År 1947 lanserade den franska kameratillverkaren Eclair en batteridriven handkamera med reflexsökare och revolverfattning för tre objektiv. Kameran var konstruerad av André Coutant och Jacques Mathot och fick namnet Caméflex. I USA kunde den ibland kallas för Camerette. Med tiden fick den beteckningen CM3. Bokstäverna stod för Coutant och Mathot, siffran var versionen. Kameran var avsedd för 35 mm film och konstruerad så att filmens slingor var placerade i kassetten. Samma princip som hos modellerna NPR och ACL. Det gick alltså fort att ladda om. En senare modell av Caméflex, från omkring 1950, var omställbar mellan 16/35 mm film. Båda formaten i samma kamera. André Coutant och Jacques Mathot fick ett Scientific or Technical Award (en teknisk Oscar) 1950 för kameran med motiveringen: ”… The Caméflex fulfils the need for a hand held motorized precision camera, which supplements existing studio type cameras. Lightweight, portable, it also provides for direct viewing, instantly interchangeable magazines and accurate registration.”

Eclair Caméflex. Bilderna ovan kommer från Collection Cinémathèque française. Blimp till Caméflex.

Jean-Luc Godard och fotografen Raoul Coutard.




Claude Lelouch.




Jacques Tati.




François Truffaut.




Alf Sjöberg.




Haskell Wexler under inspelningen av
Elia Kazans ”Amerika, Amerika”.

Kommentar från Roland Sterner, FSF: Haskell Wexler var fotografisk konsult till filmen ”American Graffiti” / ”Sista natten med gänget” (1973) som gjordes i Techniscope med Caméflex och Arri IIC, som båda var lätta att bygga om för tvåperf-matning. Till inspelningen använde man ljusstark Nikon-optik, eftersom nästan hela filmen utspelas på natten. Jag minns att Gustaf Mandal hade en Caméflex en gång i tiden, och att han också hade en blimp till den. Blimpen var tydligen väldigt tung (jag såg den tyvärr aldrig) men den gjorde den annars så högljudda kameran absolut tyst. Det fanns också en Caméflex på Svensk Filmindustri och jag har sett inspelningsbilder där Lasse Björne använde den. Jag vet också att Arne Sucksdorff använde Caméflex till ”Det stora äventyret” (1953). Kanske såg svenska filmarbetare kameran för första gången när den fransk/svenska filmen ”Singoalla” gjordes i Sverige 1949 i regi av Christian-Jaque. Operatör på den filmen var Alain Douarinou. Alain Douarinou. Under hela 40-, 50- och 60-talet arbetade han med Frankrikes mest kända chefsfotografer, som Christian Matras, Henri Alékan, Claude Renoir och Henri Decae. Han jobbade även på flera filmer med Louis de Funès, bland annat ”La grande vadrouille” 1966 (på svenska ”Den stora kalabaliken”). Jag har i min ägo en gästbok som jag fått av Lars Werner. Han hade hjälpt ett franskt filmteam med vinterscener i Tällberg, Dalarna, år 1956. Filmen hette ”Les aventures de Till L’Espiègle” och regisserades av Gérard Philipe och Joris Ivens. I denna gästbok finns ett antal hälsningar och tack till Lars Werner, skrivna bl a av Gérard Philipe, Joris Ivens, Christian Matras, Alain Douarinou, Ernest Bourreaud (B-foto) och skådespelarna Nicole Berger, Robert Porte och Joe Davray. Kommentar från Hans Hansson, FSF: Caméflex 35 användes också för flygscenerna i filmen ”Nils Holgerssons underbara resa” (1962), i regi av Kenne Fant och med foto av Max Wilén, FSF. Fransmannen Albert Lamorisse var teknisk rådgivare för helikopterscenerna och det var också hans gyrosystem som användes. Albert Lamorisse kallade systemet för ”Helivision”, som han utvecklat för filmen ”Den röda ballongen” (1956). För övriga scener i Nils Holgersson-filmen användes Arriflex II B och AgaScope, anamorfiska objektiv.