Så här såg
överspelningsrummet på Svenska Filminstitutet ut omkring 1990. På den
tiden,
och under i stort sett hela 80-talet, låg rummet i den så kallade
producentkorridoren på receptionsplanet.
Den stora perfomaskinen var tillverkad av Keller Elektro
Mechanik (K.E.M.). Samma modell
fanns också hos Filmmakarna i Sundbyberg.
Maskinen var byggd som ett klippbord, med liggande tallrikar.
Mixbordet var tillverkat av Tore Seem i Oslo och förmodligen av modell
Seeport.
Nagra T-Audio kom ut på marknaden 1981.
Sondor Libra MO3 var en 16 mm-maskin och
tillverkades mellan 1974-89.
CD-spelaren var en Technics SL-P1200, lanserad 1986. Vikt 14,5 kilo.
E-mu
Emulator III, släpptes 1987.
Perfomaskinen från AGA var av den
här modellen.
En bit in på 90-talet flyttade man upp ljudefterarbetsavdelning
en trappa till konsulenternas
våningsplan. Där byggdes en liten inspelningsstudio med kontrollrum och
ett
kombinerat mix- och läggningsrum. Rummen var ritade av Ingemar
Ohlsson och uppbyggda kring
två
Akai DR-system. (AKAI DR4 kom 1993, DR8 1994 och DR16 1995.)
Nils Skeppstedt var vid den här
tiden chef för
ljudavdelningen på SFI och duktig på att
fixa pengar till ny utrustning. Där fanns alltid det senaste.
Leif
Westerlund, anställd ljudtekniker på SFI, jobbade
1983 med
Christer Dahls film ”Äntligen!”. Inspelningsmaskinen han då använde var
en Sony
PCM-F1, 14 bitar, med
en Betamax SL F1E-bandare. Mixern var en SELA 2880-ENG,
mikrofoner huvudsakligen Sennheiser MKH 416.
För säkerhets
skull hade Leif också med
sig en Nagra-bandspelare eftersom ingen riktigt litade på den unga
digitaltekniken. Och
där
fanns förstås barnsjukdomar. Synken klarade sig exempelvis bara upp
till 8 minuter. Ett annat problem var att Betamax-bandspelaren förde
oväsen och därför måste bilmpas, samt att räkneverket nollställde sig
när bandaren stängdes av. Men på det
stora hela taget fungerade den nya tekniken alldeles förträffligt.
SFI:s ljudefterarbetsavdelning i Stockholm las ned 1999
och utrustningen flyttades till Trollhättan. Därefter arbetade Leif
Westerlund fram till sin pension som ljudsättare och mixare hos
Cinepost på Söder
Mälarstrand i Stockholm.
Stort tack till Lasse Lundberg och Leif
Westerlund som hjälpt till att minnas!
|
