Sparsamt med ljus
ger vackra bilder
Text: HANS HANSSON, FSF
(Den här texten skrevs ursprungligen för tidskriften TM.)

TM:s Hans Hansson har besökt inspelningen av ”Om Stig Petrés hemlighet”, en SVT produktion, och pratat med regissören Harald Hamrell, fotografen Leif Benjour och ljusmästaren Ulf ”Lyran” Lyrenäs, om hur de jobbar med lite ljus och naturlig ljussättning. I en nyligen inspelad SVT-produktion om Carl von Linné har fotografen Jörgen Persson också arbetat med det naturliga ljuset för att återskapa stämningen av 1700-tal.

Vi fick ett e-brev till TM-redaktionen från regissören Harald Hamrell:

Jag håller nu på och spelar in en TV-serie om tre entimmesavsnitt för SVT Drama som heter ”Om Stig Petrés hemlighet”. Det är ett jättebra manus av Ulf Kvensler och med Micke Nyqvist, Gunilla Röör, Jonas Karlsson m.fl. i rollerna. Det intressanta med produktionen ur ett filmtekniskt perspektiv är hur fotograferna Leif Benjour och Ulf ”Lyran” Lyrenäs arbetar. De har nästan inga lampor alls. Oavsett hur mörkt det är. Och det märkliga är att ljussättningarna är fantastiska. De får fram samma resultat som de som har stora riggar utan att knappt plocka fram en lampa! För mig som regissör är det fantastiskt, jag får all tid i världen med skådespelarna och kan ta fler inställningar. En del av förklaringen till att de kan arbeta som de gör är den nya videotekniken. Vi är nu först ut med att använda Panasonics DVCPRO 50. (SVT har köpt in rätt många DVCPRO 25, men den här har högre upplösning). Leif och Lyran (Leif opererar och Lyran ljussätter – nästan alltid själv) fick nyligen pris för ”Fyra nyanser av brunt” på Göteborgs filmfestival”.

Det första jag kom att tänka på var ett citat i en amerikans intervju med Sven Nykvist : ”Nothing can ruin the atmosphere as easily as too much light”. Sven Nykvist var känd att som fotograf använda få lampor och låga ljusnivåer.

Alltför ofta ser jag TV-filmer som är överljussatta, där de använt för mycket ljus och det ser belyst ut och inte verkligt. Den tekniska utvecklingen de senaste åren har gjort att vi fått betydligt ljuskänsligare videokameror och filmmaterial. Detta ger fotografen nya möjligheter att arbeta med lägre ljusnivåer än tidigare och fånga stämningar som var omöjligt bara för några år sedan.

Jag åker ut till Lidingö där inspelningen av ”Om Stig Petrés hemlighet” pågår i en kontors- och företagslokal. Filmens huvudrollsinnehavare Michael Nyqvist spelar företagsledare och det är i hans rum dagens tagningar kommer att göras. Belysningsmästaren Ulf ”Lyran” Lyrenäs håller på att justera ljuset från fönstret med svarta tygskynken. ”Lyran” som han allmänt kallas har under många år arbetat tillsammans med filmfotografen Leif Benjour, FSF, och senast gjorde de ”Fyra nyanser av brunt”, en 3 timmar och 12 minuter lång film i Cinemascope. Regi Tomas Alfredson. Se TM nr. 188.


Det naturliga ljuset

–Vi arbetar ofta med det naturliga dagsljuset som kommer in genom fönstren och med avskärmningar i form av svart tyg samt reflexskärmar styr jag ljuset så vi får det där vi vill, berättar ”Lyran”.

–Vi har också kommit fram till att låga ljusnivåer ger en mer spännande ljussättning, säger fotografen Leif Benjour. I takt med att ljuskänsligheten ökat hos videokameror och filmmaterial har vi kunnat arbeta med allt lägre ljusnivåer. Jag tycker att det blir både bättre och enklare att vara sparsam med ljussättningen, och så går det snabbare att ljussätta.

–Som regissör uppskattar jag verkligen på det sätt Leif och ”Lyran” arbetar, säger Harald Hamrell. Att ljussättningen går snabbt ger mig som regissör extra tid att arbeta med skådespelarna. Att jobba med låga ljusnivåer och ett naturligt ljus ger också ett resultat som blir bättre. Vi tummar inte på bildkvalitén och behövs det en lampa så använder vi naturligtvis en lämplig sådan. Vi försöker också att använda många naturliga ljuskällor i bild i form av bord- och golvlampor.


Två kameror där ljuset tillåter

–Vi använder ofta med två kameror om ljussättningen så tillåter. Med en vid och en tätare bildvinkel tar vi en scen snabbare och enklare med två kameror, vilket skådespelarna uppskattar. Spelet blir bättre då vi tar färre tagningar totalt, säger Leif Benjour.

–Till denna inspelningen har vi två nya kameror, Panasonic DVCPRO 50. Jag har funnit att ljuskänsligheten är högre än med DigiBeta, som jag tidigare arbetat mycket med. Nytt är också att vi använder nya HD-zoomobjektiv, vilka ger en betydligt bättre bild även på standard-video. Vi har en Canon HJ21, 7,5-157 mm, T2.1, och HJ11, 4,7-52 mm, T2.1. Objektiven är filmanpassade med kuggkransar för skärpa, zoom och bländare, vilket gör att vi kan använda alla objektivtillbehör som finns för filmkameror i form av follow focus, radiostyrd skärpa och zoommotor.

–För interiörbilder använder vi en förstärkning på +6 db på kameran, vilket ger en ljuskänslighet på ca 2.000 ISO. Med denna förstärkning får vi ett ”korn” eller rättare sagt ett lätt brus som ger en mer filmlik bild och som vi föredrar.

Andrefotografen Peter Milanov är också Steadicam-fotograf och som B-fotograf arbetar Anders ”Ankan” Bergkvist, samt Erika Sundqvist som C-foto.

–Med detta kostnadseffektiva sätt att ljussätta hinner vi med god marginal med de inställningar vi planerat att spela in under dagen utan övertid. Aldrig har jag kommit hem så tidigt på kvällen som nu, avslutar regissören Harald Hamrell innan jag lämnar inspelningen.

Jag måste utan tvekan hålla med regissören Harald Hamrell att bilderna ser fantastiskt fina ut och med en naturlig stämning som kan vara svår att skapa med artificiellt ljus. Att man kan filma i så låga ljusnivåer och att resultatet blir så bra förvånar mig.


Att återskapa 1700-talet med ljus

När jag för en tid sedan pratade med fotografkollegan Jörgen Persson, FSF, berättade han om sin senaste inspelning för SVT, en dramadokumentär om Carl von Linné i regi av Jonas Cornell.

 –På ”Linné” har jag i stor utsträckning använt det naturliga ljuset som fanns på inspelningsplatserna i de gamla 1700-tals miljöerna som vi filmade i. Vi ville ha ljuset som det såg ut på den tiden med mycket ljus in genom fönstren och med rätt hård kontrast. Det är inget fusk någonstans, även solstrimmorna på golven är äkta, berättar Jörgen Persson.

–I Linnés hem i Uppsala, som idag är museum, finns det rätt stora fönster och mittemot finns en ljus fasad, vilket gjorde att jag kunde använda det befintliga ljuset helt och hållet. Med svarta flaggor och reflexskärmar kunde vi styra ljuset dit vi ville ha det. Som hjälp med ljussättningen hade jag Lasse Stålberg, en mycket duktig elektriker som jag jobbat med under många år när det gäller SVT:s produktioner.

–Vi filmade med Super-16 och en Arri SR3 och filmvalet föll på Fuji Reala 500D för interiörer och nattbilder, samt Fuji 64D för exteriörer. Jag är mycket nöjd med resultatet så här långt. Filmen är inte färdigklipp och vi har inte gjort den slutgiltiga färg- och ljussättningen, men det ser verkligen bra ut.


Naturligt ljus i ”En kärlekshistoria”

–Det var under inspelningen av Roy Anderssons ”En kärlekshistoria”, 1969, som jag upptäckte hur det gick att använda det naturliga ljuset från fönster. Lägenheten som vi filmade i vette mot en innegård med en fasad tätt inpå. Vi hängde helt enkelt stora vita lakan på gårdsfasaden och på detta sätt kunde vi reflektera in ett naturligt fönsterljus i rummen.  Därefter har jag ofta använt mig av detta sätt att ljussätta.

–Med dagens ljuskänsliga och finkorniga filmer är det mycket enklare att arbeta med det naturliga ljuset och kunna filma i låga ljusnivåer. På så sätt kan man enkelt behålla stämningen i en miljö. På ”Linné” har vi använt lampor väldigt sparsamt. En dag då vi spelade in  på Drottningholm, i ett bibliotek på tredje våningen, var det regnigt och mörkt så det befintliga ljuset räckte inte till för att exponera upp den mörka interiören. Då fick vi ta hjälp av tre HMI-lampor utanför fönstren. Dessa scener är det enda stället i filmen där vi använt en större ljussättning. I alla andra fall ha vi använt naturligt ljus och vid enstaka tillfällen har vi använt en liten lampa eller Kinoflo för att få lite glans i ögonen när skådespelarna stod bortvända från ljuset.

–I vida bilder kan det vara svårt att komma till och skärma av ljuset från fönstren på väggar och tak. Då har jag använt tonande gråfilter för att minska exponeringen i dessa ytor, vilket fungerar alldeles utmärkt. Naturligtvis kan man göra detta i skanningen, men jag som gammal fotograf vill göra det direkt i kameran. Man vet ju aldrig om man skulle trilla av pinnen innan det är dags att slutskanna, säger skämtsamt Jörgen Persson.


I Linnés lärljungars fotspår

Av denna 4 timmars dramadokumentär har Jörgen Persson filmat en timma och femton minuter gestaltande scener. Sedan har fotografen Jan Röed åkt med filmkameran i Linnés lärljungars fotspår och filmat i Syd Amerika, Afrika och Asien. Även Jan har använt Fujis film i sin Aaton-kamera och hans dokumentära filmbilder ska tillsammans med stillbilder av växter och kartor fylla resterande 2 timmar och 45 minuter.

Jan Röed har enbart använt befintligt ljus.