Nagra III
& SELA 2880-mixer
För
radio, film, TV och forskning har portabla bandspelare med tiden blivit
allt viktigare, eftersom man ofta måste arbeta utanför det egna
företagets väggar. För yrkesmässigt arbete har man mycket stora
fordringar på inspelningens kvalitet – utom när upptagningen har ett
rent journalistiskt nyhetsvärde – och ur den synpunkten har de portabla
bandspelarna hittills varit betydligt underlägsna de stora stationära
studiomaskinerna.
NAGRA III B är
troligen den första
bandspelaren i världen som möjliggör ett fullkomligt studiomässigt
inspelningsresultat inom en volym och vikt som med lätthet kan bäras i
ena handen, och utan tillgång till nätström. [Nagra III B = utan
pilotton.]
Den är ett litet
mästerverk av mekanik och
elektronik inom sin kåpa 32 x 22 x 11 cm, och mest epokgörande är
motorkonstruktionen, som inte bara ger en svajfrihet lika god som en
studiomaskins utan också håller konstant bandhastighet när bandspelaren
svänger och gungar. Många nya områden blir härigenom tillgängliga,
bl.a. datainspelning i fordon under gång.
NAGRA III B
har följande data:
Energikälla
12 st 1,5 V ficklampsceller
Körtid upp
till 20 timmar
3
bandhastigheter, 15”, 7 1/2” och 3 3/4”, de två första garanterade
med en noggrannhet av 0,1 % inom 18-11 volt på batterierna.
Svaj
15” – 0,07 %
7 1/2” – 0,1 %
3 3/4” – 0,2 %
Plats för 5”
spolar med lock och väska stängda, 7” spolar med öppet lock.
Temperaturområde
–25˚ till +50˚
Frekvensområde
15” – 25-20.000 p/s ± 1 dB
7 1/2” – 40-14.000 p/s ± 1 dB
3 3/4” – 50-7.500 p/s ± 3 dB
Dynamik på
15” och 7 1/2” vid 1,5 % distorsion 52-57 dB, beroende på bandet
3 huvuden,
radering, inspelning, uppspelning
Ingångar för
dynamisk mikrofon och linje. Kondensatormikrofon kan anslutas via ett
litet tillsatsaggregat.
Mixmöjlighet
mellan de två ingångarna
Brusnivå på
mikrofoningången –117,5 dBm
Linjeutgång
1,55 V + marginal 6 dB vid lägsta batterispänning
Inbyggd limiter
för inspelning utan övervakning, när så behövs
Utstyrningsinstrument
graderat i dB
Inbyggd högtalare
Utgång för
dynamisk hörtelefon för högklassig kontroll. Lyssning från bandet
under inspelning
Vikt med
batterier under 8 kg
Detta
är i alla avseenden professionella data, och det är närmast otroligt
att så mycket kan rymmas inom en så liten låda. Bilden nedan visar
innanmätet, varvid man måste komma ihåg att batterierna, som är
åtkomliga från botten och inte syns i bilden, tar upp ungefär en
tredjedel av volymen.
[...]
Att
nu göra en bärbar bandspelare som har alla studiobandspelarens
egenskaper, och som till yttermera visso skall drivas av batterier,
förefaller vid första ögonkastet som en omöjlig uppgift. Och det är
inte nog med att tunga motorer och svängmassor är uteslutna redan av
viktskäl eller energiförbrukningsskäl. Det är dessutom principiellt
omöjligt, ty en tung svängmassas uppgift är enligt Newton att motsätta
sig hastighetsförändringar, och om hela bandspelaren själv utsätts för
hastighetsförändringar, som i en bil, en roddbåt, ett jaktplan eller
var den råkar ha sin uppgift, då blir svajet värre än utan svängmassa
alls.
Observera att vi
här menar bärbar i betydelsen bärbar under drift. Bär vi ut
bandspelaren och ställer den på marken när den ska arbeta, får den
givetvis innehålla stora svängmassor.
Den
naturliga, naiva metoden att undertrycka hastighetsförändringar – stora
massor som styrs av små krafter – kan alltså inte användas i en bärbar
bandspelare. Man måste i stället använda en tekniskt sofistikerad,
mycket besvärligare metod – små massor som hålls i schack av stora
krafter. Styrkrafterna som tvingar bandtransporten att gå med konstant
hastighet relativt bandspelarens låda, måste göras mycket större än de
tröghetskrafter som uppstår av lådans läge.
Och här
har konstruktören av NAGRA utnyttjat några teknikgrenar som har bragts
till stor fulländning under och efter andra världskriget, nämligen
servoteknik, halvledarteknik och miniatyrisering. Servoteknik (av lat.
servus = slav) är, kan man säga, regleringsteknik genomsyrad av
begreppet motkoppling. Från förstärkartekniken känner man väl till
knepet att koppla tillbaka en del av utgångssignalen till ingången för
att få mindre distorsion och högre stabilitet, d.v.s. för att få det
utgående resultatet att mer exakt likna den inkommande ordern.
Den
tankegången kan utsträckas till motorer, ventiler, roder, kemiska
förlopp etc, för att få dem att mera ”slaviskt” följa givna kommandon,
och då har vi fått ett ”servo-system”. Ett sådant karakteriseras alltid
av en sluten slinga, med framåtgående order och bakåtgående rapport om
orderns verkställande. (Vår egen kropp innehåller hundratals dylika
servosystem.)
NAGRA har en
”servo”-motor som ser till
att capstanaxeln alltid går med beordrad hastighet relativt lådan,
oberoende av vad lådan har för sig, och den fungerar på följande sätt.
Magnethuvudet
sitter fast i lådan, och huvudet ger ut en tonfrekvensspänning när
tandhjulet rotarar. FM-demodulatorn ger ut en likspänning som beror av
frekvensen och som styr den likströmsförstärkare varifrån motorn får
sin ström. Varje tendens till en hastighetsändring möts genast av en
ändring i motorns drivström, och på det sättet blir motorhastigheten
med stor noggrannhet låst till det värde som motsvarar FM-demodulatorns
mittfrekvens. Denna är omkopplingsbar i tre lägen.
Närbild på motorplattan, med en del av motorn,
tandhjulet och magnethuvudet.
(NAGRA
III konstruerades av den schweiziske ingenjören Stefan Kudelski och
tillverkas i hans fabrik i Lausanne, Schweiz. Generalagent i Sverige
var Svenska Elektronik-Apparater AB (SELA), Russinvägen 51, i Farsta
utanför Stockholm.)
