En
”Line source”-högtalare ger med sitt långsmala högtalarmembran en god
utbredning av ljudet i sidled, medan den har en snävare återgivning i
vertikalplanet.
Bernt
Malmqvist på Pearl Mikrofonlaboratorium AB blev intresserad av den här
tekniken och år 2004 kom han att lansera en rektangulär mikrofonkapsel
med längd-breddförhållandet 7:1. Den fick namnet ELM.
ELM-kapselns
form resulterar i att mikrofonen blir en kardioid i
horisontalplanet och en tillplattad kardioiod i vertikalplanet,
speciellt vid höga frekvenser. Om man placerar en ELM-mikrofon vertikalt är alltså känsligheten för ljud från golv och tak mindre än från sidorna.
En
ljudtekniker, som är väl förtrogen med ELM-mikrofonens egenskaper,
kan exempelvis bli av med oönskade reflexer och få bättre
separtion mellan instrumenten. Kapselns karaktär gör också att ett
något längre mikrofonavstånd kan användas, vilket uppskattas på opera-
och teaterscener. ELM-mikrofonen har också visat sig ge mycket bra
resultat vid inspelning av piano och flygel.
En
ELM-kapsel har en ovanligt jämn frekvenskurva upp till mer än 20
kHz. Membranytan är dubbelt så stor som en 1"-kapsel vilket ger ett
mycket lågt brus.