Historien om TM
av Lasse Svanberg
Tidskriften TM nr 100 (5/87)


Det berättas många historier i detta TM. Låt mig bidra med en. Nämligen den om hur TM egentligen kom till.                                      

Året var 1966. Jag hade just lämnat den genikultdrabbade Filmskolan och gjort min debut som filmfotograf i Jonas Comells ”Puss & Kram”, som producerades av Sandrews.

På den tiden gjorde man en sv/v-rulle för under en halv miljon. Filmstaden hade lagts ner ett år tidigare och ordet var frilans. Här skulle det frilansas för fulla muggar. Så småningom gick det upp för mig att frilansandet i huvudsak bestod i att sitta och vänta på att någon skulle ringa och erbjuda en jobb. Föga lönsamt. Två år tidigare hade jag blivit pappa till tvillingdöttrar. Tanken på att dom snart skulle börja kräva statusprylar och utskuren biff gjorde mig en aning bekymrad över att telefonen inte ringde oftare än den gjorde.


Till saken hör också att jag då var gift med en amerikansk konstnärinna. Hon var uppvuxen i norra Kalifornien, med apelsinjuice, Coke, T-bones och sol. Först tyckte hon att den svenska vintern var pittoresk och svenskarna ett ”intressant” folk. Vintern -66 blev emellertid extra lång och mörk. Svenskarna var surare och deppigare än vanligt. Min kära hustru bröt samman under den fysiska och psykiska tortyr som den svenska vintern kan vara och alltför ofta är. Jag insåg plötsligt att jag på nåt j-la sätt måste ta mig till USA! Men hur? Pank som jag var.               

Nöden är som bekant ofta uppfinningarnas moder. Jag upptäckte att Filminstitutet i filmavtalets stadgar (§ 2) ålagts att ägna sig åt ”teknisk information och forskning”. Det gjorde dom ju bevisligen inte. Således satte jag mig ned och totade ihop ett förslag till en ny avdelning inom Filminstitutet med arbetsnamnet ”Försöksverksamheten”. Den skulle ha en anställd. Mig. Huvudsyftet var att bidra till lösandet av den svärm av tekniska problem som färgfilmens genombrott medförde. En förutsättning för startandet av detta projekt var att Lasse Svanberg tilldelades ett resebidrag på kr 10.000 (mycket pengar på den tiden) för att åka till föregångslandet USA och lära sig allt om färgfilm och färg-TV.

Jag hade ju lärt känna Harry Schein via Filmskolan som Filminstitutet då ägde och drev, och visste att han var litet för snabbtänkt för att tacklas muntligt. Han måste approcheras skriftligen och så koncist som möjligt. Mitt förslag avhandlades vid ett möte på Kungsgatan 48 där Harry sammankallat en pompös delegation från F.S.F. (Föreningen Sveriges Filmfotografer) anförd av min f.d. lärare Göran Strindberg. Jag skickades ut i korridoren medan beslutet fattades. När jag bitit på naglarna i en halvtimme kom Harry ut och meddelade att jag kunde hämta en check på 10.000 i kassan. BINGO!

Vad herrarna inte visste var att jag skaffat mig ett s.k. Green Card (emigrantvisum), bokat enkel biljett på Svenska Amerikalinjen och stävade ut från Göteborg tillsammans med familj och bohag redan nästa dag. Utan avsikt att återvända. Bye-bye Sverige-helvete! Ytterligare en mördarvinter hade just börjat frostnypa västkustens gräsmattor.

Det blev New York. Ett himla jobbraggande och till slut kneg som ”technical consultant” hos ett produktionsbolag som hette Filmex Inc. Dom gjorde TV-commercials. För att bli framgångsrik i den branschen sades det mig att man måste vara a) judisk, b) ogift och c) homosexuell. Jag var ingetdera. Smått illamående blev jag också av att se belopp som man nästan kunde göra en svensk långfilm för gå rakt ner i papperskorgen bara därför att nån Coca Cola-höjdare inte gillade ”feelingen” i dom 30 sekunder som producerats. Misshandlad blev jag dessutom av den lokala fotograffackföreningens gorillor som handgripligen kastade ut mig ur den ena studion efter den andra.

New York-vintern visade sig inte vara speciellt mycket bättre än den stockholmska. Äktenskapet havererade. Det mesta gick käpprätt åt h-e. Jag tröstade mig genom att försjunka i San Franciscos ”Flower Power”-kultur när den var som bäst. Plåtade en dokumentärlångfilm som hette ”Revolution” med legender som Janis Joplin och ”Grateful Dead”. Men det blev litet för rökigt, färgrikt och bullrigt. Efter ett år började jag längta hem. Det där med ”försöksverksamheten” kanske ändå inte var en sån dum idé, tänkte jag.                                     


Sagt och gjort. Hösten 1967 var jag tillbaks i Stockholm, en hel del kunnigare när det gällde färgfilm. Fick ett tjänsterum i Filmskolans lokaler ute hos Europa-Film i Sumpan. En egen budget. (De tiotusen spännen återbetalades förresten via löneavdrag.) Men hur skulle min enmansavdelning informera? Det måste ju bli någonslags publikation. Tekniskt Meddelande (TM) fick den heta.

I verklig avsikt att höja kunskapsnivån när det gäller färgfilmsteknik företog filmfotografen Sven Nykvist, hans son Charlie och jag en resa till München, London och Rom. Vår reserapport handlade om Technicolor- och Techniscope-systemen. Den blev TM nr 1 som utkom mars 1968 i en upplaga av 300 ex och distribuerades gratis till Sveriges filmfotografer. Där fanns riktiga Techniscope-remsor inhäftade (vilket Jan Lindeström hjälpte mig med). Överhuvudtaget hade jag ett stort stöd i den filmprofessionalism som fanns ute i Europas gamla ateljéer (numera Sonet Studios).

Det visade sig att stencilerna var litet svårlästa. Därför engagerade jag fr.o.m. nr 4 ett riktigt tryckeri som hette Svenska Cirkulärbrev och låg på Drottninggatan. Riktigt och riktigt, medelåldern hos dom sex anställda var 68 år och direktörn, Josefsson tror jag han hette, var 91 år.

Alltnog. Försöksverksamheten växte av någon anledning, heter idag ”avdelningen för teknisk information och utveckling”, har 4,6 anställda, omsätter en dryg miljon, arrangerar årliga seminarier och producerar grovt räknat 800 trycksidor per år (inkl. ”Produktionsboken” och ”Medierådet”). TM är idag inte en bunt löst hophäftade stenciler utan en tjock 4-färgstidning som blivit den nordiska film- och videoindustrins främsta annonsorgan.

En facktidningsredaktion består vanligen av ett 10-tal personer. Vi är hälften så många, vilket vanligtvis förbluffar de kommersiella tidningsproffs vi kommer i kontakt med. Jag vet också hur kräsen, kotteribenägen och t.o.m. grym filmbranschen kan vara. Det är en bedrift att ha klarat sig i 20 år utan att förgöras av sina fiender.

När jag ser vad den lilla tappra TM-redaktionen presterar idag kommer jag att tänka på ett yttrande som en datatekniker hos Rikspolisstyrelsen fällde nyligen i TV-Rapport nar han intervjuades om varför hans lilla FoU-grupp mot alla odds lyckats fastställa databandspelares ”elektroniska fingeravtryck”:
Vi lyckades med det här därför att vi inte visste att det var omöjligt.

Det visade sig att min smådesperata idé från 1966 hade en solid förankring i filmbranschens faktiska behov. TM blev uppskattad. Däremot har det på senare tid uppstått en del problem när det gäller att anpassa Filminstitutets byråkrati efter TM-redaktionens frihetsbehov. Och det är ingen rolig historia.

1975 ändrades uttydningen av TM till Teknik & Människa. I detta jubileumsnummer, TM-historiens tjockaste, handlar det mer om människa än om teknik. Det är vår förhoppning att detta skall upplevas som något positivt, och att ni skall stå ut med att vi så här i jubileumstider blir en aning självbespeglande.

Lasse Svanberg (en skrivkunnig f. d. filmfotograf) hälsar                
Den 15 november 1987



Böcker av Lasse Svanberg

Special effects : kortfattad handledning i de vid filminspelning oftast förekommande optiska/mekaniska specialeffecterna / sammanställd av Lars Swanberg
Svanberg, Lasse, 1937-2006 (Författare)
ISBN 91-7118-139-3
Stockholm, [1972] ;
41 s. : ill.

Den elektroniska hästen: ett resonemang kring en galopperande teknisk utveckling : debattskrift / av Lasse Svanberg ; utg. av Videogramutredningen ; komment.: Sven Fagerberg ... ; inl.: Per Olof Sundman
Svanberg, Lasse, 1937-2006 (Författare)
ISBN 91-38-05260-1 ;
Stockholm : LiberFörlag, 1979 ;
120 s. : ill

Bekvämlighetens triumf : om konsumtionssamhället, informationssamhället, film-TV-video, satellit-, betal- & kabel-TV, datakraften, linjalens seger över äggen m. m. / Lasse Svanberg
Svanberg, Lasse, 1937-2006 (Författare)
ISBN 91-518-1628-8 ;
Stockholm : Prisma, cop. 1983 ;
241 s. : diagr., ill. ; 21 cm

Stålsparven : om 90-talets medier och om "informationssamhället" / Lasse Svanberg.
Svanberg, Lasse, 1937-2006 (Författare)
ISBN 9151819627
Stockholm : Prisma, 1991
171 s. ill., diagr. ; 24 cm

TV-bilder : svensk TV-produktionsteknik under femtio år / Lasse Svanberg.
Svanberg, Lasse, 1937-2006 (Författare)
ISBN 9151838400
Stockholm : Stift. Etermedierna i Sverige, 2000
231 s. ill. ; 21 cm

Till startsidan