Utrustning
för film i 35 mm-format var skrymmande och dyr även förr i tiden. Därför laborerade man på många håll med att bygga en enklare
apparatur kring ett mindre filmformat, speciellt med tanke på amatörer,
de som i huvudsak ville filma familjen och vardagslivet. Här några
exempel: Birt Acres i England var först med att använda 17,5 mm-film i en kombinerad filmkamera och projektor som han kallade Birtac och som han fick patenterad 1898. (2 x 17,5 = 35 mm.) Filmen han använde hade två perforeringshål per bildruta placerade utefter remsans ena kant. Men det förekom hela åtta varianter på temat perforering för 17,5 mm-film under åren som följde. Olika kameratillverkare förordade sin speciella lösning. Se bild nedan. En stor nackdel med 17,5 mm-filmen var att den under många år hade en brandfarlig nitratbas, så ingenting för hemmabion. När Pathé Frères 1926 lanserade sin teknik för 17,5 mm-film, den kallades Pathé Rural i Frankrike, använde de brandsäker 17,5 mm-kopiefilm. Målgruppen var i huvudsak biografägare på landsbygden. (Rural = lantlig.) Du ser perforeringen de valde längst till höger på bilden nedan. I Sverige var Pathé Rural under några år ett skolfilmsformat. ——————
Kodak började experimentera med brandsäker kopiefilm på acetatbas 1909, och försäljning av 22 mm bred film med den egenskapen kom igång omkring 1910. ——————
År 1912 lanserade Edison en Home Projecting Kinetoscope för 22 mm bred brandsäker film. Filmremsan till hans skapelse hade tre parallella kolumner med bildrutor på 4 x 6 mm och perforering på var sida om den mittersta. Filmen vevades alltså tre gånger genom projektorn. Först framåt, sedan vände den och gick i motsatt riktning för att återigen vända och rulla till slutet. Film till den här hemmabioutrustningen var producerad av Edisons studio och gick att köpa eller hyra. Kinetoscope för hemmabruk blev aldrig någon kommersiell framgång utan försvann från marknaden 1914. ——————
Pathé Frères började utveckla en egen kopiefilm av säkerhetstyp 1910. När den lanserades 1912 var den 28 mm bred och hade ett perforeringshål på den ena sidan av bildrutan och tre på den andra. Bildstorleken var 14 x 19 mm. Man valde 28 mm-formatet och den udda perforeringen för att ingen användare skulle komma på idén att köra brandfarlig nitratfilm i projektorn. Namnet på utrustningen var Pathé KOK (Pathéscope i USA). KOK syftar på företagets varumärke, den galande tuppen. Till att börja med marknadsförde Pathé projektorn och möjligheten att köpa eller hyra filmkopior, men från 1913 sålde man även en 28 mm-kamera. Negativfilmen till kameran var på nitratbas. Det skulle dröja 10 år innan en reversal säkerhetsfilm lanserades. Pathé KOK-kameran var handvevad, så ett stativ behövdes. Objektivet var ett 45 mm Special Cinema Anastigmat f/4,5. Kamerans längd var 30 cm, bredd 15 cm och höjd 25 cm. Vikten 5,4 kg. Pathés 28 mm-format hade en livslängd på ungefär 10 år, sedan tog annan teknik över. Annons i SvD den 26 oktober 1912. 300:- 1912 motsvarar ungefär 14.875:- 2019. ”Alstrar själf sitt ljus” betyder att projektorn hade en dynamo som gav ström till lampan. Men den tekniken övergav Pathé ganska snart. ——————
Pathé introducerade 9,5 mm-formatet 1922. Det kallades Pathé-Baby och hade bildstorleken 6,5 x 8,5 mm. Perforeringshålen var placerade mitt i filmremsan, mellan bildrutorna. Formatet blev mycket populärt i Europa. ——————
År 1923 presenterar Eastman Kodak sitt 16 mm-format avsett för amatörer. Till lanseringen började de sälja en 16 mm reversal säkerhetsfilm och en kamera för 16 mm, Ciné-Kodak, samt en projektor med namnet Kodascope. Bildstorlek 7,5 x 10,3 mm. ——————
Standard 8 mm-formatet (Dubbel 8) lanserades av Eastman Kodak år 1932. (2 x 8 = 16 mm) Den första kameran för formatet hade namnet Cine-Kodak Eight Model 20. Bildstorlek 3,3 x 4,5 mm. 8 mm-formatet lanserades efter den stora depressionen som drabbade USA efter börskraschen 1929 och blev en omedelbar succé. ——————
Super 8-formatet såg dagens ljus 1965. Med mindre perforeringshål kunde bildrutan göras större, 4 x 5,46 mm. ——————
Varför tog det så lång tid för biografbranschen att gå över till filmkopior på actetatbas? Den tidiga säkerhetsfilmen krympte snabbare än nitratfilmen och blev dessutom med tiden spröd. Nitratkopior höll nästan dubbelt så lång tid. År 1948 började Kodak äntligen framställa en fungerande råfilm på acetatbas för filmbranschen och 1952 upphörde deras tillverkning av nitratfilm för kamera och projektor. |
Några korta rader ur ”Tag en Kodak med er”,
en broschyr från Hasselblads Fotografiska Aktiebolag, 1926. ”Kodascope” Filmbibliotek. Vi hava lagt upp ett filmbibliotek, ur vilket Ni kan hyra filmer och anordna förevisningar i Ert eget hem. Biblioteket inrymmer dramer, lustspel, naturfilmer m.m. så att Ni kan ställa samman ett lämpligt program. Begär katalog häröver. |