Nationalencyklopedin om Victor Sjöström

S. var i tonåren verksam vid teaterscener i Finland och Sverige. År 1911 anställdes han av filmbolaget Svenska Bio, där han inledde ett mångårigt samarbete med Mauritz Stiller och spelade huvudroller i flera av dennes filmer. Tillsammans blev de under 1910-talet de dominerande namnen under den period som brukar kallas den svenska filmens guldålder. S. nådde en omedelbar framgång 1913 med Ingeborg Holm, en skildring av social utslagning och misär. Han regisserade och spelade huvudrollen i en rad internationellt uppmärksammade filmer, bl.a. Terje Vigen (1917), Berg-Ejvind och hans hustru (1918) och Ingmarssönerna (1-2, 1919). Den film som allmänt kom att betraktas som S:s mästerverk var Körkarlen (1921, efter Selma Lagerlöf), fotograferad av Julius Jaenzon. Tillsammans med Stiller, Jaenzon och den blivande stjärnan Greta Garbo inbjöds S. 1923 till Hollywood. Under namnet Seastrom skapade han där en rad bildmässigt raffinerade filmer, bl.a. Han som får örfilarna (1924), Den röda bokstaven (1926) och Stormen (1928). Hans tidiga verk väckte beundran för sin psykologiska realism, säkra personregi och rika naturlyriska inslag, med det expressiva nordiska landskapet som tonbotten. S:s insatser i USA blev förebildliga genom det subtila bruket av filmiska grepp, t.ex. övertoningen i dröm- och minnesbilder. Efter ljudfilmens genombrott medverkade han främst som aktör i andras filmer och som konstnärlig ledare vid Svensk Filmindustri. Ett sista, fint utmejslat rollporträtt gav S. som den åldrade läkaren Isak Borg i Ingmar Bergmans Smultronstället (1957).

---

Victor Sjöström
[1879–1960] svensk regissör och skådespelare, var den filmskapare som tillsammans med Mauritz Stiller gav svensk film konstnärligt världsrykte åren kring första världskrigets slut.

Det var Charles Magnusson som hämtade Victor Sjöström till filmen från teatern, och hos Svenska Bio lärde han sig de rörliga bildernas hantverk under några års hektisk producerande av melodramer i 10-talets konventionella stil. Bland hans tidigare film intar Ingeborg Holm en särställning genom sin uppseendeväckande sociala realism.

1917 blev premiäråret för Sjöströms konstnärligt målmedvetna nyorientering, markerad av filmatiseringarna av Henrik Ibsens Terje Vigen och Selma Lagerlöfs Tösen från Stormyrtorpet. Ett litterärt kvalificerat underlag och en minutiös omsorg  om miljöskildringen, nästan alltid i kombination med ett effektfullt utnyttjande av den nordiska naturens dramatiska egenvärden, blev hädanefter viktiga fundament för hans filmskapande i Sverige – och för hans berömmelse i utlandet.

Han utvecklade och fulländade ”den svenska stilen” i exempelvis Berg-Ejvind och hans hustru, filmerna om Ingmarssönerna och Körkarlen, krönet på hans och på den svenska stumfilmens storhetsperiod.

Vid det här laget hade emellertid Svenska Bio ändrat form och format och blivit bolagsjätten Svensk Filmindustri som anbefallde en ny produktionspolitik, spekulativt anpassad efter främmande, internationella konventioner. Sjöström försökte en tid, delvis i samarbete med författaren Hjalmar Bergman tillmötesgå de nya kraven – men med tilltagande vantrivsel.

1923 lockades han över till USA för en ny filmkarriär. Som Victor Seastrom verkade han i Hollywood till 1930, och han befäste sin ställning som en av konstartens största personligheter med åtminstone tre klassiska verk, jämförliga med hans mest lysande svenska – Han som får örfilarna (1924), Den röda bokstaven (1926) och Stormen (1928).

Vid tiden för ljudfilmens genombrott återvände han till Sverige. Efter ett decennium av relativ tillbakadragenhet blev han konstnärlig ledare för SFs filmproduktion under 40-talet och kunde ägna faderlig omsorg åt framförallt den uppåtgående Ingmar Bergman.

Under praktiskt taget hela sitt liv – USA-perioden undantagen – var Sjöström också verksam som aktör, både på scenen och vita duken. Av de mer än 40 filmrollerna hör några till de mest lyskraftiga och gripande i svensk film över huvud taget, till exempel David Holm i Körkarlen och Isak Borg i Ingmar Bergmans Smultronstället.

Bra Böckers Film och TV-lexikon, 1985

---

Till startsidan