NAGRA – EN PORTABEL STUDIOBANDSPELARE
av Lennart Ljungberg
ur Musik och ljudteknik, nummer 1-1961
(Texten är något förkortad.)




Nagra III & SELA 2880-mixer

För radio, film, TV och forskning har portabla bandspelare med tiden blivit allt viktigare, eftersom man ofta måste arbeta utanför det egna företagets väggar. För yrkesmässigt arbete har man mycket stora fordringar på inspelningens kvalitet – utom när upptagningen har ett rent journalistiskt nyhetsvärde – och ur den synpunkten har de portabla bandspelarna hittills varit betydligt underlägsna de stora stationära studiomaskinerna.

NAGRA III B är troligen den första bandspelaren i världen som möjliggör ett fullkomligt studiomässigt inspelningsresultat inom en volym och vikt som med lätthet kan bäras i ena handen, och utan tillgång till nätström. [Nagra III B = utan pilotton.]

Den är ett litet mästerverk av mekanik och elektronik inom sin kåpa 32 x 22 x 11 cm, och mest epokgörande är motorkonstruktionen, som inte bara ger en svajfrihet lika god som en studiomaskins utan också håller konstant bandhastighet när bandspelaren svänger och gungar. Många nya områden blir härigenom tillgängliga, bl.a. datainspelning i fordon under gång.

NAGRA III B har följande data:

Energikälla 12 st 1,5 V ficklampsceller

Körtid upp till 20 timmar

3 bandhastigheter, 15”, 7 1/2” och 3 3/4”, de två första garanterade med en noggrannhet av 0,1 % inom 18-11 volt på batterierna.

Svaj
15” – 0,07 %
7 1/2” – 0,1 %
3 3/4” – 0,2 %

Plats för 5” spolar med lock och väska stängda, 7” spolar med öppet lock.

Temperaturområde –25˚ till +50˚

Frekvensområde
15” – 25-20.000 p/s ± 1 dB
7 1/2” – 40-14.000 p/s ± 1 dB
3 3/4” – 50-7.500 p/s ± 3 dB

Dynamik på 15” och 7 1/2” vid 1,5 % distorsion 52-57 dB, beroende på bandet

3 huvuden, radering, inspelning, uppspelning

Ingångar för dynamisk mikrofon och linje. Kondensatormikrofon kan anslutas via ett litet tillsatsaggregat.

Mixmöjlighet mellan de två ingångarna

Brusnivå på mikrofoningången –117,5 dBm

Linjeutgång 1,55 V + marginal 6 dB vid lägsta batterispänning

Inbyggd limiter för inspelning utan övervakning, när så behövs

Utstyrningsinstrument graderat i dB

Inbyggd högtalare

Utgång för dynamisk hörtelefon för högklassig kontroll. Lyssning från bandet under inspelning

Vikt med batterier under 8 kg

Detta är i alla avseenden professionella data, och det är närmast otroligt att så mycket kan rymmas inom en så liten låda. Bilden nedan visar innanmätet, varvid man måste komma ihåg att batterierna, som är åtkomliga från botten och inte syns i bilden, tar upp ungefär en tredjedel av volymen.

[...]

Att nu göra en bärbar bandspelare som har alla studiobandspelarens egenskaper, och som till yttermera visso skall drivas av batterier, förefaller vid första ögonkastet som en omöjlig uppgift. Och det är inte nog med att tunga motorer och svängmassor är uteslutna redan av viktskäl eller energiförbrukningsskäl. Det är dessutom principiellt omöjligt, ty en tung svängmassas uppgift är enligt Newton att motsätta sig hastighetsförändringar, och om hela bandspelaren själv utsätts för hastighetsförändringar, som i en bil, en roddbåt, ett jaktplan eller var den råkar ha sin uppgift, då blir svajet värre än utan svängmassa alls.

Observera att vi här menar bärbar i betydelsen bärbar under drift. Bär vi ut bandspelaren och ställer den på marken när den ska arbeta, får den givetvis innehålla stora svängmassor.

Den naturliga, naiva metoden att undertrycka hastighetsförändringar – stora massor som styrs av små krafter – kan alltså inte användas i en bärbar bandspelare. Man måste i stället använda en tekniskt sofistikerad, mycket besvärligare metod – små massor som hålls i schack av stora krafter. Styrkrafterna som tvingar bandtransporten att gå med konstant hastighet relativt bandspelarens låda, måste göras mycket större än de tröghetskrafter som uppstår av lådans läge.

Och här har konstruktören av NAGRA utnyttjat några teknikgrenar som har bragts till stor fulländning under och efter andra världskriget, nämligen servoteknik, halvledarteknik och miniatyrisering. Servoteknik (av lat. servus = slav) är, kan man säga, regleringsteknik genomsyrad av begreppet motkoppling. Från förstärkartekniken känner man väl till knepet att koppla tillbaka en del av utgångssignalen till ingången för att få mindre distorsion och högre stabilitet, d.v.s. för att få det utgående resultatet att mer exakt likna den inkommande ordern.

Den tankegången kan utsträckas till motorer, ventiler, roder, kemiska förlopp etc, för att få dem att mera ”slaviskt” följa givna kommandon, och då har vi fått ett ”servo-system”. Ett sådant karakteriseras alltid av en sluten slinga, med framåtgående order och bakåtgående rapport om orderns verkställande. (Vår egen kropp innehåller hundratals dylika servosystem.)

NAGRA har en ”servo”-motor som ser till att capstanaxeln alltid går med beordrad hastighet relativt lådan, oberoende av vad lådan har för sig, och den fungerar på följande sätt.

Magnethuvudet sitter fast i lådan, och huvudet ger ut en tonfrekvensspänning när tandhjulet rotarar. FM-demodulatorn ger ut en likspänning som beror av frekvensen och som styr den likströmsförstärkare varifrån motorn får sin ström. Varje tendens till en hastighetsändring möts genast av en ändring i motorns drivström, och på det sättet blir motorhastigheten med stor noggrannhet låst till det värde som motsvarar FM-demodulatorns mittfrekvens. Denna är omkopplingsbar i tre lägen.

 

Närbild på motorplattan, med en del av motorn,
tandhjulet och magnethuvudet.

(NAGRA III är konstruerad av den schweiziske ingenjören Stefan Kudelski och tillverkas på hans fabrik i Lausanne, Schweiz. Generalagent i Sverige är Svenska Elektronik-Apparater AB (SELA), Russinvägen 51, i Farsta utanför Stockholm.)


Klicka här om du vill läsa en artikel om Stefan Kudelski och Nagra III.
Här om du vill ladda hem en manual till Narga III (PDF, 6,2 MB).
Här om du vill ha ett schema till Nagra III (PDF, 168 KB).
Här om du vill ha samma schema i större format (PDF, 33 MB).

Roligt att veta:
Nagrans roterande elektrisk indikator, den som visar att bandspelaren får pilotton, kallas på Nagra-språk för SASS-indikator. En sådan kännetecknas av att den drar mycket lite ström och att den är synlig i alla vinklar. Även på avstånd och i starkt solljus.

När P.O. Pettersson och Olle Unnerstad var ljudtekniker på Svensk Filmindustris inspelning av Arne Mattsons film Vita frun (1962), använde de en Nagra III-bandspelare som var köpt i Schweiz av Arne Sucksdorff. Den första i Sverige.

1965 fick man betala 5.510:- för en Nagra III hos Elfa Radio & Television på Sysslomannagatan 18 i Stockholm.







































Äldre synkronisator till Nagra III




Nyare synkronisator till Nagra III och Nagra IV




Annons från den amerikanska tidskriften Audio, april 1963.
Modulationsbruset är uppmätt på KTH i Stockholm
med en spektrumanalysator
modell FNA tillverkad av Rohde & Schwarz.

När ett ljudband passerar bandstyrning och tonhuvud uppstår en viss friktion som gör att det vibrerar, aldrig så lite, vilket får till följd att det inspelade ljudet frekvensmoduleras och det uppstår så kallade sidband. Du hör effekten som ett modulationsbrus. Fenomenet mäts med en 10 kHz ton och en spektrumanalysator. Ju mindre modulationsbrus desto renare låter ljudet. Det spektrumanalysatorn visar brukar ibland kallas för en brustrumpet.



Till startsidan