Ulf Park berättar om
filmens mirakelmaskiner och deras operatörer

Optisk printer tillverkad från 1957 av Oxberry,
den första på marknaden som klarade aerial-image

En optisk printer, eller mer fullständigt ”Acme-Dunn-Tool printer” finns sedan ett par veckor tillbaka installerad i Stockholm och står från och med 1 juli till den svenska filmbranschens förfogande. Det är Artfilm, ”det lilla bolaget med den personliga stilen” (direktion: Lennart Bernadotte – Olle Nordmar) som lagt sig till med dyrgripen. Det torde vara den enda i sitt slag i Europa. Maskinen, som konstruerats av Linwood G. Dunn på uppdrag av amerikanska staten, har tidigare endast funnits hos de stora Hollywoodbolagen MGM, Paramount, Fox och ett par till, vilka numera tagit den optiska kopieringen i sin tjänst, varigenom all filminspelning kraftigt förenklats och framför allt förbilligats. Olle Nordemar, som i Amerika på ort och ställe studerat printern ingående, blir nära nog lyrisk då han prisar den optiska kopieringens alla förtjänster och möjligheter.

—Föreställ er att man gjort en upptagning av en komplicerad scen med hundratals statister. Vid framkallningen får man till sin fasa se att bilden står och ”skakar”. Scenen är utomordentligt viktig och kan absolut inte avvaras. Men att ta om den skulle gå på tusentals kronor. Eller kanske scenen i fråga är av reportagekaraktär och följaktligen inte ens med alla pengar i världen kan rekonstrueras och nyinspelas. Vad göra? Ja, då kan vi numera i den optiska printern helt enkelt avlägsna skakningarna genom att fotografera en ruta i taget och så stabilisera det slutliga negativet. Det är ett exempel bland många på vad vi kan åstadkomma i tids- och penningbesparande syfte. Och i stället för besvärliga kameraåkningar i ateljén kan man göra sådana i efterhand, s.k. optiska åkningar, som i färdigt skick på intet sätt kan skiljas från de ”äkta”. För borttagande av repor, mikrofonbommar, skuggor etc. kan delkopiering utföras. Vidare alla slags övertoningar och sweep, baklängestagningar, horisontala och vertikala utåkningar, tempoförändringar med olika rutantal. Normalt är printern utrustad med 35 mm kamera och d:o projektor, men dessa kan bytas ut mot 16 mm, vilket betyder att man kan göra uppförstoringar från smal- till normalfilm och vice versa.

Eftersom tidens lösen är lägre inspelningskostnader så kan man vänta att den optiska printern skall hälsas med glädje av hela den svenska filmbranschen. Alla som vill ha något arbete utfört är alltså välkomna ner till Kungsholmstorg, till vår specialavdelning, som närmast förstås av fotograf Gösta Bjurman, som också han i Hollywood närmare studerat ”specialeffects”. Vi har redan fått i gång ett glädjande gott samarbete med ett par av våra storbolag, och därutöver hoppas vi att även andra europeiska länder, Schweiz bl.a. skall vända sig hit för att få visst optiskt arbete utfört.

Och med den förhoppningen återgår regissör Nordemar att med fotografen Bjurmans och den optiska printerns hjälp ”spegelvända” en från början felvänd komposition.


När Gösta Bjurman skulle fylla 80 år blev han intervjuad i Svenska Dagbladet den 4 mars 1985. Han berättade för tidningen att det var hans farbror, filmfotografen Adrian Bjurman, som fick honom intresserad av filmbranschen på 1920-talet, och att han efter realexamen började arbeta som filmtekniker på Kinocentralen. Mellan 1928-34 var han i Hollywood och lärde sig att spela in filmljud. Sedan blev han ljudtekniker och klippare på Europa Film och så småningom började han på Artfilm där han ansvarade för den optiska printern. Därefter bar det av till Film Teknik där han fortsatte med printerarbetet.


Här finns att läsa om en bland annat en optisk printer i Filmstaden 1937.

Till startsidan