|
Kommentar från Åke Åstrand:
Jag minns inte att det såg ut som på ritningen ovan när jag gick på fotografskolan 1954-56. Vi som gick samtidigt brukade träffas då och då. Det var ett tag sedan, men vi gjorde ett studiebesök vid ett tillfälle och då stämde nästan ingenting med min minnesbild. Så det var nog ganska omgjort sedan min tid.
Jag var fjorton år när jag bestämde mig för att bli filmfotograf. På
den tiden bodde jag i Ängby utanför Stockholm och min kompis farsa
jobbade på Beckomberga. Där visades film för patienterna i sjukhusets
samlingssal en gång i veckan och jag fick ofta följa med och titta. Mitt filmintresse väcktes alltså på Beckis.
Direkt efter realexamen sökte jag mig till fotolinjen vid Stockholms
stads yrkesskola (”yrkis”) på Polhemsgatan i Stockholm. Skolan tog in
tolv elever varje år och utbildningen var tvåårig. Jag gick där åren
1954-56.
Vi elever hade tillgång till åtta mörkrum och en allmän lokal där vi
hade varsin låda för egna pinaler. Dessutom fanns en stor ateljé på
skolan med en fin balkong och förstås kontor för lärarna.
Skolans ateljékamera var en äldre modell som tog 9x12 kassetter för bladfilm och var monterad på ett trästativ med hjul.
Första året jobbade vi mest i mörkrummen, men vi fick även i uppdrag
att skriva manus till en film. Mitt manus ”Ödets nyck” blev bäst, och
vi fick äntligen möjlighet att filma. Min klasskamrat Anders Bodin
(filmfotografen Martin Bodins son) fotograferade och jag regisserade. Filmkameran vi
använde tog 30-metersrullar och var mycket enkel. Ljud var förstås inte
att tänka på.
Andra året fick vi ta skolans ateljé i anspråk för
porträttfotografering. Våra mammor och bekanta fick agera modeller. Vi
fick även lära oss att fotografera föremål, som ljusstakar och
kaffepannor, och ibland var vi ute på stan och gjorde reportage.
Dessutom hade vi teoriundervisning i kemi, fysik och enklare matematik.
Vi bibringades även kunskaper om hur man driver en fotoaffär.
Vi hade en del specialister som lärare, bland andra Runo Kohlbäck som
var fotograf och forskningsingenjör vid Kungliga Tekniska högskolan.
Han var en av dem som jag tyckte var riktigt bra.
Jag minns att bokbindare, guldsmeder och snickare fanns i korridorerna
omkring oss. Jag tror i och för sig att snickarna var på bottenvåningen
med fönster mot skolgården. Rakt under oss fanns frisörerna, med
fönster mot vattnet nedanför.
Vid ett tillfälle bad jag en av frisörskolans elever att klippa mig eftersom dom fick jobba med
”verkligheten”. Frisören var en tjej, och hon började med att ställa sig
mitt emot mig med armarna i kors och sucka enormt besviket. Men
klippningen blev okej, ingen klagade på min frisyr. Det kostade en
krona att bli klippt.
Det var bara jag och Anders Bodin som kom att satsa på film. De andra
eleverna i min kull fortsatte med stillbild på olika sätt och fick
labbjobb eller kom att arbeta i fotoaffärer eller med
specialfotografering på sjukhus eller inom någon forskningsgren.
Jag hade stor nytta av min fotoutbildning senare i yrkeslivet.
Efter tiden i fotoskolan fick jag omedelbart jobb vid Radiotjänsts
nybildade filmavdelning. Där var jag anställd till
1969. Sedan blev jag frilans.
Genom åren filmade jag bland andra för Eric M. Nilsson, Jonas Sima, Karsten Wedel, Curt Strömblad och Bo Widerberg.
Kommentar från Christer Vallstrand:
Jag
har funderat över ritningen från 1966, och så där såg det inte ut när
jag gick där mitt första år på skolan 65-66. Ateljén för oss var
betydligt större och låg uppe i högra hörnet.
Lokalerna byggdes om från hösten 66 till våren 67. Oklart hur men
kanske till detta skick. Vi fick vara i provisoriska lokaler under
tiden. Lätt kaotiskt. Balkong var det i underkant av ritningen. Ingen
dörr för oss men vi använde fönstren för att klättra ut.
Fotoskolan tog in 16 elever i varje årskurs. Vi var 15 killar och en
tjej.
Hon slutade ganska snabbt tyvärr. Några av oss kom direkt från nian i
högstadiet, andra var äldre med både realen och studenten i bagaget. De
flesta
var som jag, 17 år.
Jag hade jobbat hos en fotograf ett år innan fotoskolan, huvudsakligen med
storformat. Det var mycket nyttigt för mig. Jag visste vad jobbet gick
ut på och mitt fokus var inställt på fotografi.
Första året var skolans undervisning väldigt grundläggande. Jag och
några till hade redan kommit en bit på vägen så den kändes lite onödig
för oss. Kopiera överexponerat / normalexponerat / underexponerat, etc
etc. Läraren var på den nivån och hade inte jobbat som kommersiell
fotograf. Så jag jobbade mycket efter eget huvud den första tiden. Testade, övade.
Vår lärare i Foto 2 (andra året) var Kia Holm, som tidigare jobbat som fotograf. Bra, tyckte vi.
Vi gjorde en del studiebesök, och skolan bjöd in aktiva fotografer som berättade om yrket.
Det uppskattades mycket. Beata Bergström kom t ex och beskrev sitt
arbete som fotograf på Dramaten.
Vi ville även få möjlighet att på skolan samarbeta närmare med reklamare och
fotografer från tidningar för att få branschkontakt och lära oss mer om deras
vardag. Tyvärr blev det aldrig så.
Men när skolans lokaler så småningom byggdes om fick vi möjlighet att jobba hos fotografer ute på stan om vi
ville. Jag fick praktikplats hos Heinz von Sterneck Reklamfoto AB och mötte den riktiga
verkligheten.
Vi hade full frihet att välja de tekniker vi ville använda på skolan.
Jag provade det mesta. Porträtt med alla format och reportagebilder med
alla kameror. Även reklambilder, eller ”sakfotografering” som vår lärare i
Foto 1 kallade det.
I skolans förråd fanns Leica M2 och M3, med Visoflex (en
spegelreflexsökare) om vi så önskade. Dessutom hade vi tillgång till Hasselblad
1000F, och även 500C om jag minns rätt. Jag köpte en egen 500C ganska snart och den använde jag ofta.
Skolans storformatskameror tog bladfilm 9x12 cm, 18x24 cm och jag
tror en var för 8x10 tum. 9x12-kamerorna var byggda av finmekaniker på skolan. Några
Sinar-kameror fanns också. Vi ägnade mycket tid åt storformatstekniken eftersom
den var mest komplicerad.
Vi fick film av skolan men jag hade ofta med mig egen i reserv.
Framkallning skedde i dosor. D-76, HC 110, Promicrol eller Rodinal
1:100. Oftast använde jag Tri-X. Någon gång Plus-X. Vi fick även prova
på att kopiera färgnegativ och framkalla diapositiv färgfilm.
Ungefär 10 av mina 15 kurskamrater lyckades få jobb inom sin yrkesgren
efter studier på Fotoskolan. Några hamnade på labb, andra i fotoaffär.
5-6 av oss blev yrkesverksamma fotografer.
Själv har jag jobbat som fotograf hela livet. Först som frilans åt
dagstidningar genom Studio Nio (Pehr Hasselrot) och efter lumpen blev
det reklam. Kopist på GMN Färgstudio AB där jag lärde känna många
fotografer. 1971 hjälpte jag Stellan Wengelin som B-fotograf att göra
KF:s möbelkatalog. Började sen hos Stellan och Dag Sundberg där jag
efter en tid fick egen studio. 1983 startade jag eget, och har sedan dess haft
assistenter och praktikanter nästan hela tiden. Nu har jag avvecklat
studion och firman. Gör lite jobb åt gamla kunder och levererar till
Bildbyrån.
Dagens Nyheter den 14 maj 1938:
Dagens Nyheter den 5 juni 1940:
Skolans utbildningar 1946:
Dagens Nyheter den 7 april 1956:
Föräldrar och målsmän inbjuds att bese
INDUSTRI och HANTVERKSSKOLORNA
i arbete i dag lördag klockan 14.00
Tillfälle att sammanträffa med representanter för arbetsmarknaden,
skolledningen o. yrkesvägledare från ungdomsförmedlingen.
Polhemsgatan 35, tel. 54 13 60
I Svenska Dagbladet den 28 juli 1960 står att läsa
att yrkesskolans fotolinjen har 63 sökande till 16 platser.
Ur artikel med rubrik ”Yrkesskolan går framåt”
i Dagens Nyheter den 10 augusti 1967:
Fotograf på modet
Så mycket mera eftersökt är det att bli fotograf, för pojkarnas del
framför allt. Om den utbildningen kämpade 116 aspiranter. Vi kunde bara
ta in 16 av dem.
Ur artikel med rubrik ”Yrkesskolor visar upp sig”
i Dagens Nyheter den 19 januari 1969:
200 söker till fotoutbildningen varje år och 16 tas in. (...)
—Det är en bra utbildning, men svårt att få jobb. Av de som gick ut i våras har de flesta ännu inte fått något.
Mot slutet av 1971 döptes Industri- och hantverksskolan om till Polhemsgymnasiet. Vid det laget hade fotolinjen avvecklats.
Klicka här om du vill läsa om Strömholms fotoskola.
|
