Några tonkameror ur Svenska Filminstitutets filmhistoriska samlingar Foto, om ej annat anges: Hanno-Heinz Fuchs / © Svenska Filminstitutet |
Kommentar från Hans Eric Ahrn: Vi använde ett flertal AGA-tonkameror genom åren på Film-Teknik, men det här var den sista i raden som användes för 35 mm film. De kom från Svensk Filmindustri som hade många sen tiden när de användes av Filmstadens ljudtekniker både vid inspelning och mix. Just den här kameran hade vi försett med en extremt smal spalt, och eftersom den smala spalten krävde mer ljus bytte vi till en effektivare lampa. Vi hade även monterat in ett blåfilter för att anpassa ljuset till filmens spektralkänslighet och för att öka kantskärpan. Med den smala spalten fick vi bättre upplösning i diskanten. Den nya lampan gav ett jämnare ljus över spaltbredden vilket resulterade i jämnare svärta och mindre distorsion. Tonkamerans galvanometer var AGA:s original, men vi hade flera och bytte när de behövde justeras. Galvanometers uppspänning mattades nämligen över tiden och då flyttades resonansfrekvensen nedåt. SELA hade tillverkat en ny galvanometerförstärkare till tonkameran som försågs med direkt ingång till noisless-funktionen. Vi använde ett digitalt delay från AMS till ljudingången så att noiseless-funktionen skulle kunna börja öppna precis innan ljudet, för att på det viset undvika klippning. Tonkameran var också föresedd med en dammsugare via slangen som syns på bilden. Den sög bort damm från negativfilmen som kunde störa ljusstrålen. |
Kommentar från Hans Eric Ahrn: Vi använde under lång tid en av AGA:s tonkameror för 16 mm. Men när Super-8 började användas för att visa långfilm i flygplan byggde vi om AGA-kameran till det formatet. Som ersättning trimmade vi upp den här Maurer-kameran, som var helt i original men fått ny SELA-elektronik och ett AMS-delay. Galvanometern var liten (mindre massa) och hade därför mycket fin frekvensgång och höll sig spänstig väldigt länge. Men som med all sådan utrustning måste den med jämna mellanrum justeras eftersom den driver med tiden. En speciell finess med den här kameran var att spaltens bredd kunde ändras och därför göras tillräckligt smal för våra behov. Eftersom 16 mm film går långsammare än 35 mm räckte det med att höja ljuset från originallampan, som då gav ett tillräckligt jämnt och starkt ljus trots den smala spalten. Ökat ljus förkortade förstås livslängden på lampan, som var av en udda sort, men vi lyckades skaffa en välfylld kartong som räckte ända till dess Film-Teknik slutade med det optiska ljudet. |