Några handvevade 35 mm filmkameror



En 35 mm filmkamera tillverkad för Pathé Frères från 1905.
Objektivet är ett Voigtländer 51 mm f/4,5 och kassetterna rymmer 60 meter film.
Sökaren har ett eget objektiv. Mattskivan sitter på kamerans vevsida.

En liknande modell, men utan den speciella sökaren, fanns redan 1903.




Skissen ovan är ur en fransk Pathé-katalog från 1907.
Två varv med veven ger enligt katalogen 18 bilder per sekund.

Pathé köpte licens för Lumières kamerapatent år 1907
och året därpå fick den här modellen ny och bättre filmframmatning.




Samma kameramodell några år senare.

I Pathés svenska katalog från 1911 beskrivs den på följande sätt:
”Fotografikamera för kinematografiska bilder. Modell A, för amatörer.”

Den levererades då med ett Voigtländer 51 mm f/4,5
samt fyra kassetter à 60 meter och kostade 540:-.
Det motsvarar ungefär 25.870:- år 2016.



Pathé modell A.


Ett högt stativ ur Pathés franska katalog från 1907.
Här syns den tidiga versionen av Pathé modell A,
den utan den speciella sökaren.



Pathé Professionnel Portatif (portabel) är en liten 35 mm reportagekamera
 med kassetter placerade sida vid sida.
Kameran påminner en hel del om en Pathé Kok
som var avsedd för 28 mm film och lanserades 1912.




Pathé Professionnel Portatif.
Kassetterna tar 120 meter film.

Klicka här om du vill läsa om klassikern: den Pathé Professionnel
som här i landet gick under namnet Pathé modell B.



Den här kameran är tillverkad av Moy & Bastie i London
och har måtten 460 x 405 x 230 cm.
Kassetterna rymmer 120 meter film.
Konstruktionen patenterades 1909.



Moy & Bastie-kamerans mekanik.




Kamerans frammatning, ur Moy & Basties patent nr 4534 från 1909.

Axeln i roterar ett varv per bildruta och får tappen g att vandra (vingla) i spåret h från vänster till höger. Resultatet blir att f med sina kuggar vrider sig i båda riktningarna, något som får kamerans gripare c att röra sig ut ur och in i filmens perforeringshål. Armen m ser till att mata fram filmen en bildruta när griparna är på plats i perforeringshålen.

Grundprincipen är att när slutaren har stängt efter en exponering förs de båda griparna in i filmens perforeringshål och drar filmremsan nedåt en bildruta. Därefter lämnar griparna perforeringshålen och nästa bild exponeras samtidigt som griparna rör sig upp till nästa par hål. I en stumfilmskamera upprepas det här förloppet omkring 16 gånger i sekunden.



Moy & Bastie-kamerans kassettsida.


Principskiss för filmkamera ur 1907 års katalog
för Charles Urban Trading Co. Ltd. i London.





Urban Bioscope modell D, ur 1907 års katalog.
Kassetterna rymmer 350 fot, ungefär 105 meter.




Urban Duplex Bioscope, två ihopbyggda modell D
för att få två negativ vid viktiga inspelningar.


Urban Bioscope modell DX,
konstruerad för att klara tropiskt klimat och hårda tag.

I normalfallet kunde fotografen ställa in skärpan och bestämma bildutsnittet med den svartvita filmen som mattskiva. Den var hyfsat genomskinlig på stumfilmstiden.

Charles Urban skriver i sina kataloger åren 1907-14 att när det var mörkt, eller av annat skäl svårt att se, kunde man ladda ur den oexponerade filmen och sätta dit en blank remsa film med matt skiktsida, som då fungerade som en ljusstarkare mattskiva.

I Urban-katalogen från 1907 föreslås Zeiss Tessar 75 mm, Zeiss Planar 75 eller 100 mm, alternativt ett Voigtländer Collinear 75 mm till kamerorna.

I katalogen från 1914 kan man välja mellan Zeiss Tessar 50 eller 75 mm, Voigtländer Heliar 35, 51, 70 eller 85 mm samt några Voigtländer Collinea




Zeiss Planar, 1907.



Voigtländer Collinear, 1907.



Zeiss Tessar, 1910.



Voigtländer Heliar, 1914.







Till startsidan