De första svenska färgfilmerna
av Roland Sterner, FSF

 Svensk färgfilmshistoria börjar förstås med Klockorna i Gamla Sta'n, regisserad av Ragnar Hyltén-Cavallius och fotograferad i Cinecolor av amerikanen James B. Shackelford. Inspelningen skedde i maj-juli 1946, premiär 30/12 1946. Filmen framkallades och kopierades i USA.
 
Nästa blev en 37 minuter lång barnfilm, Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, inspelad i augusti 1946 i vad som i Svensk Filmdatabas (läst 29/4 2017) uppges vara Technicolor, men det var Kodachrome 16 mm överförd till Technicolor. Premiären ägde rum 19/12 1947. I en privat utgiven text som heter Återblickar, skriver filmens fotograf Gunnar Fischer: ”Den sommaren (1946) tog jag bl.a. en av de första färgfilmerna som gjorts i Sverige. Den handlade om tanterna Grön, Brun och Gredelin; Rune Lindström regisserade. (...) Filmen gjordes på 16 mm Kodachrome med en Cine Kodak Special-kamera i en hemmagjord blimp. Allt material sändes till Technicolor i England för att framkallas och blåsas upp till 35 mm negativ. Det dröjde bortåt ett år innan vi fick se resultatet av vårt arbete. Som väl var hade inga större missöden inträffat.” (Arriflex 16ST lanserades först 1952.)

Gunnar Fischer har även berättat att han använde en Cine Kodak Special och Kodachrome för att fotografera en kortfilm om samer, ”Peter and Pat in Lapland” (1947). Labbarbetet med uppblåsning till 35 mm gjordes även i det här fallet av Technicolor i England.

Lappblod, den första svenska färgfilmen i 35 mm Technicolor, spelades in från april till framåt sensommaren 1947. Premiär 26/6 1948. Allt labbjobb gjordes hos Technicolor i West Drayton, England. Denna film gjordes av allt att döma med Technicolor Monopack, dvs Kodachrome i stora rullar. Ingenstans har jag sett uppgiften att den skulle vara gjord med 3-strip-kameror. Fotografen Edward Scaife kom från England, men även Elner Åkesson medverkade i fototeamet. Regissör var Ragnar Frisk.
 
Sedan kom ytterligare en barnfilm, Sotlugg och Linlugg, regisserad och fotograferad av Sven Thermænius. Filmen var inspelad under 1948 och hade premiär 26/12 samma år. Färgsystem Anscocolor, 16 mm film, förmodligen negativ. Längd 50 minuter. Filmen blev uppblåst till 35 mm.

Nästa film blev den famösa Eldfågeln, inspelad sommaren 1951 och perioden januari-mars 1952. Premiär i augusti 1952. Regissör var Hasse Ekman och fotograf Göran Strindberg. Färgsystem Gevacolor. Labbjobbet gjordes huvudsakligen i England. Denna film restaurerades av Rotebro-labbet, ett jobb som tog flera år.

Den första Gevacolor-filmen, typ 6-51, lanserades 1948, var på 16 ASA och anpassad för glödljus, 3200°K. Typ 6-52, som var på 32 ASA, lanserades 1954.
 
H.C. Andersens saga Elddonet blev en halvtimmeslång kortfilm för barn år 1951. Den regisserades av Helge Hagerman och fotograferades av Martin Bodin. Det var en dockfilm, inte animerad, utan gjord med handdockor. Färgsystemet var Gevacolor och laboratoriearbetet utfördes i Belgien. Som teknisk rådgivare under inspelningen anlitades den polskfödde filmfotografen och färgexperten Alexander von Lagorio, som hade arbetat som filmfotograf i Tyskland mellan 1930-42 men nu flyttat till Sverige.

Jag minns att ljussättaren Sten Lindberg på Film-Teknik en gång berättade att Gevacolor hade väldigt obeständiga färger. Det skiljde till och med i färgkvalitet mellan arbetskopian och A-kopian, dvs under klipptiden hade färgerna försämrats. Vid restaureringen av Eldfågeln fanns scener där nästan inga färger alls kunde urskiljas. När Film-Teknik för något tiotal år sedan gjorde en arkivkopia av Stig Olins Gula divisionen (1954) var det däremot inga som helst problem att få fram riktigt bra färger från Eastmancolor-negativet.

Enligt Svensk Filmdatabas gjordes Sickan Carlsson-filmen Dans på rosor i ”svartvitt och färg” mellan december 1953 och april 1954. Färgsystemet ska ha varit Eastmancolor och laboratoriet Film-Labor. Sannolikt är det en svartvit film, framkallad och kopierad av Film-Labor (som på den tiden bara jobbade med svartvitt), där man i varje kopia klippt in en eller flera färgscener från ett annat labb. Regissör var Schamyl Bauman och fotograf Göran Strindberg.
 
I Knäppuppfilmen I rök och dans, som hade premiär 30/7 1954, är en scen i trailern som inleder filmen gjord i ”Alvo-color”. Namnet syftar förstås på Felix Alvo, Knäppupp-gängets entreprenör. Motivet i scenen är Martin Ljung och någon tjej som kastar färg på varandra från ett antal färgpytsar. Den kan vara tagen på Gevacolor eller Eastmancolor, kanske troligare med Gevacolor, eftersom scenen numera har en lätt brunaktig ton. Jag har sett kopior av filmen där den här färgscenen saknas. I rök och dans regisserades av Yngve Gamlin och Bengt Blomgren. Fotograf var Martin Bodin.

I Alf Sjöbergs Karin Månsdotter, som fick premiär 1/11 1954, uppges prologen vara gjord i Gevacolor. Fotograf Sven Nykvist.

Stig Olins Gula divisionen fotograferades i Eastmancolor av Göran Strindberg. Premiär 29/11 1954. Den Kodakfilm som stod till buds vid den här tiden var Eastmancolor typ 5248, som lanserats 1952-53 och hade en känslighet på 25 ASA i elljus och 16 ASA i dagsljus med Wratten 85-filter framför objektivet. Kodak introducerade sin allra första Eastmancolor-film år 1950. Det var en dagsljusfilm på 16 ASA som hade typbeteckningen 5247.

Gustaf Molanders Herr Arnes penningar filmades i Gevacolor av Åke Dahlqvist. Premiär 16/12 1954.

Sickan Carlsson-filmen Älskling på vågen filmades i Eastmancolor sommaren 1954 och fick premiär 22/7 1955. Fotografer var Göran Strindberg och Sven Nykvist. Regissör Schamyl Bauman.

Arne Mattssons Hemsöborna gjordes i Eastmancolor sommaren 1955 och hade premiär 17/12 1955. Foto: Max Wilén.

Här kan du läsa om när Film-Teknik började framkalla färgfilm.