Den stora filmbranden vid Vinterviken 1941

Ferdinand Hellman hade sedan några år en anläggning för att tvätta nitratfilm och utvinna silver ur gamla utslitna filmrullar vid Vinterviken mellan Gröndal och Aspudden utanför Stockholm. Annons i Dagens Nyheter onsdagen den 9 november 1938. Verksamheten bedrevs i en före detta sprängkapselfabrik ute på Rävudden, mellan Vinterviken och Mörtviken, som Hellman hyrt av Nitroglycerin Aktiebolaget. (Nobel tillverkade sprängmedel vid Vinterviken mellan 1865-1921, men hade viss verksamhet kvar ända fram till 1980-talet.) Måndagen den 22 september 1941, strax efter lunch, börjar det brinna i ett av husen och nästan omedelbart skedde en våldsam explosion som fick väggarna att tryckas ut och taket att flyga i luften. Eldsflammor slog högt över trätopparna och inom några sekunder exploderar även en angränsande byggnad dit Svensk Filmindustri, på grund av kriget, i all hast hade evakuerat originalnegativen till så gott som hela det klassiska svenska filmarvet. Två personer omkom i olyckan och alla stumfilmsnegativ gick förlorade.

Filmrestauratör Inga Adolfsson på Svenska Filminstitutet berättar i Dagens Nyheter, den 22 december 1990, att stumfilmsnegativen hade transporterats från Filmstaden i Råsunda till Vinterviken därför att myndigheterna oroades över vad som skulle kunna hända vid ett eventuellt bombanfall, eftersom bostadshus låg väldigt nära ateljéområdet.

Del av karta från 1922.
Sprännkapselfabrikens byggnader vid pilen.




Den gamla sprängkapselfabriken.
Bergväggen är c:a 30 meter lång.

Svenska Dagbladet skrev dagen efter olyckan: ”… båda byggnaderna och ett intilliggande skjul voro helt övertända.” […] ”Det enda, som återstod av de båda envåningshusen, var tegelväggarna. Ett brandsäkert pannrum som låg bakom var relativt oskadat.”

Bergväggen mitt i bild.







Rester av jordvallen i förgrunden.


Till startsidan