• Blå ängeln - Josef von Sternberg (Astoria 17/11 -30)
• Kärlek och bensin Die Drei von der Tankstelle - Wilhelm Thiele (Röda Kvarn 26/1 1931)
• På västfronten intet nytt - Lewis Milestone
• Storstadsflickan City Girl - F W Murnau
• Sången om Paris - René Clair (China 28/10 -30)
• Poetens blod Le sang d'un poète - Jean Cocteau
  
  
• När rosorna slå ut - Edvin Adolphson (Les Studios Paramount, Frankrike) Den första talfilmen på svenska. Premiär på Olympia den 30/7.
• För hennes skull - Paul Merzbach (Film AB Minerva) Den första långfilmen med optiskt ljud inspelad i Sverige. Premiär på Palladium den 11/8.

På SF bestämmer man sig för att hyra ljudinspelningsapparatur till sina kommande filminspelningar från Tobis Tonbild-Syndikat A.-G. i Tyskland för 2000 kronor om dagen. (Uppgiften 3000-5000 kronor per dag, inklusive tekniker, förekommer också.) De tyska teknikerna kommer med utrustningen till Stockholm måndagen den 31 mars, och den 29 april har den första journalfilmen med optiskt ljud premiär.

Den första svenska kortfilmen med optiskt ljud heter Prov utan värde. Den visas som förfilm till den tyska filmen Gycklarbandet, som har premiär den 5 maj på biografen Skandia i Stockholm. På några biografer i Stockholm kan man samma vecka ta del av ett ljudfilmat reportage från Hinke Bergegrens tal vid förstamajdemonstrationerna på Gärdet i Stockholm.

I slutet av maj annonserar AGA-Baltic att man har konstruerat en ljudfilmsapparatur för biografer. För mindre biografer med c:a 200 platser kostar en anläggning för två projektorer 12.100:-. I priset ingår dubbla tontillsatser, förförstärkare, kraftförstärkare, högtalare och två skivbord. Kostnader för ledningsdragning och ljudfilmsduk tillkommer. För större biografer, upp till 600 platser, kostar anläggningen 14.500:-. Här kan du läsa bruksanvisningen. Och här om en uppflammande patenttvist. Den 16 juni får Aga-Baltic kontrakt på 20 anläggningar till Svensk Filmindustri.
[14.500:- år 1930 motsvarar 412.800:- år 2016.]

Det amerikanska filmbolaget Paramount vill spela in lågbudgetfilmer i olika språkversioner efter löpandebandprincipen, för den europeiska marknaden, och har för det ändamålet ställt i ordning flera inspelningsateljéer i Joinville utanför Paris. Det första året gör bolaget 150 långfilmer på 14 olika språk i sina Joinville-ateljéer och inspelningsarbetet sker i skift, dygnet runt. Målet är att hinna med 10 minuter färdig film per inspelningsdag. Arbetet med den första svenskspråkiga långfilmen med optiskt ljud börjar i Paris i april-maj. Filmen heter När rosorna slå ut, och är regisserad av Edvin Adolphson. Premiär den 30 juli på biografen Olympia i Stockholm.
(Tretton svenskspråkiga långfilmer görs på det här viset av Paramount mellan 1930-31. Men intresset för att filma i Joinville svalnar efterhand, bl.a därför att en valutakris hösten 1931 gör det svårt för Paramount att få ekonomi i sin europeiska satsning. Och inte var det väl heller så muntert för den svenska truppen att behöva arbeta på nätterna.)

Så här berättar Erik ”Bullen” Berglund i Stockholms-Tidningen, den 6 juli 1930, om arbetet för Paramount i Paris med filmerna Doktorns hemlighet och Vi två: ”Arbetet har naturligtvis varit såväl ansträngande som enerverande och varmt. Vi ha företrädesvis fått arbeta i två skift med exempelvis Italien och Frankrike i elden under dagstimmarna samt Sverige och Spanien i farten om natten.”

Gustav Scheutz bildar AB Europa Film, med adress Drottningatan 10 i Stockholm, tillsammans med bl.a. Schamyl Bauman.

Hösten 1930 finns det totalt 950 biografer i Sverige. Av dessa är 175 utrustade för ljudfilm. 50 ljudanläggningar är tillverkade av Nordisk Tonefilm, 41 av AGA-Baltic, 27 av Klangfilm, 22 av Western Electric och 23 av Pacent. Övriga 12 är hembyggen.

Flera av de svenska filmdistributörerna klipper bort alltför dialogtyngda avsnitten i utländska filmer och ersätter dem med sammanfattande textskyltar. Andra låter filmerna gå som de är och överlåter till publiken översätta bäst den kan. Den språkliga oredan och depressionen (folk vill ha roligt) gör att det visas en hel del sång- och dansfilmer från USA och Tyskland på svenska biografer de här åren, filmer som kan avnjutas utan krav på språkkunskaper.

Svensk Filmindustris och Sveriges första egenproducerade långfilm med optiskt ljud heter För hennes skull, och har premiär på Palladium den 11 augusti. Filmens ljudtekniker är uthyrd av Tobis, Tonbild-Syndikat A.-G. i Tyskland. Han heter Hermann Stör, och mellan 1929-31 hinner han spela in ljud till närmare ett tjugotal av SF:s långfilmer.

Klicka här och läs exempel på vad dagstidningar och tidskrifter skriver om ljudfilmen under året.

Om inspelning av ljudfilm ute på Råsunda, när tekniken ännu var i sin linda, berättar Sigurd Wallén i sin memoarbok Revydags, utgiven 1944: ”–Jag älskar dig! sade en skådespelare med halvröst och försökte i sitt lågmälda tonfall inlägga all den glöd och lidelse han var mäktig. Som trollet ur askan hoppade den tyske ljudingenjören fram ur sitt skåp. –Ach, mein Herr, Sie müssen unbedingt noch viel, viel lauter sprechen!! –Jag älskar dig!! vrålade den agerande och betraktade efter tagningen 'miken' med ytterst ovänliga blickar, ty alla de subtila nyanser, vilka han inlagt i repliken, flydde med en sådan talteknik som en flock skrämda fåglar och kommo aldrig tillbaka. Ja, det var litet primitivt till att början, men det skulle bli bättre med tiden.” Sådant är filmarbetet, av Gösta Hellström, ur SF:s Veckoprogram nr 29, 1931 ” En film må vara hur planerad, hur beräknad och genomarbetad som helst vid skrivbordet — den blir aldrig vad man tänkt sig. Ibland bättre — ibland sämre. Faktorerna äro så oändligt många. Ljudfilmsidéerna vid skrivbordet visade sig ute i strålkastarbelysningen i ateljén komplett ohållbara. Men ateljéarbetet gav andra idéer i kompensation. Ljudapparaterna äro inte helt våra slavar, bildkamerorna inte alldeles heller — sinsemellan äro de de värsta ovänner. Kompromiss — kompromiss, surrar det i öronen. Men nej, det får inte bli kompromiss — alltså måste problemet angripas från annan och helt ny utgångspunkt! Så är det åter och åter. Med det och det spel- och rörelseschemat blir bilden idealisk — men se bara på tonfotografen! Han sliter sitt hår i förtvivlan. — Var ska mikrofonen stå? Var, var? Överallt är den med i bilden! Häng den i taket! Nej, folk talar nedåt — ej uppåt. På golvet? Mikrofon i bild, lyder åter fotografens skarpa rapport. Till slut en lösning: Bakom tekannan på bordet! alla nöjda. Spelet kan börja.” SF:s veckoprogram nr 23, 1931: ”Ateljéarbetarna hamra och bulta, kamerorna surra, lamporna spotta och fräsa och styckets hjälte och hjältinna älska varandra passionerat på en mindre golvyta, medan regissören säger fula ord åt dem och sliter sina glesa lockar. Så ungefär kunde en kort beskrivning av en filminspelning se ut för ett par år sedan. Men med ljudfilmens intåg har det blivit annorlunda. Då sirenen ljuder, aviserande upptagningens början, blir allt tyst. Vägen till ateljén spärras av en bom, och en röd lampa anger att bilmotorn skall stoppas för att inte störa. Inomhus tar sig arbetarna en paus, under det att ljudlöst arbetande kameror inregistrera en scen, belyst av ljudlöst arbetande lampor. Hjälten och hjältinnan älska varandra fortfarande passionerat, men regissören får inte säga några fula ord till dem. Han får på sin höjd slita sina glesa lockar.” Om Råsunda-ateljéernas inspelning av Trötte Teodor, ur SF:s Veckoprogram nr 17, 1931: ”Tack vare talfilmen har det blivit nästan regel att varje svensk film ges ut i dels en originalupplaga och dels en eller flera översättningar. Också de utländska inspelningarna upptagas som bekant numera nästan undantagslöst i flera språkversioner, vad det beträffar. Vem vet, kanske ska framtiden medföra någon uppfinning som gör att själva ljudremsan kan överflyttas direkt till ett annat språk. Men ännu så länge äro vi hänvisade till att av varje svensk film, som beräknas att spelas även utanför landets gränser, göra ännu en språkupplaga — minst på tyska, engelska, eller — som nu i fallet Trötte Teodor — på franska. I detta fall har steget också tagits fullt ut — det är en hel trupp franska skådespelare med regissören M. Henri Fescourt, i spetsen som, omväxlande med herrar Edgren, Valle Dalquist, Håkan Westergren m.fl., tagit Råsunda-ateljéerna i besittning. Det vill med andra ord säga att det numera arbetas både natt och dag därute.” [Så mycket ”regel” hann det nu aldrig bli av försöken att spela in flera språkversioner av svenska filmer. Det visa sig nämligen ganska snart att våra filmer inte behövde någon exportmarknad för att bli en god affär.]

• Stadens ljus City Lights - Charlie Chaplin (Röda Kvarn 20/4 -31)
• Miljonen Le Million - René Clair (Rita, Ritz, Riviera 31/8 -31)
• Little Caesar - Mervyn LeRoy
• Mysteriet Dracula - Tod Browning
• Frankensteins monster - James Whale
• Tabu - F W Murnau
• M - Fritz Lang
  
  
• Röda dagen - Gustaf Edgren (Film AB Minerva)
• En natt - Gustaf Molander (SF)
• Markurells i Wadköping - Victor Sjöström (Film AB Minerva) Den sista film som Victor Sjöström regisserar i Sverige.
• Kärlek och landstorm - Schamyl Bauman (Europa Film)

Med hjälp av AGA-Baltics första tonkamera genomför svenska ljudtekniker en inspelning i Råsunda, den 20 februari, av en sketch från Södra teaterns revy med Nils Lundell och Katie Rofsen. Resutatet blir lyckat och visas som förspel till Gustaf Edgrens film Röda dagen, som har premiär på Skandia den 13 april.

Så här skriver Bengt Idestam-Almquist i sin recension av Röda dagen i Stockholms-Tidningen den 14 april:
”Detta var någonting nytt för oss: detta ideliga talande, denna tennisbollning med repliker, dessa långa tal och monologer. Man rycktes med och började begripa den förtjusning var med talfilmen i början hälsades i anglosaxiska länder. Man förstod vartenda ord utan att behöva spänna öronmusslorna och förvandla hjärnan till ett blixtlexikon. Man kunde njuta ordets kvickhet och valör på ett sätt som man aldrig kan vid ett främmande språk. Lugnt, naturligt. Man började förstå att även talfilmen hade sin charm …”

Svenska filmproducenter har de senaste åren varit oroliga över att ljudfilm med svensk dialog har en begränsad marknad. Under stumfilmstiden var exporten en betydelsefull inkomstkälla. Oron dämpas när det nu visar sig att man kan göra riktigt goda förtjänster på svenska ljudfilmer för en svensk publik på svenska biografer.

Svensk Filmindustri fick hösten 1930 dispens för att öka arbetstiden i Råsundaateljén från 48 till 56 timmar/vecka. Det behövdes, menade man, för parallellt med de svenska inspelningarna producerar bolaget flera utländska versioner. Under 1930-31 gör SF två tyska, en engelsk, och tre franska upplagor av sina filmer. Därefter ger bolaget upp sina ambitioner vad gäller exportmarknaden.

AGA-Baltic installerar under året sina ljudanläggningar på 71 biografer i landet.

Inspelningen av Europa Films första film, skärgårdslustspelet Kärlek och landstorm med John Lindlöf som regissör, tar sin första början i Åbo med omgivningar. All inspelad film skickas till Kinocentralen i Stockholm för framkallning och kopiering. Men där är man ovan vid framkallning av ljudnegativ så resultatet blir katastofalt. Inspelningen stoppas därför och teamet reser hem till Sverige. Efter en tid återupptas inspelningarna. Man börjar hel enkelt om från början, och den här gången med Schamyl Bauman som regissör. Interiörerna tas i en gammal biograf i Segeltorp utanför Stockholm, och exteriörerna filmas i Täby. Ljudutrustningen som används till Kärlek och landstorm kommer från Lahyn Filmi i Åbo. Filmens ljudtekniker heter Yrjö Nyberg och hans assistent heter Aaro Helmisalo. (Helmisalo byter omsider efternamn till Helenius och Nyberg byter till Norta.)

Europa Film blir representant för Mora-företaget Weejs Vitaphone-anläggning.

Olof Thiels bolag Irefilm (Industri- och reklamfilm) grundades 1925, och har hittills producerat huvudsakligen beställningsfilm. Nu vill bolaget även göra spelfilm och ställer i ordning en inspelningsateljé på vinden till Lästmakargatan 18 i Stockholm. Lokalen är en f.d. tennishall med måtten 27 x 12,5 meter, takhöjd 8 meter. En kamera för 35 mm film köper Irefilm från Cinephon/Slechta i Tjeckien och bröderna Arvid och Sven Laurin har varit utomlands och skaffat ljudupptagningsapparatur. (Arvid Laurin var ansvarig för ljudet på Irefilms första filmer. Han blev sedermera överingenjör i krigsmaterielverket, båtkonstruktör och kappseglare.)

Irefilm har kontor och laboratorium i ett nybyggt hus i kvarteret Kåkenhusen 31. Åt söder med adress Kungsgatan 10, åt norr Brunnsgatan 9. Strax efter halv sju på kvällen, torsdagen den 29 oktober, inträffar en våldsam filmbrand i Irefilms lokaler sex trappor upp på Kungsgatan 10 i Stockholm. Under arbetet har en motor i ett skarvrum blivit varm och antänt filmgaser som lett till en explosion. Glasrutor krossas både mot gata och åt gården. Efter två timmar är branden släckt. DN skriver: ”Hela apparatlagret och hela ljudfilmsanordningen förstördes samt en del portativa ljudfilmsapparater. Skadorna torde röra sig omkring 100.000 kr.” Filmlaboratoriet, som har entré från Brunnsgatan 9, drabbades inte av branden.

I november månad går Svensk Filmindustri över till AGA-tillverkad ljudinspelningsutrustning i ateljéerna i Råsunda. Ljudspåret i de första AGA-kamerorna är av intensitetstyp och har alltså varierande täthet, samma som i Tobis-kamerorna. Broschyr | Artikel (I samband med att AGA-Baltic år 1935 får rätt att använda Petersen & Poulsens noiseless-teknik går de över till amplitudmetoden, varierande bredd.)

Svensk Filmindustris avtal med Tobis går ut under sommaren, men förlängs till den 1 december. De tyska ljudteknikerna lämnar Råsunda efter inspelningen av filmen Svarta rosor. Inspelningen avslutas den 8 december.

För att möta ljudfilmens krav på jämn framkallning har SF köpt två framkallningsmaskiner från Etablissements Andrè Debrie i Paris till sitt laboratorium i Råsunda. Tidigare lindades exponerad film upp på träramar och framkallades för hand i stora kar av keramik. En träram rymde cirka 60 meter film.

Klicka här och läs exempel på vad dagstidningar och tidskrifter skriver om ljudfilmen under året.

Den 2 februari har den första finska långfilmen med optiskt ljud premiär i Helsingfors. Filmen heter Aatamin puvussa ja vähän Eevankin (I Adams kläder och lite i Evas). Lahyn-Filmi svarade för ljudet. Filmen var ursprungligen stum med mellantexter, men fick i sista stund optiskt ljud med musik och ett par ljudeffekter. Inget tal. Den 30 mars har den första finska långfilmen med optiskt ljud och tal premiär. Filmen heter Sano se suomeksi (Säg det på finska), och är producerad av Lahyn-Filmi och regisserad av Yrjö Nyberg. (Han döptes till Georg Nyberg men tog sig omsider det finländska namnet Yrjö Norta.) Den första långfilmen med dansk dialog har premiär på Kinopalæet i Köpenhamn den 7 maj. Filmen heter Præsten i Vejlby, och är regisserad av George Schnéevoigt. Producent är Nordisk Tonefilm. För ljudet ansvarar Henning O. Petersen. Den första norska ljudfilmen har premiär den 26 december. Filmen heter Den store barnedåpen och är producerad av A/S Oslo Talefilm. Regissör är Tancred Ibsen, och för ljudet svarar Georg Brodén från Sverige. (AGA-Baltic behövde testa sin nykonstruerade optiska ljudinspelningsutrustning, och ställde tekniker samt utrustning till det norska produktionsbolagets förfogande mot att de betalade för transporter och teknikernas uppehälle. Efter inspelningen i Norge är Georg Brodén mellan åren 1932 och 1933 A-ljud på fem filmer för Svensk Filmindustri. Året därpå hittar vi honom i Finland, där han arbetar som filmljudtekniker fram till 1945.) Alan Blumlein, en ljudtekniker vid EMI i London, får patent på inspelning och avspelning i stereo. Arbetslösheten ökar kraftigt. 12,8 procent av de fackligt anslutna är utan jobb. Fem personer skjuts ihjäl när svensk militär öppnar eld mot demonstrerande arbetare i Ådalen. Radiotjänst köper sitt första graververk och kan börja spela in sina radioprogram på grammofonskivor. Tidigare var allt direktsänt.

• Tjuvar i paradiset - Ernst Lubitsch (China 8/2 1933)
• Shanghai Expressen - Josef von Sternberg (China 9/3 1932)
• Tarzan, the Ape Man - W.S. Van Dyke
• Scarface - Howard Hawks
• Vampyr - Carl Th. Dreyer
• Freaks - Tod Browning
  
  
• Söderkåkar - Weyler Hildebrand (Europa Film) Edvard Perssons första film för Europa Film.
• Hans livs match - Per-Axel Branner (Film AB Minerva)
• Pojkarna på Storholmen - Sigurd Wallén (Film AB Minerva)
• Vi som går köksvägen - Gustaf Molander (Bild & Ton)
• Värmlänningarna - Gustaf Edgren (Film AB Minerva)
• Kärlek och kassabrist - Gustaf Molander (Film AB Minerva)
• Landskamp - Gunnar Skoglund (Svensk Kulturfilm)

För inspelningen av interiörerna till filmen Söderkåkar hyr Europa Film in sig på AB Irefilms ateljé på Lästmakargatan 18 i Stockholm. Irefilms tonkamera är tillverkad av Selenophon Licht- und Tonbildgesellschaft i Wien.

Europa Film köper ljudinspelningsutrustning från Philips i nederländska Eindhoven. ”Den väger endast 150 kilo med förstärkare, ljudkamera och batterier”.

Europa Film behöver ateljéutrymmen för inspelningen av Fridolf i lejonkulan och hyr därför på hösten några nedlagda fabriksbyggnader i Mariehäll utanför Stockholm som snabbt ställs i ordning för filminspelning. För Aftonbladet berättar Gustav Scheutz att lokalerna är till uthyrning. ”Vem som vill får spela film.” AB Europa Studio bildas. Europa Films huvudkontor flyttar från Drottningatan 10 till rymligare lokaler på Kungsgatan 10. (När verksamheten i Mariehäll börjar gå bra köper Europa Film tomten och byggnaderna.)

Per-Axel Branners film Hans livs match har premiär på biografen Skandia i Stockholm den 18 januari. Filmen var inspelad under sommaren och hösten 1931 och ljudtekniker var Carl Becker och Hermann Stör. Signaturen Robin Hood skriver i Stockholms-Tidningen: ”Ljudet hade behandlats på ett nytt och intressant sätt. Dialogpartierna äro få, och genom hela filmen löper musikackompanjemang, ibland starkare, ibland som svag underton. På musiken ha naturljuden kopierats, exempelvis Stadionoväsendet.”
Möjligen hade personalen på labbet i Råsunda använt knepet att hjälpligt ”mixa” genom att skugga en del av tonspåret och därefter kopiera in det ena ljudet på den fria ytan. Sedan backat kopieringsmaskinen, skuggat det först inkopierade ljudet och kopiera in det andra ljudet på den ännu oexponerade delen av ljudspåret. Metoden fungerar bara med intensitetsljud. Och Tobiskamerorna och de första AGA-kamerorna hade just intensitetsljud. Det finns även uppgifter (tidskriften Radio, nr 3 -32) om att man ibland blandade ljudet från två ljudfilmer i ett mixbord och spelade in resultatet med en tonkamera för att på det viset få ett nytt ljudnegativ. (Sin första riktiga mixutrustning fick Filmstadens ”ljudcentral” 1935.)

Beroende på inspelningssituation kunde filmernas dialogljud bli ömsom starkt, ömsom svagt. För att inte publiken skulle missa de svaga partierna, i  filmer som inte mixats, blev projektionisten ibland tvungen att justera ljudnivån under pågående föreställning. Var ljudet svagt fick han vrida upp, blev det starkt fick han sänka. Och resultatet kunde förstås ibland bli på gränsen till det outhärdliga.

Landskamp, regisserad av Gunnar Skoglund, är den första svenska långfilm som spelats in med en tonkamera tillverkad av AGA-Baltic. Filmen är producerad av Svensk Kulturfilm och inspelad i SF:s ateljéer under aug-sept 1931. Premiären sker på Skandia i Stockholm den 29 mars 1932 och Stockholms-Tidningen meddelar i sin recension att ”Den svenska ljudupptagningen var briljant”.

Josef von Sternbergs film En amerikansk tragedi har dubbats till svenska av svenska skådespelare i Paramounts ateljé i Joinville utanför Paris. Efter premiären på Olympia skriver Dagens Nyheter: ”Det klickade betänkligt i fråga om överensstämmelsen mellan ljudet och läpprörelserna. Tonfallen voro också många gånger falska och onaturliga, vartill även de ofta valhänta svenska replikerna bidrogo.” Social-Demokraten: ”Med kameran på avstånd gick det bra, men i närbild blev det brottsligt komiskt.”. Branschtidningen Biografägaren: ”...man saknar den allmänna fondmålning av ljud, som i ljudfilmen förekommer. Alla effekter i den ursprungliga filmen voro borta. Inga fotsteg, inget motorbuller, allt var förfärande gravlikt och tomt.”
Textning blir i framtiden den svenska metoden att jämka språkförbistringen.

AGA-Baltic söker svenskt patent, för de de danska ingenjörerna Petersen & Poulsen och deras bolag Electrical Fono-Films Co A/S, rörande en metod för störningsfri optisk ljudinspelning på film. Tekniken, att med olika metoder reducera brus och knaster på film, kallas för noiseless. Petersen & Poulsens noiselessmetod bygger på så kallad nollinjeförskjutning på ett ljudspår av typen dubbel transversal. (Patentet beviljas i Sverige den 19 mars 1939, och gäller från ansökningsdagen till 29 september 1949. Men Högsta domstolen i Sverige ogiltigförklarar Petersen & Poulsens patent den 22 december 1945.)

Filmuthyrningsföretaget Fribergs Filmbyrå, som från 1911 i hemlighet varit ett dotterbolag till Svenska Bio/Svensk Filmindustri, flyttar nu in i SF kontorslokaler på Kungsgatan 36 i Stockholm. (Svensk Filmindustri kommer mellan 1935-54 att använda Fribergs Filmbyrå som ett produktionsbolag för lättare underhållning.)

Svenska Dagbladet, den 5 april:
I Filmstadens laboratorium ”som under vintern sysselsatt 45 personer ha nu, när biografsäsongen lider mot sitt slut och behovet av texter och kopior högst avsevärt minskats, tio extra anställda entledigats.”

Dessa företag utför ljudfilmsinstallationer i Sverige:
Aga-Baltic, Kungsgatan 13, Stockholm
Bofa Aktiebolag, Struer, Danmark
Ernst Dittmer, S:t Eriksgatan 69, Stockholm
Kinoton, Östra Förstadsgatan 48, Malmö
Klangfilm, Sveavägen 21-23, Stockholm
Pacent, Kungsgatan 39, Stockholm
Philips Kinoavdelning, Gävlegatan 18, Stockholm
Skand. Kinematograffabriken, Kungsgatan 29, Stockholm
Svenska AB Nordisk Tonefilm, Malmö
Axel Öhlander, Drottninggatan 50, Stockholm

• Madame Bovary - Jean Renoir
• C i uppförande Zéro de conduite - Jean Vigo
• Doktor Mabuses testamente - Fritz Lang
• Middag klockan 8 - George Cukor
• Kristina - Rouben Mamoulian
• Fyra fula fiskar Duck Soup - Leo McCarey
• King Kong - Merian C. Cooper & Ernest B. Schoedsack
  
  
• Kära släkten - Gustaf Molander (SF)
• Pettersson & Bendel - Per-Axel Branner (AB Wivefilm)
• Fridolf i lejonkulan - Weyler Hildebrand (Europa Film) Den första filmen inspelad i Europa Films studio i Mariehäll.
• Lördagskvällar och Hemliga Svensson - Schamyl Bauman (Europa Film)

Filmlaboratoriet Kinocentralen flyttar från David Bagares gata i Stockholm till Drottninggatan 47.

Ivar Kreugers imperium faller samman. Fastighetsaktiebolaget Hufvudstaden övergår i Skandinaviska Bankens ägo och rekonstrueras. AB Svensk Filmindustris aktiekapital skärs ned till tre miljoner kronor och Fastighetsaktiebolaget Hufvudstaden går in med en nyemission på fem miljoner och blir därmed i praktiken SF:s ägare.

Svensk Filmindustris produktionsbolag Film AB Minerva avvecklas.

Karin Swanström, en framgångsrik f.d. teaterchef och skådespelerska, blir ny produktionschef och konstnärligt ansvarig för Svensk Filmindustris verksamhet i Råsunda. Hennes man, löjtnant Stellan Claësson, blir ateljéchef och teknisk ledare.

Vilhelm Bryde, tidigare chef för AB Svensk Filmindustris inspelningar och ateljéer i Råsunda, flyttar till huvudkontoret på Kungsgatan där han blir chef för bolagets stockholmsbiografer.

I SF:s Veckoprogram nr 24 - 1933, berättas att Svensk Filmindustri anställt en filmklippare i Filmstaden, nämligen ingenjör Rolf Husberg. Befattningen är ny på SF, regissörerna klipper alltid själva sina filmer och så ska det nog fortsätta även i framtiden. Husbergs uppgift blir närmast att under inspelningen klippa och ordna de olika scenerna efter manuskriptet, skriver veckoprogrammets redaktör.

Gösta Sandin grundar Svensk Talfilm med Carl Fritiof Andersson från Kinocentralen som vice VD och delägare.

S. A. G. Swenson startar A.-B. Wivefilm, tillsammans med bland andra Carl Fritiof Andersson.

Svenska Filmsamfundet bildas av en grupp kritiker, författare, regissörer och filmdirektörer, med syftet är att främja filmen i ”konstnärligt, kulturellt och tekniskt avseende”. Samfundet tillsätter omedelbart en kommitté för ”upprättandet av ett filmmuseum”. För verksamheten, som bygger på frivilliga insatser och donationer, hyr man in sig i tre små rum på Vasagatan 9 i Stockholm. (Samfundet samlar genom åren filmlitteratur, affischer, fotografier och filmer samt förstås även äldre filmteknisk utrustning.)

Omkring 800 svenska biografmusiker har blivit arbetslösa på grund av ljudfilmen.

Europa Films ateljéer i Mariehäll, 1933

• L´Atalante - Jean Vigo
• Det hände en natt - Frank Capra (Rialto, Ripp, Riri, Ritz, Rivoli 27/8 -34)
• Viljans triumf - Leni Riefenstahl
  
  
• En stilla flirt och Fasters millioner - Gustaf Molander (SF)
• Karl Fredrik regerar och Simon i Backabo - Gustaf Edgren (SF)
• Flickorna från Gamla Sta'n - Schamyl Bauman (Europa Film)

Stora ateljén i Filmstaden i Råsunda byggs till på båda sidor med garage, ”ljudcentral” och belysningsförråd.

Enligt en annons i branschtidningen Biografägarens februarinummer kan Svensk Filmindustri tillhandahålla bl.a. följande utrustning för ljudfilmsinspelning:
Tre ljudaggregat tillverkade av AGA-Baltic, varav två inbyggda i bilar.
Fyra bildkameror Debrie, senaste modell för ljudupptagning.
En Slechta-kamera för ljudupptagning, färg- och dunningfotografering.
En Bell & Howell-kamera för ljudupptagning, färg- och dunningfotografering.
(Slechta-kameran stavas Selecta i annonsen. Men en filmkamera med det namnet finns inte. Däremot hade SF vid den här tiden en Slechta.)

I september skadas en av Svensk Filmindustris tre ljudbilar vid en brand i ett garage i Filmstaden. Bilen är värd 200.000:-.
(200.000:- år 1934 motsvarar 6.068.420:- år 2016.)

Svenska AB Nordisk Tonefilm, som sedan december 1929 sålt ljudutrustningar till biografer, vill nu etablera sig som ett inspelnings- och distributionsbolag och inreder därför en provisorisk inspelningsateljé i S:t Eriks gamla bryggeri på Garvargatan 17 i Stockholm. Bolaget har även planer på att bygga en mer permanet ateljé i Nora trädgårdsstad i Danderyd utanför Stockholm. Men de planerna går i stöpet. Den optiska tonkamera som installeras i Kungsholmsateljén kommer från Nordisk Tonefilm i Danmark och är utrustad med Petersen & Poulsens noiseless-teknik.

Europa Film köper AB Grandbiograferna och blir därmed väl representerat ute i landet, men har ännu inga biografer i Stockholm.

I december grundar Albert Wickman filmlaboratoriet Film-Labor, med verksamheten förlagd till Regeringsgatan 109 i Stockholm. Huvudkonkurrenter är SF i Råsunda och Kinocentralen på David Bagares gata.

Gustav E Goes startade Hollywood Filmlaboratorium i Rotebro, där han bland annat utför renoveringsarbeten.

Inspelningsbolag, ateljéer, filmbyråer och föreningar åren 1934-36.

• Toni - Jean Renoir
• De 39 stegen - Alfred Hitchcock (Skandia 14/4 -36)
• Angivaren The Informer - John Ford
• Frankensteins brud - James Whale (Röda Lyktan, Sibyllan 4/10 -35)
• Galakväll på operan - Sam Wood (Skandia 14/9 -36)
• Myteriet på Bounty - Frank Lloyd
• Fåfängans marknad - Rouben Mamoulian (Riviera 4/11 -35)
  
  
• Swedenhielms - Gustaf Molander (SF)
• Munkbrogreven - Edvin Adolphson & Sigurd Wallén (Fribergs Filmbyrå)
• Tjocka släkten - Sölve Cederstrand (Europa Film)

Svenska Filmsamfundet börjar dela ut årliga hedersplaketter till förtjänstfulla personer på filmens område. Lokalen på Vasagatan, där samfundet ställt i ordning ett litet filmmuseum, öppnas för allmänheten.

En våldsam kasemattexplosion inträffar i Råsunda Filmstad på morgonen den 22 maj. Byggnaden sprängs delvis sönder och en eldslåga skjuter ut som bränner av all växtlighet på 25 meters håll. Tidningarna skriver att det ”enligt uppgift” bara förvarades kasserad film som skulle säljas till skoindustrin i kasematten.

Svensk Filmindustri inviger biografen Spegeln på Birger Jarlsgatan i Stockholm, en kombinerad kortfilms- och långfilmsbiograf. Salongen rymmer 777 personer och i maskinrummet ståtar tre Zeiss-Ikon projektorer. Teknisk expert vid intrimning av biografens ljudanläggning har varit tonsättaren och civilingenjören Kurt Atterberg.

Över hälften av alla biografljudanläggningar i Sverige är tillverkade av AGA-Baltic.

Svensk Filmindustris ljudtekniker och regissörer har i flera år klagat på att ljudet från AGA-Baltics tonkameror brusar eftersom de på grund av patenttrassel saknar brusreducerande noiseless-teknik. Man talar om ”Agaforsens brus”. Men efter den 26 januari 1935 blir det ändring på den punkten. Då undertecknas nämligen ett avtal mellan Svensk Filmindustri, AGA-Baltic och det danska bolaget A/S Nordisk Tonefilm, ett avtal som ger AGA-Baltic och SF rätt att använda Petersen & Poulsens störningsfria inspelningsmetod i sina optiska tonkameror (tekniken kallas noiseless genom nollinjeförskjutning), mot att A/S Nordisk Tonefilm, som äger patenträttigheterna, får ta ut licensavgifter på de filmer som SF spelar in med den brus- och knasterbefriande metoden. I Filmstadens nybyggda ljudcentralen har man nu monterat upp sin första mixutrustning, tillverkad av British Acoustic Films Ltd. Och det är nu man börjar mixa på ett modernare sätt. Men man mixar bara det som absolut behövdes, om ljudet i en scen exempelvis behövde musik eller gatubuller. Sedan klipper man in det mixade avsnittet i tonnegativet. (Med tonspår av varierande intensitet, som man använde i Filmstaden innan man fick tillgång till noiseless-tekniken, har man hjälpligt kunnat mixa i laboratoriet genom att kopiera in olika ljud över delar av tonspåret, men den tekniken fungerar inte nu när spåren fått varierande bredd. Kanske fanns också en mixteknik mellan labbets väldigt enkla och den som skaffades till Filmstaden 1935. Man skulle ju exempelvis kunna tänka sig att två sammankopplade projektorer fått fungera som avspelare och att en inspelningsmixer från AGA-Baltic fått göra tjänst mellan dessa och en tonkamera.)

Svensk Filmindustri övertar Svenska AB Nordisk Tonefilms inspelningsateljé i S:t Eriks gamla bryggeri på Garvargatan 17 i Stockholm. (Till att börja med använder man lokalerna huvudsakligen som lager och verkstäder. Senare även som inspelningsateljé. Carl Th. Dreyers Två människor filmas där 1944. Lokalerna skadas när blixten slår ner i byggnaden sommaren 1948. Efter den händelsen lämnar SF Garvargatan.)

Cromo-Film AB (Leo Komstedt) startar en filmateljé i en f.d. varietélokal i Novilla på Södra Djurgården. Utrustningen består bl.a. av Debries kameror och ljudapparatur från Tobis-Klangfilm. Ateljehyran hos Cromo är 500 kronor per dag, i Råsunda är den 800. (Trots detta går affärerna dåligt. Cromo-Film AB försätts i konkurs i juli 1937. Anders Sandrew övertar utrustning och lokaler 1938.)

Europa Film flyttar sitt huvudkontor från Kungsgatan 10 till Kungsgatan 24 i Stockholm.

Uttryck som ”High Fidelity” och ”Wide Range” börjar bli allt vanligare i ljudteknikernas språkbruk. ”High Fidelity” syns första gången i annonser för tillverkaren Philcos nya ”High-Fidelity Radio” år 1934 i USA. Svenska Centrum Radio använder det 1935. (Förkortningen ”Hi-Fi” börjar användas först 1947.)

Klicka här om du läsa vilka tillverkare av biografutrustning i Sverige som annonserat i det här årets upplaga av Kinematograph Year Book.

Notis i Biografägaren den 5 oktober:
Inga judiska biografägare.
För närvarande finns i Tyskland 143 judiska biografägare, men till den 31 december i år kommer en ändring härutinnan att äga rum, enligt vad Oberregierungsrat Raether i ett föredrag i yrkesskolan för tyska biografinnehavare meddelat. I filmproduktionen och uthyrningen utgjorde judarna förut 80–90 procent, men numera ligger denna del av filmindustrien så gott som uteslutande i rent tyska händer. Bland filmskådespelarna finns över huvud taget inga judar mer, och ”en tysk skådespelartyp har redan arbetat sig igenom”.

Magnetophon modell K1 (1935)	Magnetophon modell K4 (1939)

 

Klicka på knapparna om du är intresserad av det tekniska

• Fury - Fritz Lang
• Natthärbärget Les Bas-Fonds - Jean Renoir
• Moderna tider - Charlie Chaplin (Grand 16/4 -36)
• En gentleman kommer till stan - Frank Capra (Riviera, Rivoli 31/8 -36)
  
  
• Intermezzo - Gustaf Molander (SF)
• Söder om landsvägen - Gideon Wahlberg (Europa Film)
• Samvetsömma Adolf - Sigurd Wallén (Svensk Talfilm)

Europa Film köper i slutet av året en ny ljudutrustning (tonkamera och mixer med fyra ingångar) från Klangfilm i Tyskland. Tonkameran är av modell Eurocord och har en spegeloscillograf som ger en dubbel amplitudskrift utan förskjuten nollinje, men med noiseless enligt Klangfilms patenterade Klarton-teknik. Europa Films nya ljudutrustning är inbyggd i en stor ljudbil, som också innehåller batterier och omformare för att vid behov göra anläggningen oberoede av belysningsnätet.

A.-B. Skandinaviska Kinematograffabriken i Stockholm byter namn till A.-B. Kinofa. Företaget har sålt och reparerat projektorer sedan 1913 och hade från början namnet Maxim-Teaterns maskinlager.

• Snövit och de sju dvärgarna - David Hand för Walt Disney (Saga 27/9 -38) Per-Axel Branner står för dialogregin i den svenska versionen.
• A Star is Born - William A. Wellman
• Pépé från Marseilles Pépé le Moko - Julien Duvivier
• Den stora illusionen - Jean Renoir (Palladium 4/10 -37)
• Drömmarnas vals - Julien Duvivier
  
  
• Pensionat Paradiset - Weyler Hildebrand (Europa Film) Sveriges mest utskällda film.
• Sara lär sig folkvett - Gustaf Molander (SF)
• Julotta - En kortfim av Gösta Roosling (SF)

Anders Sandrew gör aktiebolag av sin biografverksamhet och bildar AB Sandrew-Biograferna.

Leo Komstedt och Cromofilm försätts i konkurs.

Europa Film inviger sin första Stockholmsbiograf. Den heter Saga, ligger på Kungsgatan 24, och har plats för 977 åskådare. Biografen, som är utrustad för att även kunna användas som teater, har en scen och ett orkesterdike med plats för 25 musiker.

Svensk Filmindustri äger fem optiska tonkameror tillverkade av AGA-Baltic.
(Genom åren tillverkar AGA-Baltic 20-30 tonkameror till olika filmbolag. Kunderna finns i Sverige, Norge, Finland, Tjeckoslovakien och Sydamerika.)

AGA-Baltic installerar sin första så kallade cellhögtalare (modell Radial I) på biografen Palladium i Stockholm. Högtalarkonstruktionen, som i USA kallas The Schearer Horn, vann en Scientific and Technical Award vid 1936 års Oscarsgala.

SF:s filmlaboratorium i Råsunda börjar framkalla och kopiera 16 mm film.

Under sommaren hyr Konsertbolaget SF-biografen China i Stockholm och arrangerar varité. (Ernst Rolf hade spelat revy på China 1929-31. Den nu inledda verksamheten kallas Chinavarietén och fortsätter i stort sett varje sommar till och med 1964. Mellan 1938-64 drivs varietén av Svensk Filmindustri.)

Arbetarrörelsens filmkommitté bildas av Socialdemokratiska arbetarpartiet (SAP), Socialdemokartiska kvinnoförbundet (SSKF), Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU), Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Landsorganisationen (LO). Ganska snart ändrar man namnet till Folkrörelsernas filmorganisation - Filmo. De socialdemokratiska lokalorganisationerna behöver 16 mm projektorer och film till sina mötesverksamheter, och Filmo ska tillhandahålla det som behövs.

Sveriges Författarförening arrangerar ett möte i Konserthuset i Stockholm, där man diskuterar svensk films pilsner- och brännvinsromantik, och fundamentala brist på konstnärlig ambition.

Klicka här om du vill läsa vilka ateljéer, laboratorier och tillverkare av biografutrustning som annonserat i det här årets upplaga av Kinematograph Year Book.

• Dimmornas kaj Le Quai des brumes - Marcel Carné (Grand 12/9 -38)
• Hôtel du Nord - Marcel Carné
• Marseljäsen - Jean Renoir
• Människans lägre jag La Bête humaine - Jean Renoir
• Storm över Ryssland Alexandr Nevskij - Sergej Eisenstein (Folkan 6/12 -43)
• Panik i gangstervärlden Angels With Dirty Faces - Michael Curtiz (Rialto, Rival, Rivoli 17/4 -39)
• Robin Hoods äventyr - Michael Curtiz & William Keighley (Rialto, Rival, Rivoli 12/9 -38)
  
  
• Dollar och En kvinnas ansikte - Gustaf Molander (SF)
• Styrman Karlssons flammor - Gustaf Edgren (SF)
• Karriär - Schamyl Bauman (Irefilm)

Europa Film får i uppdrag att dubba Walt Disneys tecknade långfilm Snövit och de sju dvärgarna till svenska. Läs mer här.

Lorens Marmstedt bildar AB Terrafilm.

Svensk Filmindustri säger upp sin fast anställda orkester. I framtiden kommer bolaget att hyra in musiker vid behov.

Biograferna China, Draken och Palladium i Stockholm har utrustats med ljudanläggningar från AGA-Baltic som är omkopplingsbara mellan mono, stereofoniskt ljud och push-pull.

Olof Thiels Irefilm (Industri- och reklamfilm) går i konkurs efter den katastrofalt kostsamma inspelningen av filmen Midnattssolens son. Mellan 1931-38 producerar Irefilm cirka 15 långfilmer.

Sandrews betalar Irefilms skulder med ateljé och utrustning som säkerhet.

Sandrew övertar Cromofilms apparatur och studio i Novilla på Djurgården samt Irefilms ateljé på Lästmakargatan 18 i Stockholm. Anders Sandrew sa ofta: ”Jag har en stor våning, men inget kök”. Nu fick han sitt kök, och han kallar det Aktiebolaget Sandrewateljéerna. För sin inspelningsverksamhet bildar Anders Sandrew, tillsammans med Schamyl Bauman, Produktion S. Bauman AB. Även Lorens Marmstedt och Terrafilm knyts till verksamheten.

Sandrew har en tid haft planer på att bygga en ateljé i Nora-Klingsta utanför Stockholm. Dessa överger han nu.

Sveriges filmuthyrarförening och Sveriges Biografägareförbund inför ett förbud mot nedkopiering av svensk film från biograffilmens 35 mm-format, till det lite enklare 16 mm-formatet. Nedkopiering av utländsk spelfilm får ske först fem år efter den svenska premiären.

Svenska Filmsamfundet flyttar till Tekniska Museet på Djurgården. (Där har man kostnadsfritt sina filmhistoriska samlingar inrymda fram till 1964.)

Academykurvan

• Spelets regler La Règle du jeu - Jean Renoir
• Dagen gryr Le Jour se lève - Marcel Carné
• Det brinner en eld La Fin du jour - Julien Duvivier
• Ninotchka - Ernst Lubitsch
• Borta med vinden - Victor Fleming (Palladium 6/10 -41)
• Trollkarlen från Oz - Victor Fleming (Rigoletto 2/1 -40)
• Mr Smith i Washington - Frank Capra (Royal 23/12 -39)
• Diligensen Stagecoach - John Ford (Astoria 22/9 -39)
• Svindlande höjder - William Wyler
• Seger i mörkret - Edmund Goulding
• Ingen ängel - George Marshall
• Golden Boy - Rouben Mamoulian
• Goodbye, Mr. Chips - Sam Wood
• Gunga Din - George Stevens
• Ringaren i Notre Dame - William Dieterle
• Of Mice and Men - Lewis Milestone
  
  
• Kalle på spången - Emil A Pehrsson (Europa Film)
• Gläd dig i din ungdom - Per Lindberg (SF)
• En enda natt - Gustaf Molander (SF)
• Mot nya tider - Sigurd Wallén (Svensk Talfilm)
• Midnattssolens son - Thor Brooks och Rolf Husberg (Irefilm)

Det finns 107 biogrefer i Stockholm. En stockholmare går på bio i medeltal 22 gånger om året.

Anders Sandrew flyttar sin produktionsavdelning och filmuthyrning från Kommendörsgatan 37 (där butiken ligger) till nya lokaler på Kungsgatan 65.

Aktiebolaget Sandrew-Bauman Film bildas med ändamål att ”bedriva uthyrning samt köp och försäljning av film ävensom att bedriva annan därmed förenlig verksamhet”. (Bolaget är verksamt fram till 1958.)

Den 17 mars invigs biografen Rigoletto på Kungsgatan i Stockholm, med plats för 1201 personer. Biografens ljudanläggning är tillverkad av Klangfilm, och högtalaren som monterats bakom duken är fyra meter hög, två meter bred, två meter djup och heter Euronor. Fyra diskanthorn tronar på högtalaren topp, vardera försett med en cirka två meter lång tratt uppdelad på tre kanaler. Den stora bastratten har en längd i mittaxeln av 2,6 meter, och utgångsöppningen är 2 x 2 meter. Euronor-högtalaren återger frekvensområdet 30-12.000 Hz. ”Ljudkvaliteten blir härigenom något alldeles enastående och alla slags ljudeffekter kunna återges utan några som helst extra anordningar.” (Annonstext i Biografägaren, 23 okt. 1945.)

AGA-Baltic levererar en optisk tonkamera för stereo och push-pull till Svensk Filmindustris ljudavdelning i Råsunda. Till kameran hör ett mixbord med tre mikrofoningångar, tre kompressionsförstärkare och automatisk amplitudbegränsning. (AGA tillverkade genom åren bara en enda stereokamera.)

Klangfilm visar testfilmer med stereofoniskt optiskt ljud på biografen Rigoletto i Stockholm.

Noréns korrespondensinstitut (NKI) startar en korrespondenskurs i ljudfilmsteknik med inriktning på inspelningsarbete. (Kursverksamheten pågår en bit in på 60-talet. Kursbreven uppdateras alleftersom.)

Klicka här om du vill läsa vilka organisationer, filmuthyrare, laboratorier och tillverkare av biografutrustning i Sverige som annonserat i det här årets upplaga av Kinematograph Year Book.