång 1913 med Ingeborg Holm, en skildring av social utslagning och misär. Han regisserade och spelade huvudrollen i en rad internationellt uppmärksammade filmer, bl.a. Terje Vigen (1917), Berg-Ejvind och hans hustru (1918) och Ingmarssönerna (1-2, 1919). Den film som allmänt kom att betraktas som S:s mästerverk var Körkarlen (1921, efter Selma Lagerlöf), fotograferad av Julius Jaenzon. Tillsammans med Stiller, Jaenzon och den blivande stjärnan Greta Garbo inbjöds S. 1923 till Hollywood. Under namnet Seastrom skapade han där en rad bildmässigt raffinerade filmer, bl.a. Han som får örfilarna (1924), Den röda bokstaven (1926) och Stormen (1928). Hans tidiga verk väckte beundran för sin psykologiska realism, säkra personregi och rika naturlyriska inslag, med det expressiva nordiska landskapet som tonbotten. S:s insatser i USA blev förebildliga genom det subtila bruket av filmiska grepp, t.ex. övertoningen i dröm- och minnesbilder. Efter ljudfilmens genombrott medverkade han främst som aktör i andras filmer och som konstnärlig ledare vid Svensk Filmindustri. Ett sista, fint utmejslat rollporträtt gav S. som den åldrade läkaren Isak Borg i Ingmar Bergmans Smultronstället (1957).



Några rader ur en artikel i Filmnyheter, den 4 oktober 1920, med titeln
”Victor Sjöström i arbete”

Varje regissör har sitt sätt att arbeta på. Och Victor Sjöström har sitt. Det finns regissörer, som tycker om att vara temperamentsfulla under inspelningarna, att nedkalla alla mer eller mindre onda makter över de agerande, när det av en eller annan anledning råkar gå år skogen. Det är ett sätt. Men det är inte Victor Sjöströms sätt.

Victor Sjöströms sätt är lugnt, behärskat och metodiskt. Det är överhuvudtaget mycket behagligt att arbeta under Victor Sjöströms ledning, betygar var och en som blir tillfrågad i saken.

Skådespelaren Tore Svennberg säger t.ex.:
— Jag tycker det är trevligt att spela in film för Sjöström. Allting är så klart och redigt. Han vet precis hur allt ska vara, när inspelningen börjar. Det är inget sökande under arbetet. Det kan ju vara någon liten detalj, men man märker, vart han vill syfta. Personligen uppskattar jag honom mycket både som konstnär och som regissör. Jag har samarbetat med honom vid teatern också, och det är verkligen glädjande, att han både som filmregissör och teaterman alltid hållit fast vid de konstnärliga kraven.

Herr Sjöströms underregissör, skådespelare E. Engborg, understryker detta uttalande med följande erfarenheter av samarbetet med honom:
— Något mycket utmärkande för Sjöström är hans punktlighet, allt är väl övertänkt. Alla regianordningar äro noga utarbetade i manuskriptet, så att det aldrig behöver förekomma några väsentliga ändringar under arbetet. Han kostar f.ö. på manuskriptet upprepade överarbetningar, och när han är färdig med inspelningen för dagen tar han itu med en noggrann utformning av scenerna till nästa dags inspelning. Han fogar smådetaljer till manuskriptet och lägger allt till rätta för skådespelarna.

Till exempel beträffande småroller, som utföres av skådespelare som engagerats för enstaka scener och som inte ha varit med under den föregående inspelningen, dessa nya rollinnehavare instruerar han ofta skriftligt. Han låter utdela promemorior till dem, lösa pappersblad, på vilket klar och tydligt redogöres för det ifrågavarande scenernas innebörd och innehåll. På samma sätt gör han anteckningar till stöd för sitt eget minne.



Victor Sjöström

[1879–1960] svensk regissör och skådespelare, var den filmskapare som tillsammans med Mauritz Stiller gav svensk film konstnärligt världsrykte åren kring första världskrigets slut.

Det var Charles Magnusson som hämtade Victor Sjöström till filmen från teatern, och hos Svenska Bio lärde han sig de rörliga bildernas hantverk under några års hektisk producerande av melodramer i 10-talets konventionella stil. Bland hans tidigare film intar Ingeborg Holm en särställning genom sin uppseendeväckande sociala realism.

1917 blev premiäråret för Sjöströms konstnärligt målmedvetna nyorientering, markerad av filmatiseringarna av Henrik Ibsens Terje Vigen och Selma Lagerlöfs Tösen från Stormyrtorpet. Ett litterärt kvalificerat underlag och en minutiös omsorg  om miljöskildringen, nästan alltid i kombination med ett effektfullt utnyttjande av den nordiska naturens dramatiska egenvärden, blev hädanefter viktiga fundament för hans filmskapande i Sverige – och för hans berömmelse i utlandet.

Han utvecklade och fulländade ”den svenska stilen” i exempelvis Berg-Ejvind och hans hustru, filmerna om Ingmarssönerna och Körkarlen, krönet på hans och på den svenska stumfilmens storhetsperiod.

Vid det här laget hade emellertid Svenska Bio ändrat form och format och blivit bolagsjätten Svensk Filmindustri som anbefallde en ny produktionspolitik, spekulativt anpassad efter främmande, internationella konventioner. Sjöström försökte en tid, delvis i samarbete med författaren Hjalmar Bergman tillmötesgå de nya kraven – men med tilltagande vantrivsel.

1923 lockades han över till USA för en ny filmkarriär. Som Victor Seastrom verkade han i Hollywood till 1930, och han befäste sin ställning som en av konstartens största personligheter med åtminstone tre klassiska verk, jämförliga med hans mest lysande svenska – Han som får örfilarna (1924), Den röda bokstaven (1926) och Stormen (1928).

Vid tiden för ljudfilmens genombrott återvände han till Sverige. Efter ett decennium av relativ tillbakadragenhet blev han konstnärlig ledare för SFs filmproduktion under 40-talet och kunde ägna faderlig omsorg åt framförallt den uppåtgående Ingmar Bergman.

Under praktiskt taget hela sitt liv – USA-perioden undantagen – var Sjöström också verksam som aktör, både på scenen och vita duken. Av de mer än 40 filmrollerna hör några till de mest lyskraftiga och gripande i svensk film över huvud taget, till exempel David Holm i Körkarlen och Isak Borg i Ingmar Bergmans Smultronstället.

Bra Böckers Film och TV-lexikon, 1985


Victor Sjöström - år från år

Ur Bengt Forslunds bok
Victor Sjöström, hans liv och verk,
utgiven 1980 på Bonniers förlag.

1879

Föds den 20 september i Silbodal, Värmland.

1880

Familjen emigrerar till New York, USA.

1893

Återvänder ensam till Sverige. Skolgång i Uppsala.

1895-96

Arbetar på en brädgård i Stockholm

1896-98

Turnerar med Ernst Ahlboms teatersällskap i Finland.

1898-99

Anställd på Svenska Teatern i Helsingfors.

1899-00

Turnerar med Göteborgs Folkteater. Gift med Alexandra Stjagoff, 26 juni 1900.

1900-01

Turnerar med Van der Ostens sällskap.

1901-02

Turnerar med Göteborgs Folkteater.

1902-04

Turnerar med Hjalmar Selanders sällskap.

1904-05

Turnerar med Hugo Rönnblads sällskap.

1905-06

Turnerar med Knut Lindroths sällskap. Separerar från hustrun.

1906-07

Turnerar med Hugo Rönnblads sällskap.

1907-08

Turnerar med Hjalmar Selanders sällskap.

1908-09

Turnerar med Axel Hultmans sällskap.

1909-10

Ledare för Albert Ranfts landsortsturné, upplöst nyåret 1911.

1911

Gruppteater i Malmö. Börjar med friluftteater på sommaren.

1911-12

Ledare för Einar Fröbergs sällskap. Anställd vid Svenska Bio sommaren 1912. Regisserar fem filmer.

1912-13

Turnerar med Fröberg-Sjöströmska sällskapet.

1913

Fast anställd vid Svenska Bio. Regisserar åtta filmer, däribland Ingeborg Holm. Gifter sig med Lili Beck.

1914

Regisserar åtta filmer. Gästspelar på Intima Teatern i Stockholm.

1915

Regisserar sju filmer. Gästspelar på Stora Teatern i Göteborg.

1916

Regisserar tre filmer, däribland Terje Vigen. Separerar från Lili Beck. Möter Edith Erastoff.

1917

Regisserar Tösen från Stormyrtorpet och Berg-Ejvind. Spelar titelrollen i Thomas Graals bästa film.

1918

Ingmarssönerna I & II. Titelrollen i Thomas Graals bästa barn. Den 13/1 får Victor och Edith sitt första barn, Gunn (Guje).

1919

Klostret i Sendomir, Karin Ingmarsdotter, Hans Nåds Testamente. Andra barnet, Karin (Caje), föds 31/8.

1920

Körkarlen, Mästerman. Gästspelar på Intima Teatern.

1921

Vem dömer?

1922

Officiellt giftermål med Edith Erastoff den 22 januari. Det omringade huset, Eld ombord. Amerika-anbud.

1923

Avreser till USA den 10 januari. Name the man.

1924

He Who Gets Slapped, Confessions of a Queen.

1925

The Tower of Lies.

1926

The Scarlet Letter. Första hemresan.

1927

The Wind, The Divine Woman.

1928

The Masks of the Devil. Andra hemresan.

1929

A Lady to Love.

1930

Återvänder till Sverige för alltid. Markurells i Wadköping.

1931

Titelrollen i Skomakarkaptenen i Köpenick, på Vasateatern.

1933

Higgins i Pygmalion, Köpenhamn.

1934

Sämund Granliden i Synnöve Solbakken.

1935

Manusarbete för Alexander Korda, King of Jews. Nedlagt. Spelar i Valborgsmässoafton.

1936

Regisserar Under the Red Robe, London.

1938-39

Professor Mensch i Kaj Muncks Han sitter vid smältdegeln (250 föreställningar). Engagerad vid Vasateatern 1938-42. Radioteater och filmroller, bl.a. Branting.

1940

Dr Stockman i Ibsens En folkefiende.

1941

Titelrollerna i Osbornes Nog lever farfar och Trötte Teodor. Huvudrollen i Striden går vidare.

1942

Luffaren i Karel & Josef Capeks I vår herres hage.

1943

Konstnärlig ledare vid Svensk Filmindustri från 1 februari. Huvudroller i Det brinner en eld och Ordet.

1944

Huvudrollen i Kejsaren av Portugallien. Ansvarig för jubileumsproduktionen, SF 25 år.

1945

Handledare åt Ingmar Bergman vid inspelningen av dennes debutfilm Kris. Hustrun dör 27 augusti.

1949-50

Lämnar Svensk Filmindustri. Spelar i Ingmar Bergmans Till glädje och gör titelrollen i Millers En handlesresandes död på Norrköpings stadsteater 1949-50. Även gästspel i samma roll i Norge 1950.

1951

Onkeln i Lorcas Fröken Rosita, Riksteatern.

1952-53

Titelrollen i Hjalmar Bergmans Swedenhjelms - på sju olika teatrar inkl. Norge och Finland.

1954

Ordet på Riksteatern, och titelrollen i Conellys Guds gröna ängar, Hälsingborgs Stadsteater.

1955

Herrn i Strindbergs Oväder, Riksteatern. Gästspel i Norge i Nog lever farfar.

1957

Titelrollen i Tor Hedbergs Johan Ulfstierna, Riksteatern, och huvudrollen i Ingmar Bergmans Smultronstället.

1960

Död 3 januari.



Wikisida om Victor Sjöström


ingmarbergman.se om Victor Sjöström