Några sidor ur EIA:s prislista över radiomateriel, 1930


















































Ur EIA:s katalog om rörens matning:
”Växelströmsanslutningen har nu utvecklats därhän, att man utan betänkande kan använda rör med direkt eller indirekt värmda glödkatoder. För upp till tre rör kan den förstnämnda typen utan tvekan förordas, om en reglerbar potentiometer insättes mellan glödtrådsledningarna. Önskar man gå upp till högre rörantal, bör i första hand detektorn göras indirekt uppvärmd. Är man angelägen om att apparaten skall bli så tyst som möjligt och fri från växelströmsstörningar, tager man även de återstående rören med undantag av slutröret indirekt uppvärmt. Slutröret är nämligen aldrig så kritiskt för växelströmsbrumning.

Har man redan en dyrbar uppsättning rör avsedda för batteridrift rekommenderas antingen likriktad och filtrerad ström för samtliga rör utom slutröret, vilket, som redan framhållits, alltid kan matas med växelström eller dubbellikriktare med rörlikriktare för anodströmmen och kuproxlikriktare för glödströmmen. I förra fallet förutsättes, att samtliga likströmsmatade rör kopplas i serie. Filtreringen av glödströmmen blir bäst och billigast, om dessa rör äro av 60 mA:s typen till motsats mot slutröret, som bör ha största möjliga strömförbrukning.

Fördelen med dubbellikriktare ligger däri att apparatens ursprungliga koppling för batterier utan ändring kan bibehållas.”

Till startsidan