Vågornas brus.
En cylinder av bleckplåt, invärtes försedd med olika stora tvärväggar,
innehåller en viss mängd blyhagel. När cylindern vevas och haglet
faller mot plåttrumman, låter det alldeles som när vågen brytes mot
stranden.
|
Ljudet av ett förmål som bräckes.
Ett träd som brytes ned av blixten, en dörr som slås in ger ett
skrällande ljud, som apparaten härovan härmar fulländat. |
Tåget far förbi ute på landet.
Ett knippe järntråd föres med noga beräknad fart över en plåt som vilar
på det spända skinnet på en stor trumma.
Åskan slår ned.
Bräderna av ek, som hålles uppe av repen,
få hastigt falla ned på varandra.
De ge samma torra smäll
som när åskan slår ned i närheten. |
En flygare far förbi.
En apparat bestående
av två cirkulära parallella plattor, av vilka den ena kan rotera kring
sin axel; denna platta är nära yttre kanten genomborrad med små hål som
tjäna som mynningar för små rör. Medan en maskinist vrider skivan med
en vev, riktar hans medhjälpare en stråle av komprimerad luft mot de
förbipasserande hålen. Luften slungas genom varje hål in i motsvarande
rör och slår emot den motsatta plattan. Man tycker sig höra motorns
brummande.
Åskan mullrar.
Maskinisten ruskar på en plåt. |
|
Ur Den moderna teaterns
tekniska resurser
Kors och tvärs genom Kungliga Teaterns kulisser
Av Gunnar Broberg och Yngve Hedvall
Vetenskapen och livet, nr 5 – 1925
”På första balkongen manövreras allt vindsmaskineri, och
där är i fondförlängningen den mekaniska åskapparaten placerad.
Mekanisk åska
Denna består av två större lådformiga trummor, som äro
anbringade i en ställning mot varandra. Mellan trummorna, som äro
rörliga, befinner sig en axel, försedd med en mängd ledade trumpinnar.
De kunna sättas i rotation med motorkraft och ljudet regleras genom en
draglina, som ökar eller minskar avståndet mellan trummorna.
En annan åskapparat består av en trätrumma, som går
utmed ena scenväggen från tredje balkongen ned i källaren. Den har
upptill två behållare, som fyllas med rullstenar. I väggarna förekomma
vissa utskjutningar, avledarejärn, som kasta stenarna från den ena
väggen till den andra, varigenom ett starkt bullrande ljud åstadkommes.
Denna åska kallas stenåskan.
Blåstapparat av äldre typ
Blåstmaskinen har sin plats på andra scenbalkongen i
fonden. Det är en 1,5 hkr. likströmsmotor, som gör 1.150 varv i minuten
och har i axeländan ett träkors, i vilket äro insatta en del koniskt
formade mässingsrör. En äldre vindapparat finnes också, bestående av en
cylinder med långväggen ersatt av ribbor, över vilka en duk är spänd.
Genom ribbornas nötning mot duken, när cylindern vevas runt, uppstår
ett ljud, som är förvillande likt vindens tjut.
Regnapparat
Regnapparaten, som även har sin plats på någon av
balkongerna, eller scenen är av ungefär samma typ, d. v. s. en
cylinderformig trumma, som kan vevas runt. I dess inre äro en mängd
pinnar fästade. Den är delvis fylld med torkade ärter, och när den
svänges runt åstadkommes ett regnets smattrande motsvarande ljud.”
Ljud till ljusbildsvisning
på
The Royal
Polytechnic Institution i London.
Ur W.J. Chadwicks The Magic Lantern
Manual, 1885
|
