Redan så tidigt som år 1907 fanns relativt tillfredsställande tal- och ljudfilm. Den första firma som lancerade denna art av film var Messters Projection A/G i Berlin. Ett par månader därefter följde A.-B. Svenska Biografteatern, som på egna verkstäder tillverkade två olika slag av synkronmaskiner. Synkronmaskinen är den apparat som har till uppgift att kontrollera en synkron hastighet ljud- och bildmaskin emellan. Vid samtliga system var talmaskinen (grammofonen) placerad strax invid duken, och denna reglerade hastigheten hos bildmaskinen.

Vid system Messter utvisade en från grammofonen på elektrisk väg driven och kontrollerad visarinrättning, placerad inne i biografens apparatrum, talmaskinens hastighet. Maskinisten hade att tillse att bildmaskinen höll exakt samma fart. Olikheten i hastigheten utvisades genast av visarinrättningen.

Av Svenska Bios två system var ett mekaniskt och ett elektriskt. Det förstnämnda var konstruerat av N. H. Nylander, Svenska Bios första direktör. Detta system var i sin grundfunktion lika det tyska, med den skillnaden att visarinrättningen drevs mekaniskt, genom en stållina löpande från grammofonen till bildmaskinen. Svenska Bios andra konstruktion, som utförts av Charles Magnusson med hjälp av ingeniör C. Carlsson, var ett helautomatiskt elektriskt system grundat på principen 2 st. trefas synkronmotorer, av vilka den ena drev talmaskin och den andra bildmaskin.

Sommaren 1908 upptogos av Messters ett 50-tal och av Svenska Bio 25 s. k. sjungande bilder.

Tillvägagångssättet var i stora drag följande:

Av redan befintliga grammofonskivor utvaldes för inspelning lämpliga, t. ex. Carl Barcklind spelar en handklaversvals, Rosa Grünberg sjunger ”En guldfisk” ur Geishan, Oscar Bergström sjunger ”När jag var prins” o. s. v. Vederbörande artist vidtalades att uppträda för kameran, vilken genom synkronapparat var förbunden och reglerad av grammofonen. Vid fotografering spelade alltså grammofonen, och skådespelaren hade att så precis som möjligt sjunga och agera i takt med grammofonen. Det lyckades i regel ganska bra. Dessa 25 sjungande bilder hade på sin tid en mycket stor succés.

I N.D.A. läses:
Nere i Blanche-biografens salong träffade vi i lördags middag en herre, som nästan borde kunna betraktas som professor i biografi. Han heter Magnusson och är från Kristianstad, där han dirigerar ett biografföretag, som i fråga om storlek åtskilligt öfverglänser de stockholmska biograf-Ranftarnas, herrarne Nilsson och Nilssonson, verksamhet. Det är ett aktiebolag, som förfogar öfver fyrtio biografer i den svenska landsorten. Själfva ha de i Kristianstad stora ateljéer för framställning af originalfilms — de förfoga öfver tre egna elektricitetsverk — men icke desto mindre förbruka de årligen utländsk films för öfver 200.000 kronor!

Saken är nu den, att direktör Magnussson experimenterat med en uppfinning inom biografområdet hvarigenom han fått biograf och grammofon i en kombination, som betecknar höjdpunkten af allt det, som hittills kunnat åstadkommas i den vägen. Enligt den nya metoden äro alla slitningar mellan bilden och ljudet uteslutna — de följa hvarann med den mest idealiska smidighet. Och det är ju därpå, som hela effekten af sjungande och talande lefvande bilder beror!

Direktör Magnusson har så, mot häpnadsväckande gager, fått Carl Barcklind, Rosa Grünberg, Oscar Bergström och en del andra storheter från Stockholmsteatrarne att resa ned till Kristianstad och spela och sjunga in sig själfva och sina visor i hans nyuppfunna apparat. Resultatet sprides nu som bäst öfver hela landsorten.

Direktör Chr. Svensson i Blanches har så beslutat att låta äfven Stockholm se de där biografnyheterna, och i lördags generalrepeterades det i Blanches-biografen i närvaro af artisterna själfva och pressen. Resultatet var förvånansvärdt — man hade dem lifslefvande framför sig.

Biografaktiebolaget i Kristianstad umgås för resten med stora planer på att med hjälp af författare, komponister och skådespelare söka åstadkomma svenska historiska bilder i stor stil. Själf sitter direktör Magnusson med i kommittén, och hans bolag har en egen censor i folkskoleinspektören Lomander i Kristianstad.

Men det är ett dyrbart företag. Bara experiment, films och gager för de bilder, Blanche-biografen från och med i går i rik omväxling börjat visa, kosta bolaget omkring 20.000 kr.!

Till startsidan