Stellavox SP 7 är en batteridriven 1/4"-bandpelare konstruerad av schweizaren Georges Quellet som började säljas 1969 efter fyra års utvecklingsarbete.

Maximal spolstorlek för bandspelaren är 5". Med en tillsats som heter ABR kan den ta 10,5"-spolar.
Bandhastigheten kan ställas om mellan 9,5 - 19,05 - 38,1 - 76 cm/s.

Den utbytbara huvudsatsen gör det möjligt att växla mellan tonhuvuden för helspår, halvspår, mono, stereo och pilotton. Huvudsatsen innehåller även anpassning för inspelningshastighet och bandsort.

SP 7 kan levereras med flera olika synksystem. Till stereo använder Stellavox sin egen metod som heter Synchrotone, där synksignalen spelas in på ett 0,5 mm brett spår mellan de båda övriga. Mittspåret, med ett frekvensområde som sträcker sig mellan 40-12,000 Hz, kan även användas till inspelning av kommentarer. Till mono och fullspår använder man huvudsakligen neopilot-tekniken.

Bandtransporten i SP 7 sköts av en 16 mm hög servostyrd motor med integrerad kapstanaxel. Motorns rörliga delar väger inte mer än 57 gram. De båda bandspolarna drivs av motorn via en metallrem.

Elektroniken i bandspelaren består av 60 transistorer, 40 dioder, 180 motstånd och 100 kondensatorer i huvudsak uppdelade på ett antal skärmade, epoxyinkapslade moduler med måtten 16 x 35 x 40 mm. Modulerna är färgkodade och lätt utbytbara.



Bandspelaren har en inbyggd kontrollhögtalare, 100 mm Ø, som drivs av en förstärkare på 1 watt.

På fronten sitter en dubbelmodulometer som visar -20 dB till +4 dB. Stigtiden är c:a 50 ms och falltiden 1 sekund. Där finns också två miniatyrinstrument. Det ena indikerar pilotnivån och det andra motorströmmen. En lampa som belyser modulometern kan tändas med en tryckknapp. Med en annan knapp kan batterierna kontrolleras. Mellan dessa tryckknappar sitter en direkt/via band-omkopplare. De två nivårattarna reglerar förstärkningen vid inspelning och avspelning. Funktionsomkopplaren längst till höger är helt elektrisk och kan ställas i läge Rewind, Stop, Play, Test, Record och Automatic.

På bandspelarens vänstra kortsida sitter sex 5-poliga PREH-kontakter, fem av dem med bajonett.

Via kontakt 1, som kallas för ”Micro 1”, nås de balanserade ingångarna för mikrofon 1 och 2. Båda mikrofoningångarna finns alltså i samma kontakt. Kontakt 2, ”Micro 2”, har en mikrofoningång i parallell med den andra mikrofonen i kontakt 1, samt en mixeringång. Mellan kontakt 1 och 2 sitter en omkopplare för dialogfilter.

Kontakt 3 kallas ”Diode”, och har in- och utgångar för båda kanalerna.
Kontakt 4, ”Phones”, har anslutning för hörlurar, 5-2000 ohm. Här finns också linjeutgångar.
Kontakt 5, ”Synchro”, hanterar pilottonen samt har anslutningar för fjärrkontroll och en synchronizer.
Kontakt 6, ”External” (utan bajonett), har ingångar för nätaggregat och externt batteri. Den här vägen laddas även NiCd-batterier, om sådana används.

På bandspelarens högra kortsida sitter hastighetsomkopplaren samt en kontakt för anslutning av en hastighetsvariator.

På ovansidan finns en vridomkopplare som ställer in mikrofoningångarna för dynamiska mikrofoner eller kondensatormikrofoner. Dessutom finns där en ratt för kontrollhögtalarens volym samt en tryckknapp för referenston (vid inspelning) och snabbspolning framåt (vid avspelning).

12 stycken 1,5 volts batterier av AA-typ (penlight) står för strömförsörjningen. Alkalinebatterier räcker mellan 6-8 timmar. SP 7 kan även drivas med ett externt batteri på 12-20 volt, eller nätaggregat.

Stellavox SP 7 har måtten 27 x 21 x 8 cm och väger 3,6 kg inklusive band och batterier.

Nagra IV-S har måtten 33,3 x 24,2 x 11,3 cm och väger 6,4 kg med band och batterier.
Sp 7 kom ut på marknaden 1969. Nagra IV-S 1971.


Stellavox Sp 7













Bärbara 1/4"-bandspelare tillverkade av Stellavox
1956 Sm 0 (prototyp), Sm 1 och Sm 2.
1957 Sm 3.
1958 Sm 4 (Licenstillverkas i England under namnet Fi-Cord 1A).
1961 Sm 5 - Avsedd för inspelning med pilotton.
1969 SP 7 - En bandspelare för professionellt bruk. Totalt byggdes närmare 2000 exemplar.
1972 SQ 7 - En version av SP 7 för kvadrofoni.
1975 SP 8 - Vidareutveckling av SP 7. Submodeller: SU 8, SR 8, SM 8 (StellaMaster), SI 8, SD 8. Totalt byggdes 2100 maskiner.
1989 SP 9 - Vidareutveckling av SP 8.



Stellavox SP 9



Till startsidan