Det
berättas många historier i detta TM. Låt mig bidra med en. Nämligen den
om hur TM egentligen kom
till.
Året var 1966.
Jag hade just lämnat den genikultdrabbade Filmskolan och gjort min
debut som filmfotograf i Jonas Comells ”Puss & Kram”, som
producerades av Sandrews.
På den tiden gjorde man en sv/v-rulle för under en halv miljon.
Filmstaden hade lagts ner ett år tidigare och ordet var frilans. Här
skulle det frilansas för fulla muggar. Så småningom gick det upp för
mig att frilansandet i huvudsak bestod i att sitta och vänta på att
någon skulle ringa och erbjuda en jobb. Föga lönsamt. Två år tidigare
hade jag blivit pappa till tvillingdöttrar. Tanken på att dom snart
skulle börja kräva statusprylar och utskuren biff gjorde mig en aning
bekymrad över att telefonen inte ringde oftare än den gjorde.
Till saken hör
också att jag då var gift med en amerikansk konstnärinna. Hon var
uppvuxen i norra Kalifornien, med apelsinjuice, Coke, T-bones och sol.
Först tyckte hon att den svenska vintern var pittoresk och svenskarna
ett ”intressant” folk. Vintern -66 blev emellertid extra lång och mörk.
Svenskarna var surare och deppigare än vanligt. Min kära hustru bröt
samman under den fysiska och psykiska tortyr som den svenska vintern
kan vara och alltför ofta är. Jag insåg plötsligt att jag på nåt j-la
sätt måste ta mig till USA! Men hur? Pank som jag
var.
Nöden är som
bekant ofta uppfinningarnas moder. Jag upptäckte att Filminstitutet i
filmavtalets stadgar (§ 2) ålagts att ägna sig åt ”teknisk information
och forskning”. Det gjorde dom ju bevisligen inte. Således satte jag
mig ned och totade ihop ett förslag till en ny avdelning inom
Filminstitutet med arbetsnamnet ”Försöksverksamheten”. Den skulle ha en
anställd. Mig. Huvudsyftet var att bidra till lösandet av den svärm av
tekniska problem som färgfilmens genombrott medförde. En förutsättning
för startandet av detta projekt var att Lasse Svanberg tilldelades ett
resebidrag på kr 10.000 (mycket pengar på den tiden) för att åka till
föregångslandet USA och lära sig allt om färgfilm och färg-TV.
Jag hade ju lärt
känna Harry Schein via Filmskolan som Filminstitutet då ägde och drev,
och visste att han var litet för snabbtänkt för att tacklas muntligt.
Han måste approcheras skriftligen och så koncist som möjligt. Mitt
förslag avhandlades vid ett möte på Kungsgatan 48 där Harry
sammankallat en pompös delegation från F.S.F. (Föreningen Sveriges
Filmfotografer) anförd av min f.d. lärare Göran Strindberg. Jag
skickades ut i korridoren medan beslutet fattades. När jag bitit på
naglarna i en halvtimme kom Harry ut och meddelade att jag kunde hämta
en check på 10.000 i kassan. BINGO!
Vad herrarna inte
visste var att jag skaffat mig ett s.k. Green Card (emigrantvisum),
bokat enkel biljett på Svenska Amerikalinjen och stävade ut från
Göteborg tillsammans med familj och bohag redan nästa dag. Utan avsikt
att återvända. Bye-bye Sverige-helvete! Ytterligare en mördarvinter
hade just börjat frostnypa västkustens gräsmattor.
Det blev New
York. Ett himla jobbraggande och till slut kneg som ”technical
consultant” hos ett produktionsbolag som hette Filmex Inc. Dom gjorde
TV-commercials. För att bli framgångsrik i den branschen sades det mig
att man måste vara a) judisk, b) ogift och c) homosexuell. Jag var
ingetdera. Smått illamående blev jag också av att se belopp som man
nästan kunde göra en svensk långfilm för gå rakt ner i papperskorgen
bara därför att nån Coca Cola-höjdare inte gillade ”feelingen” i dom 30
sekunder som producerats. Misshandlad blev jag dessutom av den lokala
fotograffackföreningens gorillor som handgripligen kastade ut mig ur
den ena studion efter den andra.
New York-vintern visade sig inte vara speciellt mycket bättre än den
stockholmska. Äktenskapet havererade. Det mesta gick käpprätt åt h-e.
Jag tröstade mig genom att försjunka i San Franciscos ”Flower
Power”-kultur när den var som bäst. Plåtade en dokumentärlångfilm som
hette ”Revolution” med legender som Janis Joplin och ”Grateful Dead”.
Men det blev litet för rökigt, färgrikt och bullrigt. Efter ett år
började jag längta hem. Det där med ”försöksverksamheten” kanske ändå
inte var en sån dum idé, tänkte
jag.
Sagt och gjort.
Hösten 1967 var jag tillbaks i Stockholm, en hel del kunnigare när det
gällde färgfilm. Fick ett tjänsterum i Filmskolans lokaler ute hos
Europa-Film i Sumpan. En egen budget. (De tiotusen spännen
återbetalades förresten via löneavdrag.) Men hur skulle min
enmansavdelning informera? Det måste ju bli någonslags publikation.
Tekniskt Meddelande (TM) fick den heta.
I verklig avsikt
att höja kunskapsnivån när det gäller färgfilmsteknik företog
filmfotografen Sven Nykvist, hans son Charlie och jag en resa till
München, London och Rom. Vår reserapport handlade om Technicolor- och
Techniscope-systemen. Den blev TM nr 1 som utkom mars 1968 i en upplaga
av 300 ex och distribuerades gratis till Sveriges filmfotografer. Där
fanns riktiga Techniscope-remsor inhäftade (vilket Jan Lindeström
hjälpte mig med). Överhuvudtaget hade jag ett stort stöd i den
filmprofessionalism som fanns ute i Europas gamla ateljéer (numera
Sonet Studios).
Det visade sig
att stencilerna var litet svårlästa. Därför engagerade jag fr.o.m. nr 4
ett riktigt tryckeri som hette Svenska Cirkulärbrev och låg på
Drottninggatan. Riktigt och riktigt, medelåldern hos dom sex anställda
var 68 år och direktörn, Josefsson tror jag han hette, var 91 år.
Alltnog.
Försöksverksamheten växte av någon anledning, heter idag ”avdelningen
för teknisk information och utveckling”, har 4,6 anställda, omsätter en
dryg miljon, arrangerar årliga seminarier och producerar grovt räknat
800 trycksidor per år (inkl. ”Produktionsboken” och ”Medierådet”). TM
är idag inte en bunt löst hophäftade stenciler utan en tjock
4-färgstidning som blivit den nordiska film- och videoindustrins
främsta annonsorgan.
En
facktidningsredaktion består vanligen av ett 10-tal personer. Vi är
hälften så många, vilket vanligtvis förbluffar de kommersiella
tidningsproffs vi kommer i kontakt med. Jag vet också hur kräsen,
kotteribenägen och t.o.m. grym filmbranschen kan vara. Det är en
bedrift att ha klarat sig i 20 år utan att förgöras av sina fiender.
När jag ser vad den lilla tappra TM-redaktionen presterar idag kommer
jag att tänka på ett yttrande som en datatekniker hos
Rikspolisstyrelsen fällde nyligen i TV-Rapport nar han intervjuades om
varför hans lilla FoU-grupp mot alla odds lyckats fastställa
databandspelares ”elektroniska fingeravtryck”: Vi lyckades med det här därför att vi
inte visste att det var omöjligt.
Det visade sig
att min smådesperata idé från 1966 hade en solid förankring i
filmbranschens faktiska behov. TM blev uppskattad. Däremot har det på
senare tid uppstått en del problem när det gäller att anpassa
Filminstitutets byråkrati efter TM-redaktionens frihetsbehov. Och det
är ingen rolig historia.
1975 ändrades
uttydningen av TM till Teknik & Människa. I detta jubileumsnummer,
TM-historiens tjockaste, handlar det mer om människa än om teknik. Det
är vår
förhoppning att detta skall upplevas som något positivt, och att ni
skall stå ut med att vi så här i jubileumstider blir en aning
självbespeglande.
Lasse Svanberg
(en skrivkunnig f. d. filmfotograf)
hälsar
Den 15 november
1987
Böcker av Lasse Svanberg
Special
effects : kortfattad handledning i de vid filminspelning oftast
förekommande optiska/mekaniska specialeffecterna / sammanställd av Lars
Swanberg
Svanberg, Lasse, 1937-2006 (Författare)
ISBN 91-7118-139-3
Stockholm, [1972] ;
41 s. : ill.
Den elektroniska hästen: ett
resonemang kring en galopperande teknisk utveckling : debattskrift / av
Lasse Svanberg ; utg. av Videogramutredningen ; komment.: Sven
Fagerberg ... ; inl.: Per Olof Sundman
Svanberg, Lasse, 1937-2006 (Författare)
ISBN 91-38-05260-1 ;
Stockholm : LiberFörlag, 1979 ;
120 s. : ill
Bekvämlighetens
triumf : om konsumtionssamhället, informationssamhället, film-TV-video,
satellit-, betal- & kabel-TV, datakraften, linjalens seger över
äggen m. m. / Lasse Svanberg
Svanberg, Lasse, 1937-2006 (Författare)
ISBN 91-518-1628-8 ;
Stockholm : Prisma, cop. 1983 ;
241 s. : diagr., ill. ; 21 cm
Stålsparven : om 90-talets medier och om "informationssamhället" / Lasse Svanberg.
Svanberg, Lasse, 1937-2006 (Författare)
ISBN 9151819627
Stockholm : Prisma, 1991
171 s. ill., diagr. ; 24 cm
TV-bilder : svensk TV-produktionsteknik under femtio år / Lasse Svanberg.
Svanberg, Lasse, 1937-2006 (Författare)
ISBN 9151838400
Stockholm : Stift. Etermedierna i Sverige, 2000
231 s. ill. ; 21 cm
Klicka här om du vill läsa Roland Sterners text om Lasse Svanberg.
|
