Inspelningen av Vinterviken, 1995
av Roland Sterner, FSF

Jag hade jobbat med Harald Hamrell på en kortfilm med titeln Snöriket som spelades in våren 1990. Jag kände Harald sedan tidigare, vi hade träffats redan 1976 då han var assistent åt Bo Widerberg på Mannen på taket. Harald gjorde en kortfilm 1987 som heter Scener ur ett handfats liv, där jag var rådgivare åt fotografen Mats Ardström, och mina två barn medverkade dessutom framför kameran. Harald Hamrell vid kameran. Filmens scripta Susanne Falck i bakgrunden. Foto: Alexander Crispin. Under inspelningen av Snöriket fick jag uppleva hur det är att jobba med en regissör som behärskar filmklippning fullt ut. Harald hade börjat tidigt som smalfilmare, och arbetade då med Super-8 där man fogade ihop filmen med cementskarvar. Det var därför ytterst viktigt att planera redigeringen innan man klippte i filmen, för i motsats till skarvning med tejp kunde man inte återställa ett klipp när det väl hade gjorts. Man förlorade två rutor i varje skarv om den måste göras om. Harald hade alltid klart för sig i vilken ordning bilderna skulle komma, och han tog inte mer material än vad som behövdes. Filmen Snöriket utspelar sig i Norrland, men inspelning på plats var inte att tänka på av budgetskäl. Filmen spelades in söder om Tumba, i mars 1990, och några välplanerade inklippsbilder togs i trakten av Malå och Adak under två dagar i maj. Denna film blev sedermera uttagen att tävla om Academy Award för bästa kortfilm, och den blev en av tio filmer som valdes ut för den slutliga omröstningen! Vinterviken är en bok av Mats Wahl som utkom 1993. Författaren själv utarbetade ett filmmanus i flera versioner på uppdrag av producenten Börje Hansson på bolaget Filmlance. Under 1994 jobbade även Harald Hamrell och Sara Heldt med manuset, men en av medproducenterna hade synpunkter på resultatet, så den planerade inspelningsstarten sensommaren 1994 sköts upp. En ny manusversion var klar i början av 1995, och inspelningen planerades starta i mitten på maj. Problemet var att filmens första scen utspelar sig dagen innan skolans hösttermin börjar, någon gång i augusti. Våren 1995 var så sen att det inte ens var löv på träden den 15 maj, när de första scenerna togs. Därför fick hela planläggningen göras om, och alla interiörer, inklusive studiobygget, fick tas först, i väntan på att löven på träden skulle slå ut! Scenerna spelades därför in utan inbördes sammanhang, och en regissör med sämre koll på klippningens möjligheter än Harald skulle säkert ha blivit förvirrad. Vid några tillfällen börjar en sekvens med exteriörbilder, och utan tidsklipp fortsätter scenerna interiört i studiobygget, som då var tagna flera veckor tidigare. David Tainton. Filmdebutanten David Tainton klarade av jobbet utan problem, men för teamet var det ibland en nackdel att han var allra bäst på första tagningen. Därför undvek vi krångliga scenerier där det kunde uppstå tekniska problem som förstörde tagningen. De andra två huvudrollsinnehavarna, Lina Englund och Martin Lindqvist, hade större filmvana och blev oftast bättre och bättre för varje tagning. Jag med Arri 35 BL på axeln flankerad av Per Djerf och Bosse Andersson. Harald på huk i bakgrunden. | Foto: Alexander Crispin. Kamerateamet bestod av både nya och välbekanta personer för mig. B-fotografen Per Djerf hade gått Stockholms Filmskola i slutet på 1980-talet, C-fotografen Boel Jönsson likaså, men några år senare. Chefselektrikern Ted Lindahl var en gammal bekant som jag jobbade med redan 1969 (se artikeln om Maid in Sweden). Hans mycket duktiga assistenter Björn Becker och Richard Jarnhed var nya för mig. Även passaren, Bosse Andersson, var en ny bekantskap, men mycket kapabel. Vid några tillfällen jobbade vi med Steadicam, och då var det Dick Ying eller Geir Hartly Andreassen som ställde upp. Vi var sparsamma med användningen av Steadicam, eftersom systemet ger bilder med en mycket speciell stil. Vi använde antingen fast kamera, rälsåkning eller kranrörelser, och som kontrast en mycket tydlig handkamera. För att få den rätta känslan i handkameran kunde vi inte använda vår huvudkamera Arriflex 535, som var alltför tung, så jag plockade fram SFI:s gamla Arriflex 35 BL nr 251 som vi använde på Barnens ö 1979. I några scener använde vi stumkameran Arri 435 och även Arri II C någon gång. Givetvis syns ingen som helst skillnad på bildkvaliteten från de olika kamerorna i den färdiga filmen. David Tainton, filmad med 600 mm objektiv. Eftersom vi använde Arri 535 som huvudkamera hade vi tillgång till videotapp, men vi valde att inte använda den annat än när kameran var monterad på en kran. Harald satt i stället alldeles under kameran och kunde iaktta skådespelarna direkt. Jag angav bildens vänster- och högerkant, och allt däremellan kom med i bilden. Efter några dagstagningar såg Harald att detta stämde, och någon videotapp behövdes inte. Peter Haber, som spelade Elisabeths far, uttryckte sin förtjusning över detta arbetssätt och framhöll att det var första gången på länge som en regissör tittat direkt på honom och inte via en liten monitor i ett avlägset tält. Lina Englund, Peter Haber och David Tainton. | Foto: Alexander Crispin. Jag använde Kodaks råfilmer 5293, 5297, 5298 och 5245. Producenten hade några 300 m-rullar Fujicolor 8521 (dagsljus 64 ASA) kvar från en tidigare långfilm. Jag ville gärna använda den, eftersom jag tidigare använt Fuji ända sedan Barnens ö. För att Fuji-filmen inte skulle ge en annorlunda färgkvalitet användes den enbart till scener som utspelar sig på en och samma plats, exteriörna på skolgården (Skärholmens gymnasium). Tyvärr var en av rullarna skadad på något sätt, kanske hade den legat i en varm bil, för de bilderna var ganska gråa. Bara en enda klippbild finns kvar i filmen med det felet. Alla andra scener blev utmärkta, med mjuk kontrast trots hårt solljus. Ljudteknikern är Patrik Strömdahl. | Foto: Alexander Crispin. Filmen utspelar sig i två kontrasterande miljöer. Dels i och kring en flott villa i Bromma, dels tvärs över Mälaren i ett icke namngivet hyreshusområde, kanske Bredäng eller Sätra, men de scenerna togs i Fittja, som har en bildmässigt tydligare miljö. Även huset i Bromma ligger inte riktigt där, utan i norra Djursholm. Vi hade turen att få hyra en villa av musikproducenten Robert von Bahr, och där togs både exteriörer och interiörer av Elisabeths (Lina Englund) hem. Villan låg på en strandtomt och hade en pool, som används i en viktig scen i filmen. Enda nackdelen var att det längs poolkanten fanns en rad med solpaneler som inte var så fina, men Harald oroade sig inte för det, utan framhöll bara att ”då visar vi dem inte i bild!” Ytterligare ett problem var att John-John (David Tainton) vid några tillfällen i filmen ska kunna ta sig upp eller ner från Elisabeths rum på andra våningen via en brandstege, stupränna eller liknande, och det var inte möjligt på detta hus. Det oroade inte Harald det minsta, utan han planerade en klippning som visade att det utanför Elisabeths rum finns ett tak ovanför en köksingång! Detta tak låg i verkligheten på andra sidan huset, men genom en smart klippning ser det ut som om det ligger utanför Elisabeths fönster. Anki Lidén, David Tainton och Harald Hamrell. | Foto: Alexander Crispin. I slutet på filmen ska Elisabeths familj oväntat lämna hemmet i bil för att resa utomlands. På något sätt skulle bilen hejdas, så att John-John kan springa ifatt den och övertyga Elisabeth om att hennes far är skyldig till ett försäkringsbedrägeri. Vad skulle kunna hejda en bil på ett oväntat sätt? Vi diskuterade olika hinder, typ järnvägsövergång, vägbygge med sprängning, öppningsbar bro etc. Eftersom Nockebybron ligger nära Bromma och är öppningsbar, så valde vi den. Tanken var att familjen i sin eleganta Jaguar skulle ta Slagstafärjan från Ekerö till Botkyrka för att slippa åka genom stan, och då måste de passera Nockebybron. Vi fick tillstånd att filma där en lördags- och en söndagsmorgon mellan kl 5 och 8. De bilder där bron måste vara helt öppen måste tas allra först, så tidigt som möjligt. Det gick att ordna, även om ljuset ändrades påtagligt mellan kl 5 och kl 8. Det stora problemet var att hela bron just under vår inspelningsperiod var inklädd i plast för renovering och ommålning. Vi bestämde oss för att filma ändå, eftersom vi inte kunde vänta tills bron var klar. Några inklippsbilder som ligger tidigare i filmen för att presentera bron, kunde tas i september, då plasten hade plockats bort. Lina Englund och David Tainton. Ett bekymmer var att vi filmade i juni-juli, så nätterna var korta. Bara mellan kl 23 och 01 var det tillräckligt mörkt för nattscener. Alla nattscener inne i villan, t ex när killarna gör inbrott i början av filmen, fick delas upp så att samtliga bilder där man inte såg en öppen dörr eller ett fönster fick tas på dagen, med svart tyg i alla fönster och ljuset fick sättas inifrån. Såg man ett fönster eller en öppen dörr fick den tas efter kl 23. En scen där Elisabeth och John-John simmar i poolen på natten fick delas upp på flera nätter. Bilderna på Elisabeths far, Peter Haber, togs en helt annan kväll då Peter ensam fick säga sina repliker på balkongen. En annan kväll togs scenerna mot Elisabeth, och då var John-John inte där. Sista bilden, då Elisabeth har gått upp och klätt på sig medan John-John är kvar i vattnet, togs i september och det var mycket kallt. Genom en konstruktiv klippning och ljudläggning verkar hela scenen ha en fullständig kontinuitet. Filmen klipptes i klippbord, säkerligen en av de sista filmerna som gjordes på det sättet. Arbetskopian framställdes på 16 mm film, som så många andra filmer jag jobbat med. Dagstagningarna kunde vi se i Filmhuset, som på den tiden hade en 16 mm projektor i varje biograf. Klipparen Susanne Linnman började jobba efter en veckas inspelning, och Harald hade en genomgång med henne varje morgon, och därefter jobbade hon självständigt under dagen. Digital redigering hade visserligen börjat användas (Lightworks) men Harald ville inte chansa på en ganska oprövad teknik. Premiären var bestämd till januari 1996, och ingenting fick försena slutförandet av filmen på grund av laboratoriets julledighet. Bilden med David i vattnet är tagen med kameran i ett akvarium som flyter på vattenytan. Jag hade försäkrat mig om att få Sten Lindberg på Film-Teknik som ljussättare, och han gjorde som vanligt ett utmärkt jobb. Han ljussatte min första egna långfilm, Barnens ö, och med denna film även min sista! Censuren förhandsbedömde filmen strax före jul och ansåg att vissa scener var så skrämmande att de inte kunde godkänna den för biografvisning från 7 år. Därför gjordes snabbt en scanning av masterkopian i originalskick för videoversionen, och därefter klipptes negativet om inför framställning av biografkopiorna. Sammanlagt 19 meter slag och sparkar klipptes bort så att den kunde tillåtas från 11 år. Harald och David. | Foto: Alexander Crispin. Filmen hade premiär på ett 20-tal platser den 26 januari 1996 och fick ett i huvudsak positivt mottagande. Över 250 000 besökare såg filmen på bio, och den har visats åtskilliga gånger på TV. Till Guldbaggegalan 1997 nominerades Lina Englund som bästa skådespelerska, och Sara Heldt, Harald Hamrell och Mats Wahl för bästa manuskript. Under min verksamhet som föreläsare på olika filmskolor har jag alltid visat scener ur Vinterviken, och även Snöriket, som exempel på filmklippningens möjligheter att skapa kontinuitet i ett skeende, även om de enskilda bilderna är tagna vid olika tillfällen och på olika platser. Det är Harald Hamrells förtjänst att dessa filmer är så goda exempel på det som är grundläggande för allt filmhantverk, nämligen att man redan vid inspelningen har en vision av hur den färdigklippta filmen ska se ut!

Till startsidan